Studieresultat efter fyra vita veckor utan champagne och vin

 Jaha, nu kommer mina fyra kritvita veckor till sitt slut och jag har sammanställt en rapport över studien.

Vad jag hade förväntat mig:
- rasa i vikt
- få grym kondition
- spara massor pengar
- vakna pigg varje morgon
- ha snor-tråkigt på alla middagar och fester

Vad som hände på riktigt:
- jag gick upp 2-3 kg i vikt
- jag har sprungit kortare och långsammare rundor
- har spenderat massor pengar på olika roliga tesorter och av-alkoholiserade viner - inte för att tala om allt kokosvatten
- jag har sovit som en sten som hamnat i en koma i ett vakum och knappt ens lyckats komma upp med hjälp av Vrålande Fritz
- jag har haft sjukt roligt på alla nyktra middagar och fester

Så summa summarum - man skall sluta dricka vin och champagne om man vill ha roligare!

Men vill man förbättra sin kondition, gå ner eller hålla sin vikt, vakna pigg och inte gå i konkurs - då kan man nog dricka några glas vin och champagne nu och då.

Jag kommer göra som min mor och hennes tuti-djur: någon gång när jag var hos dem utbrast hon generat "Sonja, du skall faktiskt inte tro att vi dricker vin till maten varje dag - det gör vi aldrig mitt i veckan!" varmed hennes tuti-djur cyniskt lade till "ja alltså med mitt i veckan, menar din mor onsdagar".

Så skall jag också göra - fast tvärtom - jag skall dricka vin - mitt i veckan. På onsdagar.

PS. sen kan man faktiskt leva utan dagar med krabbis (finlandssvenska för baksmälla, kommer från ordet krapulantisk, jag älskar det ordet - inte innebörden - men ordet. Testa uttala det!) och dagar utan morkkis (finlandssvenska för moralisk krabbis - något som sker mera sällan nu förtiden när man nått en mogen ålder om ja tja typ 10år)

Bildens copyright står på bilden, i snygga ord

SOCKERSKATT! Kom igen!

Nu vet jag hur politikerna kan få ihop budgeten för att rädda svenska skolsystemet – det stavas S•O•C•K•E•R•S•K•A•T•T

Lägg skatt på socker – precis som Charlotte Erlanson-Albertsson, professor i medicinsk och fysiologisk kemi vid Lunds universitet, meddelar att man föreslagit för regeringen redan 2005. Det är en helt fantastisk idé och perfekt komplement till Alliansens förslag att höja bil-, cigarett-, och alkoholskatten för att bekosta mindre klasser och fler speciallärare.

Snälla snälla snälla någon – gör det. Sockerskatt skulle dessutom få skolorna att laga bättre mat, utan socker, som skulle ge barnen massor mera energi och bättre koncentration vilket självklart kommer att ge utslag i kommande PISA-tester.

PS. 2005 var det Perssons regering som satt vid makten... tror ni han gillar socker? #JustAsking

Jag vill göra en Mia Skäringer!!!

Jag är så fruktansvärt, ofattbart, genomavundsjuk på Mia Skäringer som kom på att göra en Mia Skäringer före jag kom på det. Jag vill också skriva en bloggpost som publiceras på Aftonbladet och delas och lajkas och twittras hundratusentals gånger och sen säljer jag bloggen dagen efter till ett kommersiellt bolag som liksom någorlunda matchar det jag skrivit om! Så coolt! Trasha alla som vill gå ner i vikt och som gillar att träna och sälj sedan bloggen nästa dag till ett sockerjuice-bolag. Perfekt! Jag tycker att det är en självklarhet att ta råd av en tjej som jo-jo bantat i 20 år och ser ut som hälsan själv (så som "hälsan själv" ser ut i dagens värld med NGT och sockerföda). Det måste ju funka - bara man kommer ihåg att dricka den där sliskiga sockersaften med Karolinska Sjukhusets samlade odlade bakterieflora som smakhöjare.

Så om jag nu då skulle lyckas med detta, vilka produkter, tjänster eller bolag vill jag ha som sponsorer och hur skall jag locka dem att köpa min blogg?

• A. Sportamore - självklart!!!! Jag promotar ju dem redan t.ex. här och här och vänta ännu en här. Kanske jag skulle skriva en dråplig historia om att "NU får det vara nog - sluta krångla med min gatubild!". Jag kunde trasha Stadium och XXL och Naturkompaniet och Intersport och Alewalds och Löplabbet och skriva att de förstör min gatubild. Varje gång jag skall gå på lunch på Kungsgatan så trängs alla dessa människor på trottoarerna och vill in i butikerna. Det stör mig. Dom stör mig. Jag vill inte krångla med sportbutiker längre. Jag vill inte prova kläder i en provhytt med neonbelysning som ger mig en självbild som inte alls motsvarar den jag har hemma när jag provar kläder: dvs tända stearinljus i midvintermörker (testa även i kombination med spegel från Lustiga Huset). Ja sen kunde jag vara lite dramatisk och meddela att Näh nu skiter jag i er galna konsumenter som förstör min lunchtimme, jag hoppar på Ettans blåa buss och jag tänker minsann inte trängas med er längre. NI vore själva också mycket lyckligare om ni slutade handla sportkläder hos affärer med ingång från gatuplan.

Nästa dag anställer Sportamore mig att skriva blogg för deras eminenta koncept med att beställa hem sportkläder som sedan kan testas i lugn och ro i skenet från stearinljus UTAN att störa en endaste en annan person på Kungsgatan.

Ja, jag VILL göra en Mia Skäringer. Det finns massor andra koncept jag kan trasha för att få sponsring till mitt skrivande och nonchalant kalla det "ett slags sellout".

Till exempel följande alternativ:

• B. Jag kan trasha allt smink som innehåller parabener och kemikaliskt skit som alla använder (typ 98% av allt make-up som finns att få tag på, förutom om man gnuggar läpparna med blåbär för den där coola Goth-Princess-Looken) och sedan sälja min blogg till Idun Minerals som garanterat är fritt från paraben etceteraochsåvidare. Eller till nåt som heter ungefär Frysta Blåbär Bolag AB.

• C. Kunde trasha alla som påstår att dom älskar läderhud och ögonpåsar och argrynkor (typ 80% av min bekantskapskrets enligt FaceBook, i verkligheten typ 0,08%) och sen säljer jag mig till Restylane och byter profilbild till ett foto där jag ser super fräsch och helt slät ut och är full av vitamin och energi! JA!!! Rösta på denna!

• D. Kan sträcka mig till att trasha alla som äter godis och transfetter och gillar läskeblask (typ alla egentligen, men ingen vågar medge det).Sen hoppar jag på min mentala buss och gör en sellout till René Voltaire

• E. Och när jag nu fått upp ångan och får trasha alla jag känner och kanske nån miljon personer därtill (eftersom Aftonbladet ju skall publicera alla mina inlägg och sen skall de delas och lajkas och twittras hundratusentals gånger), ja då kan jag ju slå ner på alla som envisas med att följa melodi- och schlagerfestival, Let's Dance och Fångarna på Fortet och WhatNotElseThat'sOutThere under helgerna. Jag kan köra över dem och säga att dom lever utan själ och dras rakt in i TV-hetsen och sluta krångla med mina helger. Sen stiger jag på bussen och säljer mina inlägg till NetFlix eller The Piratebay.

Det här är kul. Kommer på en mängd saker att kritisra och sedan göra en sell out till ett företag jag gillar! Till sist skulle jag nog skälla ner alla kattägare och sen sälja min blogg till Taxkennelklubben!

Det räcker nu, Sonja. Sluta vara avundsjuk på Mia Skäringer. Du är bra som du är. Och trösta dig Sonja med att du ändå sluppit jojo-banta i 20 år eller känner en enorm hets från omvärlden avseende dieter och träning. Hoppa på bussen, istället för att gå eller springa - Proviva sponsrar!

Rätt svar på veckans gåta

And the winner is.... Muminsystern! Som gissade rätt på gårdagens gåta. Det var självklart inte Hugo som ätit upp smurfen, det var den glittriga elefanten. Hugo låg bara brevid och stack ut tungan, för väluppfostrad och lydig som han är så skulle han aldrig tugga sönder en "StickaUtTunganSmurf". Aldrig. Han skulle självklart inte heller ha ätit upp en ask Ricola Lakritsgodis eller en tub Burt's Bees Wax läppglans igår kväll när Matte var på middag. Aldrig.

Matte är såååå stolt och elefanten postas tillbaka till sitt hemland, eller ges som pris till Muminsystern.

Sura finska heroinsmugglare

Det ni svenskar kallar för Finn Crisp, finnar för Hapankorppu och finlandssvenskar för Surskorpor (direkt översatt från finskan) är en drog. En farlig drog! Man kan helt enkelt inte sluta äta dem om man är dum nog att prova en första bit. För så farlig är den på skalan av alla världens droger att den gör dig hooked på en gång. Sen är det kört och resten av livet skall du gå runt med ett evigt sug efter surskorpor - helst med Bregott havsalt smör ovanpå. När du inte längre kan hålla i mot så är det ju inte direkt så att du använder drogen måttligt, t.ex. som en partydrog med lite ost och ett glas vin på fredag kväll. Nehej, du äter dem på stående fot med två i ena handen och smörkniven redo i den andra för att snabbt kunna fylla på ditt behov efterhand som de slinker ner. Strunt i vinet och osten. Inte en eller två eller fem surskorpor åt gången, utan helst tio eller femton - eller hur många det nu råkar finnas kvar i paketet. För det enda sättet att sluta äta surskorpor är att äta upp alla. Eller som jag gör efter ungefär tretton skivor på två minuter och dåligt samvete över att igen ha trillat dit i drogträsket: snabbt krossa alla de sista surskorporna som finns kvar i paketet och sedan smula ner dem i soporna och spraya JIF eller annan rengöringsvätska med dödskalle-märke på, över hela soptunnan. Mycket. Sprayar man bara lite så tar suget över och man försöker med smör klistra ihop smulorna och äta dem trots lite lätt ammoniak bismak.

Det enda andra sättet att undvika denna drog som helt säkert är spetsad med heroin eller annat vidrigt, är att helt enkelt inte alls köpa hem den. Detta gäller alltså de personerna som aldrig smakat på surskorpor. För oss andra vanliga dödliga personer så har det tåget redan gått och det är bara att skriva in sig på ASS Anonyma SurSkorporna.

PS. som i alla känsliga ämnen så som droger och kriminell internationell smuggling så kommer förstås debatten att gå igång: vilka drogkartellers surskorpor är bäst: Oululainen, Fazer, Vaasan eller någon av alla generika surskorpe-droger? Jag missbrukar förstås originalet.

Icke läskunnig hund med fräsch andedräkt

Alltså skulle inte omslagspappret ha fastnat under tassen och den tomma Läkerol-asken fastnat i de kletiga tabletterna som fastnat i tänderna, så hade jag nog inte blivit fast för detta! Då hade min matte bara varit grymt stolt över att jag doftade så gott av eukalyptus. Nu är hon konstigt nog lite sur på mig och står och viftar med rosa bajspåsarna som gör mig generad eftersom de inte alls är manliga. Dessutom kräver hon att jag skall lära mig läsa svåra ord och meningar så som "Överdriven konsumtion kan ha laxerande verkan". Vadå lax? Jag doftar ju gott, inte alls fisk.

Hälsningar Hugo Catani - Ålder och IQ ettochetthalvt, men med bästa andedräkten i stan

Kurera migrän med hjälp av FaceBook, Sex, Drugs and Rock n’Roll

För någon dag sedan hade jag världens vidrigaste migrän – inte orsakad av vin som man kunde tro, utan av yoga. Jag vet att yoga skall vara bra MOT migrän inte orsaka det, men jag och min helt felaktigt byggda och trasiga nacke (som får Pisas lutande torn, Turning Torso och Babels torn att se raka ut i jämförelse) gjorde nåt fel i en yogaövning och då kom migränen som ett brev på posten.

När migränen blir outhärdlig och  jag tror att enda utvägen är att ta en yxa och drämma i skallen, så tar jag till mina livlinor, dvs fråga publiken på FaceBook.

Som man frågar får man svar. Fick följande eminenta råd (sammanslagna listor enligt tema):

• Alkohol alternativen: någon var inne på cognac, någon på vodka (eller votka – eftersom det rådet kom från finlandssvenskt håll)
• Holistiska alternativen: någon tipsade om yoga, men det var ju roten till allt ont, så det går inte. En väninna gift med en hypnotisör var övertygad om att en orgasm skulle hjälpa, varmed nästa kommentar var att gå in på www.pointfinder.org som jag trodde att skulle vara vägledning till föregående råd, men det var det inte. Helkropps massage kom också upp, liksom att be någon massera mina fötter (vilket ingen är kapabel till i den här familjen, men Hugo är anmäld till Axelssons nästa termin)
• Drog alternativen: Botox!!! Utropade väninnan i Saudi Arabien. Ja det lät super bra, men sen kom det en kommentar från världens bästa skönhetsdoktor som ansåg att jag skulle ta Imigrane tabletter, så då föll Botox-alternativet eftersom han inte spontant kom springande hem till mig med sprutorna i högsta hugg. Jag fick även rådet att ta 2 Burana och kombinera med votka (ja från finlandssvenskt håll). En väninna ringde och erbjöd sig att komma via med värktabletter som man bara får utskrivna om man har en riktigt bra hot/mut-relation till en halvskum läkare. Vågade inte acceptera erbjudandet. Jag fick även rådet att ta odefinierade lugnande tabletter och sova bort dagen.  Och en kommentar skrev Zomig Nasal – det är kanske ett holistiskt alternativ, kanske en drog. Lätt oklart.
• Övriga alternativ: äpple, vatten och sömn.

Men bästa rådet var nog ”GÖM YXAN!”

Så jag gömde yxan och jag överlevde. Tack för alla superbra förslag och råd!

Snedvriden skofetischism eller bara helt galen samlarmani?

Som de flesta andra i iPhone-generationen så kollar jag mina mail ungefär det första jag gör på morgonen – ja alltså efter att jag och Vrålande Fritz joggat upp och ner i trappan tills jag fått tyst på honom (en annan historia som ni kan läsa här). När jag då i varje fall vaknat, med bultande hjärta och spagettiben så är det första jag gör, före jag ens kokar kaffe, att kolla mina mail.

Nästan varje morgon får jag mail från Sportamore. Jag vill avsluta prenumerationen, men Maja min personliga mailkompis på Sportamore, troligen en bot, kommer med så bra erbjudanden att jag kan inte bara dumpa henne i junk-mailboxen. Idag fick jag en kod med Run2014 som gav mig hela 100 (hundra!) kronor rabatt på nästa par joggingskor!!! Jag älskar joggingskor! Det finns inget som får mig att känna mig hurtigare än ett par joggingskor. Bara ett par till liksom. Snääällla. Snälla Maja!

Jag klickar mig vidare och vipps har en halv timme gått då jag jämför Mizuno Wave Riders med Nike Lunarglide. Jag tappar bort mig på internet och hamnar på mummies-who-jog-dot-com och Runners World test sites, jag tar en detour via maraton.se och sen min komedisida nummer ett: jogg.se med passande forum. Före klockan är 07:00 och mitt kokande kaffevatten evaporerat ut i köket så kan jag ALLT om joggingskorna, som Maja säljer med hela hundrakronors rabatt.

Jag behöver inga nya joggingskor. Jag skulle troligen klara mig på två par skor -ett par för Grands gym och ett par för Svalnäsviken, men sanningen är ju att jag behöver så många fler.

• Ett par inomhus i förorten (för jag kanske vill springa upp och ner i trappan andra tider än då Fritz vrålar, man vet aldrig…)
• Ett par ute i förorten i torrt väder (för det kommer säkert vara torrt runt min joggingrunda ungefär 18 timmar totalt under 2014)
• Ett par inomhus i stan (för jag kanske inte får sparken från gymmet det här året och vågar faktiskt lämna kvar ett par skor där)
• Ett par ute i förorten för blött väder (övriga 4302 timmar under joggingsäsongen)
• Ett par i förorten då det snöat eller är isigt (de berömda IceBugsen, kanske man behöver två par?)
• Ett par på landet (för att klara Mördarbacken)
• Ett par på landet (för att klara Mördarbacken uppåt, om man nu skulle vara så korkad att man sprang rundan åt fel håll och tvingades springa upp för Mördarbacken)
• Ett par för landerundan om det ösregnar (dvs troligen det enda paret som används i sommar)
• Ett par för stan utomhus (om man skulle våga sig ut bland snofsiga lattemammorna vid Djurgårdskanalen)
• Ett par för stan med extra reflexer (då man smyger sig ut lördag kväll vid 21:00 då alla lattemammor tittar på melodifestivalen eller vad nu det tittar på lördagskvällar)
• Ett par för stan söndagmorgnar (då man bara orkar promenera sakta sakta till Thielska Gellriet och samtidigt köra slalom mellan pigga lattemammorna som sovit en hel natt efter melodifestivalen och nu är ute och cruisar med barnvagnarna)
• Ett par på korta resor (gärna mörka som ser seriösa ut)
• Ett par för långa resor (gärna för stora så att de klarar 6 timmars tidsskillnad och insomnia)
• Ett par för… ja ett par i reserv
• Ett par för… ja reserv på landet
• Ett par för… ja reserv i förorten
• Ett par i Frankrike förstås!!! För att besegra det där förbannade berget

Och så behöver man ju alltid ett 21sta par joggingskor bara för att Maja ger 100 kronor rabatt.

Kan hända att jag i misstag beställde ett par joggingskor i morse 06:59. Det enda jag vet är att det vore mitt 21sta par FULA joggingskor. För finns det en endaste en regel som alltid stämmer så är det att ”snygga skor är extremt obekväma”, därför litar jag på Majas datagenererade förslag och köper alltid bara de fulaste joggingskorna som finns – då måste de ju vara bekväma!

Risken är att jag måste börja jogga nu. Bara 6,5 år kvar till maraton i Aten.... men om inte annat så kan jag ju byta skor efter varannan kilometer - då har jag nåt att skylla på om 42 kilometer tar väääldigt lång tid.

Bildtext: jag och ett par fula, för stora, joggingskor i Burma

Vattnar vi ur adjektiv, eller vad trumfar “magiskt”?

Jag är själv en mästare på att använda måleriska positiva adjektiv som är lätt over-kill, typ; fantastiskt, underbart, strålande och sedan de mera paradoxala; grymt, fruktansvärt och förskräckligt.
Hur kom jag för mig att säga grymt snällt till exempel? Det blir ju som elakt-vänligt.
Eller fruktansvärt trevligt? Det låter som supertråkigt-kul.

Men jag är inte ensam om detta och adjektiven får sina tillfälliga storhetstider i våra trendiga språk. För något år sedan hade alla mina vänner upplevt situationer som var ”glimrande”. Helt på riktigt. Även om varken solen skinit eller det funnits glansiga föremål eller vatten som kunnat ge upphov till en glimrande effekt, så hade alla varit med om något glimrande. 2013-års trendadjektiv var definitivt ”magiskt”. Mitt i allt är hela världen och speciellt FaceBook rena rama Harry Potter samhället – allting är magiskt!

- Vill du komma på drinx i kväll? – Ja tack. Magiskt
- Kul att du hann komma via på drinx! – Tack det var magiskt
- Hade du kul morgonen efter alla våra drinx? – Ja det var magiskt

Och så vidare, und so weiter. Allt som har att göra med mina drinx är tydligen bättre än smurfarnas magiska salsaparill trolldryck. Men även bilder av gulliga hundvalpar, YouTube filmer av dansande katter, nyhetsartiklar om räddare i nöden och förstås alla recept på hälsosam mat som egentligen inte alls är god för den är hälsosam, men måste promotas med att vara maaaaagisk. Kanske bra för magen, ja, men knappast MAGISK! Det finns ingen magisk mat, om man inte är Smurf eller Asterix.

Vad kommer efter MAGISKT? Kan vi hitta ett adjektiv som slår det? Känns som att det liksom ligger absolut högst i näringskedjan om vi verkligen vill drämma till med ett superlativt adjektiv som beskriver alla de häftigaste lyckokänslorna över att få en inbjudan till en drink.

Kanske vi börjar gå på min linje med paradoxerna och hitta ord längst ner i näringskedjan någonstans under fasansfullt? Eller så går vi utanför vår och sagovärlden till rymden? Kanske 2014-års trendadjektiv blir utomjordiskt?

Det var en utomjordisk drink i helgen!

Kom ihåg att ni hörde det först här... Utomjordiskt!


Bildtext: ungefär exakt så här ser mina magiska fruktansvärt ljuvliga utomjordiska drinx ut!

Urshultsskolan årskurs 5 – gör mig nyfiken! Fake, Foe, Friend orFantastic?

Det florerar (eller heter det viraliserar?) en bild på FaceBook där Urshultsskolans femte årskurs gör ett experiment. De har lagt upp en bild enligt ovan med texten ”Snälla dela! Vår klass gör ett experiment. Vi vill se hur många delningar vi kan få på tre dagar! Årskurs 5 på Urshultsskolan”

Är detta virala experiment Fake, Foe, Friend or Fantastic?

Jag tror att detta är Fake! Varför? Jo för

1. Man torde rimligtvis vara 11 år gammal om man går på femman och FaceBook har en åldersgräns på 13 år. Har alltså dessa ungar allihopa gått om klassen två gånger? Eller struntar dom i regler och registrerar falska uppgifter?

2. Om punkt ett vore sant så haltar ekvationen ändå, de har nämligen stavat korrekt, inte lagt in smilies, tre punkter eller förkortningar typ PLS. Vidare har de inte skrivit i s ä r ord som Urhults Skolan. Aka, ungarna kan inte ha stannat på klassen - allihopa -, de är alltför vältaliga.

3. De har lagt in händer med symboler; ett pekfinger, ett pappersplan, en sax, ett äpple och en bild av nåt som kanske är en atom som klyvs eller ett ultraljud av en babys. Samtliga bilder används inte av femteklassister; de pekar inte – de viftar med handen eller visar ett annat finger, de kan inte vika till ett pappersflyg (gammal utdöende konstform som dog på 80-talet), de tror att sax och saxa är samma som Control+C (eventuellt Control+X), äpplen ger man inte till fröken och om de vet hur man splittrar en atom så är jag Modesty Blaise! Och om de är femteklassister som har en ultraljudsbild så är jag något ännu värre, typ Sean Connerys fru!

Mitt andra alternativ är att det faktiskt är sant dvs Friend, Fantastic! Då gör de troligen experimentet för att se hur deras föräldrar är aktiva och indirekt kastar ut sina barn i FaceBook rymden genom att kräva allmosor av sina vänner, vännersvänner, vännersvännersvänner osv för att på tre dagar få möjligast många delningar. Lite så där som om min mamma hade skickat ett kedjebrev på 70-talet för att samla in pengar till vår klassresa. (Handen på lagboken, hon gjorde inte det! Det var en annan mamma i Granhultskolan)

Hur än det är så skall bli spännande att se resultatet av deras ”experiment”.

Jag är gärna Modesty Blaise och förutsatt att min man, som är till försäljning på Blocket, accepterar det så vore jag mer än gärna Sean Connerys fru.

PS. FINNS det ens en ort/stad/kommun/stadsdel som heter Urshult? På riktigt? #DåligSvenskLokalKännedom

PS2. Granhult finns faktiskt! Inte för att det är en ort/stad/kommun/stadsdel

Anti Valentine (nej det är inte ett namn på en finsk 30-tals skådis)

 

Jag har nog aldrig gillat Valentine’s Day. Någonsin. Orkar inte ens gå in på ämnet djupare – så illa tycker jag om det.
 Kan bara hänvisa till trygga källor:

Sonja’s åsikt om Valentine’s Day 2009

Sonja’s åsikt om Valentine’s Day 2010

vänta, det kommer en ny bild...

Sonja’s åsikt om Valentine’s Day 2011

(OJ, här tycks jag har förträngt Valentine’s day och bloggat om Rom istället!)

Sonja’s åsikt om Valentine’s Day 2012
Sonja’s åsikt om Valentine’s Day 2013
(OJ här glömde jag bort att blogga helt och hållet, det närmaste var en reseskildring om en terrorist jag mötte i Pakistan. Same Same.)

Sonja’s åsikt om Valentine’s Day 2014 – GÅ BORT!

Tips från coachen: om ni slutar mumsa i er gelehjärtan som orsakar galna kosjukan och istället klickar på länkarna, så kanske texten blir mera innehållsrik....

Happy Fucking Valentine's Day!  

(förlåt mamma att jag svor)

När jag bytte ut min man mot en dvärgtax på Blocket

”Det är antingen jag eller en hund!” Famous last words som min man yttrade under våren. Två minuter senare hade jag hittat dvärgtaxen Hugo på Blocket och två dagar senare åt Hugo upp min pälsmössa i vår soffa.

Jag har alltid haft hund. Labradorer och Dalmatiner. Nu var det dags för en liten hund. I utbyte mot min man alltså. Vissa påstår att han min man har taxben – så det blev en dvärgtax av respekt för igenkänningsfaktorn, nu när det fortsättningsvis bara skulle finnas en man i huset; Hugo. Hugo är i och för sig inte man i huset, han är KUNG. Kung över hela Strandvägen och halva Djursholm.

Före jag hämtade Hugo, som tyvärr bytt hem några gånger i sitt 7-månader unga liv, så ringde jag uppfödaren för att ställa några kontrollfrågor. Ville ju liksom inte köpa grisen i säcken, eller taxen på Blocket, utan att ha koll. Hon bedyrade att han var fantastisk och hade finska morföräldrar. Trodde då att hon syftade på taxmorföräldrar, men är inte så säker nu längre.

Men jag fick tillfredställande svar på samtliga viktiga punkter på min lista:

1. Nej, han skäller absolut inte
2. Nej, han drar aldrig när han går i koppel
3. Javisst, han går jättefint utan koppel
4. Nej, han skulle aldrig rymma
5.  Ja, skulle han komma en bit ifrån dig så kommer han genast när du ropar
6. Ja, han klarar sig med hur korta promenader som helst
7. Ja, han är jätte duktig med andra hundar
8. Ja, han är hundra procent rumsren
9. Ja, han äter väldigt sansat, inte alls som Dalmatiners som är konstant hungriga och stjäl mat
10. Nej, han har aldrig tuggat sönder något och han lämnar skor i fred
11. Nej, han ligger varken i soffor , sängar eller stolar, han lyckas ju inte ens hoppa upp
12. Nej, för guds skull, han skäller inte alls, han är väldigt tyst
13. Nej, han har ingen jaktinstinkt - det är det bästa med honom som dvärgtax 

Ja det var alltså demo-versionen... 

Som sagt, två dagar efter att jag trade’at bort min man (han finns fortfarande till försäljning på Blocket om någon är intresserad) mot en tax inköpt på Blocket, så låg alltså taxen-Hugo i soffan och åt upp min pälsmössa (fail på punkterna 10 tuggar inte sönder något och 11 ligger aldrig i soffan), sen hoppade han ner och markerade revir på äkta mattan i hörnet (fail på punkt 8 rumsrena hannen). Men han var så söt så vi liksom störde oss inte på det. Men det där med att ligga i soffan var helt uteslutet, så jag och barnet flyttade ner på golvet och bäddade med duntäcken och monterade Netflix på en kartonglåda på passlig tax-höjd och åt chips, för att hålla honom sällskap nu när han skulle lära sig husets regler. Hugo som precis ätit en stor portion mumsig ekologisk svindyr hundmat stal alla chips rakt av (fail på punkt 9 kontrollerad aptit).

På kvällen gick vi en promenad och barnet som ville hålla i kopplet hamnade nästan på Astrid Lindgrens akutmottagning med axeln ur led, så hårt drog den lilla 4-kilos taxen (fail på punkt 2, går snygg i koppel). Men vi förlät honom snabbt för det var ganska gosigt när han smidig som en tax-version av Staffan Holm hoppade upp i sängen och borrade ner sig under täcket och låg och snusade i örat (fail på punkt 11, ligger ej i sängen – är för liten). Plus att han snarkar vilket jag hade glömt att kontrollfråga. Men vi sov sååå gott ända tills morgontidningen kom runt 04:38 och han flög upp ur sängen, reste en enorm ragg som hade fått ett piggsvin att gång igång på honom, rusade till dörren och skällde som en rottweiler. Ja, det kan ju i och för sig vara bra med ett skrämmande tjuvalarm typ rottweilerpiggsvin tänkte jag och förlät honom (fail på punkt 1, om skällandet), men började känna mig lite skeptisk mot den finsk-ättade uppfödaren och sanningshalten i det hon berättat för mig.

Hunden och jag körde barnet till skolan, Hugo hoppade runt i bilen som om han aldrig varit i en liknande eld-droska i sitt liv. Såg han en hund på gatan så tryckte han den lilla blöta nosen mot rutan och yyyyyyyyylade. Fick en lätt tveksam känsla i magen över hur det där med punkt 7 att träffa andra hundar skulle gå. Tänk om han hatade andra hundar. Vid skolan skulle vi ta en promenad och träffar hurtiga-väninnan med hunden Titte. Som parentes kan meddelas att Titte ligger nuförtiden på Mauritius på nervsemester bekostat av oss och Landstinget. Hugo visade nämligen att han är jätte duktig på att umgås med andra hundar (win på punkt 7) han formligen älskar andra hundar, alltså verkligen ÄLSKAR! Hans öron flög rakt upp och såg ut som om någon satt dem i hästsvans mitt på huvudet, svansen sköt rakt bakåt och han sköt rakt framåt med galoppsteg och ett stegrande yyyyyyyl av glädje (det vi hört i bilen var bara uppvärmning så där som operasångare värmer upp rösten med skalor). Stackars Titte som är en ungefär 12 gånger större och 8 gånger äldre retriver-dam backade rakt bakåt i förskräckelse. Hugo tog det som en invit och kastade sig formligen runt halsen på henne och började pussa på henne helt hysteriskt, inte så där smack-smack på kinden, utan rena rama slajmiga långtradarkyssen, han stack tungan rakt in i hennes mun och vispade runt så mycket han bara kunde, pausade bara för att yla och skälla lite mera. Titte var förstenad av chock där hon stod med dvärgtaxen hängandes runt halsen, samtidigt som han slickade i sig alla matrester som fastnat mellan hennes tänder (fail alltså på både punkt 7 andra hundar och punkt 9 matvrak).

Efter att Titte återhämtat sig och gett på käften åt sin nya beundrare, som inte alls fattade vinken, så drog jag mig försynt bakåt höger för att ge honom en av de där berömda korta promenaderna han så gillar (punkt 6). Med min arm i nittiograders vinkel rakt ut från kroppen drogs jag mot motionsspåret vid Djursholms golfbana. Han ylade lite på vägen, skrämde slag ur en labrador och en terrier som båda fick dagens tandborstning och jättekram av Hugo innan jag kände att nu skall vi testa på att gå lös. För var det något jag ville att en hund skulle kunna, så var det att gå lös. Sagt och gjort, jag kopplar bort Hugos koppel från det fina halsbandet med reflex-blommor (reklamavbrott för Fia Bonds fina Herald & Ic la Chich handgjorda halsband som du kan köpa här).

Ja det gick ju bra. Han sprang runt mig i cirklar med nosen fast i marken. Inga problem, han går ju hur fint som helst, inte direkt ”gå-fot” men han hålls ju nära mig, tänkte jag. ”Nära mig”, var den sista snälla tanken jag tänkte på sisådär en timme efter det. Förbi skuttade nämligen just då ett rådjur från Svalnäs-hållet på väg mot skogen ovanför nionde hålet på golfbanan och tjoffs där var det bruna strecket på nån decimeters höjd efter rådjuret. Jag kan säga att det är fan i mig inte alls så enkelt att följa ett jaktskall i en skog! En förbannad timme sprang jag runt och sökte dvärgtax-jäveln-som-absolut-inte-hade-nån-jaktinstinkt innan jag hittade honom i ett blåbärsris, på rygg, flämtande och med en puls närmare 200hps. (epic fail på punkt 1, 3, 4, 5 och 13 alltså).

Vid den här exakta tidpunkten hade jag alltså levt knappt ett halvt dygn med Hugo och han hade failat på v a r e n d a en punkt.

Men han är världens absolut underbaraste hund! Helt fantastisk. Jag älskar honom! Jag måste tillstå till hans försvar att på punkt 8 (rums-renheten) så är det tydligen beroende på hushåll, vissa hem är han torrare än Sahara i, andra hushåll som hemma hos C-Himmel så sätter han sig och markerar så fort han kommer in. Ja sätter sig, han kan nämligen inte lyfta på benet utan kissar som en taxtjej som gör en yoga-pose. På punkt 10 så vill jag också klargöra att han inte ätit upp något sedan pälsmössan (förutom några smurf-figurer, en låda giftiga kritor, en tandborste, en sten-jultomte stolt producerad på fritids och varenda en dörrstoppare i gummi som han lyckas lirka bort från under dörrarna på landet. Och ni kan inte gissa hur svårt det är att köpa dessa livsviktiga trekantiga gråa gummigrejer i dagens värld!). Han äter i princip bara sin mumsiga ekologiska svindyra hundmat, förutom när han då stjäl våra koreanska råbiffar, gravade lax, macarons, chokladpraliner och annat ovidkommande i det stora hela. Ja han bär runt på skor ibland, men det är p.g.a. punkt 6, han hatar nämligen korta promenader och kommer med joggingskorna när han tycker att det är dags att träna inför maraton 2020 i Aten. Han är världens bästa tränare på så sätt.

All in all är jag ganska nöjd med att byta ut min man mot en hund, det är inte så stor skillnad på dem – båda är översociala, drar åt fel håll, sover fast i mig, vill gå ut hela tiden, är inte alltid helt rumsrena, ligger i soffan, kommer in med smutsiga skor/tassar, stjäl mat i smyg, skäller på mig ibland, kan inte gå fot och rymmer om det gäller jakt.

Bildtext: Den oskyldiga minen var en del av införsäljningsmaterialet....

Mina morgnar med Vrålande Fritz

Mitt snoozande på morgnarna är en klassiker i innovativt tänkande. Jag kan komma på ungefär trehundra bra nya anledningar att trycka på väckarklockans snooze knapp varje morgon. Oftast slutar det med självbekräftelsen "jag ÄR ju faktiskt värd 5 extra minuter sömn" och så nickar ängeln på höger axel till djävulen på vänster axel och alla är överens och jag vinner 5 minuter extra sömn på lotto. Igen och igen. Varje 5-minuter. Varje morgon. Vilket inte är så smart eftersom jag är extremt långsam på morgnarna och verkligen skulle behöva varje minut till att dricka kaffe, gå runt planlöst med blank blick och försöka komma på vad jag heter, var jag bor och vart jag är på väg. Lika spännande och lika improduktivt varje morgon!

Eftersom jag är medveten om mitt snoozande så har jag telefonens alarm inställt på 06:00, 06:05, 06:10, 06:15, 06:20, 06:25 osv., med olika vidriga ljud så som gitarr-riff, brandalarm, gammaldags telefon och nån allmänt dålig skrällig ton. Jag gömmer telefonen, jag kompletterar med en till väckarklocka och jag försöker kasta kallt vatten i ansiktet. INGENTING fungerar. Jag är inte på benen med kaffekopp i handen och glasartad förvirrad blick före tidigast 07:00. Varje gång har den tidigare känslan av att vinna på lotto ersatts av dååååligt samvete över min svaga, fasansfulla karaktär. 

Men NU har jag hittat en lösning! Den heter Walk Up och är en iPhone Alarm App. När jag läste review på App Store så insåg jag att här kunde äntligen vara en vinnare som fungerar (har under åren köpt alarm appar för runt 500 kronor som inte fungerat). I review skriver någon upplysande och måleriskt "This App woke me yesterday, I shat bricks and barbed wire for the rest of the day". Jag insåg att här finns kanske första lösningen på 40 år som faktiskt kan skrämma upp mig på morgonen och tysta ner både djävulen på vänster axel och ängeln på höger axel! 

Och tro mig - appen tystar ner alla. Alla inom en radie om ca 5 km. Förutom de som får hjärtattack på studs, typ min stackars hund. 

Appen fungerar alltså med "no mercy" mode. Man knappar in en tid och väljer minimum antal steg som man behöver gå för att tysta ner ljudet. Och när jag skriver ljudet så är det för att jag vill bygga upp introduktionen till min nya morgonkompis Vrålande Fritz, kusin till Freddy Kruger. Man slits nämligen ur sin djupa sömn till ett absolut fasansfullt avgrundsvråååååål, Fritz låter som om han var en vålnad som blir torterad, på HÖGSTA VOLYM. Och tortyren tar inte slut före du sprungit upp och ner i trappan två tre gånger, med hjärtat i halsgropen och adrenalinet pumpande. Hunden som studsade en meter av skräck och precis återhämtat sig från hjärtstillestånd rusar efter och ylar och skäller, samtliga grannar inom 5km vaknar. Och det gör jag också! Du kan alltså inte stänga av appen före du genomfört morgon-sprinten och efter det kan jag lova att du är vaken i allra högsta grad. Ja lätt skrämd och med post-chock spagettiben, men vaken!

Äntligen efter 40 år har jag hittat ett sätt att vakna. Walk Up App! Shitting bricks and barbed wire the whole day. Men det är en ganska oskyldig biverkning i det stora hela. 

Min ängel från höger axel och djävul från vänster axel har åkt på nerv-semester till Freddy Kruger. 

Bilden är screen shot på count down inför the impending attack från Vrålande Fritz. Jag blir lätt illamående bara av att se den.

Pensionär är det nya svarta!

Sitter i en låg, lång, träbåt med konstig lång motor där bak som jag aldrig skulle klara av att styra. Jag sade väl att båten är låg? Så låg att om jag lutar mig lätt åt vänster så blir min vänstra PippiLottaFläta blöt av havsvatten (eller heter det havsvatten i en sjö?). Där sitter jag ändå. I en trästol som mest påminner om det där gamla kabunkliga möblemanget vi har i syrenbersån på landet, det där möblemanget från 1950-talet som skall släpas ut varje vår ur gamla växthuset och som väger ca ett fjärdedels ton total (4 stolar och ett bord) trots att det är ganska skraltigt och lite murket. Och inte alls lika fint målat som stolarna i den låga båten där man inte kan luta sig åt vänster. 

Och vem sitter egentligen någonsin längre i gammal syrenberså? Vilket jag tycker är grymt tråkigt för varför har man en syrenberså på landet om inte någon sitter där i lätt skraltiga och murkna möbler? Åtminstone borde man ha en gammal onkel som dricker punsch och somnar i bersån för att sedan inte hittas före dagen efter, lagom till lunch? Vad annat skall man göra av pensionärerna till natten?

Ungefär så såg stolen ut som jag satt i, som en syrenbersåbuskestol var man kan somna om man druckit kopiösa mängder punsch och missat hur kantiga och obekväma de är. Skillnaden är att jag varken druckit punsch eller såg några svenska syrener. Det enda jag kanske såg var sirener. För jag befann mig på en stor sjö mitt i up-land Burma. Vi kryssade mellan byar byggda på pålar med hela vardagen placerad på vatten, allt från postkontor till skolor till trädgårdar till mataffärer och elstolpar.

Helt fantastiskt tänker jag och känner mig lätt äventyrlig där jag puttrar fram i den låååga båten i den muuurkna syrenbersåstolen. Vid närmare eftertanke så är jag nog hemskt äventyrlig, jag befinner mig ju de facto på andra sidan jordklotet, på en sjö som inte var helt lätt att ta sig till what with all the local so called never reliable planes och förstås detta mitt enorma äventyrliga sinne. Jepp, jag är lite av en Indiana Jones vid närmare eftertanke, eller kanske James Bond. Håller på att slumra till av motorns monotona ljud och vågskvalpet och ”PrecisFöreManSomnar-bilder” formar sig på min näthinna.   

Jag ÄR en  actionhjältinna och strax kastar jag mig över den konstiga långa båtmotorn och sätter full fart med PipppiLottaflätorna flygande medan jag flyr med den burmesiska nationalskatten undangömd i båten, jag är jagad av trettiofyra eller kanske trettiosex (min Sherlock Holmes hjärna är lite marmelad-ig) ilskna skurkar i snabba Miami Vice raggarbåtar. De knappar in. Jag drar på allt jag kan, vattnet yr, båten forsar fram, under hus, över en brygga, skuttar genom ett tempel, skrämmer små barn till vettet på en flytande marknad, klyver tomatplantager på små guppande öar, skär genom en annan båt – tätt följd av alla bad-guys i raggarbåtar. 34 eller 36?

Men actionhjältinnan är smartare och hon vinner för hon åker in under ett hus på pålar och….

Ungefär där vaknar jag ur min angenäma syrenberså-vila till ett putt-putt-putt-ljud – inte från några KGB agenter eller burmesiska villains, men från en identisk båt till vår. I den sitter fyra amerikanska damer i all sköns ro med matchande lila hår och iPad skal i samma nyans och tar gladeligen fotografier av all skönhet och ful-vacker förfallen fattigdom (vilket tydligen inkluderar mig) medan de viftar med sina käppar och utropar ”Oh dear, look how quaint”.

Jag känner mig inte speciellt äventyrlig längre. Undrar om KGB lierat sig med amerikanska Golden Girls serien. 

Är. Purken. Är. Inte. Quaint.

Det här är vad jag vill ha sagt: Pensionär är det nya Svarta. Vi ungdomar, dvs alla under 62 år, kan bara hälsa hem. Pensionärerna har tagit över. De finns överallt! Till och med på Inle Lake i Burma!

Min favoritpensionär som passerade strecket för sisådär 35 år sedan och som idag oftast återfinnes på Restaurang Strandvägen 1 eller densammas bakficka Milles (trots att han påstår att han tagit taxi hem) är väl praktexemplet på att pensionär är det nya svarta! Och om det inte övertygar er – kolla då in min andra favoritpensionär som reser runt som en skållad råtta med någon kallad @weekendhoppers

Jessus Amalia, när skall de där pensionärerna tagga ner?

PS. Bilden visar helt tvätt-äkta ”oh my God look how quaint” amerikanska pensionärsjävlar på Inle Lake. Och de har ingen aning om att jag fotograferat dem. Rätt åt dem!

Jag saknar absolut all dignitet när jag har lustiga stunden!

Min tandläkarskräck är ingen hemlighet för de som känner mig och minns när jag tex reste utomlands för att gå till den enda tandläkaren jag litade på, bara för att göra en basic tandrengöring. Tyvärr gick han i pension och jag förträngde snabbt att man ens behöver uppsöka en tandläkare – ända tills jag tappade en plomb efter en natt med väldigt mycket champagne i London. Det faktum att champagne fräter på plomber anser jag vara något för läkemedelsindustrin att ta sig en ordentlig funderare över! Jag skulle med glädje betala det fyrdubbla priset för garanterade ”certified champagne resistant tooth fillings”. Överväger att söka kunder inom tandmedikamentbranschen.

Men i och med incidenten i London, alltså inte de övriga incidenterna de lämnar jag i mystikens skimmer, men incidenten med den icke-champagne-täta-plomben så tvingades jag söka upp en tandläkare. Min advokat och underbaraste väninna som allmänt går under benämningen Miranda från Sex and the City visste förstås svaret! Svaret heter: Narkoskliniken och Sigrid Schumann. Jag ÄLSKAR Sigrid Schumann och har bedyrat min kärlek till henne flera gånger, bland annat: HÄR. Och så älskar jag ju hennes lustgas som jag bedyrat min kärlek till: HÄR. Nu har jag haft glädjen att än en gång måsta byta ut en plomb (hur svårt kan det vara att hitta champagnesäkert material för tänder???) och inser att det här med lustgas tar bort all min dignitet. Jag ligger där lyckligt i dimman och andas in tunga andetag och låtsas att det inte fungerar, för jag vill ju bara ha mera lustgas och ligga där en längre tid – typ kanske mellan 09:00 och 17:00. Har även lärt mig genom självstudier att om jag andas in och håller munnen stängd så kan jag maximera mängden lustgas i kroppen. Men sen kommer den problematiska ekvationen; ju mer lustgas jag får i mig, desto pratsjukare, mera filosofisk och fnittrig blir jag – och då måste jag öppna munnen och berätta alla intelligenta tankar som snurrar i mitt huvud. Sigrid brukar då inse att jag lagrat mer än nog lustgas i lungorna för ut dansar små grodor och helt galna påståenden. Jag kan till exempel få för mig att absolut måsta föra en dialog om den nya Akademiledamoten Sara Danius och att hennes son läser Harry Potter. Fatta vilken extremt viktig sak att mitt i allt föra diskussion om! Och så drar jag sluddrande och fnittrande ut på diskussionen så länge som möjligt för att förhindra Sigrid från att utföra sitt jobb. Ja det fungerar ungefär lika länge som det tar för lustgas lagrad i lungorna att lämna kroppen genom öppen pladdrande mun. När lustgasen ebbat ut ur lungorna så stänger jag kvickt munnen igen för att samla på mig en ny depå och fler roliga historier att fnittra åt. Sen kan man ju av obvious reasons inte ligga med munnen stängd allt för länge hos tandläkaren, även om jag kniper fast ögonen och låtsas vara döv och inte höra när Sigrid snällt lockar mig att öppna munnen så att hon kan titta på den champagne-frätta plomben. Det är kanske den enda down side av lustgas – jag blir så ruskigt medgörlig och snäll. Så jag öppnar munnen. Medan Sigrid åtgärdar min plomb så visar jag all brist på dignitet och ligger mest och frustar av skratt och försöker lagra alla intelligenta diskussionsämnen som flyger runt i dimman i min hjärna. Jag dreglar och ögonen snurrar i huvudet som på en galen ko och jag andas som om jag var i en sjunkande undervattensfarkost där luften strax tar slut men jag måste hålla munnen öppen för tandläkaren skall laga sista plomben före farkosten fylls med vatten och jag drunknar. Och så får jag en ny fnitterattack för jag måste ju bara berätta detta åt Sigrid när hon tagit ut alla instrument ur min mun.

Tyvärr försvinner effekten av lustgas inom 30 sekunder från att den stängs av. Jag har testat hålla andan och uppbringa lite auktoritet då jag skall stiga upp efter avslutat tandläkarbesök, men det funkar inte. Så jag bokar bara en ny tid och går hem och dricker champagne i förebyggande syfte för att snabbt förstöra plomben igen!

OBS! Bilden har ingenting med verkligheten att göra - ni ser ju att det är en seriestrip!

Om jag skulle få krishantera Lundsberg!

Åh alla dessa diskussioner om Lundsberg – man kan bara inte låta bli. Ingen verkar kunna hålla inne med sina åsikter. Men nästan uteslutande handlar de om vad som gjorts fel. Det blir hata överklassen tweets och jävla media debattartiklar, det blir politiskaslagträn och det blir starka känslor i stundens hetta, men INGEN talar om vad man kan göra rätt framåt.

Om jag hade fått hjälpa Lundsberg med krishantering sedan helgen så hade jag självklart från början startat med att samtliga förövare hade fått gå från skolan på studs. Markera tydligt. Och sen hade styrelsen avgått och man hade tillsatt en ny med personer som Skolstyrelsen skulle gilla osv. Men allt det blev ju bara pannkaka med ripjakt och enfaldiga uttalanden av fel styrelsemedlem i fel sammanhang.

Så vad skulle jag ha gjort igår genast då besked kom? 

Sett på det positiva, det gäller 6 månader – hur kan vi utnyttja dessa 6 månader till vår fördel?

1.     behålla rektorn – meddela tydligt att han inte har ett högt förtroende, men han är alltjämt den som kan skolan bäst och vet vilka alla turbulenser den genomgått. Att sätta in en ny person att försöka lista ut det är bara enfaldigt.

Så punkt ett: behåll rektorn, men gör det klart för honom att han sitter risigt till och nu får 6 månader på sig att skärpa sig.

2.     Använd er av media cirkusen för att hitta 10 nya styrelsemedlemmar. Flörta med alla partier och säg att ni öppnar för att få en mångsidig och brokig styrelse, gärna med internat-hatare också för att få balans och perspektiv i det interna arbetet med att få skolan öppnad på nytt om ett halvår.

Så punkt två: använd media och få in en blandad styrelse, åtminstone under 6 månaders krishanteringstid.

3.     Använd detta halvår som världens bästa researchtid. Skicka barnen från skolan med positiva tankar. Ge dem arbetsuppgifter. Säg att de har 6 månader på sig att undersöka en annan skolmiljö, ta intryck, samla in bra saker och samla in saker som är dåliga. Be dem vara era researchers, be dem sprida sig i alla olika typs skolor, be utlandssvenskarna gå ett halvår på skola i det landet deras föräldrar bor i. Gör det klar för dem att detta gäller bara ett halvt år, ni är tillbaka efter jullovet. Ett halvår spelar ingen roll, alla tar ändå sabbatsår i dagens värld i nåt skede. Gör strukturerat program med återkommande återkoppling. Hjälp dem känna sig delaktiga i att forma Lundsberg efter återöppning, som ni förövrigt utan att vackla anser att kommer att ske! Säg att deras arbete att under ett halvt år vara i en annan skolmiljö är positivt, det är ovärderligt, deras upplevelser kommer att hjälpa Lundsberg att forma sig till en skola som inte bara upplevs som fantastisk av dem själva.

Alltså på punkt tre: se sex månader som en vinst istället för att ge upp. Använd den som det bästa som kunnat hända er – vilken annan skola kan skicka ut samtliga elever på 6 månaders praktik i undersökningssyfte?

4.     Arbeta med dem som kritiserar er. Gå med i alla debattprogram ni kan – inte för att debattera utan för att höra avvikande åsikter och ta till er det sakligt.  Aera med vett och etikett och få folket att gilla er! Ha humor i rätt doser, var alvarliga i rätta sammanhang och visa alltid era bästa sidor.

På punkt fyra: vägra ha fiender, bli vän med alla – be om hjälp!

5.     Arbeta systematiskt genom Sociala Medier och ta till er alla åsikter, både galningarnas och guldkornens. Visa att ni hänger med och är vassare än Carl Bildt på Twitter – ni svarar!

På punkt fem – var öppna, var inlyssnande och var aktiva.

Denna fempunktslista skulle ge ett underlag som Skolinspektionen aldrig skulle kunna skjuta hål på, ni skulle känna att ni har ett gemensamt mål och loppet är inte över – tvärtom slutspurten har bara startat. Ni skulle visa att ni verkligen bryr er om er skola och att den skall fungera i samhället Sverige.  Ni kunde bygga en av världens mest framåt-seende och häftiga skolor.

Men det är klart om ni vill sitta och beklaga er och vara upprörda och sorgsna så fine. Men inte fasen kommer någon bank, affärsimperium, något politiskt parti eller annan instans i framtiden att vilja anställa så handlings-svaga individer. Att gå in i försvarställning gör er bara svaga!

Nu är sista chansen att visa vad denna skola kan gå för. Visa att ni är förändringsbenägna och att ni kan anpassa er till nya situationer. Visa att ni kan vända nederlag till triumf.

Vänligaste Hälsningar, Sonja Catani

PS. sen skulle jag genast inrätta en fond som från vilken vem som helst kan ansöka om stipendium som berättigar till gratis skolgång på Lundsberg. Företrädesvis skulle man vilja ge det till personer från invandrartätaområden, eller barn som utsatts för orättvisor och skulle få gå i det nya trygga världsledande Lundsberg. Mediajippot runt stipendierna skulle enbart de ge good will som inget annat!

Mental påminnelse om Iggy Pop!

 Min blogg fungerar som en bra minneslista så att jag kommer ihåg vad jag gjort. Nu när jag varit så dålig på att blogga så kommer den här vintern att vara ett stort svart hål i mitt minne i framtiden. Härom dagen skulle jag fylla i en försäkringsanmälan för den första plåtskadan jag någonsin orsakat på en bil (låter som om jag orsakar plåtskador på annat än bilar titt som tätt, så där som plåtskada orsakat på pansarvagnar...). I varje fall kom jag inte ihåg datumet och det naturliga hade varit att kolla bloggen för att minnas. Tillslut hittade jag dock en notering på FaceBook och lyckades hitta rätt datum och skicka in min anmälan till försäkringsbolaget: "stolpen stod i ett parkeringshus och gömde sig. När jag skulle backa ut i en snygg vänstersväng så hoppade den rakt in i min bils högerdörr, sen sprang den iväg och skrev inte under försäkringspappren. En klar hit and run med andra ord."

Ja kära Sonja i framtiden, som läser detta för att minnas vad som hände i ditt liv vintern 2012/2013. Du har efter Islamabad hunnit resa till Mombasa, Nairobi, Bologna, Milano och St Moritz. Jag tror du var i Oslo också och kanske du hann med en sväng till Finland. I övrigt har du haft lunginflammataion och vägrat gå till läkaren före du hostat ut lungorna och tappat halva bekantskapskretsen efter fyra veckor. Läkaren var inte imponerad över att du stoiskt hållit dig borta från röntgenapparaten under en månad. Du har också jobbat väldigt mycket och nynnat för dig själv Iggy Pops Passenger. På något sätt passar musiken med orden ""I'm just the messenger don't shoot me" - ditt  motto för denna vinter! I övrigt har du gjort ett beslut att återuppta ditt bloggande. Det kan vara att du misslyckades med det...