Årets skridskotur

Hej mitt vinterland!!! Här gick jag runt smug and happy och gladde mig åt en vinter utan snö och is, som räddade mig från att ljuga alltför mycket ifall någon skulle ha försökt få mig ut och åka skridskor - "att skrinna" heter det för övrigt på finlandssvenska. Smug and happy till ungefär klockan 18:00 igår 19 mars 2014. Gissa om jag fick åka skridskor efter det? Med bilen....

Min väninnas lilla ostbåge kom ju ut som en superfin liten babys dagen innan och som om hon inte var trött nog efter det så har jag förstås underhållit och enerverat henne till vanvett på BB i olika omgångar. Där skulle det förstås inte ta slut, jag skulle självklart även åka hem till henne (ja det är en hon som fött barn, inte en han) och pussa lite mera på ostbågen så fort de kommit hem och tänkt landa i lugn och ro. Jag mutade in mig med löfte om koreanska råbiffar från Milles. Hon kunde inte motstå frestelsen.

Så när vädergudarna bestämde sig för att sätta käppar i hjulen, eller ja kanske sätta käppar i sommardäcken är mera korrekt uttryckt, så fanns det ingen återvändo - jag kunde ju inte låta henne svälta ihjäl - noll grader och snöstorm till trots. Hade noga mappat ut körvägen för att råka ut för minsta möjliga antal backar eftersom min lilla Fiat 500 knappast orkar köra upp för en backe ens i bästa väderkonditioner. (jag fick iofs upp den i 120 km/h en gång, men det var i nerförsbacke på motorvägen efter att jag tagit sats och samtidigt liksom sprang med fötterna i golvet). Min planering var bra, men verkligheten överträffar dikten och självklart kom jag bara 400 meter före en stor röd dubbelbuss stod parkerad över en hel korsning och båda körfälten. Sladdade snabbt* runt i en U-sväng och skrinnade ner mot Vendevägen för att ta enda andra utvägen ur Djursholm. Det var som i en katastroffilm. Enormt långa köer i båda riktningarna, för järnvägsbommarna hade fastnat i ungefär 25 graders vinkel och alla varningssignaler lystet ilsket rött. Jag och en låg liten sportbil som kom från höger och kunde svänga förbi köerna, testade lyckan och körde under bommarna. Däcken sladdade när jag var precis mitt över järnvägen så jag stängde bara ögonen och tänkte på min svältande väninna och bad en stilla bön till Gud där jag lovad åka skrindskor hela nästa vinter. Hen hörde mig och jag och bilen kommer över spåren och under nästa bom.

Sen gick det ganska bra, tror att jag körde rakt igenom en rondell, alltså inte rakt igenom runt refugen, utan rakt över refugen, bilen tog liksom ett litet skutt. Kände att den lilla italienaren gillade att busa i snön. Väl framme kom jag förstås inte upp för backen till väninnan så efter att jag och italienaren dansat en sladdrig fylle-foxtrot i backen en stund så lät jag Fiaten glida ner i korsningen och parkerade lite på sniskan, med ett däck på trottoaren för att ha flygande start när vi skulle åka hem. Handbromsen i och och nödblinkers på.

Så tack vare min heroiska insats så svalt ingen ihjäl och kan bara säga att ostbågen är världens snällaste 1-daging.

När jag skulle ta mig ut på skrindskotur nummer två och åka hem så hittade jag knappt bilen i korsningen. Tur att jag lämnat nödblinkarna på för jag liksom kunde gissa mig till att snöhögen som blinkade svagt var min bil. En annan bra hint var förstås att ingen knappast skulle ha byggt en snöhög mitt i en korsning. Tog andra vägen hem för jag kom förstås inte upp för backen - nedåt gick det bra. Bussen stod kvar var jag sett den några timmar tidigare, men hade bärgats ett par meter åt sidan så att man kom förbi på trottoaren. Det gick ganska bra. Jag gled bara lite ner i diket, men inte mer än att bärgningsgubbarna lyckades putta upp mig igen. Skrinnade ner sista 400 metrarna hem och tog sats - satt på varningsblinkers för att andra bilister skulle fatta att här kommer hon vars man ansåg att man absolut kan byta till sommardäck redan första mars - och kom upp för lilla backen till parkeringsplatsen. Gjorde en barnsligt rolig handbromssväng in i min lilla parkeringsruta. Utan att kvadda grannens bil. Tror jag. Sen gick jag ut med Hugo, men honom tappade jag bort i en snödriva. Bärgningsgubbarna kom och hjälpte mig.

Bildtext: *Speciellt imponerad av att jag lyckades ha närvaron att fota bussen för att säkert ha bildbevis på bloggen... Moget Sonja. Ungefär lika moget som att köra under järnvägsbommar.

Nya husdjur

Oroa er inte - trots att jag varannan helg är fullständigt förstörd och saknar mitt barn alldeles hysteriskt mycket - så är jag inte helt ensam.

För det första har jag ju mina andra barn; tonåringen Hugo-hunden, pensionären min man och piggelinen min svärfar. Nu har jag till råga på allt fått ännu ett djur att ta hand om. Hon heter Jonina och är en My Boo. Hon lever i barnets iPhone och hon lever förskräckligt mycket. Hon gråter om man inte leker med henne, hon behöver ständigt mat och hon måste duscha. Får hon inte gå på toaletten så händer det olyckor som måste plockas upp. Hon sover också, men man måste släcka lampan och övervaka hennes sovande. Dessutom skall hennes hår borstas (kom efter level 15) och tapeterna byas ut (kom efter level 7) och nu har hon dessutom fått nya leksaker så som en studsmatta (level 20) som hon kräver att studsa upp och ner på. Så allt detta gör jag varannan helg när jag släpar runt på en extra iPhone och tar hand om Jonina.

Det värsta är att, till skillnad från övriga husdjur, så kan hon SMSa! Man kan liksom inte riktigt ignorera ens husdjur när det gråtande SMSar att nu är det dags att gå på toaletten och duscha....

Mötet med en terrorist från höger i Pakistan

Min kära Mor brukar vara ytterst orolig då jag reser för jag lyckas som oftast pricka in intressanta händelser så där som naturkatastrofer, flygplats bombningar och annat som ger en extra liten krydda till resan. Denna gång var resans huvudpunkt mötet med en elak terrorist med en bomb.

 ”Bad terrorist from the right!” ropas det mitt i allt högt och ljudligt i en högtalare. Ingen ändrar en min, ingen reagerar – utom jag och mitt sällskap som börjar fnittra hysteriskt. Vi sitter på läktaren till en poloplan och in springer nämligen, mycket riktigt från höger, en man iklädd en orange/röd dräkt som definitivt såg distinkt lika ut som en dräkt compliments av Guantanamo. I ett väldigt irrationellt mönster zic zac’ar han in på poloplanen, bärandes på en Samsonite attchéväska modell 70-talet, allt medan speakern lyckligt refererar ”Bad terrorist now looking for place to hide bomb”. Observera att referatorn dessutom talar så där som brittiska komiker gör när de härmar indier i sketcher. Vi lyckas knappast hålla igen våra fnitter-attacker som nu bubblar upp i konvulsioner och riskerar att brisera som den påstådda bomben som ”the bad terrorist from the right wearing red” försöker gömma på den nästan 300 meter långa och 150 meter breda poloplanen.

Vet inte om det mest absurda är den sk terroristen som joggar runt på planen med en bomb, eller det faktum att en livvakt och tre säkerhetsvakter sitter runt oss och inte alls reagerar på vare sig terroristen eller bomben, trots att det är just det som är deras jobb – att reagera.

Vår bad terrorist hittar till slut ett ställe att gömma sin bomb på; mitt på plan, varmed han springer runt i cirklar igen och sedan undan ”back to the right” och gömmer sig själv bakom ett staket. Referatorn meddelar sedan att en av militärens tränade hundar nu skall hitta bomben. En goldenretriver (army dog number one) tjock som en svensk pensionerad jakthund kommer in på plan och springer lyckligt runt och doftar på polohästarnas avföring ca 50 meter i fel rikting från den suspekta Samsonite-väskan som ligger mitt på planen.

Referatorn ropar upphetsat i den sprakande mikrofonen: ”now trained army dog, number one, will find the bomb!” (kom ihåg att tänka er en brittisk komikers indiska uttal). Hunden hittar absolut inte bomben. En militär kom in och ställer sig vid attachéväskan och från min front seat ser jag något som disktint liknar hundgodis så som hundgodis ser ut i alla världens hörn. Pedigree Pals bästa hundgodis lockar därmed hunden till attachéväskan och då hunden ätit klart så skäller han två gånger. Referatorn brister ut i ett jublande och ropar ”the dog found the bomb, the army dog number one found the bomb”. Publiken ger stående ovationer, alla står och klappar, inklusive vår livvakt och våra tre säkerhetsvakter, alla jublar, ja alla utom tre svenskar som skrattar så dom kiknar. ”That would be the three bad swedes from the right” hade nog referatorn sagt om han inte hade haft så fullt upp med att berömma army dog number one som lyckligt väntade på nästa mums-bit av Pedigree Pal godis.

Efter detta följer fler roliga inslag i arméns hunduppvisning, bl.a. när army dog number two skall hitta the bad terrorist som gömt sig med en kladdkaka som lockbete för att inte hunden skall springa rakt förbi honom. Men även inslag av när 6 shäfrar (army dog number three, four, five, six, seven and eight) skall förevisa att dom kan sitta (fyra av sex poäng) gå bredvid sin husse utan koppel (fem av sex poäng – det fanns kladdkaka kvar i höger hörn av poloplanen) samt hoppa en hinderbana felfritt (ett av sex poäng).

Härefter får vi njuta av en ypperlig polomatch. Terroristerna lyser med sin orange/röda frånvaro och Pimms No 1 utan Pimms No 1 alkohol smakar riktigt gott. Man glömmer nästan att man inte är i England utan de facto i ett gammalt common wealth land där man alltjämt delar upp terrorister i ”bad terrorist” och högst troligen ”good terrorist”.

Identinät - digital identitet och samma på svenska!

På fredagkväll hände många roliga saker i realtid. En sak var att ha Livboj med som min +1 på ett fantastiskt sommar drinx kalas som bästa killarna ordnat i sin vackra takvåning. Utöver det lyckades jag bryta mot några roliga public service regler, så som att man inte får göra reklam för komersiella produkter, inte svära och inte avbryta programledaren. Att jag dessutom lyckades tala lite finska tycker jag att därmed ursäktar alla mina brister....

Vill ni lyssna på många skratt, diskussioner om digital identitet, kommunikation och ett och annat finskt grammatikfel invävt i min finlandssvenska? Gör det då HÄR (det mesta är på svenska)

PS. glöm inte att följa programledaren Christian Bertell på twitter @KiksBert

Jakten på Cinderella

Bjuden till slottet på middag med långklänning och har bara Hunter gummistövlar med mig i stan.

Kan bli en intressant Askunge version...

Jädrans.


---
Posted from my iPhone

Lögner, intriger, sanningar och krisberedskap på Kungliga Operan

Igår såg jag Figaros Bröllop på Kungliga Operan i sällskap med en av cheferna som hade jour. Detta var väldigt väldigt spännande, eftersom att ha jouren under en kväll på Operan bland annat innebär att inga scenkonstverk, kristallkronor eller ventilationstrummor får ramla ner i skallen på artister, orkestermedlemmar eller publik. Jag satt som på nålar och var förberedd på krishantering av högsta rang, skulle något sådant ha inträffat.

Men det inträffade inte. Krishantering skötes på annat håll just denna fredagkväll. Däremot var det en fantastisk uppsättning av Figaros Bröllop och koreografin och scenografin var otroligt vacker och fin. Jag har sett en uppsättning i Helsingfors för flera år sedan där handlingen utspelades i en park, låt oss säga något som skulle likna Djurgården, men då tappade man totalt konceptet över vem som var vem och hade vilka kopplingar i denna ”one day of madness” opera av Mozart. Kungliga Operans uppsättning utspelades på ett hotell med tydligt markerade dörrar för var och en av huvudrollsinnehavarna. Mycket pedagogiskt och bra. Och handlingen då? Ja den lär man sig mycket av, de som ljuger och konspirerar får inte gifta sig med den de egentligen vill gifta sig med och far man med osanning så straffas man alltid i slutet.

Bra lärdomar som jag hoppas alla kan ta del av. På slutrakan får Greven Almaviva göra en vacker kungspudel och be alla om ursäkt.

Puss och Kram hela dan

Home Coming

Sista dagen på Sri Lanka firades med ett oförglömligt Home Coming Party. Singalesiska bröllop pågår nämligen inte bara en dag, utan man firar även brudparets hemkomst. Och detta är om möjligt ännu mera spektakulärt än själva bröllopet (som ni kan läsa om här). Home Coming Party börjar med en elefantprocedur där brudparet anländer ridandes på en elefant. Men på just detta Home Coming party är det inte bara en elefant som deltar, utan fem elefanter! Varav två bor på brudparets fantastiska tea estate och de övriga tre har vandrat hela vägen upp med sina elefantskötare. Det tar ca två timmar från Kandy med bil på ringlande vägar att nå Ashburnham Estate, en elefant avklarar säkert samma sträcka på en timme. Bil är nämligen det långsammaste färdmedlet på paradisön.

Efter denna procession så är det allmänt minglande med hela byns samtliga 200 invånare, internationella gäster och förstås ett antal klädbyten för brudparet som generöst bjuder på en enorm lunch och en öppen bar. Speciellt baren uppskattas av byborna som lyckligt hinkar i sig whiskey blandat med Sprite och Coca Cola. Mums. Maten är också mumsig, rice n' curry som gör att vi svettas ännu mera i den 32 gradiga hettan. Ljudnivån stiger, trummorna spelar och alla dansar, med varandra, hand i hand med barnen eller som vissa lokala - dansar ensamma mitt ute bland tebuskarna. Fler klädbyten, gäster traskar ner till vattenfallen och simmar för att kyla ner sig. Traditionella Kandy-dancers anländer och musiken ökar och stämningen bara stiger.

Sen är det dags för nästa procession då elefanterna igen kläs i sina finaste festkläder och alla traskar på ett långt led runt en längre rutt i de bildsköna omgivningarna. Väl tillbaka i den fantastiska solnedgången som får en att tro att himlen byter kläder i färgskala med brudparets kreationer så blir det dags för middag och mera dans. När min trötta chaufför någon gång vid midnatt äntligen lyckas dra mig från festligheterna för att påbörja den långa resan mot Colombo och flygplatsen så är festen fortfarande i full fart.

Det är först nu, på mitt eget Home Coming Party i Bullerbyn 22 timmar senare som jag inser att festen är över för denna gång. Jag längtar redan tillbaka.




















---
Posted from my iPad

All over the place

På min twitter profil står det under location: "all over the place". Klickar man på kartan så är det tydligen i Montana. Mitt i Montana. Bra att veta nästa gång Far frågar mig var jag är.




---
Posted from my iPhone

Farväl mitt hörn - Part 2

Jepp, här är det andra hörnet som ryker. På onsdag ersätts nämligen båda hörnen av ett stort hål. Låter inte som en kanon deal, men det är bara om man inte vet vad som finns under ytan, eller ytskiktet, eller parketten, mellangolvet, sågspånen, dagstidningarna från 1907, takbjälkarna, små kvarglömda skatter och allt annat konstigt som kan hittas i källartaket. Det kommer alltså att bli en helt ny våning i huset. Och det blir ju roligt. Så istället för att som nu bara hota med att man är så trött att man rasar ner i källaren, så kan man faktiskt någon gång i vår stå vid en vacker trappa och blicka neråt och rasa ner i källaren helt på riktigt. Och där kommer man bli pigg. Det skall bli bl.a. lekrum och cirkustält. Och Livbojs nya rum. Och hon vill ha en discokula. Det vill jag också ha.


---
Posted from my iPhone

Bysantinsk golfspelare?

Spotted at Medelhavsmuseet. Förlagan till golfstrumporna?

Jaha det är så man skall hålla i klubban!

Glad Påsk!

Glad Påsk och Pling Pling från alla vänner och tomtar.

Och God Jul önskar Blacky!

Jag är en glad person med takt utan ton
Härligt galen och balanserad
Jag är lycklig och pling och det krävs nästan ingenting
För att jag blir exalterad
Men jag har en last som håller mig fast
I ett järngrepp varje dag och timme
När kraften tar slut och skrattet längtar ut
Och jag saknar mera rimme

Jag vill ha, mer skratt, ge mig, mer skratt
Jag vill ha, mer skratt, ge mig, mer skratt
Tusen stjärnor som tindrar
Glitter så långt jag ser
Av glädje som bara glimmar vill jag ha mer

En show som glöms bort om den bara visar opp
Effekter som man knappast anar
Så ge mig trettio grader varmt, vänner överallt
Och en skog av lycka och kärlek
Jag vill ha partyfyllda hus, tusentals ljus
Kulörta lyktor i träden
Discodans som ackompanjemang
Och alla som gillar freden

Jag vill ha, mer skratt, ge mig, mer skratt
Jag vill ha, mer skratt, ge mig, mer skratt
Tusen stjärnor som tindrar
Glitter så långt jag ser
Av glädje som bara glimmar vill jag ha mer

Ge mig något gott o sött, gärna oxo rött
Mera grönsaker i grytan
Glittrigare glim och ännu mera rim
Och mera vänner på boytan
Jag vill ha rymligare hus, ännu mera rus
Och absolut inga konflikter
Fjantigare flams, ännu mera dans
Och bara vara kär

Jag vill ha, mer skratt, ge mig, mer skratt
Jag vill ha, mer skratt, ge mig, mer skratt
Tusen stjärnor som tindrar
Glitter så långt jag ser
Av glädje som bara glimmar vill jag ha mer

Jag vill ha, mer mer, ge mig, mer mer
Jag vill ha, mer mer, ge mig, mer mer
Jag vill ha, mer mer, ge mig, mer mer
Jag vill ha, mer mer, ge mig, mer mer

Originalet

---
Posted from my iPhone

Ny resebyrå, Marrakech och en Bonita med idéer

För några veckor sedan började en mail-loop med subject "vi ligger med olika". Idén för sloganen kom egentligen från Fredrik Federley på Twitter där han berättade att hans kompis skrattat åt Aftonbladets kampanj "vi gillar olika" och därför döpt om den. Ja mail-loopen mellan kanske 20 väninnor fick i varje fall många roliga vändor och en kär väninna (låt oss kort och gott kalla henne Bonita) bjöd oss alla till Venezuela, då kom vi på den eminenta idén att börja med att låna min kompis fantastiska villa i Marrakech. Eftersom det nu går billiga direktflyg dit så räknade vi ut att vi kommer spara så mycket pengar att vi sedan kan flyga business class till Isla Margarita och spendera en vecka i Bonitas semestervilla och bada i champagne senare i vinter.

Marrakech nästa alltså. Livboj såg genast likheterna med vår favorit BBC TV-serie Absolutely Fabulous (Ab Fab i fansens vardagstal) och Bonita blev överlycklig och vill absolut sälja någon på marknaden. Glamorösa-M och Vackra-L avböjde att bli sålda annat än om priset var minst femtio kameler som kunde parkeras i passande trädgård i Djursholm. Hollywood-C tog sig an ansvaret att transportera dem hem. Hon som inte gillar knäckebrödsmulor i sängen kom på att vi skall starta en egen resebyrå efter att ha läst igenom vår hundratretton mail långa mail-loop, varmed Monaco-väninnan genast utnämnde mig till VD och Cirkusdirektris för resebyrån Fab AB. Vi har nu genom vår bokning lyckats belägra hela främre delen av flygplanet och Greta Garbo har ställt in sig på att få göra damage control under hela flygresan bland de stackars medresenärer som inte hade räknat med att vara med på Fab AB's champagne tour.

Bilden ovan är av ett nyhetsbrev som jag fick på mailen idag. Insåg att jag nog borde meddela avsändaren att de inte skall sälja resor till första veckan i december. Det finns nämligen en stor risk att deras resenärer inte är så väldigt imponerade av konkurenten Fab AB's trogna klientel.

Jolly Bolly Dear! See you in Marrakech.

Mitt sociala nätverk är vetenskapligt!

Idag-sidan i Svenska Dagbladet påbörjar en ny artikelserie om sociala nätverk. Otroligt intressant och välskrivet och tänkvärt. Det handlar egentligen om teorin "du är vem du umgås med". Vilket ger mig bevis på att jag nu kan hänvisa till tvärvetenskaplig forskning för att förklara den enorma drivkraften att omge mig själv med positiva, glada, generösa, intelligenta, framåtsträvande, empatiska och sprudlande människor, som de i sin tur omger sig med positiva, glada, generösa, intelligenta, framåtsträvande, empatiska och sprudlande människor.

Tänk så lätt det blev! Jag kan faktiskt vara den jag vill bara genom att omge mig med dem jag vill. Visst tangerar detta min lite mindre vetenskapliga teori om att good things come to good people and bad things come to bad people.

Läs min egen teori om detta fenomen under rubriken Botanical Love now featured in friends

Ni kan läsa hela artikeln på SvD.se här. Boken som ligger till grund för artikeln heter Connected av Christakis och Fowler.



Nobody who dances can be miserable! Surround yourself with dancing friends and dance through life!

---
Posted from my iPhone

Jag är en spådam med självkännedom

I maj skulle jag skriva en krönika till magasinet som publiceras i slutet av augusti. När jag nu läser korret efter semestern så inser jag att jag antingen är en spådam eller så har jag bara världens självinsikt och kännedom om mig själv. Nedan kan ni läsa krönikan. Det enda som jag inte hade förutspått var den fantastiska Titanic festen i fredags som var vår grande finale.

Semester efter semestern

Varje år sker samma fenomen i familjen Catanis liv. 50 % av medlemmarna i klanen behöver semester efter semestern. I detta fall alltså jag, eftersom denna gren av släktträdet bara består av två personer. Men icke desstu mindre behövs semestern. Semester i mitt fall, det är bara en underfyndig benämning på något som totalt saknar likhet med ordet semester. Svenska Akademins Ordlista anser förövrigt att ordet står för ” halvt läsår vid undervisningsanstalt” eller ” fastställd årlig ledighet med bibehållen lön”. Min semester har inga paralleller med SAO och inte heller med vad Google ger som förslag då man genom detta orakel försöker få en korrekt beskrivning av vad man torde ha upplevt under ett antal veckor i juli-augusti. Google kommer nämligen med förslag som alla inbegriper prutt-hurtiga uppmaningar så som ”koppla av med en bok i hängmattan”, ”res till en paradisö och slappna av till havets brus”, ”upptäck den vackra naturen” and on it goes. Ett malande gnällande om hur semester och sommar är avkopplande, upplyftande, upptäckande och rogivande.

Min semester ser däremot ut som en endaste en lång Peter Sellers film. Bara för att beskriva introduktionen så kan en resa till Frankrike se ut ungefär så här: håll minut-tidtabellen, var på flygplatsen i tid, kolla att dottern fortfarande sitter fast i andra ändan av kopplet du surrat runt hennes mage för att inte tappa bort henne, sök bortglömda väskor, håll kontrollen när flyget är sent fem timmar, sök dottern som ännu för en minut sedan var fast i kopplet du surrat runt hennes mage, köp mellanmål, sök handväskan som precis var bredvid dig, gräv fram småpengar mellan euros och kronor och yuangs, fixa en taxi, stanna taxi-bilen och be taxin backa tillbaka till terminalen och sök upp dottern som borde varit fastsurrad med ett koppel runt magen, förklara på faslig skolfranska att taxin kört femte gången mot droit när han skulle välja à gauche, lär dig massor franska svordomar som nästan alla går ut på att kärringar minsann inte skall lägga sig i hur män kör bil framförallt inte om männen är franska taxichaufförer, kom fram totalt utmattad (men med nytt franskt ordförråd) och inse att detta var den lugna delen av semestern.

Här efter följer: cocktailparties, simskola, luncher, utflykter, uppköp av halva Cannes samlade parti av uppblåsbara badleksaker, middagar, gäster, matinköp, champagneinköp, poolparties (med samtliga Cannes uppblåsbara badleksaker) och massor med sociala arrangemang. Alla arrangemang är så roliga och alla människor är så glada så jag förstår inte att ta det lugnt och begrunda betydelsen av ordet semester.

Åter Sverige, nu skall det seglas, ordnas luncher och middagar och gås på bröllop och vänta lite en halv tisdag eftermiddag utan program, där kan jag minsann klämma in en tjejresa till Sandhamn. Sen ringer brodern och så binder jag igen på kopplet på dottern och kastar mig till flygplatsen och sen åker vi till finska skärgården på semester. Här skall det passas på och träffas vänner och släktingar som alla ordnar sillluncher, afternoon drinks, grillmiddagar och champagne frukostar. Men visst, vi hinner också äta kräftor på kräftpremiären och åka vattenskidor och köpa upp Hangös alla leksaksaffärers lager på uppblåsbara badleksaker. Åker smått sliten hem till Sverige med en hel resväska full med badleksaker och strandstenar. Betalar övervikt inte bara för väskan utan även mentalt för alla kräftor och sillar och drinktilltugg som lämnat sina synliga spår på kroppen. Tittar i kalendern och inser att på måndag, ja då är det dags att ta sig an kundernas kommunikationsstrategier igen.

Vad hände? Vart tog min sommarsemester vägen? Jag är utsliten, dödstrött och avgör att det finns en endaste en sak att göra. Snarast boka en semesterresa för september och sedan påbörja afffärsplanen för att till nästa sommar ta över hela Europas samlade försäljning av uppblåsbara badleksaker.

Sonja Catani delar med sig av sina dagar som kvinna i karriären, ensamstående mamma, livsnjutare och hur dråpligt livet ibland kan utveckla sig när man rusar fram som en virvelvind i högklackat.
Mer om Djursholmsliv, trädgårdsvåndor, hundförälskelser och passioner kan du läsa genom att följa hennes blog på: http://sonjacatani.blogspot.com

Länsförsäkringars mardröm

Efter mina olyckor och slarv i sommar gissar jag att Länsförsäkringar inte är direkt lyckliga över alla anmälningar som strömmar in från mig. Undrar hur hög premie jag måste betala nästa år.

Vid närmare eftertanke, kanske vi klarar oss utan telefon, dator och glasögon.

-- Post From My iPhone

Vilka underbara vänner jag har!

En mera spektakulär födelsedag kan man inte ha! Underbara vänner, härliga tal och en fantastisk stämmning hela natten.

Vad månne händer om tre år då jag fyller 40?

-- Post From My iPhone

Fransk afton med dagismusik

Allt är som sig bör; fransk dagismusik med Joe Dassin, franska drycker och franska skämt med le Livboj i vår franska trädgård.

-- Post From My iPhone

Dags att komma ut ur garderoben?

Idag anländer Livboj och jag inser att jag måste städa upp i hennes rum eftersom det mest påminner om en garderob för tillfället. Undrar ibland om jag kunde göra om det till en walk in closet utan att hon skulle märka det.

Fat chance, hon är garderobsfetisht!

iPhone 4 cocktailparty

Telia erbjuder köande desperata iPhone köpare på snittar och kaffe. Världens cocktail party känsla. Undrar om jag hinner till nästa party idag!

-- Post From My iPhone

På torken

Telefonen har simmat i helgen. Jag vet hur det låter efter en helg i Sandhamn med segling, tjejer och tillbehör. Men det paradoxala är att den simmade i ett vattenglas. Greta Garbo ansåg att det var chokerande med tanke på alla tillgängliga glas med Bollinger.

-- Post From My iPhone