Världen sett från ett cyber moln – om åldersdiskriminering och att idiotförklara en hel generation

Väldigt ofta får man läsa eller höra om hur den äldre generationen inte förstår sig på ”allt det här med internet”, hur det anses vara en klyfta mellan generationerna där den yngre dito förslappas och ovetandes traskar rakt ner i bildningens avgrundsliknande stora svarta rymdhål, emedan den äldre stoiskt står kvar och försvarar den gamla skolan och analogins tidevarv. Jag anser att detta är att idiotförklara en hel generation. Att, vad jag nu benämner som den äldre generationen, skulle vara oförmögna att ta till sig cybervärlden och allt vad internet för med sig i kommunikationsväg, är helt absurt och framförallt nedlåtande. Vi talar om en generation som med hjälp av en trästicka med siffror lärt sig räkna ut långa krångliga ekvationer, en generation som genom idogt sökande lyckats hitta litteratur, konst eller politiska ideologier i de mest undangömda biblioteken eller sammanslutningarna. En generation som tvingats hitta de mest innovativa lösningarna för de, som kanske idag kan ses, mest enkla problemen. Hur kan man överhuvudtaget då påstå att den generationen inte skulle lyckas ta till sig pedagogiskt uppbyggd enkel internet-teknik, som t.ex. att det bara behövs fem knapp-tryck och så har man ett eget Twitterkonto eller en blogg. Jämför detta med hur krångligt det kan vara att få det forna statliga televerket att installera en analog telefon i ett hushåll fem kilometer utanför en storstad.

Detta till trots upprepas mantrat om att den äldre generationen inte förstår ”allt det här med internet”. Stämmer det verkligen? Eller kan det egentligen vara så att det finns en grupp människor som är rädda för det nya? Att det är skrämmande att vem som helst kan uttrycka sig hur som helst? Eller är det besvärande att den yngre generationen uttrycker sig om ämnen som kanske inte anses vara fina nog? Men rätta till mig om jag har fel, var inte pop-musik en stor fara för samhället i tiden och visst ansågs Da Vinci vara bland det farligaste som gick i ett par skor (eller ett par sandaler måste han väl ha spatserat runt i)?

Nu upplever jag inte alls att den äldre generationen skulle vara så livrädda för ”allt det här med internet” och inte förstår sig på det.  Ta som exempel Olle Wästbergs utomordentliga nyhetsbrev som kommit ut digitalt sedan 1998. Han må vara engagerad och yster som en tonåring, men man kan knappast exkludera honom ur epitetet äldre generationen. Som fd riksdagsledamot, chefsredaktör, svensk generalkonsul i New York och idag generaldirektör för Svenska institutet, kan han väl knappast heller klassas som någon som fördärvar världen genom att kommunicera på internet? Min egen Mor, i dagarna trekvarts sekel gammal, är en av Facebooks trognaste användare. Hon var i tiden journalist och hennes flytt in i atomvärldens tidevarv var då hon på 80-talet införskaffade sig en elektrisk skrivmaskin som kunde radera de tre senaste tecknen. Hon skrev artiklar med karbonpapper mellan bladen. Från detta tog hon ett jättekliv rakt in i det nya årtusendet genom att anamma en MacBook nedärvd från undertecknad. Hon släktforskar på internet och bygger stora virtuella släktträd på Genie. Hon följer intresserat debatten om Sverige Demokraternas motståndare som lagt upp en site www.sverigedemokraterna.de där syftet är att genom avancerad sökordsoptimering stjäla de riktiga Sverige Demokraternas Google-reslutat, samtidigt som de bemöter ”de riktiga Sverigedemokraterna” sakligt. För ja, Google spelar roll. Min gamla Far som knappt förstår hur man startar en tvättmaskin, än mindre kan koppla ihop en dator med en kabel, har hittat en väg runt den rent mekaniska tekniken. Han går till biblioteket och använder internet. Hans standardsvar idag då vi diskuterar livets större eller mindre frågor är ”ja, jag vet Kära Dotter, jag har googlat det”.  

Och hur var det med de där fasansfulla kommunikationskanalerna som gjorde att vem som helst fick säga vad som helst? Dessa ungdomar som strör ur sig modebloggar och uttrycker sig i förkortningar som LOL, IRL och WTF. Eller hur var det egentligen? Årets bloggare 2007 var Farmor Gun som är Piratpartist och idag som 72-åring fortfarande bloggar om samhälle, könskrig, demokrati och kulturskillnader. Vad hände här? Hon hör ju till den där äldre generationen som inte förstår sig på internet. Hur ser hennes målgrupp ut då, ifall hennes jämnåriga inte vågar sig ut i det farliga landskapet på internet?

På Twitter följer jag politiker och kulturjournalister, jag följer någon som heter Morfars Pyre och han är allt annat än politiskt korrekt eller stofil-artad, men han är definitivt den äldre generationen. Ni vet den där generationen som inte förstår sig på allt ”det där med internet”.

Jag tror att landet, eller cyber space, är ritat så här: det finns en liten klick människor som inte gillar oss som klickar runt på internet och har åsikter till höger och vänster, eller mitt i blocket om man så vill. De önskar att världen skall se ut som den alltid gjort. De är rädda för förändring och till sitt försvar väcker de ilskna debatter om hur internet kommer att förslappa och förstöra den yngre generationen. De vill inte se nya sätt att kommunicera och de vill framförallt inte att åsikter skall få sprida sig hur som helst. De låter lite som Hemulen i Tove Jansons barnbok för vuxna (Den farliga resan):

”Hemulen sade: allt är fel, nu säger jag rent ut:
Mitt landskap stämmer inte alls med vad det var förut

Fåglar flyger upp och ner
och blåbär är gula
fånigheter vart jag ser
de är ju rent ohemula”

Ja nu råkar ju Hemulen vara en paragrafryttare av värsta sort och förändringar som inte ligger i hans intresse, de måste kritiseras. Men skulle Muminpappan haft tillgång till internet, då hade han säkert sållat sig till den klickande klicken i den äldre generationen, startat en blogg för sina memoarer och kommunicerat med omvärlden, från sin stormdrabbade ö, genom Twitter eller kanske Jaiku.

Så vad kommer att hända med den unga generationen som nu växer upp med ”allt det här med internet”. Jag hoppas att min dotter som snabbast skall lära sig läsa och kunna kasta sig ut på internet! Då kanske hon hittar till bloggen ”Muttaburrasaurus – en dinosaurie i dockskåpet”, en fantastisk blogg skriven av en tonårstjej som odlar ett vackert svenskt språk och säkert kunde lära min dotter att avstå från att använda slanguttryck som ”jag ska ba”, ”eller hur” och ”kolla mamma”.  Slanguttryck som hon lär sig i det dagliga analoga samhället.

”Allt det där med internet” är lösningen! Det tar inte bort allmänbildning, språkvård eller kunskap. Det ger oss tvärtom en möjlighet att finna långt mycket mera än vad som var möjligt tidigare. Och framförallt har en helt ny generation, det vill säga den äldre, hittat hit. Därför önskar jag att vissa bakåtsträvare inte idiotförklarar en hel generation genom att säg att de inte förstår ”allt det där med internet”! Det är ju rent ohemult!