Skrattar hjärtligt åt mig själv. Där jag huserat sista dagarna finns massor trevliga herrar med hattar. Står utanför och avslutar en diskussion med Förordaren medan vi hänger oss åt lämnade laster. Då kommer en herre med hatt som ser vagt bekant ut så jag, som alltid skall vara artig, utbryter glatt: hej hej här står vi och syndar! Han ser en aningen förvånad ut och nickar artigt och jäktar in på fina adressen med hatten i handen och kamelhårsulstern fladdrande.
Nåja, nu tittade jag över gården tre våningar ner och ser honom och fem andra mörkakostym herrar med hatt sitta på viktigt möte, på fina adressen, dock INTE där jag sitter!
Hmmm, betoningen var ju då på vagt, då jag tyckte han såg vagt bekant ut. Kanske jag läst om honom i DI. Bra att jag upplyste honom om att jag syndar. Duktiga jag!
-- Post From My iPhone
No comments:
Post a Comment