Med jämna mellanrum försöker jag lära mig att säga nej. Det går sisådär bra. Egentligen funkar det inte alls bra. Man kunde säga att det går ungefär lika bra som det går att lära mig att åka långfärdsskidor.
I min iver att lära mig säga nej frågade jag igår på Twitter hur man gör. Fick genast svar av Martin Snygg (ja han heter så! jag vill gifta mig med honom för jag vill heta Sonja Snygg)
Dialog:
@sonjacatani
MÅSTE lära mig säga nej!!!! Hur gör man?
@martinsnygg
berätta gärna om du får reda på det.
@sonjacatani
OK jag tar reda på hur man säger nej, du kollar upp var man köper extra timmar till dygnet? deal?
(två sekunders funderingspaus från Sonja)
vad bra att jag genast svarade OK.... istället för NEJ ;)
@martinsnygg
hahaha!
Hörde ni hans skratt? Ja precis så skrattar alla åt mig när jag pratar om att lära mig säga nej.
Min lilla Cirkusprinsessa funderade härom dagen på ordet OK, det skriver nämligen alltid hennes Mormor som svar när vi frågar om hon hinner prata på iChat. Cirkusprinsessan älskar OK, det är lätt att stava och ett bra svar på alla frågor så som: Mamma, kan jag få en skunk? Mamma, kan jag få en Barbi-pojke? osv.
Senare samma dag i bilen så sade hon Mamma, vet du vad NK är? Det är motsatsen till OK, det är Nej.
Så nu skall jag lära mig säga NK.
No comments:
Post a Comment