Jag saknar mina gamla blogginlägg

Mother Holy Jesus, jag saknar mina gamla blogginlägg!!!! Men först en seriös fråga: kan man verkligen säga: Mother holy jesus??? Saknas det inte ett ”of” där mitt i meningen? Ok, strunt i formalia. Tillbaka till punkten (denna swengelska är killing me…) Jag saknar mina gamla blogginlägg. Det var de som fanns före Twitter och Instagram, då en bild med en catchy phrase (grrrr…. menar uppslupen fras!) uppenbarade sig på min blogg nästan dagligen, ibland tom oftare.

Var finns de idag? Mina roliga blogginlägg? På Twitters begravningsplats? På FaceBooks Timeline? De är försvunna från bloggens aktuella feed och jag vill klicka på en liten ikon med en tumme ner för detta fenomen! Eller en överstruken Twitter-stjärna indikerande ”not favorite”. Men de pessimistiska knapparna finns inte och min blogg har sakta men säkert sjunkit ner i träsket av låååånga uuuuutdragna blogginlägg (som detta) med sääääävliga texter som kräver att läsaren har ett tålamod som långt överskrider mitt eget tålamod. Dessutom är det är mitt eget fel, inte tålamodet hos läsarna utan längden på texterna.

Jag saknar mina gamla blogginlägg. De var witty (denna förbaskade engelska) och snabba och roliga och kluriga. Min kommunikationsplan har sakta bytt riktning utan att jag aktivt ändrat på strategierna. Finns det för många kanaler, för många tankar, för många automatiska feeds och för mycket att säga, på för kort tid? Eller har jag tappat mitt sting! (samma ord på engelska och svenska där - hah!) Jag vet inte. Men bloggen har kommit till att påminna mera om Jurrasic Park media! Kanske bloggar är Jurrasic Park media? Kanske jag inte mera kan skriva utan att avsluta meningen med ett frågatecken?

Jag saknar mina gamla blogginlägg. Se vilken som helst månad några år bakåt och ni förstår mig! Jämför sedan med tex juni 2009 – samma månad som nu, men tre år sedan! OJOJOJOJ vilken skillnad, bloggen var ju kul och engagerande och ja lite småklurig, eller kanske lite jättemycketklurig. Kanske för klurig? Men kul! Kul för de initierade!

Äh, vad klagar jag över. Skall tänka igenom min kommunikationsplan för Sonja Catani och anpassa den – efter allt (se, se… jag undvek engelska uttrycket after all) så är detta ju faktiskt MIN blogg.

In fact – this is my part of the bar! Endast Livboj fattar det skämtet! och endast en barägare på Madeira kan replikera "Well, I own the bar!"



Bilden är stulen härifrån -läs artikeln så kommer de hoppeligen inte att "sue me"

På väg mot nya äventyr, uppror och kunder!

Placera ca 70 barn på skidor i ösregn och på blixt-halt underlag. Tänk er en snäll lärarinna som klär ut sig i gammal päls och lösskägg och låtsas vara Gustav Vasa (ovanligt snygg för att vara 400 år gammal) som lyckligt ropar "uppror" och uppmanar alla mucklorna att halka iväg till Mora för att grunda Sverige. Alla lyder och staplar i väg mot totalt okända äventyr.

Ungefär så känner jag mig. Jag skall söka nya roliga kunder och tycker att det känns precis lika spännande som att söka nya äventyr. Lite som att boka flygbiljetter till nya exotiska resemål. Eller lite som att skida iväg i regnet efter en skäggig figur som ropar UPPROR!

Kvinnors rätt att rösta

Var på Piratförlaget på en väldigt inspirerande presslunch. Har nu en än större hög böcker att njuta av, och fler på önskelistan. Speciellt inspirerad blev jag av Sara Lövestams bok "Tillbaka till henne" som knyter ihop nutid och sekelskifte (det föregående alltså) och framförallt behandlar ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat: kvinnlig rösträtt!

För att fira detta skall jag göra min fosterländska plikt och gå och rösta. Inte för mitt andra medborgarland Schweiz, det innebär fortfarande en resa till Chur och trängas på ett torg och skrika ut sin röst samtidigt som alla män är smått chockade över att kvinnor äntligen får göra det. Nej denna gång för mitt första medborgarland Finland som faktiskt var först i Europa med att inse den kvinnliga styrkan och ge oss rösträtt!

Och ja, det är ingen valhemlighet, jag röstar självklart på den kvinnliga presidentkandidaten. Den finlandssvenska kandidaten Eva Biaudet.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Självständiga traditioner

Idag är det finska självständighetsdagen. Finlands svar på övriga länders nationaldagar. Självständighetsdagen firas sobert och anständigt, som sig bör, eftersom finländare erkänt är ett sobert och anständigt folk. Eller så firas det i lugn anda med lite vemod eftersom alla andra dagar är allt annat än det?

Man skall i varjefall traditionsenligt tända två ljus i fönstret mot vägen. Detta skall symbolisera att man kan erbjuda mat och husrum till kringflackande stackars vilsna soldater. Jag har tänt två ljus i köksfönstret och kom precis på att grannens son (grannens vrålsnygga 22 åriga son!) var soldat för FN i Afrika. Hoppas hans Mor inte känner till den finska traditionen.

I Finland sitter dock 99.9% av folket bänkade hemma och tittar på direktsänd bal från presidentens slott. De övriga 0.1% av folket är på balen, lyckligt ovetandes om den allmänna röstningen som pågår i varje folkhem angående hur man anser att gästerna klätt sig eller hur de upträder. Till skillnad från svenskarnas intresse ämnen vid nobelfesten, så är man i Fnland totalt ointresserad av vilken mat gästerna bjuds på (tråkiga snittar och mängder av sötsliskig bål), man är bara intresserad av att kritisera kläder och frisyrer. Inte undra på att Finland aldrig utmärkt sig som ett värst fashionabelt folk!

Nu skall jag tända två ljus i det andra fönstret också, man vet ju aldrig vem som kan traska föbi!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Stephen Fry, bläckfiskar och livets pussel

Läser den fantastiska boken “The Fry Chronicles”, skrattar högt och vill liksom citera varje roliga, betydelsefulla mening på Twitter eller Google+. Inser dock att detta skulle liknas vid att piratkopiera och distribuera mer eller mindre känt litterärt verk, även om det skulle bli ca 2-3-4-tusen tweets innan jag var klar med alla citat. Undrar egentligen hur det där hänger ihop – hur mycket får man citera ur en bok utan att det blir en piratkopia?

Tillbaka till den riktiga boken, med frasiga IRL sidor och glansiga bilder av en okammad och ung Stephen Fry. Han var nog både oborstad och okammad som ung, men det underbara är hans sätt att helt öppet och med den största portionen av självironi berätta om sina sämsta sidor. Att han dessutom gör det i långa måleriska meningar proppfyllda av underbara kluriga brittiska adjektiv, blandat med helt egenpåhittade ord – det är bara orgasmiskt att läsa. Det sista adverbet ”orgasmiskt” har jag lärt mig av Stephen Fry. Man kan ju inte annat än älska vokabuläret hos denne man som myntade uttrycket ”luvvie”. Bara det borde väl säga allt om honom och hans loveliga språk.

Så just nu försöker jag få ihop livets pussel så att Stephen Fry och jag får spendera möjligast mycket tid tillsammans. Övervägde igår att ställa om klockorna hemma bara för att få krypa ner mellan rena lakan och lägga mig med Stephen. När jag äntligen avverkat dagens fyrahundrafemtiotvå e-mail och får krypa ner mellan de rena lakanen så inser jag att jag inte var den enda som tänkt sova i rena, nystrukna lakan som torkat utomhus i den lena vinden som gett den där höstdoften som man inte kan reproducera ens med tvål och parfym från Byredo. I sängen är det redan fullt. Och det är ett känt faktum att det här med att ha barn som invaderar och övertar sängen inte är vare sig rogivande eller bådar för en natt som lämnar en utvilad. Mest kan det jämföras med att sova på en 40 cm bred säng i tropikerna samtidigt som man skall brottas om utrymme med en bläckfisk.

Stephen Fry fick sova på soffan!

Så när jag nu pusslar ihop mitt livspussel som påminner om en Rubiks kub med massor nya spännande färger, så märker jag att det inte bara är bläckfisken som förstör min nattsömn. Men mera om det en annan gång. Nu skall jag tvätta lakan, hänga ut dem att naturtorka, handstryka dem med stärkelse och sedan flytta om klockan till 20:00.

Nati Nati - puss och kram hela dan

Sannbedrövad Finländare

Jag brukar försöka förklara skillnaden mellan att vara finne och finländare. Som finlandssvensk är jag inte finne utan finländare. Finne är, förutom något som tonåringar tampas med, en person med finskt ursprung dvs fenno urgisk. Finländare är man däremot om man är född i Finland eller har finskt medborgarskap, må man då komma från vilken som helst bakgrund, land, folkslag eller härkomst.

Jag har alltid varit stolt över att vara finlandssvensk och kalla mig finländare. Då jag bodde i Finland fanns det mycket att vara stolt över. Det fanns det även de sista tio åren då jag bott i Sverige. Man blir nästan ännu mera patriotisk ju längre borta man bor från sitt ursprungsland. Nu är inte Sverige geografiskt sett så långt borta, men kulturmässigt så finns det många skillnader mellan finnar och svenskar. Som finlandssvensk ramlar man som oftast mellan stolarna och är inte riktigt vara säker var man hör hemma. Då känns det tryggt att komma ihåg att man är finländare, inte finne, inte svensk.

Finlandssvenskarna är alla i mer eller mindre utsträckning invandrare. Vi är 1700 och 1800 talets motsvarighet till 1900 talets turkar i Tyskland, eller greker i Sverige. Vi har bara haft några hundra år mer tid i landet. Nu vill det politiska partiet Sannfinländarna börja göra skillnad på finnar och finländare. Dom vill inte ha invandrare och dom vill ut ur EU. Dom eftersträvar någon konstig förlegad nationalromantisk bild från början av förra seklet. Dom vill halvera antalet invandrare vilket kommer att göra det svårt för den myndighet som hanterar asylfrågor att berättiga sin existens då de skall hantera ETT case per år.

Jag skäms! Jag skäms över att vara finländare. Framförallt skäms jag över de 18.7% av finländarna som röstat på Sannfinländarna.

Enligt en snabb ockulär undersökning av mina Facebook vänners status så ser jag att jag som tur är inte har vänner i den procentenheten. Tvärtom, de kan närmast beskrivas som rabiata över valresultatet. Samtidigt verkar dom vilja ge upp. De flesta planerar att flytta utomlands. Jag hoppas dom flyttar till Sverige, då kan vi i varje fall reta upp några Sverigedemokrater genom att anordna en massinvandring.

Och jag är skitförbannad (förlåt att jag svär) över att Sannfinländarna kallar sig finländare. Dom är inte finländare. Finländare är nämligen en salig blandning av diverse folkslag och består till stor del av invandrare, om än långt bakåt i tiden.

Kan Sannfinländarna inte ens ha haft vett nog att kalla sig Sannidioter när dom nu ändå inte tycks förstå vad en riktig finländare betyder.

Bilden kommer härifrån. Jag behövde inte ens göra ett collage....

Inga fler krigare

Nu vill jag inte ha krigare i mitt liv mera. Försvinn. Jag har tagit fram stora svarta feta vattentäta märkpennan och ritat ett stort X över krigare. Försvinn. Bort. Lämna mig i fred.

Om ni går till Ostasiatiska museet och tittar på terracotta armén och ser svarta kryss här och där, då vet ni vem som är skyldig. Oh vad skönt det känns.

---
Posted from my iPhone

Änglavakt som navigerar

Besökte min favorit Navigatör i livet på fredagen och trots att jag alltid tappar bort mig på Söder så hjälper Navigatören mig att hitta rätt i livet. Blev väldigt lycklig av att hitta en ängel på vägen.

Nästa gång jag åker dit kanske jag hittar en kompass, eller åtminstone en passande Geopositioning app så att jag slipper snurra runt på alla enkelriktade gator i en timme!


---
Posted from my iPhone

Skrämmande att få bevisat att man har rätt, men riskerar hamna fel

Årets PISA undersökning har publicerats och SvD har skrivit en skrämmande, men bra artikel om resultaten och möjliga följder, samt vilka åtgärder som skulle behöva tas genast för att rädda Sverige från att inom en snar framtid bli ett totalt illiterärt land.

Ibland är det inte så roligt att säga "vad var det jag sade?". Men helt klart är att rätt skolval kommer vara enda möjligheten för svenska barn att få en grundkunskap som ens kommer i närheten av bättre medelmåtta i OECD världen.

Vill ni läsa hela den deprimerande rapporten, så finns den här. Mina finlandssvenska vänner kan läsa den med stolthet och skulle jag ha koreanska vänner så skulle jag även rekommendera dem att klappa sig på axeln och känna sig trygga inför framtiden. Själv skall jag begrunda ordet morgontrafik.

Läs hela Svenska Dagbladet artikeln här.

---
Posted from my iPhone

Jag röstar inte på Sverigedemokraterna!

Egentligen hade jag inte tänkt ha någon åsikt i valet 2010 överhuvudtaget, men nu måste jag ändå få lufta en liten åsikt. Jag röstar inte på Sverigedemokraterna. Ok, jag röstar inte på något parti alls i riksdagsvalet, för jag får inte rösta i riksdagsvalet, ifall det inte gäller två andra länders riksdagsval. Jag får bara rösta i kommunalvalet och eftersom Sverigedemokraterna tur nog inte alls är representerade i Danderydskommun så slipper jag föra den debatten lokalt under matinköp på Konsum. Tyvärr är inte heller Piratpartiet representerade i Danderyd, men det ser jag som en möjlighet. Eventuellt kan jag påbörja en politisk karriär fram till nästa val år 2014.

Men det viktigaste är att inte rösta på Sverigedemokraterna, ni som skulle kunna göra det! Gör inte det! Läs på denna sajt www.sverigedemokraterna.de om Sverigedemokraternas politik då den är bemött med värdighet. Ja, ändelsen .de är korrekt. Ett primärt syfte då sajten startades var att stjäla Sverigedemokraternas Google-indexering. Ett socialt experiment som jag kan förlika mig med. Även denna gång är en av primusmotorerna bakom projektet min plastbror Nikke, oh stora Google-guru. Läs mera på hans sida www.lindqvist.com Följ även debatterna på Twitter och joina Facebook gruppen! Gör allt ni kan för att inte släppa in ett främlingsfientligt parti i riksdagen!

Läs denna underbara bloggpost om en fem-årig flickas syn på Sverigedemokraterna och se hennes fina logga!

Läs denna blogpost, skriven av Ulf Lidman, som får en att tänka till en exra gång.

Detta var mitt lilla bidrag till valdebatten, jag som ensamstående invandrarmamma i norrort!

PS. Dessutom gillar jag min lila-färgade valbadge till höger. Den matchar bloggens färger! Klicka på den!

Amerikanare kan sin nazihistoria?

Överhört härom veckan i Paris! Först, tänk er det amerikanska 40-talistparet som hela sitt liv väntat och planerat för att "do Europe in five weeks". Dom står på Boulevard Saint Germain och frun utbrister:

- oh My God John, look at that quaint sign, it's so cute
- yes my darling Marla it is. It's to celebrate the Germans
- really John, I thought the French and the Germans were on opposite sides during the war
- well no darling Marla that can't be true, look at the sign, they've even named the Germans as saints!

Need I say more???


-- Post From My iPhone

Ovanliga advokater

Idag har jag nöjet att träffa ännu en ny advokat att lägga till listan av advokater jag samlar på (den som har flest advokater när vi dör - vinner). Jag börjar vänja mig vid att advokater smyckar sina kontor på ovanliga och lite roliga sätt. Föremålet på bilden är något man sällan snubblar över i dagens last-fria samhälle.

Jag är väldigt förtjust i dessa advokater, om inte annat så för att dom har Stockholms vackraste utsikt.


-- Post From My iPhone

Min Maffia Mor

Får e-mail av min Mor, hon har läst min blog post om Handelsbanken, var jag berättar om mina problem med Nordea. Hon skriver till mig i äkta maffia-anda:

"Läste just din blogg och kan berätta att jag slutade mina konton på Merita (nuvarande Nordea) med buller och bång bl.a. för att dom vägrade tala svenska! Nu är jag kund hos Ekenäs Sparbank. Världens härligast och vänligaste bank. Dom mutar mig precis lika duktigt som Handelsbanken mutar dig, jag får almanackor och ibland kaffe, dessutom bjuder dom alltid på glutenfria bakverk. 

Kan jag hjälpa dig att bli av med Merita? Kram"

Wöuhöu, min mor - the mafia hit woman - lovar mig att "bli av med" problemen med Nordea (fd Merita). Snacka om en cool Mor. Undrar vad hon tänkt göra. Parkera sparkstöttingen som getta-away vehicle och gå in på huvudkontoret med ett bakverk fullt med gluten och hota alla som har celiaki?

If you donta leava mia bambina solo, I willa forcea youa toa mangara this glutenkex! Biscotti! Capish?

Peter Lilliehööks blogg, sociala medier, rykten och rena rama vilda västern

 

Den längre av Små Hökarna (börjar kännas dumt att använda alias här mera) har börjat blogga! Han skriver bl.a. om problematiken att komma från ett dåligt rykte och har etttusenniohundrasjuttiotre år gamla Caligula som exempel. Tidningen Chef har skrivit om samma fenomen i dagens värld var sociala medier fungerar som redskap då mindre omtyckta chefer blir uthängda av ilskna medarbetare. Min plastbror talar i Aftonbladet om hur många företag och personer tvingas kämpa för att påverka vilka sökresultat som Google lägger fram om dem. Jag och en viss journalist från en av affärstidningarna (finns det fler än en?) talade om att "claim your territory" på internet för att förhindra att någon annan stjäl ditt eget namn och chattar, bloggar eller twittrar i ditt namn. Jag har därmed bokat upp hans namn överallt idag. Och, ja, jag är så snäll så jag gav dem till honom utan att använda dem själv.

Vänner, det finns mycket att vara rädd för i den kalla cybervärlden, vilda västern och de forna romerska stor-riket. Ring mig om ni vill ha hjälp, men bara om du är vän, övriga kan gott vara lite oroliga!

Fundera inte för mycket

Finns det en sak Rodin har lärt mig så är det att inte tänka för mycket. Dumpa problemen i Nybroviken och blicka framåt.

Tack BrevVännen för klok ordväxling. Ser du snöberget som Tänkaren tittar på? Det finns alltid en ny utmaning i livet, huvudsaken att man ser den soliga sidan av berget.

-- Post From My iPhone

Moral och kärlek

Har trotsat vädergudarna (marängerna har förvandlats till horisontellt regnande isbitar) och hämtat från Posten min senaste beställning av efterlängtade böcker. Först på tur att läsas och begrundas är favoritförfattaren Alberonis bok om kärlek och moral.

Vad är moral?

Ett möte mellan altruism och förnuft svarar Francesco Alberoni och Salvatore Veca. Altruismen - eller den oegennyttiga kärleken - är en spontan impuls som vi finner i olika former av kärlek. Moral uppstår då förnuftet får leda denna generösa impuls.

Kontemplerar om boken borde ha blivit läst snarare än senare.

-- Post From My iPhone

Syffisans för mig samman med Runeberg

Jag stöter på ett nytt ord; Syffisans och inser att jag gillar det i sammanhanget i boken. Måste kolla upp att jag uppfattat det helt korekt och Googlar på det. Finner till min stora lycka en hemsida som heter Projekt Runeberg och som är nära kopplat till mitt analoga wikipedia, dvs Nordisk Familjebok. Så nu har jag på en och samma gång upptäckt ett passande adjektiv för vad Husse är och samtidigt förärats lyckan att påträffa en cyberversion av mina älskade burgundyröda tegelstenar.

Syffisans [-sa’ns; fr. suffisance, af lat. suffifcere, vara tillräcklig], själfsäkerhet i uppträdandet,
dryghet, hög tanke om sig själf. -Syffisant [-a’nt], själfsäker, dryg.

Bara gör det! Segra!

Fick MMS från Hollywood-C (uppenbarligen var hon på Konstakademien) med denna coola bild av Nike, segerns gudinna. Vilken intrikat symbolik!

Var det inte förövrigt sportmärket Nike som hade som slogan "just do it"?


-- Post From My iPhone

Vad döljer sig i Nybroviken?

Vilken faslig smutsig röra i Nybroviken. Undrar vad allt som kommer till ytan om man rör om där lite mera. BrevVännen och jag har i varjefall mentalt dumpat en eller flera Rodin statyer i varierande storlek där.

-- Post From My iPhone

Shopping före date

Åt en utsökt trevlig lunch med Allan Rickman på Jacobs. Jag kanske uppfattades som en aningen förvirrad då jag zick-zackade mig fram till restaurangen och duckade bakom elskåp och bilar i skräck att bli prickad av The Firing Squad.

Inser att jag troligen tvingas utföra min hat-syssla dvs shopping, och utöka min garderob till att innefatta en bullet proof vest. Blir överlycklig av att upptäcka att man kan välja mellan flera olika sorter. Jag levde i tron att det bara fanns ganska tråkiga svarta varianter. Vilken gillar ni? Jag tror att jag skall köpa den blåa rymdaktiga som fungerar som flytväst tillika.

Kanske jag vågar promenera till min date med Muminsystern och Citizen Kane nu?