Jag för ett långt samtal med min underbara Far idag. Han ger mig tröst, så där som en gammal domare född på tjugotalet ger tröst, dvs. bryskt, by-the-book och paragrafstyrt. Tydligen har skandaler lika lång livslängd som det tar att dricka thé på Ritz, det är kontentan av samtalet. Kommer med glädje ihåg alla London-resor vi gjort tillsammans i min barndom och har ett minne av att våra thé stunder på Ritz ofta drog ut på tiden och var oändlighets långa. Åtminstone i ett litet barns ögon.
Helt klart dags att bli vuxen och börja dricka thé, i super warpad speed takt, på Grand, i brist på Ritz i Norden. (många kommatecken där)
Men Far ger tröst och ett annat minne gör sig påmint. Min favorit psalm från skoltiden:
Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst vad än som kommer på!
No comments:
Post a Comment