Inga fler krigare

Nu vill jag inte ha krigare i mitt liv mera. Försvinn. Jag har tagit fram stora svarta feta vattentäta märkpennan och ritat ett stort X över krigare. Försvinn. Bort. Lämna mig i fred.

Om ni går till Ostasiatiska museet och tittar på terracotta armén och ser svarta kryss här och där, då vet ni vem som är skyldig. Oh vad skönt det känns.

---
Posted from my iPhone

Sigismund heter Fröling och blommiga skidbyxor är häftigt

Min Mor har nu upptäkt vem den Vackra Sigismund är (se tidigare blogpost här). Han heter Erik Fröling och spelade i Vita Hästen mot min Mormor år 1931. Han hade då kommit från Sverige till Finland, och blev kvar. Då Mormors syster operettsångerskan Yrsa gifte sig så gjorde hon samma tricks åt andra hållet, dvs flyttade till Sverige. På hennes möhippa var det enbart inbjudet (som seden fortfarande sig beger) damer och flickor. Detta stoppade inte vännen och kollegan Erik Fröling som uppenbarade sig på tillställningen klädd som flicka. Säkert var han lika vacker som flicka som han var som Sigismund.

Min Mor fortsätter i sitt mail med att berätta om att när Mormor och hennes syster var vid teatern, så hörde det till att alla skådespelare köpte sina egna scenkäder. Senare gav Mormor bort det mesta till olika teatrar, framför allt till mindre ortsteatrar, eftersom det levde i efterkrigstida fattigdom. Då ansåg Mormor att någon annan teater behövde dem bättre än hon. Hon tänkte alltid på andra framom sig själv.

Vardagskläderna syddes om till kläder åt barnen. Från detta har min Mor stora traumor av framförallt vintrar i ett par hemska skidbyxor, sydda av ett storblommigt dörr draperi. Jag tror personligen att sådana blommiga skidbyxor idag hade varit väldigt modernt hos snowboardande ungdomar! Och skulle vackra Sigismund - Erik Fröling - fortfarande leva så gissar jag att även han skulle ha funnit dem väldans snygga!

Mysteriet med golfstrumporna och vackra Sigismund

Mor har rotat fram gamla arkivbilder av min Mormor som var skådesspelerska. Får mail med flera fina bilder och en och annan lite mera knasig bild. Bilden ovan kategoriseras under epitetet knasig. Texten i mailet lyder: "Mormor i "Vita hästen", vem Sigismund i rutiga golfstrumpor är förtäljer inte bilden."

Mysteriet med de rutiga golfstrumpornas historik forsätter alltså. 

PS. Läs även på Wikipedia om operetten "Vita Hästen", Rollfiguren Sigismund beskrivs som följer:
• Sigismund Sulzheimer, vacker

Bysantinsk golfspelare?

Spotted at Medelhavsmuseet. Förlagan till golfstrumporna?

Jaha det är så man skall hålla i klubban!

Jag älskar januari!

Jag är kvinna och förbehåller mig rätten att ändra mig när helst jag så önskar. Just nu har jag bestämt mig för att omvärdera januari-månad helt och hållet. Jag älskar numera januari.

Tappa aldrig tron skrev jag för exakt ett år sedan.

Januari är verkligen fantastiskt. Bara idag har jag promenerat en timme i min lilla by utan att stöta på en endaste en människa, det kan man bara göra i januari. Jag har haft fantastiska möten och roliga nya projekt, jag träffade en granne som gav mig vackra komplimanger, jag äter bönor varje kväll och jag kan klä mig i stora cashmere tröjor utan att någon ifrågasätter min fashion taste. Jag kan sitta i soffan Gösta och titta på bra serier på SVT Play och jag kan njuta av ett glas rödvin samtidigt som jag gör bokföringen. Jag älskar januari och det är inte en utopi!

Nu skall jag göra mentalt bokslut, älska min frihet och mitt liv. Glädjas åt mina vänner och alla nära och kära. Fortsätta trolla och verkligen vara glad över januari.

Kärlek och anarki! I februari blir det ännu roligare.


---
Posted from my iPhone

Zent en kväll

Underbara januari kvällar. Lugn och ro och zen. Speciellt min tjocka Buddha. Han är fett zen!

(till mina finlandsvenska vänner vill jag tillägga att "fett någonting" är ett otroligt fult slanguttryck mestadels funnet i yngre stockholmitiska tonåringars vokabulär!)

---
Posted from my iPhone

Böna och be

Vilken bristsjukdom lider man av när man bara vill äta bönor? Kroppen bönar och ber om det.

Efterjulhelgsbristonitis kanske?

---
Posted from my iPhone

Alla dessa dagar - alla dessa namn

Cirkusprinsessan har fått en riktigt riktig gammaldags väggkalender av den sorten där man drar bort en lapp för varje dag som går. Tittar på årets lappar och inser att dagarna bara flyger iväg. Det är bara 94 dagar kvar till påsk och hela 2,7% av år 2011 har redan passerat. Om knappt ett halvår är det midsommar och så blir det mörkare igen.

Men det roligaste som passerat och som man oftast bara har koll på om man har scouternas väggalmanacka är; namnen. Alltså namnsdagarna. I år har vi redan hunnit fira; Rut, Svea, Gunder, Baltsar, Alfrida, Augusta och Erland. Det låter som om vi firat hela min Fars generations namnsdagar, men faktum är att ungefär just de namnen är populära igen. Våra barn tycker att de är moderna. Däremot är Sonja omåttligt omodernt. Och det har det alltid vart. År efter år ligger Sonja så risigt till i namntoppen att det inte ens får en liten snygg statistikbild, så få barn döps till Sonja.

Men skall man tala om ovanliga namn så ligger nog ett annat av våra släktnamn i den kategorin. Min mormor som hette Aagot (uttalas Ågot). Det är så ovanligt att det inte ens finns i svenska namnregister. Mormor Aagot sade även en väldigt bra sak som passar utmärkt att avsluta detta med och som jag strävar till att leva efter:

Alla dessa dagar ÄR livet!

---
Posted from my iPhone

Skatta och skratta sig lycklig med en katt

Igår var jag på Medelhavsmuseet och stod och fingrade lite längtande på en replika kattfigur från de gamla egyptiernas mytologi. Okey, jag medger att jag självklart insåg att det inte var en sann artifakt-kattfigur som överlevt tidens gång i tusentals år bara för att säljas i duplikat på Medelhavsmuseum i Stockholm. Men fin var den. Jag blev lite förvånad att jag ville ha den för jag är definitivt inte en kattmänniska. Köpte den inte, men kunde inte sluta tänka på den och måste till slut googla vad katter i egyptisk mytologi betyder. Det finns flera kattgudinnor i egyptisk mytologi, bl.a. Mafdet som var en av de tidigaste gudinnorna, en beskyddande gudinna för hem och tempel. Även gudinnan Bast var en beskyddande gudinna. Hon beskyddade det mesta, allt från mammor till solen till månen tills hon fick ge vika för den tredje kattgudinnan Sekhmet som inte bara lyckades kreera hela Sahara med sin andedräkt, utan även var en riktigt duktig krigsgudinna.

Detta låter ju helt fantastiskt, en kattgudinna som beskyddar, krigar, är en modersfigur och dessutom kan kreera hela öknar med hjälp av sin andedräkt.... Jag skulle behöva lite sand på min isiga uppfart idag.

Så tillbaka till dagens händelse. Jag sitter hemma och jobbar och precis då jag kontemplerar en svårare text och tittar förstrött ut genom köksfönstret så ser jag katten ovan. Där sitter den helt coolt, uppflugen på en enochenhalvmeter hög spaljé. Orörlig stirrar den på mig. Orörlig stirrar jag tillbaka. Vad är detta? Har norska väninnan skämtat med mig och placerat en upstoppad (eller balsamerad?) katt på min spaljé? Eller är det Hollywood-C som än en gång lämnat en mysteriös present till mig? Jag rör mig sakta, katten sitter orörlig och tittar på mig. Suckar av lättnad och inser att den nog är en del av ett spratt som någon spelar mig. Just då rycker den till och tittar åt vänster, fortfarande är kroppen helt stilla och balanserad på den smala träbalken. Pust, det är tydligen således bara en uppstoppad katt med ett mekaniskt rörligt huvud.

Hämtar ett papper från bilen och håller på att ramla på rumpan, inte på grund av den osandade uppfarten, utan för att där ligger katten mittiallt på min terass, blickstilla, på en blommig filt i en rottingfåtölj.





Jaha, det besparade mig då en utflykt till Medelhavsmuseets butik för att inhandla en liten kattfigur. Jag tycks ha fått en helt egen beskyddare av mitt hem, som dessutom kan jaga bort skorpioner och troligen även kommer att sanda min uppfart bara den orkar öppna munnen och andas ut lite.

Skattar mig ganska lycklig med min nya katt och skrattar glatt hela vägen till bilen. Katten ligger orörlig kvar och vaktar mig och mitt hem.

Undrar var jag hittar den i morgon? På taknocken stirrandes in i mitt sovrum?


PS. Måste bara tillägga att inga katter någonsin vågar komma in på min gård annars, dom vet att jag inte är en kattmänniska!

---
Posted from my iPhone

Barnkalas!

Det roliga med att vara vuxen och ordna barnkalas är att man får ta vuxenbeslut. Som att ha gasballonger!


---
Posted from my iPhone

Trettondagen

Det blir så konstigt med alla helgdagar, mittiallt blir det traditionell fredagsmiddag på en torsdag. För att bryta traditionen ännu mera så är det inte jag som lagar maten, utan denna fredag (förlåt torsdag) blir det italienskt långkok signerat il Dottore. Ni vet var vi finns. Välkomna!

Och trevlig Trettondagsafton, vad nu sen det egentligen är? Lika överraskande kommer det hur som haver varje år.

---
Posted from my iPhone

Pyssel, Syssel och Kaffeflickor

Under Nyårsfirandet på en vacker gård fick jag lära mig ny terminologi. Bl.a. Att man kan vara kaffeflicka hos någon med ett känt namn och det betyder faktiskt bara att man blivit invald i laget som fixar fram kaffet efter middagen. Kanske tur att man inte blev tilldelad en roll i det laget som korrekt delade ut våra sovrum vid ankomsten. Jag menar vad skulle Far ha sagt om jag ringde och berättade att jag hörde till sovrumslaget?!

Annan terminologi som jag försöker hålla koll på är då man vid svenska nyårs middagsbordet skall reda ut släktskapen mellan de kiltklädda männen och väninnor som aldrig skulle sätta på sig kilt. Det var då jag fick briljera med finlandssvenskarnas eminenta benämnande av kronologi inom släktskapets mera avlägsna band.

Så här går det på finlandssvenska: FAR - SYSKON - KUSINER - SMÅKUSINER - SYSSLINGAR - PYSSLINGAR - TRASSLINGAR - PUSSLINGAR

Absolut solklart! Ja eller kanske det blir lite dunklare vid steget Trasslingar, eller åtminstone lite trassligare, men vid steget Pusslingar blir alla vänner igen. Därför heter det Pusslingar, man har liksom fått alla pusselbitar på plats och kan kindpussas som släktingar när man ses. Detta betyder självklart att alla kindpussas för alla är en del av pusslet och släkt med varandra på minst sjunde generationens nivå.

Så var kommer bilden ovan in? Nej det är inte en kaffeflicka hos Bernadotte och nej det är inte ett pussel. Det är ett pyssel man kan ha som syssel. En pärlplatta. Jag kan avslöja att det tar ca tre timmar att få ihop en spräcklig Snövit om man är två vana spelare.

För mera spel som har med kaffe att göra, se regler här!


---
Posted using BlogPress from my iPad

Kaviar och choklad när man som minst anar det och mest behöver det!

Just idag var jag jätte ledsen att jag inte hittade "my spark in life". Efter att ha sökt sparkstötting i var och varannan affär norr om Stockholm så fick jag ge upp. Väl hemkommen och smått nedslagen hittar jag ett chokladogram i brevlådan, från ingen mindre än Alamo, min Twitter-Gowalla-kompis som brukar överraska mig. Även denna gång lyckades han överraska. Underbar present, underbar vän, det känns som en spark i rätt riktning! Med denna lucky streak så hittar jag nog en sparkstötting i morgon.

Tusen Tack Alamo! Vad vore livet utan vänner som dig?

---
Posted from my iPhone

Kinesisk orsak att existera

Nu har jag hittat meningen med min dåliga nackes exsistens! Han heter Zhao Xiao Cun och finns på Raison d'etre på Grand och han har idag hjälp mig att första gången på exakt fem år (correction SJU år, jag kan tydligen inte räkna) vara fri från nacksmärta mellan andra och tredje kotan.

Det går helt enkelt inte att förklara hur tacksam jag är och jag inser att det kommande året ser betydligt ljusare och bättre ut än många många tidigare år. Inte bara pga att jag är så lycklig över min fantastiska familj, mina underbaraste vänner, älskad Galoschgubbe, världens roligaste kunder, givande möten, spännande resor, snälla Rådd-djur, bra relationer, glädjande stunder, uppslupna och -slutna fredagsmiddagar, samtal som får mig att gråta av lycka, extempore träffar som leder till positiva saker, spontandans som gör en sprudlande glad och bubblig. Inte bara därför. Utan även för att jag på andra dagen på det nya året hittat Zhao Xiao Cun och därmed en ny orsak att tro på mirakel.

Nu skall jag dansa lite, för att jag kan utan att det värker i nacken och för att som en klok kvinna, även kallad Livboj, alltid säger att ingen som dansar kan vara miserabel.

Dansa genom livet vänner! Gott nytt år och hoppas ni alla hittar en glädje i livet! Och hittar ni inte det omedelbart, så rekommenderar jag att hitta orsaken i existensen. Ett bra första steg är Raison d'etre på Grand Hotell.


---
Posted from my iPhone

Det lönar sig att gilla Brott!

Förra året köpte Brott mig trygghet till priset av 1500 central african francs och jag kan lova er att det fick jag!!! Trygghet. Inte en skenande hippo eller översvämning eller torka så långt ögat når.

I år har Victor skickat ett nyårskort som får ögonen att tåras. Vad lär det oss? Att finna lyckan i stunden och att sluta klaga på våra världsliga problem. (Klicka på bilden eller här för att läsa texten)

Jag önskar mig mera Brott - Victor Brott - inför nästa år. Fler människor som ser världen ur ett perspektiv - eller objektiv - som skänker lycka och hopp. Fler iaktagelser som ger oss lycka.

Gott Nytt År!

En fallen ängel eller uppstigen själ

Middag med underbaraste väninnorna Hollywood-C, Vår VD och Bloggerskan ikväll. Kommer hem och ser att en ängel ramlat ner i min trädgård. Eller heter det en fallen ängel? Kanske det är grannflickan som klivit in i fel trädgård och ramlat pladask? Eller kanske det är Cirkusprinsessan som gjort en halvhjärtad snöängel?

Kanske det är en vänlig själ som klivit upp och lämnat efter sig ett spår som ser ut som en blandning av ängel som snubblat och trillat ner och sen bestämt sig för att ruttna på våra världsliga problem och istället flyga upp till himmeln för att där ha världens cocktailparty och sitta på en molnkant och dingla med benen med Domino och Mormor och tända stjärnorna på natten??? Ja det tror jag på! Och när det åskar så är det änglarna som tar fotografier med blixt!

Ja det tror jag på! Och jag tror också på trolleri och Peter Pan och happy thoughts.

Livet är underbart! Speciellt alla gåtorna vi får lösa. Och våra hjärtevärmande, fantastiska, intelligenta och livsbejakande vänner som vi får glädjas åt och med. Tack att ni finns! Snubbla gärna in i min trädgård på nytt.

---
Posted from my iPhone

Skylta med sina sanna sidor!

Det finns en sak finlandssvenskar är speciellt bra på och det är att öppet meddela vad man kan förvänta sig av oss.

Livboj har en dörrmatta där det står "never mind the dog, but beware of the owner"

I dag har vi lekt hos en av mina äldsta vänner som har tre barn, även kallade Terminator One, Terminator Two och Terminator Three! Hittade denna skylt vid familjens dörr:
"tired parents and happy kids live here"

---
Posted from my iPhone

Glad Påsk!

Glad Påsk och Pling Pling från alla vänner och tomtar.

Och God Jul önskar Blacky!

Jag är en glad person med takt utan ton
Härligt galen och balanserad
Jag är lycklig och pling och det krävs nästan ingenting
För att jag blir exalterad
Men jag har en last som håller mig fast
I ett järngrepp varje dag och timme
När kraften tar slut och skrattet längtar ut
Och jag saknar mera rimme

Jag vill ha, mer skratt, ge mig, mer skratt
Jag vill ha, mer skratt, ge mig, mer skratt
Tusen stjärnor som tindrar
Glitter så långt jag ser
Av glädje som bara glimmar vill jag ha mer

En show som glöms bort om den bara visar opp
Effekter som man knappast anar
Så ge mig trettio grader varmt, vänner överallt
Och en skog av lycka och kärlek
Jag vill ha partyfyllda hus, tusentals ljus
Kulörta lyktor i träden
Discodans som ackompanjemang
Och alla som gillar freden

Jag vill ha, mer skratt, ge mig, mer skratt
Jag vill ha, mer skratt, ge mig, mer skratt
Tusen stjärnor som tindrar
Glitter så långt jag ser
Av glädje som bara glimmar vill jag ha mer

Ge mig något gott o sött, gärna oxo rött
Mera grönsaker i grytan
Glittrigare glim och ännu mera rim
Och mera vänner på boytan
Jag vill ha rymligare hus, ännu mera rus
Och absolut inga konflikter
Fjantigare flams, ännu mera dans
Och bara vara kär

Jag vill ha, mer skratt, ge mig, mer skratt
Jag vill ha, mer skratt, ge mig, mer skratt
Tusen stjärnor som tindrar
Glitter så långt jag ser
Av glädje som bara glimmar vill jag ha mer

Jag vill ha, mer mer, ge mig, mer mer
Jag vill ha, mer mer, ge mig, mer mer
Jag vill ha, mer mer, ge mig, mer mer
Jag vill ha, mer mer, ge mig, mer mer

Originalet

---
Posted from my iPhone

Kalla Handen!

Här följer min krönika inspirerad av bl.a. Entrenprenörshäxorna som de trevliga personerna i Djursholms Bokhandel också gillade så mycket! Notera att detta var skrivet långt innan flygkaoset på Heathrow.

Kalla handen!

Det blåser kyliga vindar, frosten biter och jag har kallt. Iskallt. Speciellt om händerna. Försöker sticka ner dem i fickorna på jackan, drar ner ärmarna över dem och blåser på dem så där som jag sett att hurtiga utelivs människor gör. Det enda som sker är att jag liknar ett ånglok som puffar och huffar i mina händer, som först blir fuktiga av ångan för att sedan när ångan kylnat föräras ett nytt utseende, något som påminner om blåa händer med små, små istappar hängandes från dem. Jag liknar mest ett Pokemon odjur som barn samlar på. Frustande is-hands-Pokemon.

Orsaken till detta är inte lathet eller att jag skulle vara, som engelsmännen alltid är, oförberedd på vintern. Nej, till skillnad från våra anglosaxiska småkusiner som varje vinter ställer in samtlig tåg- och tunnelbanetrafik medan de chockat utropar ”Oh Dear, how on earth did this come upon us?”, så är jag välmedveten om att vintern och kylan kommer varje år i Sverige i november. Det är inte så att vi inte skulle vara varnade, båda kvällstidningarna har på sina löpsedlar varnat för snöstormar och ”Så kall blir vintern i ditt län” sedan oktobermånad. Jag är alltså välförberedd, jag har inhandlat vantar och mössor och halsdukar och raggsockor och grävt fram moster Amalias gamla päls från källarens mörkaste hörn. Men det är något outgrundligt konstigt med vantar. De har en fantastisk förmåga att bara försvinna. Främst höger vante. Och aldrig de billiga som man köper i sex-pack på svenska massmodebutiks storimperiet, utan alltid de dyra. De varma. De som är vindstoppande, uppstoppade och stoppade med värme.

Där står jag alltså som Pokemon monstret med istappar på händerna. Gissar att om jag var ett samlingskort så skulle ingen samla på mig för jag skulle troligen vara borttappad. Men var hamnar mina vantar? Högervantarna och högerhandskarna? På samma ställe där varannan mörk strumpa hamnar när de försvinner totalt spårlöst i tvättsorteringen? Nej, det stämmer inte för de borttappade mörka strumporna kommer alltid fram när man skall ta ut sina vita lakan ur 90 graders tvätt och upptäcker att man måste försöka vänja sig vid tanken på att ha gråa lakan istället för vita. Strumpan är ju återfunnen. Det är inte högervantarna.

Så läser jag på Facebook ett desperat rop på hjälp från en framgångsrik entreprenörskvinna med patina, hon skriver: Du som har fyra likadana högervantar i svart fleece i byrålådan - hör av dig! Jag har vänstervantarna... Samma kvinna driver ett bolag som gör det möjligt att genom geopositionering veta var mobiltelefoner befinner sig. Detta är en ypperlig tjänst för de som vill veta var tonårsbarnen är en fredagskväll, eller varför inte i vilken svampskog Moster Amalia befinner sig när hon inte vill avslöja sina hemliga svampställen, eller kanske någon lite svartsjukt lagd man kan hålla koll på sin fru när hon är på Cirkus Cocktails med tjejerna. Hur än man använder tjänsten (som de facto inte går att använda utan mobiltelefonägarens tillstånd, varmed jag kan krossa alla era spiondrömmar genast) så får jag en snilleblixt! Köp massor billiga mobiltelefoner och placera dem i högervantarna under hela vinterhalvåret!

Oh dear! Where on earth do I get all my ideas from?

---
Posted from my iPhone

P-Vakten är på julhumör

Parkerade idag i innerstans dyraste parkeringshus för att störta iväg på ett möte. Knappar in 120 SEK parkeringstid, slår in Visa kortets pinkod. Köp avbrutet. Panik. Tanten vid automaten brevid har samma problem. Gubbarna bakom oss i kön suckar och vi hör dem muttra något ohörbart. Provar tappert på nytt, 120 SEK, pinkod till MasterCard. Köp avbrutet. Tanten brevid testar med American Express. Köp avbrutet. Gubbarna i kön bakom oss muttrar högt något om "kärringar och teknik". Jag kväver lusten att vända mig om och ryta "tyst i kön och dessutom är vi inte kärringar, utan en tant och en tjej och vi kan säkert teknik bättre än ni och GOD JUUUL. ARGH". River fram mobilen och försöker sms betala. Funkar inte. Gissar att gubbarna i kön muttrar nåt om tjejer och smsteknik.

Jag tar till det enda knepet jag kan och skriver en lapp i fönstret på bilen med hjärtan och puss och kram och vädjar till mina parkeringsänglar och kanske också parkeringsvakterna.

Rusar till mötet, ler åt sura gubbarna och säger God Jul och inväntar 900 kronors böter när jag återvänder, men bestämmer mig för att vara glad ändå.

Kommer tillbaka till bilen vid utlovad tid klockan 11:20 och ser till min fasa en gul lapp i rutan. Jag känner igen dem, inte för att jag brukar få dem, men jag vet att det betyder minus 900 SEK på julklappskontot.

När jag tittar noggrannare så hittar jag inte bara instruktioner för hur man skall agera om parkeringsautomaten inte fungerar utan även en otroligt gullig hälsning enligt nedan:





Den underbara parkeringsvakten hade inte bara struntat i att ge mig böter, han hade dessutom skrivit "God Jul <3 Mvh P-vakten".

Ett HJÄRTA!!!!!

God Jul alla Parkeringsvakter och även ett litet hjärta till alla sura muttrande gubbar från kön som fick 900 SEK böter.

---
Posted from my iPhone

Jan Carlzon och Djursholms Bokhandel

Jag delar en kärlek med Jan Carlzon. Ja egentligen delar vi flera intressen, resor och Sri Lanka bland annat. Men vi har båda en förkärlek till Djursholms bokhandel. Idag var jag inne i bokhandeln och köpte några julklappar och så hör jag hur Tove och Mats (två av de trevliga bokälskarna som tar så väl hand om kunderna) glatt visar senaste numret av Täby Danderyd Magasin och läser högt för en stamkund ur en artikel om Jan Carlzon. De citerar slutet av intervjun där han berättar om hur mycket han gillar Djursholms Bokhandel. 

Jag blev så glad! Det är ju jag som skrivit artikeln. Det var en fantastisk intervju att göra och dessutom en väldigt trevlig lunch och diskussion. Slutet (tom det ocensurerade slutet) av artikeln kan ni läsa nedan (hela den långa artikeln länkar jag till när den finns på nätet):

Utöver New York har Jan och hans familj bott i Holland Park vid Notting Hill i London och här i Djursholm har de bott sedan 1974. Det finns dessutom något som binder Notting Hill till Djursholm. Bokhandeln. Minns ni den underbara bokhandeln i filmen Notting Hill där Julia Roberts och Hugh Grant träffas? Jan har hittat sitt dito i bokhandel i Djursholm. När jag frågar vad han mest uppskattar med Djursholm så kommer Bokhandeln upp på top fem listan tillsammans med närheten till havet, golfbanans nio hål, tennisbanorna och den vackra naturen. I bokhandeln har han förra veckan suttit och lyssnat på bokpresentation av Johan Hakelius och där smiter han in titt som tätt för att köpa nya böcker. Just nu är det faktaboken ”Att äga ditt ord” av Henric Lindqvist som ligger framme i biblioteket i Carlzons vackra Djursholmsvilla. Jan berömmer boken som handlar om att vårda varumärket och komma genom bruset i dagens bullriga mediesamhälle där all’ sköns budskap överhopar oss.

Jag hittar äntligen min chans att fråga den nästan pinsamma, men ack så brännande frågan som jag klurat på hela dagen: ”Hur känns det att vara SAS-Janne med hela svenska folket?”

-       Det känns bra. Det känns faktiskt väldigt bra! Jag är stolt över min tid på SAS och det vi alla utförde där var historiskt.

Att tala med Jan känns verkligen som att samtala med ett livslevande varumärke och kanske det är vad han är. Jag frågar om inte det finns en längtan efter att ge ut sina memoarer.

-       Jag läste nyligen om han norrmannen (Karl Ove Knausgård) bosatt i Skåne som gett en romansvit i sex delar som skildrar hans liv, säger Jan. Mannen är 42 år gammal, vad kan han egentligen skriva om? Eller egentligen, hur kan han forma det som en memoar? När jag var i samma ålder blev jag kidnappad för att medverka i TV-programmet ”Här är ditt liv”, jag tänkte att de är inte riktigt kloka. Vad kan jag berätta i denna unga ålder?

Här håller jag personligen inte med. Jag tror att Jan kunde redan då och framförallt kan nu berätta väldigt mycket. Både som 42-åring och idag som några få år äldre. I mitt stilla sinne tänker jag på den filosofiska boken av Tove Jansson om Muminpappans memoarer. Högt föreslår jag att han skulle skriva en bok som skulle vara en kombination av hans egna levnadserfarenheter, företagsledarskap och visdomar och paketera de samma till filosofier som var och en kan tillämpa i vardagen. Han tittar än en gång på mig med sin kluriga klarblåa blick och jag inser att vi inte hört eller läst det sista av Jan Carlzon.

 

---
Posted from my iPhone

Kvartersakuten i Mörby för föräldrar som inte orkar med tjafs!

Har idag äntligen, äntligen, äntligen hittat en läkarstation som INTE fungerar som läkaren ovan på bilden. Nästa gång ni behöver läkare akut, kontakta Kvartersakuten i Mörby! Vi fick idag en läkare som var det mest no-nonsense jag någonsin stött på. Dessutom kan jag jag smått chokerat konstatera att han är svensk, om man skall lita på namnet Göran Sjönell. Men jag är inte helt säker på detta, han var så ofattbart osvensk trots att han på svenska i nästan ett och samma andetag kunde leverera följande diagnos: "Hosta från virus i luftvägarna. Det är fullt normalt att hosta, det smittar inte, mycket sömn, ok lite hostmedicin till natten, ja men klart vi skriver ut den starka versionen som biter på allt, inga små fjantmediciner här inte, och dagis skall inte klaga på hostande ungar, hosta är bra, hosta gör barnen friska!"

Alla är inte hemma

Jag kan ju bara konstatera att jag antingen är insnöad eller utestängd, men alla är inte hemma - jag själv inkluderad, eller exkluderad. Hur blir det nu egentligen? Är jag insnöad eller utsnöad? En väldans stor mängd snö har hur som haver parkerat sig på min uppfart och trappa under helgen. Jag inser att det är läge att visa sina konster som gårdskarl. Än en gång!


Elviiiiraaaa!!!!

Kristallklart

Träffade i Marrakech en äldre man, konservativ och troende renlärig Berber, född i Atlasbergen i en nomadstam. Det var ett väldigt speciellt möte på många sätt och det mest spännande var när han berättade andra dagen att vi tydligen var från samma tribe ursprungligen. Han förklarade att han har en speciell förmåga att se sådant. Tydligen var främsta orsaken för han är född 6 augusti (som på nåt sätt berättigar till det). Jag kontrade genast med att jag är född samma dag och han kanske egentligen är finlandssvensk. Det visade sig snabbt att vi verkligen hade flera andra gemensamma helt överraskande och totalt oförutsedda gemensamma nämnare. Stark tillhörighet och vänskap uppstod mellan oss, vi två totalt olika personer med olika bakgrund, men ändå med samma tankar och värderingar och upplevelser. Kändes självfallet och glasklart att vi var från samma tribe. Vilken det nu sen kunde vara, Berber eller Finlandssvensk.

Hur som helst det må vara med våra släktband och stamträd så gav han mig en gåva. En påse liten som en fingerborg med kristaller som skall vara världens bästa medicin. Jag var väldigt förkyld med begynnande halsfluss och han hade ordnat antibiotika åt mig dagen innan (ja han hade också haft kronisk angina som tolvåring så han visste exakt vad jag genomled). Kristallerna skall räcka i minst ett år. En minimal liten mängd på fingret löses upp i varmt vatten före läggdags och det skall i princip kunna söva en dromedar och så skall man vakna pigg och kry och kvittrande som en lärka!

En aningen stressad gick jag genom tullen med kristallerna i handväskan. Men eftersom det tydligen gick åt fem kilo blommor som kunde skördas bara efter att Atlasbergens smälta snö sköljt dem så bestämde jag mig för att lita på min vän Berbern. På samma sätt litade jag på honom då jag på kvällen blandade ihop mirakelkuren för att knappast hinna kasta mig i säng före jag däckade som en dromedar. Sista tankarna som for flyktigt genom min hjärna var:
Blir jag frisk eller galen?
Vaknar jag pigg och kry?
Eller kommer jag sitta under ett bord och jollra resten av livet?
Kommer jag alls att vakna?
Kommer jag vakna som Berber i en paralellvärld i Atlasbergen?

Vad hände? Jo jag vaknade utsövd efter första lugna tolvtimmars sömnen på tio år, fortfarande lite svag i kroppen, men helt klar i hjärnan. Framförallt lycklig, för vad har jag lärt mig? Jo. Lita alltid på dina släktingar och tro på kristallens kraft. Le mot främlingar för det kan ändra både deras och ditt liv. Sluta aldrig tro på det goda hos människor. Önska dig och andra kärlek och lycka och bra saker och händelser. Var givmild. Ta beslut. Och framförallt, ta en liten risk nu och då!


---
Posted from my iPhone

Stark som en oxe väljer jag bort skrot

Jippii, vaknar och känner mig annorlunda. Något har hänt! Och det är inte alla Lusse-bullar som skvalpar runt i magen eller tre paket av Vilmas rågknäckebröd som jag konsumerade igår. Jag bara känner mig stark! Stark som en oxe. Eller som Pippi Långstrump som kan bära runt på sin häst, eller varför inte bära runt på en oxe. Jag kunde troligen lyfta upp mitt hus och bära runt på det.

Eventuellt skulle jag börja med att skaffa ett gymkort och lyfta lite tyngder. Eller som min advokatväninna med alias Miranda från Sex and the City brukar säga "jag har sponsrat ett gym med årskort i snart ett decennium".

Nej, jag går ut och lyfter en bil eller en hund eller en sparkstötting med en gammal pensionär istället!

Kosmisk komik och tragisk dramaturgi

Kosmos har en vidunderlig humor. Det har konstaterats många gånger. Saker blir sällan som man tror, men det viktigaste är att man ser humorn i allt man kan. Som t.ex. när en hiss stannar mellan plan två och ett en lördag natt 02:30 - man kan väja att bli bestört, eller man kan välja att anordna ett väldigt trevligt litet cocktailparty för att hålla uppe humöret både inne i hissen och i trappuppgången.

Det som förefaller sig tragiskt i livet är oftast samma gamla mönster som spelas upp gång efter annan. Enkelspårigt tänkande och tryggheten i att göra samma sak gång efter annan. Som om allting var en dramatisk föreställning koreograferad långt innan man uppfann manusförfattare eller regissörer. Mest tragiskt just nu är ju självmordsbombaren som på lördagkväll turligt nog misslyckades med att ordna en katastrof men däremot väldigt framgångsrikt lyckades med att döda sig själv. Jag lyckas inte, trots medias tappra försök om att övertyga oss om annat, att hata honom. Jag tycker det är en enorm tragedi. Jag vill på något sätt bara tro att han själv i sista sekunden ändrade sin koreografi och valde att inte harma andra. Jag hoppas att han såg den unga mamman med ett barn i en barnvagn, kanske hon smålog vänligt åt honom och han insåg att liv är viktigare än död. Jag vill faktiskt tro gott om människor.

Jag hoppas att man kan ändra på dåliga skriptan och välja en kosmisk komedi framom våra mera tragiska värdsliga dramaturgier.

Som jag brukar säga; smile to a stranger - it might change his life. Kanske skäl att visa ännu lite mera vänlighet och medkänsla nu. Och om ni inte är övertygade så kan jag ju bara avslöja att det snart är jul och dumma människor får inga julklappar.

---
Posted from my iPhone

Änglavakt som navigerar

Besökte min favorit Navigatör i livet på fredagen och trots att jag alltid tappar bort mig på Söder så hjälper Navigatören mig att hitta rätt i livet. Blev väldigt lycklig av att hitta en ängel på vägen.

Nästa gång jag åker dit kanske jag hittar en kompass, eller åtminstone en passande Geopositioning app så att jag slipper snurra runt på alla enkelriktade gator i en timme!


---
Posted from my iPhone

Heliga Älgar och Skrifter

Min favorit skribent och bloggerska Julia har gjort det igen! Skrivit en otroligt rolig blogg post. Denna gång fastnar skrattet halvvägs i halsen då jag inser att det handlar om mig. Höuli Möuses kan jag bara utbrista, eller i detta fall får jag väl fnittra "Holy Moose".

Läs om mina five minutes of fame här i Julias heliga skrifter.

Skrämmande att få bevisat att man har rätt, men riskerar hamna fel

Årets PISA undersökning har publicerats och SvD har skrivit en skrämmande, men bra artikel om resultaten och möjliga följder, samt vilka åtgärder som skulle behöva tas genast för att rädda Sverige från att inom en snar framtid bli ett totalt illiterärt land.

Ibland är det inte så roligt att säga "vad var det jag sade?". Men helt klart är att rätt skolval kommer vara enda möjligheten för svenska barn att få en grundkunskap som ens kommer i närheten av bättre medelmåtta i OECD världen.

Vill ni läsa hela den deprimerande rapporten, så finns den här. Mina finlandssvenska vänner kan läsa den med stolthet och skulle jag ha koreanska vänner så skulle jag även rekommendera dem att klappa sig på axeln och känna sig trygga inför framtiden. Själv skall jag begrunda ordet morgontrafik.

Läs hela Svenska Dagbladet artikeln här.

---
Posted from my iPhone

Bästa bantningskuren inför jul!

Efter en fantastisk snabbresa i Marrakech med väninnorna och många diskussioner runt olika sorters vatten (se nedan) så kom jag på världens bästa bantningstips inför jul och business idé tillika. Vi skulle tappa upp lokalt Marokanskt kranvatten på champagneflaskor och sälja dyrt i Sverige.

Garanterat resultat med flera kilos viktminskning till jul!

Pilgrimsresa

Marrakesh, lyxvilla, strålande sol, 25 grader varmt, åttatusen återvändande pilgrimsresenärer med heligt vatten.

Åtta härliga väninnor med eget importerat franskt heligt bubbelvatten.

Pilgrimsresa i alla bemärkelser!

(utan 3G i 3 dagar försmäktade vi...)
---
Posted from my iPhone

Julgubben tappar byxorna

Sitter i bilen och Funderar över varför man i Sverige envisas med att säga Jultomte. Det heter ju Julgubbe. Då tittar jag upp och ser detta!

Julgubben bor vid Karlaplan och han har magrat så mycket att byxorna glider av honom.

Snacka om att bli tagen med brallorna nere.

---
Posted from my iPhone

Ingen beslutsångest!

Allting pekade mittiallt åt samma håll i mitt liv. Den ena överraskningen efter den andra. Lite trolleri och väldigt mycket tur och bra time'ing leder till att jag står inför stora beslut. Funderar och väger och undrar och så får jag ett mail:

"You cannot make progress without making decisions."

Jag tänker ta stora beslut! Kommer chansen så måste man ta den. Vänta inte på en blå buss. Hoppa på den.

Håll tummarna! Det här kan bli en riktigt rolig färd.

---
Posted from my iPhone

Johns Phone - en revolution

Idag skedde revolution i min teletekniska värld. Jag hittade via tips från Alamo en telefon som jag verkligen vill ha! iPhone i all ära, men jag det är noll exklusivitet över den, inget sexighetvärde kvar och dessutom har de en livslängd om ca en månad (min 4:a, inte fjärde utan åttonde i raden, men version fyra, ser ut som om den var skottskadad efter att ha landat i skjutglada Malmö och spräckt skärmen).

Nu har Johns Phone kommit. Snygg, batteritid på en månad och det aldra bästa; det är en t•e•l•e•f•o•n.

Inget annat. Ingen twitter, ingen tågtidtabellsläsare, ingen sms-funktion, ingen facebook, ingen safari, ingen krogguide, surdegskarta, gasmack-sökare, parkeringsplatsinfo, Gowalla, Linkedin, TODO stickies, klart.se, taxi stockholm, Vabba.nu, Spotify, heartrate counter, yoga strech training, svampguiden, snapssångboken eller tala i sömnen app.

John's Phone är bara en telefon. Ringa samtal, svara på samtal.

Vill ha, vill ha, vill ha! Och dessutom har dom nu en limited edition i guld.

---
Posted from my iPhone

Muminlunch

Om ni undrar vad Muminsystrar äter till lunch, så är svaret inte plutoniumburgare med kryptonitdressing - det äter vi till middag. Till lunch frossar vi i godsaker. Som dessa på Djurgårdens charmigaste ställe: Gruvan.


---
Posted from my iPhone

I wonder...

Jag vet att det är otroligt vackert ute idag, med rimfrost som liknar frusen milkshake på alla träd. Winter Wonder Land flyger det genom min hjärna.

Men detta Wonder Land ser jag inte genom lilla sovrumsfönstret. Där kan jag bara citera John Cleese (British writer, actor and tall person) rollfigur Archie i A Fish Called Wanda. "Wanda, wanddd...wander... I wonder!"

I wonder om tvåglas fönster i kattvindens originalfönster från 1907 vore en bra investering?


---
Posted from my iPhone

Multi-tabs is the Shit

För den som, liksom jag, led av svininfluensan och alla Tutankhamuns hämnder förra året så kan jag verkligen rekommendera Multi Tabs Imumax. Kombinera med zinc, blanda i lite c-vitamin i cocktailen (champagne är alltid en bra mixer också) och njut av en frisk vinter.

Jag kunde hålla väckelsemöten runt detta. Jag har verkligen äntligen hittat ett piller som fungerar! Hallelujah


---
Posted from my iPhone

Kalender fram till kalender

Äntligen första december och luck-öppning. Vi borde ha haft en kalender som räknade dagar fram till den här dagen då man fick öppna luckor. Tänk att december kan vara en så spännande månad. Varje dag sker något nytt, man får en liten chokladbit av sämsta kvalitet fylld med transfetter och socker som berättigar till frågan: hur många dagar kvar till julafton?


Min fråga är: finns det ingen kalender med luckor att öppna fram till sommaren? Varje dag skulle man få en god bit mörkchoklad med havssalt (och kanske ett bantningstips) och så skulle man lyckligt kunna utbrista, Oh bara 162 dagar kvar till sommaren.

---
Posted from my iPhone

Att tappa fingrarna

Känns som om jag tappat fingrarna. (borde helt klart ha köpt den där försäkringen) Inte pga kölden, utan för att jag inte skrivit så mycket under de senaste månaderna. Jag mår verkligen dåligt av det. Dessutom känner jag mig som en kommunikationsexpert som är i helt fel yrke. Kombinera det med att känna sig som en sextonåring i en trettiosjuårings kropp. När hände det? När förvandlades man från Mademoiselle Giraffe till Barbamama?

Skrivkramp i finlands-svensk tappning, KOM TILLBAKA!

PS. Notera Post-it och TO-DO lapparna. Känner någon igen mig?

En perfekt fredag

Röding i ugn med rostad fänkål. Balsamvinegärtomater med zucchini och broccoli. Tryffelrisotto med pilgrimsmusslor. Goda vänner och pinot noir och receptet är fulländat!

Hoppas jag har några vänner.


---
Posted from my iPhone

Vintern är kommen!

Säkra tecken att vintern kommit:

Det finns inte ett tillräckligt stort lager av Försvarets hudsalva på det nya Apoteket, eller Apotek1, eller något av de nya ickestatliga instanserna som säljer medikament, för att hjälpa mig. Exakt samma dag som vintern kommer så händer något. Hela jag förvandlas till en pimpsten (låter som en sliskig man i brun läderhatt med utsvängda röda nylonpolyester byxor som står i en shady part av Harlem och säljer... stenar). Vintern kommer, hela jag bara blir krut-torr och spricker, förra året använde jag kräm för sprukna hälar i ansiktet. Känns som om man helt enkelt kunde använda hela mig som avancerad exfoliator om man vill. Kanske en passande text i en dateing annons "torr i huden? kontakta mig, den livslevande skrubbande pimpstenen (inte den i Harlem)"

Jag äter trippel-dos Imedeen och hoppas innerligt att det skall hjälpa mig. Om inte annat så kommer jag troligen att se ut som en femtonåring i huden efter den kuren. Och på tal om att inte vilja bli stor. (Fina lilla krumelur, jag vill inte bliva stur! Återkommande tema): Tvingade mig själv att samla vuxenpoäng: Jag har äntligen bytt till vinterdäck. Eller ok, Veho har gjort det. Dom till och med påminde mig om det (de är så duktiga på att påminna mig!). Cirkusprinsessan frågade om jag var nöjd med mina stödhjul och jag får på näthinnan en tydlig bild av oss i Smurfomobilen, tryggt och stadigt susandes fram i halkan med snygga stödhjul stickandes rakt ut från vad-nu-sen-den-där-delen-ovanför-däcken-kallas-för. Kanske dom är rosa, domdärvåra stödhjul?

Hur som helst, vintern är kommen. Jag har gått i ide och jag upprepar mina gamla mönster. Skriver, njuter av att vara hemma med Cirkusprinsessan (för ett år sedan hade vi redan julgran! red. anm.), lagar rice 'n curry i timmar och har till och med strukit kläder och talat med Mor.

Välkommen Vinter! Jag är förberedd. Med vinterdäck, stödhjul, Imedeen och Scholls kräm för spruckna hälar.



PS. ser ni hur många länkar det blir när jag tänker på mitt liv bakåt? Varför finns det inte framåt-länkar? Återkommer i det temat!

Vinterbad mot ökentorka?

Min kära Mor fyllde trekvarts sekel härom dagen. Jag fick en jätte vacker bild av henne från firandet och insåg att hon kunde vara min syster. Lilla syster. Det påminde mig om en gång för länge sedan i London då vi var och handlade och två unga snygga, vältränade killar började flörta med mig. Trodde jag. Efter en stunds "So do you come here often"-one liners så bjöd den ena killen ut min Mor. Den andra gjorde ingen ansats att be ut mig.

Vad är Mors knep då? Förutom att hon under samma vår lyckades få Mick Jagger att bära hem hennes matkassar bara genom att se lite hjälplös ut inför vandringen upp för Richmond Hill. Jo, hon vinterbadar. Det måste vara tricket, för det kan inte vara gener kan jag konstatera då jag ser mig själv en vintermorgon i spegeln. Själv kämpar jag med diverse medikament och dyra krämer för att hålla ökentorkan som huden lider av, på avstånd. Kanske jag kan vinna en vecka ungdomligt utseende på detta? Kanske jag borde sätta en vattentunna ute i trädgården att doppa mig i varje morgon?

---
Posted from my iPhone

Säkra tecken i tiden

Det började med en tweet från Finland efter ett möte:

Hint nr 1 att man är i Finland: man får rulltårta på möte!

Sen rullade det på med utvalda Tweets och direct feed till Facebook och massor kommentarer.

Hint nr 2 att man är i Finland: fotgängare väntar vid övergångställe. Går de ut på gatan så får man lagligt köra över dem.

Hint nr 3 att man är i Finland: extremt behov att twittra om kulturskillnader

Hint nr 4 att man är i Finland: man blir stoppad av polis om man talar i mobil och twittrar i trafiken

Hint nr 5 att man är i Finland: man kan lura polisen att man är svensk

Hint nr 6 att man är i Finland: det är tillåtet att ingå slagsmål med pensionärer när man skall tränga sig in i Stockmanns hiss

Hint nr 7 att man är i Finland: pensionärerna vinner hiss-slagsmålen hands down varje gång

Hint nr 8 att man är i Finland: dom spelar ABBA på hippaste radiokanalen

Nu kan jag bara inte sluta! Hittar säkra tecken i tiden om var jag är och vilken dag, vart än jag vänder mig. Flera sammanställningar kommer. Just nu kan jag bara konstatera att ett säkert tecken på att det är höst är mängden vitaminer, kosttillskott och annat jox man proppar i sig varje morgon. Dagens dos ovan.

Nej jag är inte alls sjuk, det är precis det jag undviker...








---
Posted from my iPhone

Svenska Dagen, lyckliga finlandssvenskar och stolta finländare

Sitter i ett helt annat land än mina egna, men ett land känt för sin nationalism och stolthet. Stolthet för allt från maten (ingen annan kan äta sniglar som de), till språket (ingen annan kan krångla till ett uttal som de) till presidentens älskarinneaffärer (inget annat land skulle välja bort en kvinnlig president bara för att de då skulle missa de roligaste kärleksaffärerna).

Inte av direkt samma orsaker, men ändå, är jag otroligt stolt över att vara finlandssvensk. Och ännu mera stolt blir jag när jag inte är i Finland. Min nationella stolthet sträcker sig t.o.m. till att vara finländare! Finne är man inte som finlandssvensk, men finländare, de kan vi gärna vara.

Newsweek har utnämnt Finland till världens bästa land att bo i. Tror ni mig inte? Läs här. Det smått komiska är att mina två andra länder som jag bor och är medborgare i, kommer på andra och tredje plats. men Finland är alltså världens bästa land enligt Newsweek. Och vem skulle ge sig in i en debatt med Newsweek? Samtidigt har Svenska Folktinget i Finland gett ut en rapport om finlandssvenskarna som påvisar statistiskt att finlandssvenskar kort och gott är lyckligare, lever längre och har bättre omständigheter i livet än referensgruppen. Med andra ord är vi världens lyckligaste folk. Om detta skulle Bengt Lindroth skriva i senaste numret av Axess, men artikeln ramlade av kärran halvvägs och slutade inte så bra. Det blir en annan historia och hoppeligen är hans historiska jämförelser med 30-talets Tyskland inte att ta på alvar.

Idag är det i varje fall Svenska Dagen. Läs mera om det här. Och det finns ingen som är stoltare än jag att vara finlands-svensk. Lyckliga lyckliga jag!

Min date med Loa Falkman

Jag har varit på date med Charmören! Charmören Loa Falkman. Vilken man, han är helt enastående.

Läs artikeln här: Sonjas date med Loa sid 11

---
Posted from my iPhone

Ett pärlande skratt

Ibland är det underhållande att lägga ut en bloggpost som bara en person förstår.

Saknar ditt pärlande skratt (och även vårt gemensamma "räkänauru")

---
Posted from my iPhone

Marcus Englesson på Galleri Eklund

Fick mail från Maggan som har Galleri Eklund. Sista veckan med Marcus Englesson utställningen. ARGH. Jag skall ju till Rivieran och skriva klart mina projekt. Kommer missa utställningen.

Ordspråk som flyger genom min hjärna:
"fånga dagen"
"skjut inte upp till i morgon det du kan göra idag"

Iofs tror jag att min plånbok är lycklig varje gång jag missar en utställning hos Maggan, hon har nämligen en förträfflig smak och jag har inga fler tomma väggar.

Ny resebyrå, Marrakech och en Bonita med idéer

För några veckor sedan började en mail-loop med subject "vi ligger med olika". Idén för sloganen kom egentligen från Fredrik Federley på Twitter där han berättade att hans kompis skrattat åt Aftonbladets kampanj "vi gillar olika" och därför döpt om den. Ja mail-loopen mellan kanske 20 väninnor fick i varje fall många roliga vändor och en kär väninna (låt oss kort och gott kalla henne Bonita) bjöd oss alla till Venezuela, då kom vi på den eminenta idén att börja med att låna min kompis fantastiska villa i Marrakech. Eftersom det nu går billiga direktflyg dit så räknade vi ut att vi kommer spara så mycket pengar att vi sedan kan flyga business class till Isla Margarita och spendera en vecka i Bonitas semestervilla och bada i champagne senare i vinter.

Marrakech nästa alltså. Livboj såg genast likheterna med vår favorit BBC TV-serie Absolutely Fabulous (Ab Fab i fansens vardagstal) och Bonita blev överlycklig och vill absolut sälja någon på marknaden. Glamorösa-M och Vackra-L avböjde att bli sålda annat än om priset var minst femtio kameler som kunde parkeras i passande trädgård i Djursholm. Hollywood-C tog sig an ansvaret att transportera dem hem. Hon som inte gillar knäckebrödsmulor i sängen kom på att vi skall starta en egen resebyrå efter att ha läst igenom vår hundratretton mail långa mail-loop, varmed Monaco-väninnan genast utnämnde mig till VD och Cirkusdirektris för resebyrån Fab AB. Vi har nu genom vår bokning lyckats belägra hela främre delen av flygplanet och Greta Garbo har ställt in sig på att få göra damage control under hela flygresan bland de stackars medresenärer som inte hade räknat med att vara med på Fab AB's champagne tour.

Bilden ovan är av ett nyhetsbrev som jag fick på mailen idag. Insåg att jag nog borde meddela avsändaren att de inte skall sälja resor till första veckan i december. Det finns nämligen en stor risk att deras resenärer inte är så väldigt imponerade av konkurenten Fab AB's trogna klientel.

Jolly Bolly Dear! See you in Marrakech.