Kosmos har en vidunderlig humor. Det har konstaterats många gånger. Saker blir sällan som man tror, men det viktigaste är att man ser humorn i allt man kan. Som t.ex. när en hiss stannar mellan plan två och ett en lördag natt 02:30 - man kan väja att bli bestört, eller man kan välja att anordna ett väldigt trevligt litet cocktailparty för att hålla uppe humöret både inne i hissen och i trappuppgången.
Det som förefaller sig tragiskt i livet är oftast samma gamla mönster som spelas upp gång efter annan. Enkelspårigt tänkande och tryggheten i att göra samma sak gång efter annan. Som om allting var en dramatisk föreställning koreograferad långt innan man uppfann manusförfattare eller regissörer. Mest tragiskt just nu är ju självmordsbombaren som på lördagkväll turligt nog misslyckades med att ordna en katastrof men däremot väldigt framgångsrikt lyckades med att döda sig själv. Jag lyckas inte, trots medias tappra försök om att övertyga oss om annat, att hata honom. Jag tycker det är en enorm tragedi. Jag vill på något sätt bara tro att han själv i sista sekunden ändrade sin koreografi och valde att inte harma andra. Jag hoppas att han såg den unga mamman med ett barn i en barnvagn, kanske hon smålog vänligt åt honom och han insåg att liv är viktigare än död. Jag vill faktiskt tro gott om människor.
Jag hoppas att man kan ändra på dåliga skriptan och välja en kosmisk komedi framom våra mera tragiska värdsliga dramaturgier.
Som jag brukar säga; smile to a stranger - it might change his life. Kanske skäl att visa ännu lite mera vänlighet och medkänsla nu. Och om ni inte är övertygade så kan jag ju bara avslöja att det snart är jul och dumma människor får inga julklappar.
---
Posted from my iPhone
No comments:
Post a Comment