Min väldigt trevliga mäklare har skrivit en så fin text om mitt Bullerbyn som skall säljas, men om jag hade skrivit annonsen själv så hade den nog sett ut ungefär som nedan. Lägger därför upp min egen annons före Hemnet hinner slumpa ut Djursholm-huset.
Världens bästa skilsmässohus!
Funderar du på att skilja dig? Eller har du redan tagit steget och i all hemlighet krupit upp till Attunda Tingsrätts fjärde våning en fredag kväll precis vid stängningsdags och överlämnat alla handlingar? Är du på det klara med att du nu är inne i nästa skede i ditt liv? Hej då fixa mat åt kräsen man varje kväll, hej då alla tråkiga parmiddagar, hejdå familjesemester på Gotland och sportlov i Åre och höstlov på Maldiverna och sommar med svärföräldrarna på deras minimala segelbåt som hanteras som om den voro gjord af glas! Hej då svettiga träningskläder i badrummet, kalsonger på golvet, mörka o-par strumpor i tvättmaskinen, tvätta-bilen-är-viktigare-än-att-hämta-på-dagis och oj-skulle-jag-komma-hem-och-hjälpa-till-med-middagen-ikväll situationer! Hejdå att höra hur sena arbetskvällar är prioriterade framom att titta på Bolibompa med barn och hejdå alla gånger du själv tvingats tacka nej till en drink med henne, coola väninnan som har värsta bästa mediajobbet och ringer fem i fem och frågar om du kan komma på en AW bara sisådär på Strandvägen 1, och du tvingas tacka nej för att HAN ALDRIG KOMMER HEM I TID.
Hej då och välkommen post-skilsmässa-liv!
De bästa åren i ditt liv! Åren då du uppskattar livet mer än du någonsin gjort och mer än du någonsin kommer!
Det är nu det roliga börjar! Du kan inreda med bara pastellfärger, du slipper hans gymnasieböcker på temat ”teknisk färdighet i att bygga en motorcykel” i bokhyllan, du kan matcha hela trädgårdens rosen-palett utifrån färgen på dina favorit Louboutins, du kan strunta i att ha en gräsklippare för det hjälper grannarna dig med, du slipper ha ångest för snöskottning och du kan sola dagarna i ända i söderläge utan insyn. Du kan ha fester nätterna i ända (då barnet är hos honom eXet med litet h och stort Kryss), du kan ligga på soffan och titta på kvalitetsfilmer som Dirty Dancing och Qu'est-ce qu'on a fait au Bon Dieu utan att någon som helst avbryter dig och kräver att du lagar kvällsmål. Du kan spendera timmar med att sms’a med dina väninnor och alla vansinnigt roliga män som du mitti allt stöter på i varenda ett hörn och hiss och restaurang och bar (där du självfallet dansat på bardisken utan att skämmas en sekund). Du kan helt utan minsta lilla dåliga samvete ha ett sovrum ombyggt till walk-in-closet, bara för att du kan, och du kan ha ett gästrum för barnflicka, föräldrar och de där tråkiga sysslingarna, ett gästrum som är bekvämt nog så att de skall komma på besök, men litet nog så att de inte skall over stay your hospitality. Du kan ge ditt barn världens sötaste barnrum och varför inte, när du en gång ändå är i farten, ge barnet ett eget Bolibompa-rum i källaren – på lagom avstånd från mammas specialbyggda champagnekyl (med egen avdelning för Pinot Noir rödviner längst nere).
När du varannan vecka, eller helg, skall vara ensam och ömsom njuta av ensamhet, ömsom sob your heart out för att du är utan barn – ja då lägger du dig i det stora badkaret och tänder massor ljus, läser en bra bok av Doris Lessing eller kanske "Den stygga flickans rackartyg" av Mario Vargas Llosa. Övrig tid kommer du bara att njuta av att äntligen bestämma över dig själv i det bästa Good Karma Huset som finns norr om Stockholm!
Så titta hit – alla ni som ligger i skilsmässa eller precis skall ta steget. Det finns en endaste en medicin som tar bort alla symptom i skilsmässosjukdomen, och det är: Bullerbyn. Världens bästa skilsmässohus! Här skall du bo tills du är färdig att ta nästa steg. Detta är huset för alla i transit mellan skilsmässa och att hitta tillbaka till sig själv. Kanske hittar du en ”Herre med Hatt”, som jag. Med lite tur har han även galoscher. Men skynda långsamt i Bullerbyn, för det är det ideala stället att luta pannan mot den svala marmorn i köket och bara sucka av lycka och glömma tråkiga saker och istället hitta tillbaka till dig själv. Herrar med hattar finns det miljoner av – men det perfekta skilsmässohuset, DET finns det bara ett på miljonen av.
Bullerbyn är det ultimata huset för att reflektera, reagera, rekuperera, regenerera, rekreera, rekrytera, rekvidera, reminisera, rebellisera och realisera drömmar i, eller recipiera (i sin alldeles egna ordensföljd som ingen annan kan bestämma över).
Men nu är jag färdig för nästa steg och överväger att sälja mitt älskade hus - Så välkommen på visning! (gissar att det är vecka 46)
Bullerbyn har i övrigt 4 sovrum (varav ett används som sovrum, resterande är: gästrum, walk-in-closet och barnrum), dessutom finns det vardagsrum med bibliotek, platsbyggt kök med värsta champagnekylen och marmorbänkar som inte tål champagne (paradox that!!), två badrum varav ett med badkar för stygga flickor (jag menar inte såååååå, se pärmen på boken jag rekommenderade ovan!), en enorm mörk garderob att gömma skelett i, utrymme för att hantera vardagliga tråkigheter så som tvätt och tork av dito, ett Bolibompa-rum som säkert kan användas för andra ändamål, plus förstås en hall för alla skor och en underbar trädgård med fina altaner och sol hela dagen. Dessutom får du på köpet bästa standarden, stilenlig renovering, trevliga grannar och all lyx en bostadsrättsförening erbjuder trots att du bor i hus.
Till syvende och sist får du: världens bästa skilsmässohus! Med the added bonus av att alla Djursholmare kommer anse dig vara fullt normal och vid dina sinnesfulla bruk, i jämförelse med att ha sett mig som nyskild...
Skynda Fynda! Puss och Kram!
PS. Säljer bara till rätt person, annars får det vara... Vänligen inkom med ansökan!
Showing posts with label Trolleri. Show all posts
Showing posts with label Trolleri. Show all posts
Sunday, November 02, 2014
Thursday, March 06, 2014
Jag rasar i vikt!
Jippii, jag bara rasar i vikt. Helt otroligt! När jag går till gymmet och väger mig så hamnar jag hisnande högt på vågens skala och försöker blunda och kisa och lista ut om jag jag sett fel. Men sen kommer miraklet, när jag kommer hem så har jag rasat 3-4 kilo i vikt. Helt fantastiskt. Så där bara på några timmar. Händer varje gång jag kommer hem från gymmet.
Och det har absolut ingenting att göra med att gymmet har en hightech våg och jag har en gammal väv-historia från 70-talet. Inget alls.
Monday, February 17, 2014
Vattnar vi ur adjektiv, eller vad trumfar “magiskt”?
Jag är själv en mästare på att använda måleriska positiva adjektiv som är lätt over-kill, typ; fantastiskt, underbart, strålande och sedan de mera paradoxala; grymt, fruktansvärt och förskräckligt.
Hur kom jag för mig att säga grymt snällt till exempel? Det blir ju som elakt-vänligt.
Eller fruktansvärt trevligt? Det låter som supertråkigt-kul.
Men jag är inte ensam om detta och adjektiven får sina tillfälliga storhetstider i våra trendiga språk. För något år sedan hade alla mina vänner upplevt situationer som var ”glimrande”. Helt på riktigt. Även om varken solen skinit eller det funnits glansiga föremål eller vatten som kunnat ge upphov till en glimrande effekt, så hade alla varit med om något glimrande. 2013-års trendadjektiv var definitivt ”magiskt”. Mitt i allt är hela världen och speciellt FaceBook rena rama Harry Potter samhället – allting är magiskt!
- Vill du komma på drinx i kväll? – Ja tack. Magiskt
- Kul att du hann komma via på drinx! – Tack det var magiskt
- Hade du kul morgonen efter alla våra drinx? – Ja det var magiskt
Och så vidare, und so weiter. Allt som har att göra med mina drinx är tydligen bättre än smurfarnas magiska salsaparill trolldryck. Men även bilder av gulliga hundvalpar, YouTube filmer av dansande katter, nyhetsartiklar om räddare i nöden och förstås alla recept på hälsosam mat som egentligen inte alls är god för den är hälsosam, men måste promotas med att vara maaaaagisk. Kanske bra för magen, ja, men knappast MAGISK! Det finns ingen magisk mat, om man inte är Smurf eller Asterix.
Vad kommer efter MAGISKT? Kan vi hitta ett adjektiv som slår det? Känns som att det liksom ligger absolut högst i näringskedjan om vi verkligen vill drämma till med ett superlativt adjektiv som beskriver alla de häftigaste lyckokänslorna över att få en inbjudan till en drink.
Kanske vi börjar gå på min linje med paradoxerna och hitta ord längst ner i näringskedjan någonstans under fasansfullt? Eller så går vi utanför vår och sagovärlden till rymden? Kanske 2014-års trendadjektiv blir utomjordiskt?
Det var en utomjordisk drink i helgen!
Kom ihåg att ni hörde det först här... Utomjordiskt!
Bildtext: ungefär exakt så här ser mina magiska fruktansvärt ljuvliga utomjordiska drinx ut!
Wednesday, February 12, 2014
Jag skall springa maraton!
-->
Jag skall springa
maraton! Det är en investeringsstrategi. Det hela började med att jag lyckades
muta, ok jag medger det kan ha funnits något lätt hot också inblandat, så där
typ att jag MMS'ade bilder på utbrända bilar efter bilbomber till några vänner
som var motvilliga till min idé. Men låt oss hålla oss till att bara muta. Jag
mutade alltså några mammor från skolan att börja springa ”från soffan till 5
kilometer” (read all about it here) och det gick ju hejdundrande bra! Tack vare
den icke-vitamånaden så har det dessutom varit lätt att fortsätta hela vintern.
För att vara helt ärlig så tog jag till äldsta tricket i boken för att klara av
att fortsätta träningen under vinter: jag investerade en heljävlasjuk mängd
pengar i attiraljer för vinterträning, inklusive IceBugs spikskor och förnyat
medlemskap på Grands Gym (varifrån jag tidigare fått spraken - read all about it here). Kalkylen ser ut så här: Investerade Sekiner Dividerat med Kilometer bör inte överstiga nyckeltalet 100. Jag har sprungit närmare (eller
närmare bestämt exakt) 198,7 km i vinter, kanske jag lite skarvade där hur lång vintern
är och eventuellt har jag promenerat nån ynka enstaka (flytande begrepp) av
dessa kilometer. MEN, vintern är inte över och jag har nu investeringsförbud
för att nå upp (ner?) till mitt nyckeltal.
Sen ger ju det
ena det andra och så blev det en anmälning i grupp till Vårruset – man får en
picnic i en Konsum kasse som belöning och VEM kan motstå det erbjudandet? Och
eftersom det ena ger det andra så gav min väninna Miranda-från-Sex-And-The-City
i julklapp till mig en anmälan till Tjurruset i oktober. Jag gav Helen
Fieldings senaste bok till henne. Tjurruset är 10km i geggamojja och backar och
dalar och vatten och geggamojja. Jag gav Helen Fieldings senaste Bridget Jones
bok till henne. Tjurruset är i oktober! Det kan snöa i oktober! Man måste köpa
ännu fler dyra träningskläder för att ersätta de som förstörs. Jag gav senaste
Bridget Jones boken till henne i julklapp. Med vänner som detta behöver man
inga advokater! Nej just det, hon är min advokat. Min advokat-käraste-väninna
som helt uppenbarligen hatar Helen Fieldings senaste bok om Bridget Jones.
Men dessa två
lopp (lopp låter så proffsigt, lika proffsigt som när jag skröt om mina
IceBugs) är alltså 5 km och 10 km. Jag springer ungefär 4,8 km med glad min och
lätt andfått leende. 4,9 km - då ser jag redan ut som en flåsande ättiksgurka.
Så nu har jag börjat nästa steg. Från ”4,81 km ättiksgurka till 10 km strålande
solsken i geggamojja – programmet”. Det går jätte bra! Jag sprang 4,8 km i
morse. I min nya snygga merinoulls träningströja. Den behöver nämligen lite
mileage för att nå nyckeltalet 100 i kalkylen Investerade Sekiner Dividerat med Kilometer. I helgen springer jag
kanske 4,81 km. Kanske.
Men här kommer i
varje fall maratondelen in! Kom på i morse att min pappa alltid skrutit över
sin maratonprestation i Aten på klassiska rutten. Jag har iofs sett hela loppet
för min mamma satt i en taxi och filmade med en 8mm kamera hela förloppet. Om
hon försökte sig på att filma nåt landmärke typ Akropolis så hojtade pappa
genast till att hon skulle fokusera på honom och inget annat onödigt. Så hur svårt kan
det vara? Om man kan hojta åt sin fru i en taxi medan man springer så kan det
knappast vara helt omöjligt med maraton. Alltså bestämde jag mig för att genast då jag kom
hem smsa pappa och fråga hur gammal han var när han sprang maraton i Aten, för
det skall minsann jag också göra! I exakt samma ålder som han var när det begav sig! Nu skall här sättas mål!
Svaret kom på
studs: 3,5 timme 4minuter 59sekunder per kilometer. Ja det låter ju rimligt.
Tre och en halv timme borde jag väl klara av att springa. Jag sprang ju
faktiskt utklädd till ättiksgurka i en hel timme en gång. Sen slog
nyckeltalsräknare in – FYRA MINUTER OCH FEMTIONIO SEKUNDER PER KILOMETER för
nån som klassades som gammal gubbe! Höuli shit! Det klarar jag ju inte ens av
på en kilometer. Totalt. Säkert inte ens på hundra meter.
Så nu skall jag
köpa massor massor dyra träningskläder, kanske en pulsklocka och en
hjärtslags-bältes-grej och det där fjantiga utanpå-bältet med små napp-flaskor som så
många har, och investera massor pengar för det kommer behövas många många många
många träningskilometer inför maraton i Aten år 2020.
Varför måste jag
berätta om alla mina tankar för pappa?
Epilog:
On the bright
side: man kan också springa 5 km eller 10 km lopp i samband med Aten maraton.
Tänkte sikta på ett nu i november 2014 med Muminsystern. Hon uppdaterade redan på
FaceBok att hon skall springa 5 km maratonlopp. Kom några spydiska kommentarer. Frågor på det!
Personligen kollar
jag redan på hotell och flygbiljetter! Det bästa med att Grekland är i konkurs
är att man kan bo på lyxigaste hotellen för en nästan genant spotstyver!!!!!!
Jag älskar Grekland! Fetaost, oliver och skoskav - here I come!
Bildtext: det är inte min pappa på bilden, tyvärr fanns inga stillbilder från hans maraton - bara 3,5 timme 8-millimeter svartvit film. Killen på bilden heter Fauja Singh född 1911 och fortfarande aktiv maratonlöpare.... Hans diet-tips är förövrigt att dricka mycket te, äta ingefära och skratta! I can do that!
Monday, September 02, 2013
Jakten på kondition
Undrens tid är inte över! Jag tror att jag äntligen hittat ett sätt att få mig själv ut och springa. Svaret heter: hota/muta/köp dig ett antal vänner med samma tids- och geografiska- rutiner och lägg upp ett schema. Helt omöjligt att skolka från träningen efter det. Lojalitet går nämligen före min paradgren "kast med liten handduk".
På bilden ser ni ungefär hur det ser ut i Svalnäs-spåret om morgnarna: Linda och Birgitta i täten och jag någonstans i hälarna flåsandes med taxen Hugo intrasslad i mina fötter.
Allt började för några veckor sedan med ett mail:
"Hej alla mammor, jag heter Sonja och jag är en notorisk latmask! Jag har en brinnande längtan efter att få tillbaka min gamla kondition, som finns i ett dimmigt minne från mitt förflutna och eventuellt aldrig ens funnits i verkligheten, utan kanske bara är ett minne från nån verklighetstrogen dröm då jag var 20 år. Men hej, alla drömmar lär ju kunna uppfyllas. Mitt stora problem är inte viljan att träna, utan den ännu starkare förmågan av att hitta på ursäkter för att inte kunna träna... Hugo har faktiskt lite för långa klor för att springa på asfalt och jag kan ju inte klippa dem före veterinären är åter från semestern. Och ja just det, man får absolut inte springa om man inte typ ätit en massa hälsosamma havreprodukter först och eftersom jag inte är en häst så äter jag inte havre så jag kan ju lika gärna ta bilen och ropa hoppla i varje trafikljus. Och visst läste jag någonstans att måndagar är en dålig dag att springa och om det är soligt så får man solsting och om det är regnigt så riskerar man att slinta i nedförsbacken och dessutom måste jag nog ha nya joggingskor som matchar mina hörlurar och så har jag ju faktiskt ingen bra löplista på Spotify.
Om ni orkat läsa så här långt så förstår ni min desperation. Jag tror att sista utvägen för mig är att få sällskap i löpspåret.
Min tanke är väl att kanske 2 gånger i veckan ta sig an ett klassiskt "från soffan till 5 km" program med stegvis upptrappning. Själv orkar jag springa MAX 1.5 km just nu... (ärlighetens gloria lyser runt mig och den bekännelsen kändes väldigt befriande). Så jag gissar att ni skulle tvingas dra mig eller i värsta fall bära mig de första veckorna. Men look at the bright side - då kan ni känna er sjukt tränade och sportiga i jämförelse med den otympliga amazon-amöban!
Soliga Hälsningar från latmasken med dolda ambitioner"
Tuesday, June 19, 2012
Körsbär och sju män
Äter körsbär och kommer obönhörligen att tänka på Witches of Eastwick. Måste se den filmen i kväll. Det ger en bra girl-power kick så här inför vår favorit häxhelg dvs midsommar! Ja eller egentligen är midsommar min favorit häxhelg näst efter påsken förstås, påsken måste vara favorit för då får man flyga på sin kvast. På midsommar får man dock plocka 7 män och lägga under sin kudde och drömma om sin kommande blomma.
Tills det fortsätter jag med häxkonster i vardagen! Isn't this fun?
Friday, March 16, 2012
Möte på Harry Potter Labbet
Igår var jag på Hogwarts! Eller det nästbästa man kan komma till Hogwarts om man är en Muggler som jag tyvärr befarar att jag är, trots stark önskan om att inte var det. Åtminstone har jag inte ännu upptäckt att jag kunde vifta med en pinne och framkalla magiska bilder, trots idoga försök. Men efter mötet på Harry Potter Labbet (som för tillfället är arbetsnamnet jag dedikerat till min nya kund) så vet jag att detta är fullt möjligt! Det är helt magiskt, killarna är rena Harry Potter figurer med magic wands som gör intelligenta trollkonster.
Jag tror dom kan trolla vad som helst. Fatta att jag bara nämnde att jag önskade en App som visade i realtid var det finns lediga parkeringsplatser. ”Det kan vi fixa” svarar dom och frågar: ”vill du samtidigt se var parkeringsvakterna rör sig?”
Hockus Pockus fillijockus – jag har trollat fram världens coolaste kund och App!
Wednesday, January 18, 2012
Jag har blivit färgglatt beige

Det finns ingen som klär så dåligt i rött som jag. Ingen. Jag älskar rött, men varje gång har på mig något rött så tittar människor medlidsamt på mig och undrar hur jag mår, om jag inte alls fått sova, om det var tre veckor sedan jag senast fått frisk luft, om jag tappat bort all smink, om jag har allergier, om någon närstående dött, om jag varit med om ett terrordåd, om jag sålt smöret och tappat pengarna! Jag fattade absolut ingenting tills jag såg sambandet: RÖTT! Jag såg formligen rött.
Jag klär alltså inte i rött, kan inte ens ha rött läppstift även om det är sådär Jessica Rabbit snyggt. Men nu finns det en bild av mig på Fading Beauties där jag har röda yllesockor, och konstigt nog lyckades det! Ingen har trott att jag haft insomnia i en vecka. Så jag bytte avatar-bilden och så bytte jag lite fler färger på bloggen och vipps, nu är jag beige, men med röda yllesockor!
Sunday, October 02, 2011
Glömde säga att jag älskar dig!
Förlåt att jag glömt bort dig under flera månader. Jag har inga ursäkter som duger. Jag lovar, jag har inte valt någon annan eller slutat älska dig. Nu är jag tillbaka och så oerhört tacksam över att du kan berätta åt mig precis vad som hänt under tiden jag varit frånvarande i Utopia. Nu vet jag exakt vad vem läser, när, hur och varifrån. Kunskap är kärlek.
Google Analytics, jag älskar dig!
Monday, May 23, 2011
Lätt vunnet - lätt försvunnet - och nu överraskande återfunnet i multum

Förra veckan hittade Cirkusprinsessan en grön träpärla. Inte den största av skatter, kan man tyst tänka för sig själv. Men stort för henne. Denna förvaltades och beundrades väl. Tills en dag i bilen ett avgrundsskrik hördes i baksätet. Pärlan hade åkt in mellan sätena och var försvunnen. Nu råkar det vara så här att jag är ruskigt duktig på att plocka ut hela baksäten ur Mercedes A-klass. För några år sedan tvingades jag nämligen göra det med jämna mellanrum då småprylar så som nycklar, hörapparater och annat viktigt hade blivit inpetat där inunder. Nu har vi bytt bil och trots idoga försök med hjälp av den enorma tyska instruktionsboken så lyckades jag ändå inte få ut baksätena. Inte heller biltvättsgubbarna lyckades. Pärlan var alltså försvunnen, Cirkusprinsessan otröstlig och jag blev en och annan mutpresent fattigare.
Idag fick vi en postavi och när vi öppnar paketet från äldsta väninnan så har hon skickat, inte bara EN grön träpärla, utan en hel jätte stor BURK med gröna träpärlor.
Hon hade ingen aning om den försvunna träpärlan!
Är slumpen en tillfällighet? Eller kan vi alla vara överens om att trolleri fungerar!
Dessutom fick mamma Catani en ny Muminkopp i matchande färger och tema. Nu kan jag fortsätta med mina #muggshot tweets där jag väljer Muminmugg tema enligt humör varje dag! Denna bubblar av lycka.
---
Posted from my iPhone
Monday, May 02, 2011
De bortglömda pojkarna

Svenskan har idag förärat oss listan på "hetaste namnen" som de så svängigt uttrycker det. DI har tidigare år rapporterat om vårt arvenamns popularitet och själv är jag medveten om namnet Sonjas impopularitet. Även om jag som parentes måste tillstå att en förändring lär vara på gång här. Den extremt hippa och coola PR-tjejen som jag jobbade med för några år sedan, lät meddela att hennes dotter nyligen blev döpt till Sonja och att hennes hippa coola vänner nu också döpt sina barn till Sonja. Jag är helt förundrad. Skall namnet Sonja äntligen få en renässans?
Åter till SvD notisen om "hetaste namnen". På tjejtoppen leder Maja, Alice och Julia. Och på flicktoppen leder Oscar, William och Lucas. Vänta lite! Har svenskan blivit så kvoteringsivriga att de inte ens tillåter killar eller pojkar ha sin egen kategori mera? Borde jag nu börja kalla på alla Oscar, William och Lucas för mina flickvänner?
Blev Prins William då också en prinsessa? Stackars hans fru, pussa på en groda och få en prinsessa.
Sunday, April 17, 2011
Mina dyra hobbyn och ekvationen av GxF=U+4+15+K-1MM

Så var det då dags för våren igen. Efter en lugn vinter kan den aktiva perioden ta vid. Vänta lite; Vilken lugna vinter? Den där vintern när allt gick i 180 km i timmen utan att bromsa i kurvan, den enda bromsen jag minns var handbromskarusellsnurren som ibland dök upp bara för att pigga upp den redan hisnande färden. Ja just ja, den vintern. Och nu skall man då accellerera för att klara av sommaren.
Våren är fylld av mängder roliga projekt, flest relaterade till jobb, men även privat. Och det är just i den privata sfären jag inser att jag har dyra hobbies. Trädgården nämligen. Inte för att jag överhuvudtaget har grön tumme eller ens gillar trädgårdsarbete särdeles mycket, mest för att den nu finns där och framförallt för att grannarnas finns där häck-i-häck. Det orsakar nämligen stress och prestationsångest hos mig. På något konsigt sätt finns det en ekvation mellan grannarnas fina odlingar och mina utgifter kopplade till ouppnåbara ambitioner.
Ekvationen ser ungefär ut så här: GxF=U+4+15+K-1MM
Om ni inte hängde med i denna avancerade formel så finns nyckeln här: G (grannens plantering) x F (förfallet i min övergivna trädgård) = U (utgifter hos Plantagen för jord i alla dess former) + 4 (4 ekologiska gödsel sorter) + 15 (femton nya blomlökspaket + grönsaks frön) + K (besök hos kiropraktor för sjuk rygg) - 1MM (kostnaden för en mini morot som jag hittade i en blomrabatt och som jag kan skörda istället för att köpa en ny i affären).
Och vad är summan? Ja ungefär exakt 3768 kronor. Svenska riksdaler. Och då har jag inte beräknat bensin till och från Plantagen åtta gånger under en helg minus den inbesparade bensinkostnaden då jag slapp köra till affären och inhandla en minimorot modell 2010. Hur däremot den moroten alls hamnat i min rabatt och lyckats övervintra, samt vart alla den kompisar tagit vägen, är ett mysterium. Skulle jag lösa det så skulle jag eventuellt få stora trädgårdspriset och komma på grön kvist.
- Posted using BlogPress from my iPad
Sunday, March 06, 2011
Lyckan är min! Twice!
En egen villa i Bentota - The Villa
Tuesday, February 22, 2011
All over the place
Tuesday, February 01, 2011
Kosmonaut, kosmopolit och konstiga djur

Jag brukar återupprepa min förtjusning över att Axess alltid har teman som passar mitt sinne. Eller inte absolut alltid, någon gång har det gått fel också. Men detta nummer är helt on track, tema: kosmopoliter. Väldigt intressanta artiklar och en strålande ledare skriven av Johan Lundberg.
Jag kom även att tänka på ett av mina första visitkort, det var en orgie i färger, långt långt före de färgglada digitaltryckta visitkortens tidevarv och kostade på den tiden ca 20 kronor per visitkort. Jag hade överträffat mig själv i kreativitet och gett mig titeln Image Manipulator med en totalt space'ad design på kortet var jag även smugit in orden "wannabe kosmonaut" i designen. Till posteljonens förtret hade jag dessutom anglofierat min adress till High Hill Street från det mera svenska Högbergsgatan eller finska Korkeavuorenkatu.
Men posteljonen blev med tiden van med det mesta vad gällde mig och adresser. Något år senare var min väninna Veterinären i Malaysien på Elephant Trans-location, eller kanske var det då hon var i Kruger Park på Artificial Insemination of Hippopotamus, minns inte så noga - på den tiden for och flängde hon runt exotiska ställen i världen där det fanns djur i behov av de mest förundransvärda behandlingarna. Jag menar "Artificial Insemination of Hippopotamus", vilken veterinär - eller flodhäst heller för den delen - anmäler sig frivilligt till det? Och hur fungerar det egentligen? Jag frågade aldrig för då hade det bara kommit en lång litania med utlagda extremt detaljerade förklaringar. Hur som haver, posteljonen var van vid mina konstiga adresser och således kom till slut Veterinärens kort, med motiv av konstigt stort djur i land nära ekvatorn, fram till mig. Trots att det var adresserat till: "Sonja Catani, Bor vid caféet med de jätte stora örfilarna* och har en Dalmatiner valp, Södra Helsingfors, Finland".
Så nu skall jag återuppta min gamla dröm om att vara kosmonaut och flyga över månen. Först läser jag Axess temanummer och undrar över vad som hände med elefanterna i Malaysien, blev även de kosmopoliter efter sin trans-location.
Och för er som mot för modan undrar över ordet *örfilar så är det finlandssvenska för kanelbullar.
---
Posted from my iPhone
Monday, January 31, 2011
Öppna dörrar

Mittiallt öppnas en ny dörr när man som minst anar det. Själv kom jag hem efter att ha varit först i landsflykt och sedan i stadsflykt i några dagar. Och vad finner jag hemma? Jo en ny dörröppning som känns jätte stor. Och ett nytt temporärt golv mitt mellan hall och vardagsrum. Även om det kunde se ut som ett dansgolv, så skall man nog inte hoppa på det allt för mycket, om man inte vill rasa ner i renoveringsobjektet - källaren.
Men nu finns ingen risk att rent bildligt rasa ner i källaren. Det öppnas nya dörar ständigt, på de mest oväntade ställena och situationerna. Det är bara att se sig om i livet så hittar man nya dörrar som står på vidgavel. Så lycklig!
Hoppas att alla mina vänner också hittar nya dörrar, lösningar och lycka. Och gör ni inte det per automatik så har jag världens bästa hantverkare som kan komma och slå ner en vägg hos er och öppna en ny dörr.
---
Posted from my iPhone
Tuesday, January 25, 2011
Slumpen är en ren tillfällighet! Eller?
Ok, nu skall jag berätta en galen sak som hände idag! Denna bloggpost är mycket roligare att läsa om man klickar på alla länkar, det skulle ha blivit för många bilder annars.
Jag gick in på Hedengrens för att snabbt köpa lite böcker (som om jag inte hade tillräckligt många olästa hemma som det är). Gjorde en väldigt snabb scanning av hyllorna på Hedengrens och först ploppade Mikael Anderssons bok Armlös, benlös men inte hopplös fram. Tyckte det var ofattbart konstigt, en slump kanske, eftersom jag bara några dagar innan fått en YouTube länk av en vän i New York med en videofilm av en australiensisk kille Nick Vujicic som har ordspråket: "no arms no legs no worries" Jag var totalt fascinerad av denna underbara kille och mailade YouTube länken till alla vänner.
Nu hittar jag en bok om en svensk kille med en likadan livshistoria. Jag förvånas av denna slump och står och bläddrar så länge i boken så att jag håller på att missa min trevliga lunch och hinner därför inte koncentrera mig fullt ut på de andra böckerna som jag vill köpa. Rycker åt mig fler böcker (skall man synda och köpa böcker så kan man ju lika gärna synda ordentligt!). Alain de Botton, för att jag gillar hans böcker och denna såg ut att vara en ny av honom, plus att jag gillade titeln "Arbetets lust och leda". Sen rycker jag åt mig tre till böcker, fem böcker allt som allt alltså. Bra syndat på några minuter!
När jag kommer hem bläddrar jag förstrött i den tredje boken; Jan Cederquists "Slumpen är ingen tillfällighet" därför att jag inte ens märkt att jag köpt den, jag skulle ju bara egentligen köpa en ny bok av Mario Vargas Llosa. Men slumpen ÄR ingen tillfällighet, och boken är så lättläst och kul att jag glömmer bort Hedengren påsen med Aunt Julia av Mario Vargas Llosa och den sista lilla, lilla boken som bara slank med.
Nu, flera timmar senare, tog jag fram de två sista böckerna, då jag var mitt i min städning med preperations inför "det stora svarta hålet"-bygget som påbörjas i morgon. Jag bara stirrar och stirrar på böckerna bredvid varandra. Men vänta lite är det inte något VÄLDIGT bekant över bokpärmarna???
Ja det är det!!!! Båda böckerna har ju min logga (min logga som jag haft i 1 år!) på pärmen!!!! Se själva. Vad tror ni om detta? Slump? Eller?
Vad säger min favoritbloggerska som delar namn med Marios hjältinna? Vad betyder detta? Är vi elektriska nu? Och titta på titlarna!
Jag kan väl bara konstatera; look for the signs!
Tuesday, January 18, 2011
Hipstery-made T-shirt

YEIY! Äntligen kom min personifierade, speciellt utvalda t-shirt från Berlin, framtagen av forskare baserat på mina svar och utifrån min personlighet. Jag är så nöjd och lycklig!
Konceptet heter Hipstery och jag hörde om det första gången från favoritbloggerskan som skrev om det HÄR. Hennes t-shirt var så döcool så jag bara inte kunde låta bli att beställa en åt mig själv.... och åt en vän, och åt ett Rådd-djur och oj, nu har jag snart köpt t-shirts för en halv månadslön. Tur att min lön är ett abstrakt begrepp. Hur som haver, på Hipstery får man då svara på ett antal intrikata frågor så som:
Its always splendid fun at the moving picture house. But which armrest belongs to your seat?
---
Your journey of a thousand miles, begins with a single.....
Det är dessutom nya frågor varje gång man beställer. Jag svarade på mina frågor, väntade otåligt i fem dagar inklusive helg och voilá, denna underbara t-shirt damp ner i min postlåda. I ett jätteroligt kuvert. Och dessutom fick jag helgalna svartvita gamla foton, några klistermärken och 3-D glasögon version 1.0. I love it!
Och vad gilar jag min personifierade t-shirt och motivet? Jag älskar den och det. Motivet är som Lilla Prinsen möter Mary Poppins, svävar bland snö och stjärnor. Och t-shirten är en extremt snygg blå färg som jag aldrig själv skulle ha förstått att välja. Materialet är mjukt och bra.
I simply love it!!!! Thank You Hipstery. Greetings from your loyal and returning customer.
Hur många t-shirts kan man äga?
---
Posted from my iPhone
Monday, January 10, 2011
Skatta och skratta sig lycklig med en katt
Igår var jag på Medelhavsmuseet och stod och fingrade lite längtande på en replika kattfigur från de gamla egyptiernas mytologi. Okey, jag medger att jag självklart insåg att det inte var en sann artifakt-kattfigur som överlevt tidens gång i tusentals år bara för att säljas i duplikat på Medelhavsmuseum i Stockholm. Men fin var den. Jag blev lite förvånad att jag ville ha den för jag är definitivt inte en kattmänniska. Köpte den inte, men kunde inte sluta tänka på den och måste till slut googla vad katter i egyptisk mytologi betyder. Det finns flera kattgudinnor i egyptisk mytologi, bl.a. Mafdet som var en av de tidigaste gudinnorna, en beskyddande gudinna för hem och tempel. Även gudinnan Bast var en beskyddande gudinna. Hon beskyddade det mesta, allt från mammor till solen till månen tills hon fick ge vika för den tredje kattgudinnan Sekhmet som inte bara lyckades kreera hela Sahara med sin andedräkt, utan även var en riktigt duktig krigsgudinna.
Detta låter ju helt fantastiskt, en kattgudinna som beskyddar, krigar, är en modersfigur och dessutom kan kreera hela öknar med hjälp av sin andedräkt.... Jag skulle behöva lite sand på min isiga uppfart idag.
Så tillbaka till dagens händelse. Jag sitter hemma och jobbar och precis då jag kontemplerar en svårare text och tittar förstrött ut genom köksfönstret så ser jag katten ovan. Där sitter den helt coolt, uppflugen på en enochenhalvmeter hög spaljé. Orörlig stirrar den på mig. Orörlig stirrar jag tillbaka. Vad är detta? Har norska väninnan skämtat med mig och placerat en upstoppad (eller balsamerad?) katt på min spaljé? Eller är det Hollywood-C som än en gång lämnat en mysteriös present till mig? Jag rör mig sakta, katten sitter orörlig och tittar på mig. Suckar av lättnad och inser att den nog är en del av ett spratt som någon spelar mig. Just då rycker den till och tittar åt vänster, fortfarande är kroppen helt stilla och balanserad på den smala träbalken. Pust, det är tydligen således bara en uppstoppad katt med ett mekaniskt rörligt huvud.
Hämtar ett papper från bilen och håller på att ramla på rumpan, inte på grund av den osandade uppfarten, utan för att där ligger katten mittiallt på min terass, blickstilla, på en blommig filt i en rottingfåtölj.

Jaha, det besparade mig då en utflykt till Medelhavsmuseets butik för att inhandla en liten kattfigur. Jag tycks ha fått en helt egen beskyddare av mitt hem, som dessutom kan jaga bort skorpioner och troligen även kommer att sanda min uppfart bara den orkar öppna munnen och andas ut lite.
Skattar mig ganska lycklig med min nya katt och skrattar glatt hela vägen till bilen. Katten ligger orörlig kvar och vaktar mig och mitt hem.
Undrar var jag hittar den i morgon? På taknocken stirrandes in i mitt sovrum?
PS. Måste bara tillägga att inga katter någonsin vågar komma in på min gård annars, dom vet att jag inte är en kattmänniska!
---
Posted from my iPhone
Subscribe to:
Posts (Atom)
















