Idag hittade jag en hund hemma hos mig. Ingen aning om varifrån den kom, men den var väldigt söt och jag döpte den till Rufus medan jag sprang runt i grannskapet och sökte en ägare. (Notera den temporära lösningen med hopprep som koppel) Rufus var störtnöjd och drog mig in och ut i trädgårdar. Jag ringde duktigt på alla dörrklockor, men ingen kände igen Rufus.
Tillslut ringde jag polisen. Efter tio minuters telefonkö blev jag kopplad till Norrtälje polisen. Vad tänkte dom på i växeln? Att hunden sprungit från Norrtälje till Djursholm? Dialogen med den trevliga polisen gick i kort ut på: jaha grattis då, du får hålla hunden tills en ägare ringer.
Rufus och jag tittade på varandra och bestämde oss för att gilla läget. Vi åkte till affären och handlade hundmat och till dagis och hämtade Cirkusprinsessan som blev överlycklig trots att jag försökte berätta en tårdrypande berättelse om den riktiga matten som säkert var utom sig av oro.
Nå vår hundägartid blev inte så långvarig. Vi behövde varken omboka helgens program eller inhandla hundkoppel, -säng eller -vitaminer. Den riktiga matten hittades och det visade sig att Rufus heter Milou.
Jag undrar fortfarande vad den trevliga polisen i Norrtälje heter!
---
Posted from my iPhone
No comments:
Post a Comment