Fjösig Bikram yoga - Hugos träningsblogg

På söndag fick jag inte alls vara med på träning! Då hade min PT (Personliga TaxTränare) bestämt träff med sin väninna (hon som födde en liten ostbåge på tisdagen), och dom skulle gå på nåt pass på SATS.

Alltså här frågar jag mig tre saker:
1) gå på pass? Heter det inte att stå på pass? I mina jaktkretsar så får man inte gå på passet, man måste sitta blixtstilla och vänta på att den tvåbenta skjuter på nåt och missar och jag sen får leta upp det. Men de här två tvåbenta glädjeförstörarna gick på pass.

Punkt 2) SATS? vad är det? man kan ta sats, inte gå till sats. Man tar sats när man ser grannens katt helt intet ont anande spatsera förbi trädgården, då tar man sats och rusar ut och skäller så att katten får panik och klättrar upp i ett träd. Lika roligt varje gång.

Och punkt 3) vilken Superwoman tränar på söndag efter att ha fått en babys på tisdag??? Nån borde kolla om hon har en Superwoman kostym undangömd i garderoben. Undrar om Aftonbladet skulle ge mig tips-lön om jag avslöjar Superwomans riktiga identitet? Och vad gör det då Ostbågen till? Superbågen?

Men vad jag skrattade när min PT kom hem. Mitt i allt förstod jag precis vad "gå på pass på Sats" betyder. Det betyder att man kommer hem dyblöt och röd som en kräfta. Jag hade smygtittat på hennes och Superwomans sms-konversation före passet och de skulle tydligen gå på nåt som Superwoman kallade "lite fjösigt yoga pass". På webben stod det Organic Bodywork, det utförs i 40 graders värme. Jag visste att min PT inte skulle fixa detta.

Jag har tidigare försökt övertyga henne om fördelarna med yoga i värme, men hon har inte nappat. Själv gör jag det varje dag i badrummet. Kör upp golvvärmen på full värme och så sträcker jag på mig och tränar olika yoga poser. Bäst är jag förstås på yogaställningen hunden. Men jag är också ganska bra på katten och gräshoppan och så har jag hittat på några egna som heter bollen och fladdermusen. Efter avslutat pass brukar jag ta en toapappersrulle och använda så där som en foamrullor (se Tvåbentingarnas version här). Den är grymt bra för att massera lårmuskler med. Efteråt kan man dessutom rulla ut toapappersrullen och strimla pappret i massor, massor små, små bitar så att det ser ut som om det snöat i badrummet. Garanterat uppskattat av era Tvåbentingar. Min brukar stå och hoppa upp och ner utbrista "herregud hund vad har du nu igen hittat på". Då är jag stolt. Lite extra träning för henne dessutom, det där med att hoppa upp och ner. Brukar försöka ge mitt koppel åt henne så att hon kan hoppa hopprep.

Roligaste hämnden för att hon skolkade från vår maratonträning 2020 (världens första dvärgtax som skall springa maraton, ifall ni glömt det) var ändå att höra i efterhand hur arg hon blivit då hon rullade ut sin yogamatta i basturummet på SATS och upptäckte alla mina snygga svarta tassmärken och att jag tuggat av lite av det ena hörnet på mattan. Hon googlade "yoga matta som smakar illa" hela söndagskvällen.

OBS Hunden på bilden överst är inte jag - det är min virtuella yogalärare, hon är såååå snygg

 

Bildtext: Instruktioner för mina egna yogaställningar
Bollen - kryp ihop i en liten boll och ligg sedan så avslappnat du bara kan i cirka 8 timmar, görs med fördel nattetid
Fladdermusen - ligg på rygg och se ut som om du skäms, denna ställning görs bäst efter stretchövningen med toapappersrullen

Hugos träningsblogg - återhämtning

Min matte och PT (Personliga Taxtränare) sitter och skriver en artikel så jag passar på och snor hennes iPad och skriver om helgens träning och känslan av att känna sig kränkt. Ja just det, jag är en svensk tax och jag känner mig kränkt. Förövrigt kommer jag efter den här blogg-posten att skriva ett officiellt brev till jämlikhetsombudsmannen och kräva att man döper om rasen dvärgtax till småväxt-tax eller nåt ännu coolare så som "lite mindre, men mycket sturskare tax".

Min svenska kränkthet handlar om att min PT inte förstår hur vältränad och energisk jag är. Bara för att hon har problem med sina höfter betyder inte att jag skall behöva lida för det. Men det fick jag lida för i helgen. Inga sköna långa springpass, utan nåt tråkigt som kallas "återhämtning". För oss  "lite mindre, men mycket sturskare taxar" betyder återhämtning att man springer efter en tennisboll och hämtar dem åter till kastmaskinen. Alltså åter hämtning (två ord, inte ett). Men PT-kastmaskinen kastade inte ens boll till mig i helgen. På lördag tog vi ut hennes andra elev, han som tränar inför Djurgården runt med töntiga stavar år 2020. Hur kan det vara viktigare än min maraton år 2020? Där gick vi i varje fall. Jag först med kopplet i munnen, sen min PT som tränade armmuskler genom att dra i kopplet, en ganska kul och effektiv övning tror jag, sist hennes andra elev med tönt-stavarna. Honom måste vi dra upp och ner i skogspartierna för lite back-träning, han bara tjafsade på om att åka spårvagn hem. Men vi vann för jag hade glömt mitt spårvagnskort och till skillnad från andra i familjen så får jag inte åka på pensionärsbiljett (borde jag känna mig kränkt för det?) så PT'n och pensionären tvingades promenera hem hela vägen med mig.

Inte världens bästa träningspass - men all träning är bättre än ingen träning!

Dagens tips från Matte: bli minst 97 år gammal och massera hjärtat och stärk ryggen genom att gå med töntstavar. Finns förstås att köpa på Sportamore (halllååå - hör ni mig?). Här är mina favoriter - de har bästa greppet ifall en hund skulle vilja trassla in sig i dem.

Bildtext: Detta är återhämtning - hämta åter bollen

Världens bästa tränings-blogg - hjälp mig här!

Har ni följt en tränings-blogg någon gång? Nähe, jag gissade det. Man orkar inte läsa sådana mer än en gång. Max. Den ena gången efter att man snubblat in på valfri träningsblogg till följd av att man typ googlat på nåt flummigt så som "välj löparsko" och får 15.300 resultat och väljer på må få en av bloggarna. Eller lite mera specifikt googla "hur kan jag springa snabbt, långt och bra utan att träna?" och får sisådär exakt enmiljontvåhundrafemtiotusen hits och skall välja en av bloggarna men ruttnar efter första stycket i första inlägget för du får absolut inte alls svar på frågan: hur kan jag springa snabbt, långt och bra utan att träna?

Så vad jag saknar är en bra träningsblogg. Med definition bra menar jag - och tycker jag - att den skall vara rolig (annars ruttnar jag), ha konkreta tips och trix (är inte intresserad av om SpringarSara svettades mycket, lagom eller kopiöst under torsdagens förmiddags runda), den skall ge ett neutralt perspektiv (inte utgå från att alla gillar att bara liksom så där lättvindigt kasta in ett litet 45 minuters cross-fit pass mitt i rundan) och den skall leda någonstans (inte bara kännas som en evighetsträning i vardagen, det vill ju ingen, man vill ju nå fram och sen kunna ligga på sofflocket och äta praliner resten av livet), den skall inte vara politiskt korrekt och flåshurtig (för handen på hjärtat VEM tror på att det bara är att springa lite mera och så vipps har man löst alla världens problem, man måste faktiskt kämpa lite även om det är sjukt tråkigt) och därför måste bloggen också vara underhållande (sade jag det redan? rolig, underhållande, kul, skrattig, självdistans, ironi och lite cynisk).

Så jag överväger att kontakta typ Sportamore (igen! de har nog blockat mitt telefonnummer i växeln efter alla tidigare försök till kontakt) och ge dem världens bästa blogg! Inte SpringarSonjas blogg - den vore sjuuuukt trååååkig och seeeeg. Nej jag skall ge dem (eller vem som nu råkar vara intresserad av att få världens bästa träningsbloggkonceptet och som inte blockerat mitt nummer i växeln); Hugos träningsblogg!!! Har testat konceptet på flera människor och det är helt genialiskt. Eller ja jag har testat idén på två människor. En är en människa, två är flera människor - alltså har jag testat på flera människor! Mina två människor älskar idén, eller så säger dom i varje fall. Cristina som är amerikanska är liksom alltid artig och säger; "Fabulous Sonja, absolutely great - go for it" och Pelle Lydmar, som inte hörde vad jag berättade för musiken var på så hög volym, nickade instämmande och det tolkar jag alltså som att de båda två (dvs alla flera människor) ansåg att Hugos träningsblogg var ett genialiskt koncept.

Tack kära vänner! Och förlåt Cristina att jag målar ut dig med din nationalitet och Pelle du får stoltsera med ditt efternamn för det ger klout till min empiriska marknadsundersökning i kvalitativ målgrupp.


Så här ser konceptet ut:

Hugos "från dvärgtax till maratonlöpare år 2020 - en träningsblogg". Världens första dvärgtax som springer en maraton. Alla hans roliga reflektioner över träning, människornas kläder och hang-ups, hur roliga alla guppande rumpor ser ut från ett tax-perspektiv, olika löpstilar, vad dom där två-benta varelserna äter när dom tror att ingen ser att dom smygäter vid kylskåpet med öppen kylskåpsdörr, hur dvärgtaxen iakttar olika löpsteg, vad som är bästa takten om man skall hinna snusa på intressanta lyktstolpar på vägen, hur man bäst trasslar in ett koppel i en snygg killes ben som joggar för snabbt förbi.... Ja ni hör! Hugo skulle ha en mängd intressanta blogg posts att dela med sig under sin väg mot en maraton. Självklart skulle hans tränare få vara med på ett hörn. Det är där det roliga kommer in, man måste ju få skratta åt någon.

Ungefär så här kunde en helt vanlig blogg post utan krusiduller se ut:

Hej alla kära bloggföljare! Ni vet att jag älskar er allihopa och skulle yla av lycka när vi träffas och kanske snusa er i rumpan och slicka er mellan hörntänderna! Välkomna till dagens blogg post i min träning inför maraton i Aten 2020. 

Idag tog min PT (Personliga Taxtränare) ut mig på en kort runda på Djurgården. Först joggade vi långsamt fram Strandvägsallén, så att jag kunde dofta på alla visitkort som Bosse-Boxer, Pernilla-Pudel, Ludde-Labrador och mina andra kompisar lämnat efter sig. Sen ökade vi farten vid Djurgårdsbron. Öka är ett relativt begrepp, det betydde att jag fick dra i mitt koppel och släpa framåt min PT som flåsade och försökte andas "TreSekunderIn-EnSekundUt" - alltså dig blogg-läsare och mig stjärnskribent imellan: fattar hon inte att vi fyrbenta har sååå mycket bättre hörsel än de tvåbenta???  Jag skämdes fruktansvärt mycket när vi passerade alla snygga hundar som satt och glassade i solen vid Källhagens Värdshus och där kom jag med min flåsande PT som spelade säckpipa med sina andningsorgan - fattar hon inte att jag är världskänd bloggare och inte har råd med dåliga accessoarer som hänger i mitt lilafärgade snygg-koppel?  

För att nu koncentrera oss på träning och inte på image; det jag ser att är vårens trend är compression tights. Riktigt fula grejer som alla två-benta tränare har på sig. Ingen hund har ännu dykt upp i dylika tights (wonder why...). Helst skall tightsen tydligen ha stora X på benen. Gissar att det är för att markera något. Typ X marks the spot. Jag vet inte. Tänkte testa att lyfta på benet mot ett sådant X och se om det var det som var meningen med dem, men då ryckte mitt i allt min PT iväg med mig! (Hugo kissar sittande som den äkta hen han är och kan inte lyfta på benet- - men vi berättar det inte för honom. Red. Anm.)

När vi kom hem och min PT gick i duschen, så passade jag på att låna hennes dator och läsa på lite om compression tights. Tydligen skall man ha dem för att hålla musklerna på plats och minimera skador. Det verkar fungera - för i ärlighetens namn ser alla tvåbenta iförda X-tights, mycket fastare ut än min tränare, hon liksom vobblar fram och verkar ha väldigt stela muskler under vobblet. Tycker hon skall testa ett par compression tights, så jag slipper skämmas över henne mer än jag redan gör. Klickade hem ett par med lilafärgat X på, från Sportamore. Hellånga, det är ju fortfarande lite kallt. Det lilafärgade X-et kommer matcha mitt snygga koppel.  

Lovar återkomma och berätta hur det fungerar efter att hon hämtat ut dem från posten och testat dem. 

Pusst och Kramp från Hugo

- idag 6,5 km lugnt pass, medelhastighet 6:38 min/km, svettades ur munnen ungefär en halv kopp vatten och hade lite stel nacke efter att ha spanat på alla snygga tikar på uteserveringen, inväntar massage och så sover jag i natt under två-bentingarnas täcke och värmer musklerna, efter det är jag färdig för intervaller på nästa pass.

Vad tror ni? Om inte annat så skulle en mängd #CrazyDogLadies från USA följa en sådan blogg. Kanske jag borde skriva på engelska?


Bildtext: Testa jogga med en fin liten vit vårblomma i munnen - det hjälper dig att få in den rätta "TreSekunderIn-EnSekundUt"-andningen.

Rätt svar på veckans gåta

And the winner is.... Muminsystern! Som gissade rätt på gårdagens gåta. Det var självklart inte Hugo som ätit upp smurfen, det var den glittriga elefanten. Hugo låg bara brevid och stack ut tungan, för väluppfostrad och lydig som han är så skulle han aldrig tugga sönder en "StickaUtTunganSmurf". Aldrig. Han skulle självklart inte heller ha ätit upp en ask Ricola Lakritsgodis eller en tub Burt's Bees Wax läppglans igår kväll när Matte var på middag. Aldrig.

Matte är såååå stolt och elefanten postas tillbaka till sitt hemland, eller ges som pris till Muminsystern.

Dagens gåta sticker ut tungan

Du kommer in i ett rum och hittar en brutalt uppäten smurf på golvet.

Vem är den skyldiga?

a) porslinshunden
b) glittriga elefanten
c) Hugo

Skicka in rätt svar och vinn en "StickaUtTunganSmurf", ja, eller åtminstone en del av en "StickaUtTunganSmurf"

Dear Diary

"Dear Diary, Jag är kär! Dökär! Mera kär än jag någonsin varit. Ja, ja, jag vet att jag sagt det tidigare och att jag var övertygad om att jag aldrig mer skulle hitta någon att älska så mycket, men glöm nu det och lyssna på mig: Jag är DÖKÄR! I Gucci!"

Detta skulle kunna vara confessions från de flesta av mina singelväninnor, eller tidigare singelväninnor, dvs väninnor som tidigare var singlar - äh you get the point. Men det är det inte. För ingen av dem skulle vara kär i en tjej som heter Gucci. Vara kär i en tjej, ja, inget konstigt med det - men inte i en tjej som heter Gucci. Inte ens i en handväska som heter Gucci.

Detta är alltså Hugo som är dökär. I Gucci. Hon ignorerar honom totalt och är helt oimponerad över hans fantastiska konster som inbegriper att yla, skälla, rulla på rygg, sprattla med benen, yla, skälla och yla lite mera medan han gör oromantiska utfall mot Gucci som om hon var sista handväskan på rea på Harvey Nichols och han bara inte kan leeeva utan en egen Gucci.

Nu har Gucci åkt hem och Hugo sitter vid dörren och piper och saknar henne. Hon skriver troligen i sin dagbok: "Dear Diary, today I met a real stalker and a creep. Han är liten, rullar sig i lera och ylar falskt. Jag vet att man inte får säga detta om man är politiskt korrekt, men han är en dvärg. Kanske det heter en småväxt-tax nuförtiden? Men creepy är han ändå."

Även Guccis dagboksinlägg hade kunnat vara skrivet av någon av mina väninnor...

Icke läskunnig hund med fräsch andedräkt

Alltså skulle inte omslagspappret ha fastnat under tassen och den tomma Läkerol-asken fastnat i de kletiga tabletterna som fastnat i tänderna, så hade jag nog inte blivit fast för detta! Då hade min matte bara varit grymt stolt över att jag doftade så gott av eukalyptus. Nu är hon konstigt nog lite sur på mig och står och viftar med rosa bajspåsarna som gör mig generad eftersom de inte alls är manliga. Dessutom kräver hon att jag skall lära mig läsa svåra ord och meningar så som "Överdriven konsumtion kan ha laxerande verkan". Vadå lax? Jag doftar ju gott, inte alls fisk.

Hälsningar Hugo Catani - Ålder och IQ ettochetthalvt, men med bästa andedräkten i stan

Marodören och odören

Ja och så kan jag bara konstatera att det kommer vara svårt att skicka tillbaka mitt 21sta par fula joggingskor till Maja på Sportamore efter att marodören öppnat paketet i jakt på joggingsko-odör.

Dessutom är skorna ganska snygga så jag kommer säkert ha skavsår hela våren...

Bildtext: 2 minuter var han ensam i bilen - TVÅ MINUTER! Det tog mig en evighet att hitta alla pappers- och plastflagor som han lyckats åstadkomma på två minuter då han öppnat paketet.

Snedvriden skofetischism eller bara helt galen samlarmani?

Som de flesta andra i iPhone-generationen så kollar jag mina mail ungefär det första jag gör på morgonen – ja alltså efter att jag och Vrålande Fritz joggat upp och ner i trappan tills jag fått tyst på honom (en annan historia som ni kan läsa här). När jag då i varje fall vaknat, med bultande hjärta och spagettiben så är det första jag gör, före jag ens kokar kaffe, att kolla mina mail.

Nästan varje morgon får jag mail från Sportamore. Jag vill avsluta prenumerationen, men Maja min personliga mailkompis på Sportamore, troligen en bot, kommer med så bra erbjudanden att jag kan inte bara dumpa henne i junk-mailboxen. Idag fick jag en kod med Run2014 som gav mig hela 100 (hundra!) kronor rabatt på nästa par joggingskor!!! Jag älskar joggingskor! Det finns inget som får mig att känna mig hurtigare än ett par joggingskor. Bara ett par till liksom. Snääällla. Snälla Maja!

Jag klickar mig vidare och vipps har en halv timme gått då jag jämför Mizuno Wave Riders med Nike Lunarglide. Jag tappar bort mig på internet och hamnar på mummies-who-jog-dot-com och Runners World test sites, jag tar en detour via maraton.se och sen min komedisida nummer ett: jogg.se med passande forum. Före klockan är 07:00 och mitt kokande kaffevatten evaporerat ut i köket så kan jag ALLT om joggingskorna, som Maja säljer med hela hundrakronors rabatt.

Jag behöver inga nya joggingskor. Jag skulle troligen klara mig på två par skor -ett par för Grands gym och ett par för Svalnäsviken, men sanningen är ju att jag behöver så många fler.

• Ett par inomhus i förorten (för jag kanske vill springa upp och ner i trappan andra tider än då Fritz vrålar, man vet aldrig…)
• Ett par ute i förorten i torrt väder (för det kommer säkert vara torrt runt min joggingrunda ungefär 18 timmar totalt under 2014)
• Ett par inomhus i stan (för jag kanske inte får sparken från gymmet det här året och vågar faktiskt lämna kvar ett par skor där)
• Ett par ute i förorten för blött väder (övriga 4302 timmar under joggingsäsongen)
• Ett par i förorten då det snöat eller är isigt (de berömda IceBugsen, kanske man behöver två par?)
• Ett par på landet (för att klara Mördarbacken)
• Ett par på landet (för att klara Mördarbacken uppåt, om man nu skulle vara så korkad att man sprang rundan åt fel håll och tvingades springa upp för Mördarbacken)
• Ett par för landerundan om det ösregnar (dvs troligen det enda paret som används i sommar)
• Ett par för stan utomhus (om man skulle våga sig ut bland snofsiga lattemammorna vid Djurgårdskanalen)
• Ett par för stan med extra reflexer (då man smyger sig ut lördag kväll vid 21:00 då alla lattemammor tittar på melodifestivalen eller vad nu det tittar på lördagskvällar)
• Ett par för stan söndagmorgnar (då man bara orkar promenera sakta sakta till Thielska Gellriet och samtidigt köra slalom mellan pigga lattemammorna som sovit en hel natt efter melodifestivalen och nu är ute och cruisar med barnvagnarna)
• Ett par på korta resor (gärna mörka som ser seriösa ut)
• Ett par för långa resor (gärna för stora så att de klarar 6 timmars tidsskillnad och insomnia)
• Ett par för… ja ett par i reserv
• Ett par för… ja reserv på landet
• Ett par för… ja reserv i förorten
• Ett par i Frankrike förstås!!! För att besegra det där förbannade berget

Och så behöver man ju alltid ett 21sta par joggingskor bara för att Maja ger 100 kronor rabatt.

Kan hända att jag i misstag beställde ett par joggingskor i morse 06:59. Det enda jag vet är att det vore mitt 21sta par FULA joggingskor. För finns det en endaste en regel som alltid stämmer så är det att ”snygga skor är extremt obekväma”, därför litar jag på Majas datagenererade förslag och köper alltid bara de fulaste joggingskorna som finns – då måste de ju vara bekväma!

Risken är att jag måste börja jogga nu. Bara 6,5 år kvar till maraton i Aten.... men om inte annat så kan jag ju byta skor efter varannan kilometer - då har jag nåt att skylla på om 42 kilometer tar väääldigt lång tid.

Bildtext: jag och ett par fula, för stora, joggingskor i Burma

När jag bytte ut min man mot en dvärgtax på Blocket

”Det är antingen jag eller en hund!” Famous last words som min man yttrade under våren. Två minuter senare hade jag hittat dvärgtaxen Hugo på Blocket och två dagar senare åt Hugo upp min pälsmössa i vår soffa.

Jag har alltid haft hund. Labradorer och Dalmatiner. Nu var det dags för en liten hund. I utbyte mot min man alltså. Vissa påstår att han min man har taxben – så det blev en dvärgtax av respekt för igenkänningsfaktorn, nu när det fortsättningsvis bara skulle finnas en man i huset; Hugo. Hugo är i och för sig inte man i huset, han är KUNG. Kung över hela Strandvägen och halva Djursholm.

Före jag hämtade Hugo, som tyvärr bytt hem några gånger i sitt 7-månader unga liv, så ringde jag uppfödaren för att ställa några kontrollfrågor. Ville ju liksom inte köpa grisen i säcken, eller taxen på Blocket, utan att ha koll. Hon bedyrade att han var fantastisk och hade finska morföräldrar. Trodde då att hon syftade på taxmorföräldrar, men är inte så säker nu längre.

Men jag fick tillfredställande svar på samtliga viktiga punkter på min lista:

1. Nej, han skäller absolut inte
2. Nej, han drar aldrig när han går i koppel
3. Javisst, han går jättefint utan koppel
4. Nej, han skulle aldrig rymma
5.  Ja, skulle han komma en bit ifrån dig så kommer han genast när du ropar
6. Ja, han klarar sig med hur korta promenader som helst
7. Ja, han är jätte duktig med andra hundar
8. Ja, han är hundra procent rumsren
9. Ja, han äter väldigt sansat, inte alls som Dalmatiners som är konstant hungriga och stjäl mat
10. Nej, han har aldrig tuggat sönder något och han lämnar skor i fred
11. Nej, han ligger varken i soffor , sängar eller stolar, han lyckas ju inte ens hoppa upp
12. Nej, för guds skull, han skäller inte alls, han är väldigt tyst
13. Nej, han har ingen jaktinstinkt - det är det bästa med honom som dvärgtax 

Ja det var alltså demo-versionen... 

Som sagt, två dagar efter att jag trade’at bort min man (han finns fortfarande till försäljning på Blocket om någon är intresserad) mot en tax inköpt på Blocket, så låg alltså taxen-Hugo i soffan och åt upp min pälsmössa (fail på punkterna 10 tuggar inte sönder något och 11 ligger aldrig i soffan), sen hoppade han ner och markerade revir på äkta mattan i hörnet (fail på punkt 8 rumsrena hannen). Men han var så söt så vi liksom störde oss inte på det. Men det där med att ligga i soffan var helt uteslutet, så jag och barnet flyttade ner på golvet och bäddade med duntäcken och monterade Netflix på en kartonglåda på passlig tax-höjd och åt chips, för att hålla honom sällskap nu när han skulle lära sig husets regler. Hugo som precis ätit en stor portion mumsig ekologisk svindyr hundmat stal alla chips rakt av (fail på punkt 9 kontrollerad aptit).

På kvällen gick vi en promenad och barnet som ville hålla i kopplet hamnade nästan på Astrid Lindgrens akutmottagning med axeln ur led, så hårt drog den lilla 4-kilos taxen (fail på punkt 2, går snygg i koppel). Men vi förlät honom snabbt för det var ganska gosigt när han smidig som en tax-version av Staffan Holm hoppade upp i sängen och borrade ner sig under täcket och låg och snusade i örat (fail på punkt 11, ligger ej i sängen – är för liten). Plus att han snarkar vilket jag hade glömt att kontrollfråga. Men vi sov sååå gott ända tills morgontidningen kom runt 04:38 och han flög upp ur sängen, reste en enorm ragg som hade fått ett piggsvin att gång igång på honom, rusade till dörren och skällde som en rottweiler. Ja, det kan ju i och för sig vara bra med ett skrämmande tjuvalarm typ rottweilerpiggsvin tänkte jag och förlät honom (fail på punkt 1, om skällandet), men började känna mig lite skeptisk mot den finsk-ättade uppfödaren och sanningshalten i det hon berättat för mig.

Hunden och jag körde barnet till skolan, Hugo hoppade runt i bilen som om han aldrig varit i en liknande eld-droska i sitt liv. Såg han en hund på gatan så tryckte han den lilla blöta nosen mot rutan och yyyyyyyyylade. Fick en lätt tveksam känsla i magen över hur det där med punkt 7 att träffa andra hundar skulle gå. Tänk om han hatade andra hundar. Vid skolan skulle vi ta en promenad och träffar hurtiga-väninnan med hunden Titte. Som parentes kan meddelas att Titte ligger nuförtiden på Mauritius på nervsemester bekostat av oss och Landstinget. Hugo visade nämligen att han är jätte duktig på att umgås med andra hundar (win på punkt 7) han formligen älskar andra hundar, alltså verkligen ÄLSKAR! Hans öron flög rakt upp och såg ut som om någon satt dem i hästsvans mitt på huvudet, svansen sköt rakt bakåt och han sköt rakt framåt med galoppsteg och ett stegrande yyyyyyyl av glädje (det vi hört i bilen var bara uppvärmning så där som operasångare värmer upp rösten med skalor). Stackars Titte som är en ungefär 12 gånger större och 8 gånger äldre retriver-dam backade rakt bakåt i förskräckelse. Hugo tog det som en invit och kastade sig formligen runt halsen på henne och började pussa på henne helt hysteriskt, inte så där smack-smack på kinden, utan rena rama slajmiga långtradarkyssen, han stack tungan rakt in i hennes mun och vispade runt så mycket han bara kunde, pausade bara för att yla och skälla lite mera. Titte var förstenad av chock där hon stod med dvärgtaxen hängandes runt halsen, samtidigt som han slickade i sig alla matrester som fastnat mellan hennes tänder (fail alltså på både punkt 7 andra hundar och punkt 9 matvrak).

Efter att Titte återhämtat sig och gett på käften åt sin nya beundrare, som inte alls fattade vinken, så drog jag mig försynt bakåt höger för att ge honom en av de där berömda korta promenaderna han så gillar (punkt 6). Med min arm i nittiograders vinkel rakt ut från kroppen drogs jag mot motionsspåret vid Djursholms golfbana. Han ylade lite på vägen, skrämde slag ur en labrador och en terrier som båda fick dagens tandborstning och jättekram av Hugo innan jag kände att nu skall vi testa på att gå lös. För var det något jag ville att en hund skulle kunna, så var det att gå lös. Sagt och gjort, jag kopplar bort Hugos koppel från det fina halsbandet med reflex-blommor (reklamavbrott för Fia Bonds fina Herald & Ic la Chich handgjorda halsband som du kan köpa här).

Ja det gick ju bra. Han sprang runt mig i cirklar med nosen fast i marken. Inga problem, han går ju hur fint som helst, inte direkt ”gå-fot” men han hålls ju nära mig, tänkte jag. ”Nära mig”, var den sista snälla tanken jag tänkte på sisådär en timme efter det. Förbi skuttade nämligen just då ett rådjur från Svalnäs-hållet på väg mot skogen ovanför nionde hålet på golfbanan och tjoffs där var det bruna strecket på nån decimeters höjd efter rådjuret. Jag kan säga att det är fan i mig inte alls så enkelt att följa ett jaktskall i en skog! En förbannad timme sprang jag runt och sökte dvärgtax-jäveln-som-absolut-inte-hade-nån-jaktinstinkt innan jag hittade honom i ett blåbärsris, på rygg, flämtande och med en puls närmare 200hps. (epic fail på punkt 1, 3, 4, 5 och 13 alltså).

Vid den här exakta tidpunkten hade jag alltså levt knappt ett halvt dygn med Hugo och han hade failat på v a r e n d a en punkt.

Men han är världens absolut underbaraste hund! Helt fantastisk. Jag älskar honom! Jag måste tillstå till hans försvar att på punkt 8 (rums-renheten) så är det tydligen beroende på hushåll, vissa hem är han torrare än Sahara i, andra hushåll som hemma hos C-Himmel så sätter han sig och markerar så fort han kommer in. Ja sätter sig, han kan nämligen inte lyfta på benet utan kissar som en taxtjej som gör en yoga-pose. På punkt 10 så vill jag också klargöra att han inte ätit upp något sedan pälsmössan (förutom några smurf-figurer, en låda giftiga kritor, en tandborste, en sten-jultomte stolt producerad på fritids och varenda en dörrstoppare i gummi som han lyckas lirka bort från under dörrarna på landet. Och ni kan inte gissa hur svårt det är att köpa dessa livsviktiga trekantiga gråa gummigrejer i dagens värld!). Han äter i princip bara sin mumsiga ekologiska svindyra hundmat, förutom när han då stjäl våra koreanska råbiffar, gravade lax, macarons, chokladpraliner och annat ovidkommande i det stora hela. Ja han bär runt på skor ibland, men det är p.g.a. punkt 6, han hatar nämligen korta promenader och kommer med joggingskorna när han tycker att det är dags att träna inför maraton 2020 i Aten. Han är världens bästa tränare på så sätt.

All in all är jag ganska nöjd med att byta ut min man mot en hund, det är inte så stor skillnad på dem – båda är översociala, drar åt fel håll, sover fast i mig, vill gå ut hela tiden, är inte alltid helt rumsrena, ligger i soffan, kommer in med smutsiga skor/tassar, stjäl mat i smyg, skäller på mig ibland, kan inte gå fot och rymmer om det gäller jakt.

Bildtext: Den oskyldiga minen var en del av införsäljningsmaterialet....