Snubblar i en bok över ett nytt uttryck som jag genast inser att jag måste googla. Nu är jag lite skeptisk mot Google och är osäker om jag verkligen kan jubla och hoppa jämfota över att äntligen blivit definierad. Jag håller tillbaka den initiala lyckan. Måste försäkra mig om den vetenskapliga riktigheten i upptäkten först.
Medan jag fortsätter undersökningarna tillåter jag mig att njuta av ordet. Gerontofil.
Jag gillar uttrycket redan i form och uttal, det rullar och är både mjukt men har ändå R och hårda konsonanter. Gissar att skåningar skulle uttala det ännu vackrare. Gerontofil. Jag älskar skånska, talk skånska to me. Undrar hur det skulle låta om en Norrman uttalade det? Gerontofil. Jag gillar nämligen norska också. Just då slår det mig att om norska väninnan och James Bonds Chef (M som talar skånska och uttalar Bond: "böund") fick barn, så skulle ungarna tala en oemotståndlig dialekt.
Över till gerontofil, det underbara ordet, med den enligt Google, underbara innebörden. Jag är nog gerontofil.
För att försäkra mig om detta oemotståndliga ord och dess innebörd, slår jag upp gerontofil i Nordisk Familjebok (anno nittonhundratjugonio) och inser till min fasa att det inte finns med!
Tappade hela min nyfunna identitet på ett ögonkast. Vad skall jag nu kalla mig för?
-- Post From My iPhone
1 comment:
Om du gillar skånska och norska, så är nog den ultimata personen för dig att lyssna till en från Bergen/Norge :)
Post a Comment