Du är Googlad – eller – du är vad du kommunicerar

SVT’s Dokument Inifrån sänder den 22 mars en spännande och högst aktuell dokumentär "Du är Googlad" som handlar om den digitala identiteten. Följ producenten Johan Ripås blogg som berättar mera om programmet och hur han tagit hjälp av Internets Gudfar Nikke Lindqvist för att se om han kan påverka sina egna google-resultat. Jag är själv med på några hörn i dokumentären. Mest viftar jag med händerna, men jag lyckas väl också kläcka ur mig något mer eller mindre underfundigt som handlar om kommunikation på nätet och hur man hanterar sin digitala identitet. Det räcker nämligen inte riktigt till att bara ”finnas” på nätet, man måste även fylla sin identitet. Precis som i vanliga livet måste man kommunicera. Internet är som ett cocktailparty – står du i ett hörn och pratar med dig själv så kommer du inte ha så förskräckligt roligt. Det handlar om vad du säger, till vem, när hur och varför.

Nedan är några av de sakerna som jag talade om med SVT och Johan Ripås.

Kontentan
En identitet är inte bara några få iaktagelser eller benämningar. Klassiska personlighetsprototyper finns inte mera i samhället, idag är vi bullbakande karriärsmän, kvinnliga rallychaufförer, ekologiska storstadsbor, it-nördiga bönder osv.

För att fylla den digitala identiteten krävs content – innehåll. Precis som ett företag bygger sitt varumärke utifrån att kommunicera både internt och externt sina kärnvärden, produktutveckling, framtid och vision, etiska regler, formspråk, ersättnings policyn osv så gör vi det också dagligen som personer och individer.

Den digitala identiteten är den som vi når ut med bredast och den är den som är mest kvantitativ och mest långlivad. Den är vårt bästa verktyg att kommunicera med en stor mängd människor som aktivt söker efter oss eller i misstag råkar snubbla över oss. Precis som ett stort mingel cocktail party. Hur man använder sin tid och sina kvalifikationer avgör man själv.

Men det kommer vara nästintill omöjligt att bara stå tyst i ett hörn och hoppas att ingen ser en eller hoppas att någon annan tar steget och aktivt kommer fram och talar till oss – eller talar snällt om oss. Om man inte tar ett aktivt val och engagerar sig, så riskerar man att någon annan viskar om en och säger något som man inte kan korrigera från sitt eget hörn längst bort i cyberspace’s mörkaste hål.

Det gäller att förekomma framom att förekommas! Spegla sin identitet och ge en sann bild av sig själv, eller om man så vill – ge den bilden man vill ge av sig själv. Jag förespråkar självklart att man bara kommunicerar sanningen, även om man inte måste ge ut allting.

Vem bör se Dokument Inifrån Du är Googlad den 22 mars och sedan två eller tre gånger till?
 

Alla! Men speciellt:

1. äldre personer som lutar sig tillbaka och säger ”det händer inte mig”! På Google är alla lika gamla. Det spelar ingen roll om man haft en karriär i trettio år. Google ser företrädesvis bara de sökresultat som är 5-6 år gamla. Att inte finnas på internet gör risken mycket större för att ett litet felsteg kan leda till ödesdigra sökresultat. Det spelar ingen roll om man varit perfekt i 30 år ifall en datanörd på 25 blir sur för att han vägras löneförhöjning, då kan han hänga ut veteranen på några minuter med påhittade sanningar som veteranen sällan helt kommer ifrån.

2. Personer med utsatta yrken. Googla tex på advokatnamn, de har oftast de sämsta google resultaten någonsin. Och det kan gott och väl påverka hur kommande klienter avgör vem de skall anlita.

3. Börs VDar och offentliga personer inom näringslivet. Genom egna insatser kan de ge ut sin mjukare bild utan att för den skull behöva fläka ut sig i Mama eller Papa tidningar med hela familjen. Att visa på vardagliga händelser är ofta väldigt avväpnande om ens offentliga bild annars tex är en av en finanshaj som bara styckar bolag.

Hammaren på spiken - eller huvudvärken på spiken?

Än en gång har Doktor Zhao räddat mig! Efter fem dygn av migrän som kunde stjälpa den största av elefanter så tog jag mitt förnuft tillfånga och bokade tid hos Zhao Xiao Cun. Han är något så unikt i dagens värld som en riktig medicinman - med botande egenskaper. Ingen annan får röra min skadade nacke är Doktor Zhao, inte ens min frissa eller någon i närfamiljen. Inte ens jag själv rör min nacke som är så skadad så den skulle falla i bitar som en korintisk pelare från antiken om man rörde den på fel sätt. Men Doktor Zhao, han får röra den - och han utför mirakel. Ni hittar honom på Grand Hotels gym och spa Raison D'etre, men fan ta er om ni bokar för många tider - han är min!

Nu skall jag börja måndagsmorgnar med att slå mig i huvudet med en hammare så att jag har orsak att gå tillbaka varje vecka med ny migrän.


- Posted using BlogPress from my iPhone

På väg mot nya äventyr, uppror och kunder!

Placera ca 70 barn på skidor i ösregn och på blixt-halt underlag. Tänk er en snäll lärarinna som klär ut sig i gammal päls och lösskägg och låtsas vara Gustav Vasa (ovanligt snygg för att vara 400 år gammal) som lyckligt ropar "uppror" och uppmanar alla mucklorna att halka iväg till Mora för att grunda Sverige. Alla lyder och staplar i väg mot totalt okända äventyr.

Ungefär så känner jag mig. Jag skall söka nya roliga kunder och tycker att det känns precis lika spännande som att söka nya äventyr. Lite som att boka flygbiljetter till nya exotiska resemål. Eller lite som att skida iväg i regnet efter en skäggig figur som ropar UPPROR!

Passmyndigheten har förfalskat mitt pass!

Får frågan av en Fellow Lover of Sri Lanka om hur gammal jag är. Jag gillar frågan. Coolt, bara så där rakt av. Jag skulle också vilja komma ihåg att fråga liknande saker av andra människor, men jag frågar istället enfaldiga ointressanta saker som "jaha, så tycker du om mörk eller ljus choklad?".

Ibland får jag komplimanger av män, bara ibland, kanske en gång på tio år, men ändå sade en man en gång åt mig, för ca tio år sedan, "Måste bara få säga, du ser ovanligt ung ut för att vara 50". Jag blev jätte smikrad och föll självklart som en fura för denna raggningsreplik. Icke.

Så när min Fellow Lover of Sri Lanka frågar hur gammal jag är så påminns jag om att jag måste komma ihåg att skriva till passmyndigheten och påminna dem om deras fel. Jag glömmer alltid bort det, så där som vissa saker på TODO-listan man skrver upp gång efter gång och sen glömmer man dem och tillslut blir man blind för dem och det blir sk surdegar. Som när man påminner sig om den där ena lilla listen i taket i källaren som saknas och så glömmer man alltid bort att be snickaren komma och fixa den.

Så nu jävlar måste jag komma ihåg att ringa passmyndigheten och klaga. Jag är 16 år gammal. Inte 38 år, som det står i mitt pass.

Nej jag gillar inte Valentine's Day

Jag brukar varje år lägga upp samma bild på Valentine's Day - i år har jag en ny. Jag gillar verkligen inte Valentine's Day, precis enligt texten ovan. Så just idag skippar jag både hjärtan och choklad och små fjantiga kort. Alla övriga 364 (eller i år 365) dagar om året så sprider jag gärna runt mig hjärtan och choklad och små fjantiga kort. Men inte idag.

Happy Bloody Consumer Day!

Ett till måleriskt minne från Paradiset

Det är nog inget sammanträffande att fyra religioner sammanstrålar på denna paradisö som liksom ett kärt barn gått under många namn; Serendib, Ceylon, Sri Lanka. Här samsas hinduer, buddhister, katoliker och muslimer om härligheten. Nära där jag befinner mig finns Adam's Peak - enligt alla religioner en helig plats där både Buddha, Shiva och Adam lämnat sitt fotavtryck. Notera att det bara finns ett fotavtryck - och att våra kristna och muslimska bröder båda röstar för Adam. Han skall ha gjort sitt Hollywood Boulevard fotavtryck där då han först kom till Eden.

Aka Sri Lanka är Eden.

Vilket jag gärna håller med om. Här upplever man nya hisnande scener varje gång. Under denna resa fick jag minnesbilden av Castlereagh sjön för evigt inpräntad i min lilla Sri Lanka bilderbok i hjärnan, efter en förtjusande transport över sjön med lokala roddbåtsklubbens mästare. Han var ca 85 med fyra knallröda tuggtobaksfärgade tänder, men han rodde som om Loch Ness var oss i hälarna. Vilket han kanske var. Samsas alla religioner här så ryms väl några myter också med i cocktailen.

Ps. Visst är det lite "släng dig i väggen Turner" över bilden?

Börja i slutet och gå baklänges mot målet – det är ju resan som räknas

Paolo Coelho skrev i sin bok som handlade om hans Camino, pilgrimsvandring, att det inte är målet som räknas utan resan. Ja aldrig tidigare har jag räknat så mycket på en resa som nu då jag skall göra en pilgrimsvandring. Att hitta flygresor till Santiago de Compostela tar längre tid än att promenera dit. Vilket iofs är vad jag skall göra, men jag behöver fortfarande en flygtransport i något skede. Sannalainen föreslog privatflyg då jag undrade hur jag skall nå detta Europas svarta hål på flygkartan. Jag tänkte att en flygpool vore fördelaktigare än privatplan och det tyckte Sannalainen att var en fantastisk idé – ett flygplan med egen pool. Så när nu resan räknas så räknas min kassa också. Detta blir inget billigt äventyr.

Men ett äventyr skall det bli. Min käraste Muminsyster och jag skall nämligen pilgrimsvandra. Det var en strålande idé, som jag lyckligt och spontant genast svarade på. Jag tror jag svarade på ett sms mitt i en fest klockan 3:15 en helgnatt: ”JA”. Jag kan ju nämligen inte säga ”nej”. Och jag ville inte heller säga nej. Klart vi skall pilgrimsvandra en jätte lång krånglig sträcka. Sen var jag så trött så jag tog taxi hem tre kvarter.

Hur svårt kan det vara? Man tar på sig bekväma skor och en liten snygg väska och så går man bara iväg. Nja, riktigt så lätt var det inte, det krävs planering och man måste välja mellan olika vägar och länder och ingenstans går det flyg. De bekväma skorna är svårare än det låter. Mina ur-fula joggingskor (känt faktum att fula skor är bekväma, därför köpte jag de fulaste Nike skorna jag kunde hitta) duger inte. Vad? Jag förstår inte, kunde dom gamla pilgrimsvandrarna gå i sandaler så kan jag väl gå i strykfula Nike’s, dom har ju ändå dual air push, smooth cushion, step hard, jump high, run fast –joximojs i sig.

Då blandar sig Galoschgubben i ämnet och drar mig till en friluftsaffär som får mig att tappa luften av ångest före jag ens kommit över tröskeln. Överallt ser jag bruna och gröna nyanser blandat med rött (jag passar inte i rött!!), inga smooth cushion neonfärgade airbags i sikte, bara stadiga goretex-nubuk-breath-hard-ful-skor med traktorbotten. Jag springer ut i panik. Vad fasen vet någon som går i galoscher om vandrarkängor anyway? Till slut, någon vecka senare, köper jag ändå i smyg ett par lerbruna kängor av en snäll gubbe på en mellandagsrea, som ger mig andhjälp och tröstar mig medan han rycker av mig tusenlappar och förklarar att nu kommer både Muminsystern och Galoschgubben vara stolta över mig.

Nu skall kängorna gås in. Jag som får blåsor bara av att titta på ett par nya skor, om de inte är vita Converse, stirrar ilsket på mina lerbruna kängor med supergrip-all-round-terrain-performance-sulor. Dom stirrar surt tillbaka. Galoschgubben smyger runt i knutarna och fnittrar åt mig. Hur svårt kan det vara, måste jag träna? Räcker det inte med några gånger på löpbandet på mitt über-underbara gym? Tydligen inte, man måste nämligen lära sig gå i lugn takt, länge. Speciellt det där med länge känns svårt. Hur skall jag klara av att gå i flera timmar, typ fem-sex timmar utan att bli rastlös. Eller det är kanske idén att ta en rast som oftast för då blir man inte rastlös.

Men att gå i timmar och vara tyst och tänka djupa tankar (ja, jag har läst Paolo Coelhos bok), HUR skall jag klara det? Jag kommer att se ut som ett överhettat ånglok som tuffar fram i mina traktorkängor med ånga pysandes ur näsa och öron, kokandes av iver att få berätta högt om mina tankar jag kommit fram till under senaste sisådär hundra metrarna…. Och inte kan jag heller smygtwittra om mina tankar. Då skulle 3G räkningen, i detta svarta hål i Europa som infrastrukturen glömt bort, bli dyrare än vad det kostar att plocka ner hela katedralen i Santiago de Compostela – stenblock för stenblock – och flytta till grannens hästhage här vid mitt andra hem. I och för sig skulle det spara mig massor pengar, för då kunde jag pilgrimsvandra varje dag till katedralen på en minut! Tänk på den!

Så jag har löst skodonen, träningen löser sig själv på nåt sätt, lära mig vara tyst tror jag inte blir ett problem eftersom mitt vandringssällskap inte är Paolo Coelho, utan en mycket pratgladare person som struntar i tystnadsplikten annat än när det gäller hemligheter. Flygpoolen ordnar sig på nåt sätt det också.

Återstår: packningen. 5kg skall man ha med sig ungefär exakt. Ja det borde väl ordna sig. Galoschgubben påstår sig ha en slags ryggsäck anpassad för ändamålet. Den är säkert från 1975 och väger 15kg i sig. Men hur packar man lätt? 5kg. Vad om man är jätte törstig? Vad väger en flaska champagne? 1kg? Lyckas man ta med 5 flaskor plus en 100grams deodorant måntro?

Äh det ordnar sig. Huvudsaken är att vi är på väg. Vi skall träna baklänges promenad och komma ihåg att det är resan som räknas och inte målet. Vi börjar nämligen vandringen vid målet, för varför göra saker på samma sätt som alla andra om man kan göra tvärtom?

Det är lugnt, det ordnar sig. Jag får säkert använda Muminsysterns deodorant...

Lära sig att säga NEJ och NK

Med jämna mellanrum försöker jag lära mig att säga nej. Det går sisådär bra. Egentligen funkar det inte alls bra. Man kunde säga att det går ungefär lika bra som det går att lära mig att åka långfärdsskidor.

I min iver att lära mig säga nej frågade jag igår på Twitter hur man gör. Fick genast svar av Martin Snygg (ja han heter så! jag vill gifta mig med honom för jag vill heta Sonja Snygg)

Dialog:

@sonjacatani
MÅSTE lära mig säga nej!!!! Hur gör man?

@martinsnygg
berätta gärna om du får reda på det.

@sonjacatani
OK jag tar reda på hur man säger nej, du kollar upp var man köper extra timmar till dygnet? deal?

(två sekunders funderingspaus från Sonja)

vad bra att jag genast svarade OK.... istället för NEJ ;)

@martinsnygg
hahaha!

Hörde ni hans skratt? Ja precis så skrattar alla åt mig när jag pratar om att lära mig säga nej.

Min lilla Cirkusprinsessa funderade härom dagen på ordet OK, det skriver nämligen alltid hennes Mormor som svar när vi frågar om hon hinner prata på iChat. Cirkusprinsessan älskar OK, det är lätt att stava och ett bra svar på alla frågor så som: Mamma, kan jag få en skunk? Mamma, kan jag få en Barbi-pojke? osv.

Senare samma dag i bilen så sade hon Mamma, vet du vad NK är? Det är motsatsen till OK, det är Nej.

Så nu skall jag lära mig säga NK.

Den rosa elefanten mitt i sovrummet

I Finland talar man om det finska lejonet, i Sverige talar man om den svenska tigern. Och nu tiger som sagt svenskarna gällande finska president valet. Men finnarna har också en speciell förmåga att inte riktigt veta hur de skall kommunicera runt vissa saker. I detta fall runt det faktum att Haavisto lever i registrerat partnerskap med en man. Ja så där på sonja-språk är han homosexuell. Detta börjar bli en het potatis i medier. Vad vågar man säga och vad vågar man inte säga.

En finlands-svensk bloggare skrev på Twitter att finsk media börjat använda eufemismer som rasite (börda), böjelsen och H-ongelma (H-problemet). Det är finnarnas sätt att uttrycka sig politiskt korrekt om den rosa elefanten som står mitt i vallokalen.

I svenska medier vågar man inte ens uttrycka sig om saken, troligen för att man är så rädd att det blir en valfråga. Vem röstar du på? Jaha och följdfråga – vem har du sex med? Det kan ju bli hur knepigt som helst. Jag röstar på Haavisto för han har sex med en man, skulle han ha sex med en kvinna så skulle jag ju inte dela hans smak och då kunde jag ju inte rösta på honom. Eller hur kan det komma sig att så många homofober säger att dom inte kan rösta på Haavisto för han har sex med en man, ja men snälla rara, president Halonen hade sex med en man under hela sin 12 år långa mandatperiod som president och hon klarade sig hur bra som helst och blev aldrig ifrågasatt.

Det blir alltså svårt att reda ut begreppen och förhålla sig till detta. Gamla konservativa gubbskruttar (ja jag pekar ut en jag känner!) säger att det går minsann inte för sig att ha en president som är homosexuell. Det låter precis som Pruseluskan som säger åt Pippi att det minsann inte går för sig att bo ensam. Som tur så får inte Pruseluskan rösta i presidentvalet och den gamla Gubbskrutten har knappast nån pulling power utanför gubbrummet. Vilket iofs oförvarnat för mina tankar vidare till vad som sker i ett gubbrum….

Skulle Sverige ha en valdebatt med en homosexuell partiledare tippad som förhandsfavorit så skulle ingen våga ifrågasätta hans eller hennes sexualitet eller val av partner. Tvärtom skulle det bli politiskt korrekt att rösta på honom eller henne, men man skulle aldrig få nämna att den samma var homosexuell. I Finland får man däremot nämna det, men inte som en normal företeelse, typ han har ljust hår eller blåa ögon eller han är lång, kort, tjock, smal, har mattehuvud, är språkgeni eller annan helt normal egenskap eller attribut. Nej i Finland blir det dålig prutthumor och negativismer.

Grow up! Han är homosexuell – det är bra! Det är en positiv sak! Många av mina nära vänner är homosexuella och dom är nästan uteslutande de bästa, trognaste, trevligaste, roligaste och mest intelligenta vänner jag har. Det är positivt. Det är också en av Haavistos bästa attribut – förutom att han är accepterande, jämlik, förlåtande, en ruskigt bra fredsförhandlare och Finlands starkaste kort i det internationella PR-arbetet!

Så sluta krypa runt den rosa elefanten mitt i rummet. Tala öppet om det och gör det till något positivt!

Puss och Kram hela dan!

Varför skriver inte svenska medier mera om finska presidentvalet?

Många undrar varför inte svenska medier skriver mera om det finska presidentvalet och om den eminenta situationen som Finland har då de kan visa hela världen hur man röstar fram en person som står för liberal demokratiska värderingar. Jo så här är det – Sverige har sjunkit in i total förnekelse – detta kan bara inte hända! Finland håller på att köra om storebror Sverige på varenda en punkt som svenskarna trott sig haft världspatent på.

Jantelagen – Sveriges största stolthet. Lagen som är större än Murphy’s lag om man räknar antal Google hits. Skall finnarna nu komma och stjäla den lagen genom att rösta fram Haavisto till president? Här finns mittiallt en man som inte anser sig vara förmer eller mindre än någon annan. Som tycker att alla skall behandlas lika och ha samma värde. Vad händer? Hur skall svenska sossarna hantera detta? Den vandrande trafikolyckan Juholt och röran han lämnade efter sig finns färskt i minnet. Svenska sossarna påminner mera om penningstinna bidragsfuskare än någonsin tidigare.

Lagom – svenska språkets bidrag till världens ordförråd, förutom då smorgasbord och lax. Hur skall vi i Sverige nu kunna stå för ordet lagom när Haavisto nästintill kunde porträttera det i nordisk familjebok. Slå upp lagom och en bild av Haavisto skulle dyka upp. Lagom snäll, lagom ödmjuk, lagom intelligent och lagom mittimellan alla olika politiska block. Lagom fick sig en helt ny innebörd genom Haavisto. Gone are the days med lagom villa, vovve och volvo. Villorna är skuldsatta långt över lagom, vovvarna är inte mera lagom hippa och Volvo är bara lagom om man är en kinesisk nyrik risbonde.

Solidaritet – oj, vad hände här. Svenskarna som alltid varit så solidariska. Nu är de mera soldatiska. Eller påminner om Casper och Jesper och Jonathan i Folk och Rövare i Kamomillastad. ”Vi skall ut på rövarstråt, och vi skall ut och röva” trallar svenska näringslivets alla representanter från högsta styrelseordförande ända ner till lägsta mellanchefs assitents sekreterarens privatassistent. Solidaritet? Vad är det? Vi skall roffa och röva. Vi är värda vår bonus mer än grannen som sitter där i sin lagom skuldsatta villa! Enligt jantelagen är jag värd mera! Och så kommer det där usla grannlandets nya presidentkandidat Haavisto och predikar om solidaritet och berättar att man skall värdera varandra och dela med sig och hjälpa och stötta. Fan ta honom – vi är ju solidaritetens hemland – hit med solidaritetsbonusen! Den är vår!

Jämlikhet – här i Sverige är vi så himla jämlika så vi ber vår hemmafru kvotera in en manlig städare så att det skall bli jämlikt mot vår kvinnliga trädgårdsmästare. Vi förespråkar att införa republik för då kan vi kvotera in en manlig och en kvinlig president för vi måste vara jämlika. Men för jämlikhetens skull kanske vi borde behålla monarkin också och kvotera in en drottning att regera jämte kungen och vår manlinga och kvinliga president. Men först måste vi tillsätta en kommitté som utreder om det är tillräckligt jämlikt. Och då måste nog vi först ha ett utskott som gör en nulägesanalys över ifall det är jämlikt att ha en kommitté eller kanske vi borde ha två kommittéer. Men före vi alls börjar med det så skall vi nog ha en lag som påpekar åt vårt grannland att det inte alls är jämlikt att ha två män som presidentkandidater. Eller har dom tänkt att Haavisto skall kvoteras som kvinna eftersom han lever i ett parförhållande med en man? Detta är inte alls jämlikt! Nu ser ju Finland mycket jämlikare ut än Sverige.

Vi kräver att Finland ger tillbaka Haavisto till Sverige, för om vi tillsätter tillräckligt många kommittéer så hittar vi säkert ett gammalt släktband till Sverige som bevisar att han egentligen är svensk.

På detta sätt har Sverige löst frågan om hur man illa kvickt får tillbaka jantelagen, ägandet av ordet lagom samt jämlikheten! Finland måste helt enkelt vara solidariska mot oss och ge oss Haavisto och låta alla svenskar få rösta i finska presidentvalet och då jäklar ska vi styra upp processerna. Först skall vi bara göra en nulägesanalys….Och SEN börjar svenska medier skriva om det finska presidentvalet.

Rätt skall vara rätt. Just det sa Bill, Jazz bus sa Ball. (Bull fick bytas ut mot det femininare Ball för kvoteringens skull)


Fotnot: Fick genast en tweet av den eminenta Jack Werner (alias @kwasbeb på Twitter) som skrev:
@sonjacatani fast vi på @alltidnyheter har, med @YasmineAN i spetsen, varit duktiga på att rapportera om den


Sonja Catani ber om ursäkt att jag drog alla svenska medier under en och samma kam!

Champagne, Haavisto och Guggenheim

Nu har jag lovat alla mina vänner i Sverige som har ett finskt medborgarskap, eller som lyckats förfalska ett finskt pass med tillhörande valsedel, att jag bjuder på champagne om vi tillsammans går och röstar på Haavisto till Finlands nästa president.

Haavisto med sin gedigna erfarenhet som fredsmäklare i Afrika i kombination med ett tålamod och acceptanspolitik som tycks sträcka sig över alla gränser, kommer vara ett av Finlands stora trumfkort ute i världen. PR-mässigt finns det ingen presidentkandidat som kunde vara mera perfekt. Politiskt tror jag också att han kom i precis rätt tid. För knappt 9 månader sedan vann Sannfinländarna (ett invandrarfientligt parti) en jordskreds-seger i Finland. Nu, mera än någonsin, behöver Finland en ledare som inkluderar istället för exkluderar, som accepterar istället för refuserar.

Därför bjuder jag er på champagne om ni kommer och röstar på Ambassaden, på kandidat nummer två.

Och när vi nu är i gång och talar om Finlands USP'ar och möjligheter att köra om Sverige som sitter stuck mitt i Carema-Juholt-gråzons-tråkighets-limbo-landet, så anser jag att man skall lyfta fram frågan om ett Guggenheim Museum i Helsingfors. Frågan delar kulturfinland i två lag med en djup och bred avgrund som delar lägren. Jag är helt oinsatt i kostnaderna osv och jag tycker att Guggenheim tappat mycket av sin forna New York glans. MEN! Jag tycker fortfarande att Helsingfors skall satsa på projektet. I kombination med Kiamsa, World Design Capital Helsinki och alla coola gallerier så kommer Helsingfors få en plats på världskartan inom nutidskonst och design. Nutidskonst och välgörenhet är enligt alla undersökningar de två trendigaste hobbyna för internationella miljonärer, och det vet vi alla, att det som blir miljonärstrendigt, det sipprar snart rakt ner till folkhemmet och Ikea. Kom ihåg var ni läste det först! Om några år kan ni köpa nutidskonst och göra välgörenhet på en stormarknad nära er. Men först skall Helsingfors ta sin position på världskartan. 

Och sista USPen för Finland är självklart Åland. En liten ö som har skatteparadisregler och där man dessutom kan tala svenska men betala med euron. Jersey och Guernsey och Barbados och Malta, släng er i väggen.  I Åländska farvatten har man även hittat världens äldsta champagne. Veuve Clicqout från 1830 talet. Beat that!

PS. jag bjuder på en lite yngre champagne på finska ambassaden åt alla Haavisto anhängare....

President duellen – så här skulle världens ledare rösta i finska presidentvalet!

Finska presidentvalet gick till en andra omgång eftersom ingen kandidat fick over 50% av rösterna i första omgången. Min kandidat Eva Biaudet fick väl knappt 3% vilket bevisar i vilken minoritetsposition jag befinner mig. Men sörj inte det. Båda mina runner up favoriter kom vidare till andra omgång. Sauli Niinistö för Samlingspartiet (motsvarande gamla Moderaterna) och Pekka Haavisto för de Gröna.

Så nu blir det en tajt match över vem man skall rösta på. Den konservative Niinistö som med avståndstagande alfa-hanne charm är riktigt snygg, eller Haavisto som jag inte vet så mycket mera om än att han är gift med en annan man och en ruskigt duktig fredsförhandlare.

Därför tänkte jag göra en pros and cons lista utifrån hur de möter resten av världens ledare, då det ju är en av presidentens viktigaste uppgifter förutom att vara överbefälhavare för försvaret. Just då det gäller försvaret så känns det som en ojämn fight. Niinistö är ju träningsnarkoman och har bl.a. visat på mod och styrka när han räddade sina söner under Tsunamin. Haavisto å sin sida kanske inför en coolare camoufleringsdräkt i finska armèn, lite blommor i hjälmen och svenskt hårnät för dem som gillar långt hår. Men de utländska stadsöverhuvudena skulle nog rösta så här:

Angela Merkel
Niinistö kommer tilltala hennes tyska sinne och säkert ser han otroligt sexig ut i hennes ögon. Haavisto tappar poäng här, tror inte att tyskarna gillar ekologisk populärkultur, känns som de som inte är från Berlin missat eko tåget.

Summa: Niinistö 1-0. Men bäst hade nog Muminmamman Halonen varit om hon fortsatt. Merkel och Halonen kunde ju vara systrar

Vladimir Putin
Det här blir svårt. Han kommer nog tycka att Niinstö är för konservativ och för lite Kekkonen och judo. Haavisto och Putin i samma bastu med vodka och krigshistorier känns inte heller som en vinnarkombination.

Summa: 0-0. Putin hade nog helst grävt upp Kekkonen ur hans grav och skickat honom för renovering till Putins och Berlusconis egen plastikkirurg. En tyst uppstoppad gammal president är Putins val.

Alltså leder Ninistö fortfarande 1-0

Barrack Obama
Det här är en walk over för Haavisto. Obama kommer självklart vilja ha massor fina bilder där han kramar om finska presidenten medan Michelle sitter och diskuterar armhävningar med Haavistos snygga man Nexar Antonio Flores. Niinstö är helt klart omkörd före racet ens startat, ifall han inte illa kvickt tar på sig en minoritets egenskap som att tex bli transvestit under arbetstid.

Summa: klar 1-0 till Haavisto i USA.

Ställningen 1-1.

David Cameron och Nick Clegg
Bill och Bull på Downing Street är svårare att komma åt. Egentligen är dom ju sura över att England, som det enda landet någonsin som deklarerat krig mot Finland, inte bara tog hela jäkla landet och införlivade det i Commonwealth sfären med Drottningen som högsta hönset. Presidentval i all ära, men visst är de hunner innerst inne de där finska barbarerna. Måste Cameron/Clegg välja en av presidentkandidaterna så blir det väl Niinistö för han har ju ändå kritstrecksrandig kostym.

Summa: 1-0 Niinistö, men helst skulle Queen Elizabeth the second ha ställt upp i finska presidentvalet.

Ställning nu 2-1 Niinistö med Queen Elizabet och Kekkonen i kölvattnet.

Sarkozy
Den franska presidenten och Niinistö påminner ju verkligen lite om varandra till utseendet. Ganska korta och med stora stirrande ögon. Risken är att Carla Bruni skulle gilla Niinistö och det skulle Sarkozy aldrig tolerera, så han tar nog det säkra före det osäkra och röstar på Haavisto. Helst hade han sett att gamla statsministern Matti Vanhanen hade ställt upp som presidentkandidat. Han hade ju också mängder med barn och älskarinnor och dessutom ordnade han kvinnoaffärs skandaler bl.a. genom att internetdate’a.

Summa: svag 1-0 Haavisto bara för att inte orsakar svartsjukedraman i det Sarkozyska hemmet.

Ställningen är alltså 2-2 Niinistö – Haavisto

Fredrik Reinfeldt
Sist men inte minst kommer turen till Fredrik Reinfeldt. Reinfeldt gillar Niinistö, de talar samma politiska språk, det skulle båda för goda relationer mellan länderna och en sampolitik som vore så lugn att den kunde användas som gratis valium på Caremas inrättningar. Men! Reinfeldt är inte dummare än han ser ut. Han inser att efter Juholt-affären så finns det risk att Sossarna de facto hittar en partiledarkandidat som inte uppfattas som en vandrande trafikolycka. Och då måste Alliansen stå framme och hålla i sina nyvunna väljare som nu deserterat från S. Vad kan då inte vara bättre än en publikfriande HBT-president med snygg partner och blommor i håret. Självklart rekommenderar Reinfeldts PR-konsulter honom att stöda Haavisto och helt enkelt bara undvika att tala politik och i stället koncentrera sig på att rädda Pride-festivalen från konkurs.

Summa: klar 1-0 Haavisto om PR-folket får tala. Och det får dom i Sverige.

Vinsten går alltså till Pekka Haavisto. 

Denna vecka röstar jag också på Haavisto i finska presidentvalets andra omgång. Hoppas min Far förlåter mig och att min Mor blir glad. Huvudsaken är att jag kan reta upp några Sannfinnar på vägen.

Skattebonus, Sri Lanka och andra alternativ

Jag hade nöjet att skriva en artikel om Sri Lanka under hösten. Ni som varit generösa nog att sponsra Sverige AB med tillräkligt mycket skatter har redan kunnat läsa artikeln i Connoisseur. Vill man läsa mera om Sri Lanka så går det bra att slå in det som sökord här på bloggen och bl.a. läsa short stories jag skrivit under resor i landet. De porträtterar mig mer eller mindre smikrande inser jag, men det kan vara ovärdelig kunskap att tex känna till Thalagoyan, sötvattenskrokodilerna, lokala tredagars bröllop eller tåg-ruljansen i landet. Detta ifall ni skulle få för er att ni behöver sol och ljus mitt i vintern och helre reser till Sri Lanka än Karlskrona!

Vill ni veta mera om landet - maila mig!

- Sonja Catani egenutnämnd inofficiell spokeswoman för paradiset Sri Lanka

Jag har blivit färgglatt beige

Det finns ingen som klär så dåligt i rött som jag. Ingen. Jag älskar rött, men varje gång har på mig något rött så tittar människor medlidsamt på mig och undrar hur jag mår, om jag inte alls fått sova, om det var tre veckor sedan jag senast fått frisk luft, om jag tappat bort all smink, om jag har allergier, om någon närstående dött, om jag varit med om ett terrordåd, om jag sålt smöret och tappat pengarna! Jag fattade absolut ingenting tills jag såg sambandet: RÖTT! Jag såg formligen rött.

Jag klär alltså inte i rött, kan inte ens ha rött läppstift även om det är sådär Jessica Rabbit snyggt. Men nu finns det en bild av mig på Fading Beauties där jag har röda yllesockor, och konstigt nog lyckades det! Ingen har trott att jag haft insomnia i en vecka. Så jag bytte avatar-bilden och så bytte jag lite fler färger på bloggen och vipps, nu är jag beige, men med röda yllesockor!

Solen finns tydligen i Karlskrona!

Får via oväntade vägar höra, av Häxan Surtant, att det i Karlskrona finns något som heter Sol, Sand och Strand där man får ljusterapi mitt i denna mörka evighetsvinter. Har inte hört om liknande i Stockholm så nu bär det av på välbehövlig semester till Karlskrona!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Samlarmani på Idun Minerals

Upptäckte förra sommaren detta fantastiska mineral make-up märke Idun Minerals. Det passar mig perfekt för det motsvarar de krav jag ställer på kosmetika på alla punkter.
Idun är:
- fritt från kemikalier
- innehåller varken nickel eller krom eller, gud förbjude, bismuth
- nyanserna är perfekta för mig
- super snygga förpackningar designade av Patrizia Gucci
- svensk forskning

Men framförallt - sminket sitter som berget, det berget det är gjort av kanske? Mineralsmink är ju gjort av mineraler (som kanske man kunde ana av namnet) och mineraler finns ju i bland annat berg. Det var en ganska svepande förklaring, men ni förstår vad jag menar. Nu har i varje fall min samlarmani slagit till och jag kan inte få nog av dessa fyrkantiga underbara burkar som nu också finns i mini-format för resor. Jag kan verkligen rekommendera Idun Minerals.

Dessutom har jag sparat det bästa till sist! Sminket har visat i studier att det ha en synbar effekt både på att reducera rynkor och att ge huden lyster och elastisitet. Så jag berättigar min samlarmani med att konstatera att Idun Minerals gör mig yngre.

Märks det att jag har en lätt åldernojja som kryper över mig?

PS. Jag har haft nöjet att jobba med dem tidigare, men de är inte kund till mig nu, så detta är en helt opartisk åsikt som jag inte får betalt för att ha eller uttrycka!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Keso, Clark Gable och Mumin

Största delen av mitt liv har jag varit ganska lyckligt opåverkad av hetsen runt kroppsideal. Det var alltså tills en klok liten dam pekade på mina ben och tyckte att dom liknade Keso. Vad är detta med Keso? Först påstås det att Keso är gjort av malda Mumintroll och nu påstås det finnas på mina ben.

Jag blir inte alls glad. Därför har jag ÄNTLIGEN tagit mig i skinnet (Keso-skinnet) och tvingat in mig på anstalt, dvs gym. Så nu glider jag runt på Grands underbara gym och hoppas få träffa Clark Gable.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Grattis Sonja Catani 3 år

Ganska kul, här sitter jag och förundras över Johan Ripås och Nikke Lindqvists projekt om digital identitet (se tidigare post) och så slår det mig: JAG FYLLER 3 ÅR IDAG! Idag är exakt tre år sedan jag tog det stora klivet in i den digitala världen och började fylla min digitala identitet med texter, bilder, tankar och små finlandssvensk'ismer (och säkert mängder med stavfel). Jag hade en klar och tydlig plan och jag höll mig militäriskt till den. Jag visste exakt vad jag skulle säga, var, när och hur. Ungefär. Självklart höll regimen ungefär lika långt som mitt tålamod i all allmänhet, dvs ganska snart svävade jag ut och min digitala identitet blev färggladare, personligare och fick många fler likheter med Sonja Catani IRL, inklusive förmågan att vara mer och mindre aktiv i olika perioder.

Nu har jag lovat bli mer aktiv igen. Så idag firar jag 3 års kalas för min digitala identitet.

Grattis på födelsedagen Sonja Catani. Här kommer en länk till ditt första trevande steg från att vara anonym på internet till att ha Lyckofaktor 100, den 15 januari 2009.

PS. bilden är från en annan av mina födelsedagar

Du är vad du äter, Johan Ripås!

Läser Johan Ripås blogg. Eller det var väl ett understatement. Det korrekta uttrycket vore "Jag läser Johan Ripås bloggar", för det finns väldigt många av dem; bildbloggar, infobloggar, soppbloggar som inte innehåller recept (skärpning där!), microbloggar (så kallades faktiskt Bloggy ursprungligen) och ett antal 100 andra ställen där han översvämmar oss med klokheter. Det är riktigt kul att följa Johan och hans projekt. Googles stora Gudfader Nikke håller på och lär Johan Ripås att koka kaniner. Detta gör mig ännu purknare över att det inte finns recept någonstans. Och så läser jag dessutom Johans bloggpost om "Du är vad du skriver" som är en mycket illa dolda ordlek med mediauttrycket "Du är vad du äter".

Så jag får hjälpa Johan Ripås på traven. Här kommer en länk till massor goda recept med kaniner.

Länk till kaninrecept.

I en annan bloggpost skall jag kontra med "man är hur man skriver". Mera om det då. Kanske kommer det ett recept med kaninmat också, för er som hellre matar era kaniner - än kokar dem.

Kvinnors rätt att rösta

Var på Piratförlaget på en väldigt inspirerande presslunch. Har nu en än större hög böcker att njuta av, och fler på önskelistan. Speciellt inspirerad blev jag av Sara Lövestams bok "Tillbaka till henne" som knyter ihop nutid och sekelskifte (det föregående alltså) och framförallt behandlar ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat: kvinnlig rösträtt!

För att fira detta skall jag göra min fosterländska plikt och gå och rösta. Inte för mitt andra medborgarland Schweiz, det innebär fortfarande en resa till Chur och trängas på ett torg och skrika ut sin röst samtidigt som alla män är smått chockade över att kvinnor äntligen får göra det. Nej denna gång för mitt första medborgarland Finland som faktiskt var först i Europa med att inse den kvinnliga styrkan och ge oss rösträtt!

Och ja, det är ingen valhemlighet, jag röstar självklart på den kvinnliga presidentkandidaten. Den finlandssvenska kandidaten Eva Biaudet.

- Posted using BlogPress from my iPhone