Inhibera eller hibernera med framgång?

Jag använder ofta ordet "inhibera" utan att tänka på det. Jag inhiberar luncher, middagar och jag ber om ursäkt för inhiberade möten. Nöden har i bland ingen lag. Fick idag mail av en väninna som undrar vad ordet "inhibera" betyder. Nu blev jag orolig, jag har användt ordet i tio år i Sverige utan att ens tänka på om det är ett 2000-tals ord eller kanhända en kvarleva från finlandssvenskans storhetstid. Svar: det är en kvarleva från 1700-talet.

Min väninna undrade om jag kanske egentligen menade "hibernera". Nej det menade jag inte. Det finns ingen framgång i denna klumpighet. Tanken var inte att ta överhanden. (föregående var ordlekar från variationer på "hibernera", inte alltså åsikter). Vid snabb googlesökning inser jag att den första svenska (obs inte finlandssvenska) artikeln där ordet "inhibera" de facto används i text, finns på Google reslutat sidan fyra och låter som föjer:

Med PCR-teknik amplifieras specifika nukleinsyrafragment (DNA-fragment). DNA-polymeraset kan dock inhiberas av olika faktorer, exempelvis hemoglobin och proteinkomplex som kan finnas i de kliniska provmaterialen.

Jamen det säger väl allt? Inhibera är ett helt normalt ord användt i helt normalt talspråk.... NOT


PS. Bilden ovan kommer upp på Google sökord "hibernera"