Ännu en sommar har gått och varje år vid den här tiden fylls jag av en oåterkallelig känsla att gå in i 8 månader av mörker och tystnad. Jag sitter och lyssnar på melankolisk finlandssvensk musik i form av min favorit författare Tove Janssons Höstvisan och nynnar tragiskt med i refrängen om somrar som passerat och storm runt höstens fyrar, allt medan man missat att älska och leva.
Nåja, riktigt så patetiskt är det inte. Jag älskar fortfarande och de facto gillar jag både hösten och några små stormar runt fyren. Har dock en aningen svårt att acklimatisera mig till storstadsliv efter månader på landet, men tids nog kommer även Stockholmarna att förstå att jag inte är en byfåne bara för att jag fortfarande är inne i lande-mode och glatt hälsar på alla jag möter. Tycker tom att det borde bli allmänt vedertaget att man fortfarande i augusti får hälsa på främlingar och fråga om de haft en bra dag. Tids nog kommer även jag att gå runt och stirra på mina blöta gummistövlar och grymta över alla människor som gör dito och som man följaktligen oavsiktligt dunsar in i på gatan.
Så nu skall jag ställa in mig på hösten och ta itu med mitt liv. Eftersom jag för första gången på 5 år lyckats komma i kapp mitt liv och inte lider med en 132-punkts TO-DO lista så känns det faktiskt riktigt kul. Svårt att erkänna det, men det här kommer bli bra. Jag behöver bara bocka av några få lätta punkter på TO-DO listan.
1. Klipp gräsmattan
2. Plocka plommon, päron, äpplen och sviskon
3. Sluta fnittra åt ordet sviskon, det är faktiskt ett svenskt ord som existerar utanför Kalle Ankas och Björnligans vokabulär
4. Ta itu med punkten från alla gamla TO-DO listor, dvs projektet #beach
5. Ta beslut om vilka konsultuppdrag eller vilken anställning jag skall ta
Hej Hösten och välkommen! Snart är det sommar igen!
