Jag har alltid älskat Sri Lanka, av många orsaker, främst för att det mest betydelsefulla i mitt liv har skett här. Men även för landet, människorna, maten, kulturen, ja allting! Jag kan till och med acceptera alla skrämmande och konstiga djur, jag kan skratta åt hur mycket dom älskar skvaller trots att jag inser att även lilla jag är ett inslag i deras skvallerklubb numera.
Idag har jag fått bevittna ett fantastiskt lokalt bröllop med alla inlag som bör vara närvarande vid dylika. En munk som välsignar brudparet och sedan sitter han bekvämt och dricker kaffe, allt emedan välsignelsen fortsätter två meter ifrån hans lilla fikabord. Själva proceduren att bli lagligt buddhistiskt gifta är ganska lång, men absolut inte tråkig, det är mera som ett cocktailparty. Gästerna minglar runt och försöker få bästa kameravinkeln, allt medan den officiella gudvetvadhanvar-personen fortsätter med långa monologer på sinhala. Brudgummen, som är en kär vän, är klädd enligt egen utsago "like a pumpkin" i enorma röda shoulderpads, en fyrkantig hatt med en liten vindflöjel på toppen. Han är uppstoppad som en michelingubbe och har två dolkar instuckna vid midjan i en enorm kudde. Dessa är kanske där för att begå snabbt självmord ifall han skulle dö av embarrasment för de ofattbart fjantiga Hugh Heffner tofflorna i matchande vinröd nyans med guldbrokader. Framförallt är det mycket blingbling i klädseln, se bara brudgummens ring ovan. Den hade kunnat göra vilken som helst Lady Gaga wannabe svartsjuk. Men bruden däremot kunde inte ha varit vackrare. Det var ingen skillnad hur mycket guld man hängde på henne, hennes skönhet och fantastiska personlighet strålade fortfarande mer än alla julgransdekorationer Harrods skulle kunna uppbära.
Bröllopsceremonin fortsätter med diverse, för mig, otydbara inslag, eller kanske jag skulle tyda dem fel om jag försökte. Men bl.a. bär brudens mamma en sari på huvudet (ja, hon bär självklart även en sari på kroppen också), brudgummen knyter ett lakan runt bruden (den symboliken kan jag gissa mig till), de matar varandra med välsignad mat, bär fram fina smycken, brudgummen draperar bruden i en guldbroderad filt som väger så mycket att jag tror att denna undersköna lilla älvliknande varelse kommer att svimma under tyngden. Gudvetvadhanvar-personen fortsätter sin monolog och en kokosnöt och en machete ligger bakom honom, kanske han kommer klyva första bästa gäst med den om vi närmar oss för mycket i vår jakt på bästa kameravinkel? Eller kanske vi bara får en kokosnöt i skallen. Ljus tänds, rökelse blossar och klockan är bara halv tolv på dagen.
Ett riktigt singalesiskt bröllop är nämligen inte time'at enligt gästernas möjlighet att resa över halva jordklotet eller enligt passande flygtider, utan är helt och hållet styrt av den lokala horoskopens kalender och följaktligen blir allting noggrant bestämt enligt den. Bland annat måste brudgummen och hans fellow fyra pumpkin-bestmen lämna huset 06:18 samma morgon för att ta sig till bröllopet. Detta kan vara en bra tid om man skall färdas hela vägen på en elefant, men nu fanns det de facto en bil och därmed hade de istället bara gått över tröskeln ut ur teaestate-huset för att hedra stjärnorna, för att sedan returnera och äta frukost i lugn och ro. Dock måste tillstås att de verkligen anlände sista biten med elefant och traditionella Kandy dancers till bröllopslokalen. I detta fall flankerade av mängder soldater, inte för att de var oroliga för deras säkerhet, mera för att world cup i cricket spelas här och Australiens cricket team bor på samma hotell.
Tillbaka till bröllopsceremonin, det ges pengar till offergåva (vilket den inhyrda lokala fotografen får gräva fram, eftersom alla andra är i högtidsdräkt och inte har pengar instuckna i sina saris), bröllopstårta skärs, palmlöv bärs av och an, små barn somnar eller börja dansa, gästerna fortsätter mingla. Och sen mittiallt är det över. Man och hustru. Lång lång lunch i skuggan av stora vita böljande tältdukar, fantastisk rice and curry, champagne och många internationella nya kontakter knyts. Flaggorna vajar i vinden nedanför vid Mahaweli floden och tiden flyger lika snabbt som floden forsar fram.
16:18 sharp är det dags för brudparet att ge sig av. Elefanten står parkerad utanför hotellet och efter ett antal försök sitter dom tryggt där uppe på ryggen och strålar av lycka. Scene, cut, and it's a wrap. Brudparet rider iväg i solnedgången. Eller nästan solnedgången, den kunde tyvärr inte påverkas av den lankesiska astrologiska kalendern.
Äkta kärlek finns på Sri Lanka.
---
Posted from my iPhone
No comments:
Post a Comment