Det lönar sig att gilla Brott!

Förra året köpte Brott mig trygghet till priset av 1500 central african francs och jag kan lova er att det fick jag!!! Trygghet. Inte en skenande hippo eller översvämning eller torka så långt ögat når.

I år har Victor skickat ett nyårskort som får ögonen att tåras. Vad lär det oss? Att finna lyckan i stunden och att sluta klaga på våra världsliga problem. (Klicka på bilden eller här för att läsa texten)

Jag önskar mig mera Brott - Victor Brott - inför nästa år. Fler människor som ser världen ur ett perspektiv - eller objektiv - som skänker lycka och hopp. Fler iaktagelser som ger oss lycka.

Gott Nytt År!

En fallen ängel eller uppstigen själ

Middag med underbaraste väninnorna Hollywood-C, Vår VD och Bloggerskan ikväll. Kommer hem och ser att en ängel ramlat ner i min trädgård. Eller heter det en fallen ängel? Kanske det är grannflickan som klivit in i fel trädgård och ramlat pladask? Eller kanske det är Cirkusprinsessan som gjort en halvhjärtad snöängel?

Kanske det är en vänlig själ som klivit upp och lämnat efter sig ett spår som ser ut som en blandning av ängel som snubblat och trillat ner och sen bestämt sig för att ruttna på våra världsliga problem och istället flyga upp till himmeln för att där ha världens cocktailparty och sitta på en molnkant och dingla med benen med Domino och Mormor och tända stjärnorna på natten??? Ja det tror jag på! Och när det åskar så är det änglarna som tar fotografier med blixt!

Ja det tror jag på! Och jag tror också på trolleri och Peter Pan och happy thoughts.

Livet är underbart! Speciellt alla gåtorna vi får lösa. Och våra hjärtevärmande, fantastiska, intelligenta och livsbejakande vänner som vi får glädjas åt och med. Tack att ni finns! Snubbla gärna in i min trädgård på nytt.

---
Posted from my iPhone

Skylta med sina sanna sidor!

Det finns en sak finlandssvenskar är speciellt bra på och det är att öppet meddela vad man kan förvänta sig av oss.

Livboj har en dörrmatta där det står "never mind the dog, but beware of the owner"

I dag har vi lekt hos en av mina äldsta vänner som har tre barn, även kallade Terminator One, Terminator Two och Terminator Three! Hittade denna skylt vid familjens dörr:
"tired parents and happy kids live here"

---
Posted from my iPhone

Glad Påsk!

Glad Påsk och Pling Pling från alla vänner och tomtar.

Och God Jul önskar Blacky!

Jag är en glad person med takt utan ton
Härligt galen och balanserad
Jag är lycklig och pling och det krävs nästan ingenting
För att jag blir exalterad
Men jag har en last som håller mig fast
I ett järngrepp varje dag och timme
När kraften tar slut och skrattet längtar ut
Och jag saknar mera rimme

Jag vill ha, mer skratt, ge mig, mer skratt
Jag vill ha, mer skratt, ge mig, mer skratt
Tusen stjärnor som tindrar
Glitter så långt jag ser
Av glädje som bara glimmar vill jag ha mer

En show som glöms bort om den bara visar opp
Effekter som man knappast anar
Så ge mig trettio grader varmt, vänner överallt
Och en skog av lycka och kärlek
Jag vill ha partyfyllda hus, tusentals ljus
Kulörta lyktor i träden
Discodans som ackompanjemang
Och alla som gillar freden

Jag vill ha, mer skratt, ge mig, mer skratt
Jag vill ha, mer skratt, ge mig, mer skratt
Tusen stjärnor som tindrar
Glitter så långt jag ser
Av glädje som bara glimmar vill jag ha mer

Ge mig något gott o sött, gärna oxo rött
Mera grönsaker i grytan
Glittrigare glim och ännu mera rim
Och mera vänner på boytan
Jag vill ha rymligare hus, ännu mera rus
Och absolut inga konflikter
Fjantigare flams, ännu mera dans
Och bara vara kär

Jag vill ha, mer skratt, ge mig, mer skratt
Jag vill ha, mer skratt, ge mig, mer skratt
Tusen stjärnor som tindrar
Glitter så långt jag ser
Av glädje som bara glimmar vill jag ha mer

Jag vill ha, mer mer, ge mig, mer mer
Jag vill ha, mer mer, ge mig, mer mer
Jag vill ha, mer mer, ge mig, mer mer
Jag vill ha, mer mer, ge mig, mer mer

Originalet

---
Posted from my iPhone

Kalla Handen!

Här följer min krönika inspirerad av bl.a. Entrenprenörshäxorna som de trevliga personerna i Djursholms Bokhandel också gillade så mycket! Notera att detta var skrivet långt innan flygkaoset på Heathrow.

Kalla handen!

Det blåser kyliga vindar, frosten biter och jag har kallt. Iskallt. Speciellt om händerna. Försöker sticka ner dem i fickorna på jackan, drar ner ärmarna över dem och blåser på dem så där som jag sett att hurtiga utelivs människor gör. Det enda som sker är att jag liknar ett ånglok som puffar och huffar i mina händer, som först blir fuktiga av ångan för att sedan när ångan kylnat föräras ett nytt utseende, något som påminner om blåa händer med små, små istappar hängandes från dem. Jag liknar mest ett Pokemon odjur som barn samlar på. Frustande is-hands-Pokemon.

Orsaken till detta är inte lathet eller att jag skulle vara, som engelsmännen alltid är, oförberedd på vintern. Nej, till skillnad från våra anglosaxiska småkusiner som varje vinter ställer in samtlig tåg- och tunnelbanetrafik medan de chockat utropar ”Oh Dear, how on earth did this come upon us?”, så är jag välmedveten om att vintern och kylan kommer varje år i Sverige i november. Det är inte så att vi inte skulle vara varnade, båda kvällstidningarna har på sina löpsedlar varnat för snöstormar och ”Så kall blir vintern i ditt län” sedan oktobermånad. Jag är alltså välförberedd, jag har inhandlat vantar och mössor och halsdukar och raggsockor och grävt fram moster Amalias gamla päls från källarens mörkaste hörn. Men det är något outgrundligt konstigt med vantar. De har en fantastisk förmåga att bara försvinna. Främst höger vante. Och aldrig de billiga som man köper i sex-pack på svenska massmodebutiks storimperiet, utan alltid de dyra. De varma. De som är vindstoppande, uppstoppade och stoppade med värme.

Där står jag alltså som Pokemon monstret med istappar på händerna. Gissar att om jag var ett samlingskort så skulle ingen samla på mig för jag skulle troligen vara borttappad. Men var hamnar mina vantar? Högervantarna och högerhandskarna? På samma ställe där varannan mörk strumpa hamnar när de försvinner totalt spårlöst i tvättsorteringen? Nej, det stämmer inte för de borttappade mörka strumporna kommer alltid fram när man skall ta ut sina vita lakan ur 90 graders tvätt och upptäcker att man måste försöka vänja sig vid tanken på att ha gråa lakan istället för vita. Strumpan är ju återfunnen. Det är inte högervantarna.

Så läser jag på Facebook ett desperat rop på hjälp från en framgångsrik entreprenörskvinna med patina, hon skriver: Du som har fyra likadana högervantar i svart fleece i byrålådan - hör av dig! Jag har vänstervantarna... Samma kvinna driver ett bolag som gör det möjligt att genom geopositionering veta var mobiltelefoner befinner sig. Detta är en ypperlig tjänst för de som vill veta var tonårsbarnen är en fredagskväll, eller varför inte i vilken svampskog Moster Amalia befinner sig när hon inte vill avslöja sina hemliga svampställen, eller kanske någon lite svartsjukt lagd man kan hålla koll på sin fru när hon är på Cirkus Cocktails med tjejerna. Hur än man använder tjänsten (som de facto inte går att använda utan mobiltelefonägarens tillstånd, varmed jag kan krossa alla era spiondrömmar genast) så får jag en snilleblixt! Köp massor billiga mobiltelefoner och placera dem i högervantarna under hela vinterhalvåret!

Oh dear! Where on earth do I get all my ideas from?

---
Posted from my iPhone

P-Vakten är på julhumör

Parkerade idag i innerstans dyraste parkeringshus för att störta iväg på ett möte. Knappar in 120 SEK parkeringstid, slår in Visa kortets pinkod. Köp avbrutet. Panik. Tanten vid automaten brevid har samma problem. Gubbarna bakom oss i kön suckar och vi hör dem muttra något ohörbart. Provar tappert på nytt, 120 SEK, pinkod till MasterCard. Köp avbrutet. Tanten brevid testar med American Express. Köp avbrutet. Gubbarna i kön bakom oss muttrar högt något om "kärringar och teknik". Jag kväver lusten att vända mig om och ryta "tyst i kön och dessutom är vi inte kärringar, utan en tant och en tjej och vi kan säkert teknik bättre än ni och GOD JUUUL. ARGH". River fram mobilen och försöker sms betala. Funkar inte. Gissar att gubbarna i kön muttrar nåt om tjejer och smsteknik.

Jag tar till det enda knepet jag kan och skriver en lapp i fönstret på bilen med hjärtan och puss och kram och vädjar till mina parkeringsänglar och kanske också parkeringsvakterna.

Rusar till mötet, ler åt sura gubbarna och säger God Jul och inväntar 900 kronors böter när jag återvänder, men bestämmer mig för att vara glad ändå.

Kommer tillbaka till bilen vid utlovad tid klockan 11:20 och ser till min fasa en gul lapp i rutan. Jag känner igen dem, inte för att jag brukar få dem, men jag vet att det betyder minus 900 SEK på julklappskontot.

När jag tittar noggrannare så hittar jag inte bara instruktioner för hur man skall agera om parkeringsautomaten inte fungerar utan även en otroligt gullig hälsning enligt nedan:





Den underbara parkeringsvakten hade inte bara struntat i att ge mig böter, han hade dessutom skrivit "God Jul <3 Mvh P-vakten".

Ett HJÄRTA!!!!!

God Jul alla Parkeringsvakter och även ett litet hjärta till alla sura muttrande gubbar från kön som fick 900 SEK böter.

---
Posted from my iPhone

Jan Carlzon och Djursholms Bokhandel

Jag delar en kärlek med Jan Carlzon. Ja egentligen delar vi flera intressen, resor och Sri Lanka bland annat. Men vi har båda en förkärlek till Djursholms bokhandel. Idag var jag inne i bokhandeln och köpte några julklappar och så hör jag hur Tove och Mats (två av de trevliga bokälskarna som tar så väl hand om kunderna) glatt visar senaste numret av Täby Danderyd Magasin och läser högt för en stamkund ur en artikel om Jan Carlzon. De citerar slutet av intervjun där han berättar om hur mycket han gillar Djursholms Bokhandel. 

Jag blev så glad! Det är ju jag som skrivit artikeln. Det var en fantastisk intervju att göra och dessutom en väldigt trevlig lunch och diskussion. Slutet (tom det ocensurerade slutet) av artikeln kan ni läsa nedan (hela den långa artikeln länkar jag till när den finns på nätet):

Utöver New York har Jan och hans familj bott i Holland Park vid Notting Hill i London och här i Djursholm har de bott sedan 1974. Det finns dessutom något som binder Notting Hill till Djursholm. Bokhandeln. Minns ni den underbara bokhandeln i filmen Notting Hill där Julia Roberts och Hugh Grant träffas? Jan har hittat sitt dito i bokhandel i Djursholm. När jag frågar vad han mest uppskattar med Djursholm så kommer Bokhandeln upp på top fem listan tillsammans med närheten till havet, golfbanans nio hål, tennisbanorna och den vackra naturen. I bokhandeln har han förra veckan suttit och lyssnat på bokpresentation av Johan Hakelius och där smiter han in titt som tätt för att köpa nya böcker. Just nu är det faktaboken ”Att äga ditt ord” av Henric Lindqvist som ligger framme i biblioteket i Carlzons vackra Djursholmsvilla. Jan berömmer boken som handlar om att vårda varumärket och komma genom bruset i dagens bullriga mediesamhälle där all’ sköns budskap överhopar oss.

Jag hittar äntligen min chans att fråga den nästan pinsamma, men ack så brännande frågan som jag klurat på hela dagen: ”Hur känns det att vara SAS-Janne med hela svenska folket?”

-       Det känns bra. Det känns faktiskt väldigt bra! Jag är stolt över min tid på SAS och det vi alla utförde där var historiskt.

Att tala med Jan känns verkligen som att samtala med ett livslevande varumärke och kanske det är vad han är. Jag frågar om inte det finns en längtan efter att ge ut sina memoarer.

-       Jag läste nyligen om han norrmannen (Karl Ove Knausgård) bosatt i Skåne som gett en romansvit i sex delar som skildrar hans liv, säger Jan. Mannen är 42 år gammal, vad kan han egentligen skriva om? Eller egentligen, hur kan han forma det som en memoar? När jag var i samma ålder blev jag kidnappad för att medverka i TV-programmet ”Här är ditt liv”, jag tänkte att de är inte riktigt kloka. Vad kan jag berätta i denna unga ålder?

Här håller jag personligen inte med. Jag tror att Jan kunde redan då och framförallt kan nu berätta väldigt mycket. Både som 42-åring och idag som några få år äldre. I mitt stilla sinne tänker jag på den filosofiska boken av Tove Jansson om Muminpappans memoarer. Högt föreslår jag att han skulle skriva en bok som skulle vara en kombination av hans egna levnadserfarenheter, företagsledarskap och visdomar och paketera de samma till filosofier som var och en kan tillämpa i vardagen. Han tittar än en gång på mig med sin kluriga klarblåa blick och jag inser att vi inte hört eller läst det sista av Jan Carlzon.

 

---
Posted from my iPhone

Kvartersakuten i Mörby för föräldrar som inte orkar med tjafs!

Har idag äntligen, äntligen, äntligen hittat en läkarstation som INTE fungerar som läkaren ovan på bilden. Nästa gång ni behöver läkare akut, kontakta Kvartersakuten i Mörby! Vi fick idag en läkare som var det mest no-nonsense jag någonsin stött på. Dessutom kan jag jag smått chokerat konstatera att han är svensk, om man skall lita på namnet Göran Sjönell. Men jag är inte helt säker på detta, han var så ofattbart osvensk trots att han på svenska i nästan ett och samma andetag kunde leverera följande diagnos: "Hosta från virus i luftvägarna. Det är fullt normalt att hosta, det smittar inte, mycket sömn, ok lite hostmedicin till natten, ja men klart vi skriver ut den starka versionen som biter på allt, inga små fjantmediciner här inte, och dagis skall inte klaga på hostande ungar, hosta är bra, hosta gör barnen friska!"

Alla är inte hemma

Jag kan ju bara konstatera att jag antingen är insnöad eller utestängd, men alla är inte hemma - jag själv inkluderad, eller exkluderad. Hur blir det nu egentligen? Är jag insnöad eller utsnöad? En väldans stor mängd snö har hur som haver parkerat sig på min uppfart och trappa under helgen. Jag inser att det är läge att visa sina konster som gårdskarl. Än en gång!


Elviiiiraaaa!!!!

Kristallklart

Träffade i Marrakech en äldre man, konservativ och troende renlärig Berber, född i Atlasbergen i en nomadstam. Det var ett väldigt speciellt möte på många sätt och det mest spännande var när han berättade andra dagen att vi tydligen var från samma tribe ursprungligen. Han förklarade att han har en speciell förmåga att se sådant. Tydligen var främsta orsaken för han är född 6 augusti (som på nåt sätt berättigar till det). Jag kontrade genast med att jag är född samma dag och han kanske egentligen är finlandssvensk. Det visade sig snabbt att vi verkligen hade flera andra gemensamma helt överraskande och totalt oförutsedda gemensamma nämnare. Stark tillhörighet och vänskap uppstod mellan oss, vi två totalt olika personer med olika bakgrund, men ändå med samma tankar och värderingar och upplevelser. Kändes självfallet och glasklart att vi var från samma tribe. Vilken det nu sen kunde vara, Berber eller Finlandssvensk.

Hur som helst det må vara med våra släktband och stamträd så gav han mig en gåva. En påse liten som en fingerborg med kristaller som skall vara världens bästa medicin. Jag var väldigt förkyld med begynnande halsfluss och han hade ordnat antibiotika åt mig dagen innan (ja han hade också haft kronisk angina som tolvåring så han visste exakt vad jag genomled). Kristallerna skall räcka i minst ett år. En minimal liten mängd på fingret löses upp i varmt vatten före läggdags och det skall i princip kunna söva en dromedar och så skall man vakna pigg och kry och kvittrande som en lärka!

En aningen stressad gick jag genom tullen med kristallerna i handväskan. Men eftersom det tydligen gick åt fem kilo blommor som kunde skördas bara efter att Atlasbergens smälta snö sköljt dem så bestämde jag mig för att lita på min vän Berbern. På samma sätt litade jag på honom då jag på kvällen blandade ihop mirakelkuren för att knappast hinna kasta mig i säng före jag däckade som en dromedar. Sista tankarna som for flyktigt genom min hjärna var:
Blir jag frisk eller galen?
Vaknar jag pigg och kry?
Eller kommer jag sitta under ett bord och jollra resten av livet?
Kommer jag alls att vakna?
Kommer jag vakna som Berber i en paralellvärld i Atlasbergen?

Vad hände? Jo jag vaknade utsövd efter första lugna tolvtimmars sömnen på tio år, fortfarande lite svag i kroppen, men helt klar i hjärnan. Framförallt lycklig, för vad har jag lärt mig? Jo. Lita alltid på dina släktingar och tro på kristallens kraft. Le mot främlingar för det kan ändra både deras och ditt liv. Sluta aldrig tro på det goda hos människor. Önska dig och andra kärlek och lycka och bra saker och händelser. Var givmild. Ta beslut. Och framförallt, ta en liten risk nu och då!


---
Posted from my iPhone

Stark som en oxe väljer jag bort skrot

Jippii, vaknar och känner mig annorlunda. Något har hänt! Och det är inte alla Lusse-bullar som skvalpar runt i magen eller tre paket av Vilmas rågknäckebröd som jag konsumerade igår. Jag bara känner mig stark! Stark som en oxe. Eller som Pippi Långstrump som kan bära runt på sin häst, eller varför inte bära runt på en oxe. Jag kunde troligen lyfta upp mitt hus och bära runt på det.

Eventuellt skulle jag börja med att skaffa ett gymkort och lyfta lite tyngder. Eller som min advokatväninna med alias Miranda från Sex and the City brukar säga "jag har sponsrat ett gym med årskort i snart ett decennium".

Nej, jag går ut och lyfter en bil eller en hund eller en sparkstötting med en gammal pensionär istället!

Kosmisk komik och tragisk dramaturgi

Kosmos har en vidunderlig humor. Det har konstaterats många gånger. Saker blir sällan som man tror, men det viktigaste är att man ser humorn i allt man kan. Som t.ex. när en hiss stannar mellan plan två och ett en lördag natt 02:30 - man kan väja att bli bestört, eller man kan välja att anordna ett väldigt trevligt litet cocktailparty för att hålla uppe humöret både inne i hissen och i trappuppgången.

Det som förefaller sig tragiskt i livet är oftast samma gamla mönster som spelas upp gång efter annan. Enkelspårigt tänkande och tryggheten i att göra samma sak gång efter annan. Som om allting var en dramatisk föreställning koreograferad långt innan man uppfann manusförfattare eller regissörer. Mest tragiskt just nu är ju självmordsbombaren som på lördagkväll turligt nog misslyckades med att ordna en katastrof men däremot väldigt framgångsrikt lyckades med att döda sig själv. Jag lyckas inte, trots medias tappra försök om att övertyga oss om annat, att hata honom. Jag tycker det är en enorm tragedi. Jag vill på något sätt bara tro att han själv i sista sekunden ändrade sin koreografi och valde att inte harma andra. Jag hoppas att han såg den unga mamman med ett barn i en barnvagn, kanske hon smålog vänligt åt honom och han insåg att liv är viktigare än död. Jag vill faktiskt tro gott om människor.

Jag hoppas att man kan ändra på dåliga skriptan och välja en kosmisk komedi framom våra mera tragiska värdsliga dramaturgier.

Som jag brukar säga; smile to a stranger - it might change his life. Kanske skäl att visa ännu lite mera vänlighet och medkänsla nu. Och om ni inte är övertygade så kan jag ju bara avslöja att det snart är jul och dumma människor får inga julklappar.

---
Posted from my iPhone

Änglavakt som navigerar

Besökte min favorit Navigatör i livet på fredagen och trots att jag alltid tappar bort mig på Söder så hjälper Navigatören mig att hitta rätt i livet. Blev väldigt lycklig av att hitta en ängel på vägen.

Nästa gång jag åker dit kanske jag hittar en kompass, eller åtminstone en passande Geopositioning app så att jag slipper snurra runt på alla enkelriktade gator i en timme!


---
Posted from my iPhone

Heliga Älgar och Skrifter

Min favorit skribent och bloggerska Julia har gjort det igen! Skrivit en otroligt rolig blogg post. Denna gång fastnar skrattet halvvägs i halsen då jag inser att det handlar om mig. Höuli Möuses kan jag bara utbrista, eller i detta fall får jag väl fnittra "Holy Moose".

Läs om mina five minutes of fame här i Julias heliga skrifter.

Skrämmande att få bevisat att man har rätt, men riskerar hamna fel

Årets PISA undersökning har publicerats och SvD har skrivit en skrämmande, men bra artikel om resultaten och möjliga följder, samt vilka åtgärder som skulle behöva tas genast för att rädda Sverige från att inom en snar framtid bli ett totalt illiterärt land.

Ibland är det inte så roligt att säga "vad var det jag sade?". Men helt klart är att rätt skolval kommer vara enda möjligheten för svenska barn att få en grundkunskap som ens kommer i närheten av bättre medelmåtta i OECD världen.

Vill ni läsa hela den deprimerande rapporten, så finns den här. Mina finlandssvenska vänner kan läsa den med stolthet och skulle jag ha koreanska vänner så skulle jag även rekommendera dem att klappa sig på axeln och känna sig trygga inför framtiden. Själv skall jag begrunda ordet morgontrafik.

Läs hela Svenska Dagbladet artikeln här.

---
Posted from my iPhone

Bästa bantningskuren inför jul!

Efter en fantastisk snabbresa i Marrakech med väninnorna och många diskussioner runt olika sorters vatten (se nedan) så kom jag på världens bästa bantningstips inför jul och business idé tillika. Vi skulle tappa upp lokalt Marokanskt kranvatten på champagneflaskor och sälja dyrt i Sverige.

Garanterat resultat med flera kilos viktminskning till jul!

Pilgrimsresa

Marrakesh, lyxvilla, strålande sol, 25 grader varmt, åttatusen återvändande pilgrimsresenärer med heligt vatten.

Åtta härliga väninnor med eget importerat franskt heligt bubbelvatten.

Pilgrimsresa i alla bemärkelser!

(utan 3G i 3 dagar försmäktade vi...)
---
Posted from my iPhone

Julgubben tappar byxorna

Sitter i bilen och Funderar över varför man i Sverige envisas med att säga Jultomte. Det heter ju Julgubbe. Då tittar jag upp och ser detta!

Julgubben bor vid Karlaplan och han har magrat så mycket att byxorna glider av honom.

Snacka om att bli tagen med brallorna nere.

---
Posted from my iPhone

Ingen beslutsångest!

Allting pekade mittiallt åt samma håll i mitt liv. Den ena överraskningen efter den andra. Lite trolleri och väldigt mycket tur och bra time'ing leder till att jag står inför stora beslut. Funderar och väger och undrar och så får jag ett mail:

"You cannot make progress without making decisions."

Jag tänker ta stora beslut! Kommer chansen så måste man ta den. Vänta inte på en blå buss. Hoppa på den.

Håll tummarna! Det här kan bli en riktigt rolig färd.

---
Posted from my iPhone

Johns Phone - en revolution

Idag skedde revolution i min teletekniska värld. Jag hittade via tips från Alamo en telefon som jag verkligen vill ha! iPhone i all ära, men jag det är noll exklusivitet över den, inget sexighetvärde kvar och dessutom har de en livslängd om ca en månad (min 4:a, inte fjärde utan åttonde i raden, men version fyra, ser ut som om den var skottskadad efter att ha landat i skjutglada Malmö och spräckt skärmen).

Nu har Johns Phone kommit. Snygg, batteritid på en månad och det aldra bästa; det är en t•e•l•e•f•o•n.

Inget annat. Ingen twitter, ingen tågtidtabellsläsare, ingen sms-funktion, ingen facebook, ingen safari, ingen krogguide, surdegskarta, gasmack-sökare, parkeringsplatsinfo, Gowalla, Linkedin, TODO stickies, klart.se, taxi stockholm, Vabba.nu, Spotify, heartrate counter, yoga strech training, svampguiden, snapssångboken eller tala i sömnen app.

John's Phone är bara en telefon. Ringa samtal, svara på samtal.

Vill ha, vill ha, vill ha! Och dessutom har dom nu en limited edition i guld.

---
Posted from my iPhone

Muminlunch

Om ni undrar vad Muminsystrar äter till lunch, så är svaret inte plutoniumburgare med kryptonitdressing - det äter vi till middag. Till lunch frossar vi i godsaker. Som dessa på Djurgårdens charmigaste ställe: Gruvan.


---
Posted from my iPhone

I wonder...

Jag vet att det är otroligt vackert ute idag, med rimfrost som liknar frusen milkshake på alla träd. Winter Wonder Land flyger det genom min hjärna.

Men detta Wonder Land ser jag inte genom lilla sovrumsfönstret. Där kan jag bara citera John Cleese (British writer, actor and tall person) rollfigur Archie i A Fish Called Wanda. "Wanda, wanddd...wander... I wonder!"

I wonder om tvåglas fönster i kattvindens originalfönster från 1907 vore en bra investering?


---
Posted from my iPhone

Multi-tabs is the Shit

För den som, liksom jag, led av svininfluensan och alla Tutankhamuns hämnder förra året så kan jag verkligen rekommendera Multi Tabs Imumax. Kombinera med zinc, blanda i lite c-vitamin i cocktailen (champagne är alltid en bra mixer också) och njut av en frisk vinter.

Jag kunde hålla väckelsemöten runt detta. Jag har verkligen äntligen hittat ett piller som fungerar! Hallelujah


---
Posted from my iPhone

Kalender fram till kalender

Äntligen första december och luck-öppning. Vi borde ha haft en kalender som räknade dagar fram till den här dagen då man fick öppna luckor. Tänk att december kan vara en så spännande månad. Varje dag sker något nytt, man får en liten chokladbit av sämsta kvalitet fylld med transfetter och socker som berättigar till frågan: hur många dagar kvar till julafton?


Min fråga är: finns det ingen kalender med luckor att öppna fram till sommaren? Varje dag skulle man få en god bit mörkchoklad med havssalt (och kanske ett bantningstips) och så skulle man lyckligt kunna utbrista, Oh bara 162 dagar kvar till sommaren.

---
Posted from my iPhone