Att tappa fingrarna

Känns som om jag tappat fingrarna. (borde helt klart ha köpt den där försäkringen) Inte pga kölden, utan för att jag inte skrivit så mycket under de senaste månaderna. Jag mår verkligen dåligt av det. Dessutom känner jag mig som en kommunikationsexpert som är i helt fel yrke. Kombinera det med att känna sig som en sextonåring i en trettiosjuårings kropp. När hände det? När förvandlades man från Mademoiselle Giraffe till Barbamama?

Skrivkramp i finlands-svensk tappning, KOM TILLBAKA!

PS. Notera Post-it och TO-DO lapparna. Känner någon igen mig?

En perfekt fredag

Röding i ugn med rostad fänkål. Balsamvinegärtomater med zucchini och broccoli. Tryffelrisotto med pilgrimsmusslor. Goda vänner och pinot noir och receptet är fulländat!

Hoppas jag har några vänner.


---
Posted from my iPhone

Vintern är kommen!

Säkra tecken att vintern kommit:

Det finns inte ett tillräckligt stort lager av Försvarets hudsalva på det nya Apoteket, eller Apotek1, eller något av de nya ickestatliga instanserna som säljer medikament, för att hjälpa mig. Exakt samma dag som vintern kommer så händer något. Hela jag förvandlas till en pimpsten (låter som en sliskig man i brun läderhatt med utsvängda röda nylonpolyester byxor som står i en shady part av Harlem och säljer... stenar). Vintern kommer, hela jag bara blir krut-torr och spricker, förra året använde jag kräm för sprukna hälar i ansiktet. Känns som om man helt enkelt kunde använda hela mig som avancerad exfoliator om man vill. Kanske en passande text i en dateing annons "torr i huden? kontakta mig, den livslevande skrubbande pimpstenen (inte den i Harlem)"

Jag äter trippel-dos Imedeen och hoppas innerligt att det skall hjälpa mig. Om inte annat så kommer jag troligen att se ut som en femtonåring i huden efter den kuren. Och på tal om att inte vilja bli stor. (Fina lilla krumelur, jag vill inte bliva stur! Återkommande tema): Tvingade mig själv att samla vuxenpoäng: Jag har äntligen bytt till vinterdäck. Eller ok, Veho har gjort det. Dom till och med påminde mig om det (de är så duktiga på att påminna mig!). Cirkusprinsessan frågade om jag var nöjd med mina stödhjul och jag får på näthinnan en tydlig bild av oss i Smurfomobilen, tryggt och stadigt susandes fram i halkan med snygga stödhjul stickandes rakt ut från vad-nu-sen-den-där-delen-ovanför-däcken-kallas-för. Kanske dom är rosa, domdärvåra stödhjul?

Hur som helst, vintern är kommen. Jag har gått i ide och jag upprepar mina gamla mönster. Skriver, njuter av att vara hemma med Cirkusprinsessan (för ett år sedan hade vi redan julgran! red. anm.), lagar rice 'n curry i timmar och har till och med strukit kläder och talat med Mor.

Välkommen Vinter! Jag är förberedd. Med vinterdäck, stödhjul, Imedeen och Scholls kräm för spruckna hälar.



PS. ser ni hur många länkar det blir när jag tänker på mitt liv bakåt? Varför finns det inte framåt-länkar? Återkommer i det temat!

Vinterbad mot ökentorka?

Min kära Mor fyllde trekvarts sekel härom dagen. Jag fick en jätte vacker bild av henne från firandet och insåg att hon kunde vara min syster. Lilla syster. Det påminde mig om en gång för länge sedan i London då vi var och handlade och två unga snygga, vältränade killar började flörta med mig. Trodde jag. Efter en stunds "So do you come here often"-one liners så bjöd den ena killen ut min Mor. Den andra gjorde ingen ansats att be ut mig.

Vad är Mors knep då? Förutom att hon under samma vår lyckades få Mick Jagger att bära hem hennes matkassar bara genom att se lite hjälplös ut inför vandringen upp för Richmond Hill. Jo, hon vinterbadar. Det måste vara tricket, för det kan inte vara gener kan jag konstatera då jag ser mig själv en vintermorgon i spegeln. Själv kämpar jag med diverse medikament och dyra krämer för att hålla ökentorkan som huden lider av, på avstånd. Kanske jag kan vinna en vecka ungdomligt utseende på detta? Kanske jag borde sätta en vattentunna ute i trädgården att doppa mig i varje morgon?

---
Posted from my iPhone

Säkra tecken i tiden

Det började med en tweet från Finland efter ett möte:

Hint nr 1 att man är i Finland: man får rulltårta på möte!

Sen rullade det på med utvalda Tweets och direct feed till Facebook och massor kommentarer.

Hint nr 2 att man är i Finland: fotgängare väntar vid övergångställe. Går de ut på gatan så får man lagligt köra över dem.

Hint nr 3 att man är i Finland: extremt behov att twittra om kulturskillnader

Hint nr 4 att man är i Finland: man blir stoppad av polis om man talar i mobil och twittrar i trafiken

Hint nr 5 att man är i Finland: man kan lura polisen att man är svensk

Hint nr 6 att man är i Finland: det är tillåtet att ingå slagsmål med pensionärer när man skall tränga sig in i Stockmanns hiss

Hint nr 7 att man är i Finland: pensionärerna vinner hiss-slagsmålen hands down varje gång

Hint nr 8 att man är i Finland: dom spelar ABBA på hippaste radiokanalen

Nu kan jag bara inte sluta! Hittar säkra tecken i tiden om var jag är och vilken dag, vart än jag vänder mig. Flera sammanställningar kommer. Just nu kan jag bara konstatera att ett säkert tecken på att det är höst är mängden vitaminer, kosttillskott och annat jox man proppar i sig varje morgon. Dagens dos ovan.

Nej jag är inte alls sjuk, det är precis det jag undviker...








---
Posted from my iPhone

Svenska Dagen, lyckliga finlandssvenskar och stolta finländare

Sitter i ett helt annat land än mina egna, men ett land känt för sin nationalism och stolthet. Stolthet för allt från maten (ingen annan kan äta sniglar som de), till språket (ingen annan kan krångla till ett uttal som de) till presidentens älskarinneaffärer (inget annat land skulle välja bort en kvinnlig president bara för att de då skulle missa de roligaste kärleksaffärerna).

Inte av direkt samma orsaker, men ändå, är jag otroligt stolt över att vara finlandssvensk. Och ännu mera stolt blir jag när jag inte är i Finland. Min nationella stolthet sträcker sig t.o.m. till att vara finländare! Finne är man inte som finlandssvensk, men finländare, de kan vi gärna vara.

Newsweek har utnämnt Finland till världens bästa land att bo i. Tror ni mig inte? Läs här. Det smått komiska är att mina två andra länder som jag bor och är medborgare i, kommer på andra och tredje plats. men Finland är alltså världens bästa land enligt Newsweek. Och vem skulle ge sig in i en debatt med Newsweek? Samtidigt har Svenska Folktinget i Finland gett ut en rapport om finlandssvenskarna som påvisar statistiskt att finlandssvenskar kort och gott är lyckligare, lever längre och har bättre omständigheter i livet än referensgruppen. Med andra ord är vi världens lyckligaste folk. Om detta skulle Bengt Lindroth skriva i senaste numret av Axess, men artikeln ramlade av kärran halvvägs och slutade inte så bra. Det blir en annan historia och hoppeligen är hans historiska jämförelser med 30-talets Tyskland inte att ta på alvar.

Idag är det i varje fall Svenska Dagen. Läs mera om det här. Och det finns ingen som är stoltare än jag att vara finlands-svensk. Lyckliga lyckliga jag!

Min date med Loa Falkman

Jag har varit på date med Charmören! Charmören Loa Falkman. Vilken man, han är helt enastående.

Läs artikeln här: Sonjas date med Loa sid 11

---
Posted from my iPhone

Ett pärlande skratt

Ibland är det underhållande att lägga ut en bloggpost som bara en person förstår.

Saknar ditt pärlande skratt (och även vårt gemensamma "räkänauru")

---
Posted from my iPhone

Marcus Englesson på Galleri Eklund

Fick mail från Maggan som har Galleri Eklund. Sista veckan med Marcus Englesson utställningen. ARGH. Jag skall ju till Rivieran och skriva klart mina projekt. Kommer missa utställningen.

Ordspråk som flyger genom min hjärna:
"fånga dagen"
"skjut inte upp till i morgon det du kan göra idag"

Iofs tror jag att min plånbok är lycklig varje gång jag missar en utställning hos Maggan, hon har nämligen en förträfflig smak och jag har inga fler tomma väggar.

Ny resebyrå, Marrakech och en Bonita med idéer

För några veckor sedan började en mail-loop med subject "vi ligger med olika". Idén för sloganen kom egentligen från Fredrik Federley på Twitter där han berättade att hans kompis skrattat åt Aftonbladets kampanj "vi gillar olika" och därför döpt om den. Ja mail-loopen mellan kanske 20 väninnor fick i varje fall många roliga vändor och en kär väninna (låt oss kort och gott kalla henne Bonita) bjöd oss alla till Venezuela, då kom vi på den eminenta idén att börja med att låna min kompis fantastiska villa i Marrakech. Eftersom det nu går billiga direktflyg dit så räknade vi ut att vi kommer spara så mycket pengar att vi sedan kan flyga business class till Isla Margarita och spendera en vecka i Bonitas semestervilla och bada i champagne senare i vinter.

Marrakech nästa alltså. Livboj såg genast likheterna med vår favorit BBC TV-serie Absolutely Fabulous (Ab Fab i fansens vardagstal) och Bonita blev överlycklig och vill absolut sälja någon på marknaden. Glamorösa-M och Vackra-L avböjde att bli sålda annat än om priset var minst femtio kameler som kunde parkeras i passande trädgård i Djursholm. Hollywood-C tog sig an ansvaret att transportera dem hem. Hon som inte gillar knäckebrödsmulor i sängen kom på att vi skall starta en egen resebyrå efter att ha läst igenom vår hundratretton mail långa mail-loop, varmed Monaco-väninnan genast utnämnde mig till VD och Cirkusdirektris för resebyrån Fab AB. Vi har nu genom vår bokning lyckats belägra hela främre delen av flygplanet och Greta Garbo har ställt in sig på att få göra damage control under hela flygresan bland de stackars medresenärer som inte hade räknat med att vara med på Fab AB's champagne tour.

Bilden ovan är av ett nyhetsbrev som jag fick på mailen idag. Insåg att jag nog borde meddela avsändaren att de inte skall sälja resor till första veckan i december. Det finns nämligen en stor risk att deras resenärer inte är så väldigt imponerade av konkurenten Fab AB's trogna klientel.

Jolly Bolly Dear! See you in Marrakech.

På farligt vatten

Onsdag morgnar befinner sig ett större antal väldigt busiga dagisbarn i en simbassäng med en smått utsliten simlärare i passande äldre ålder. Simläraren i passande äldre ålder har en fantastisk dialekt som han själv skrattar åt när barnen stirrar oförstående på honom då han ryter order: "no ongar tar ni varsin körv". Vad han menar är: "Ta omedelbums en av de  där pastellfärgade frigolit flytgrejerna som ser ut som långa tuber".

X antal föräldrar står vid bassängkanten och håller på att rinna bort i värmen medan de förgäves ropar instruktioner till ungarna som flyter och sjunker med pastellfärgade körvar runt i bassängen. Efter andra gången med denna övning står ett antal föräldrar, undertecknad inkluderad, och diskuterar om att någon kanske borde vara fysiskt i bassängen och handgripligen hjälpa simläraren att hålla pli på ongarna. Då hörs ett heroiskt "Ja-men självklart, jag kan göra det. Varje onsdag morgon. Inga problem!" Vi klappar alla i händerna åt denna enfaldiga, men numera innehavande hjältestatus, förälder som frivilligt sträcker upp handen och anmäler sitt deltagande i bassängen, varje onsdag morgon. Ja, alla klappar inte i händerna. T.ex. jag klappar inte i händerna för jag inser att det är jag som står med handen uppräckt och nu får stående ovationer från de andra föräldrarna.

Som om ni undrar var jag befinner mig varje onsdag morgon så är det i en bassäng med en massa busiga ongar, en smått utsliten simlärare i passande äldre ålder och inte att förglömma: de pastellfärgade frigolitkörvarna.

Det paradoxala Malmö

Sitter i flyget på väg till Malmö och läser dagstidningarna. I SvD läser jag ett heluppslag om över 50 skottdraman på öppen gata under senaste året i Malmö. Likheterna med 90-talets Lasermannen som i Stockholm sköt invandrare är omöjliga att inte tänka på. Detta är väldigt skrämmande. Jag tänker att jag nog helt enkelt måste vara knäpptyst hela dagen för att inte bli avslöjad som invandrare med risk för mitt eget liv.

Öppnar sedan Dagens Industri och ut ramlar en bilaga med den barocka rubriken "Det nya Malmö".

Ja just det ja, välkommen till Malmö!




---
Posted from my iPhone

Mitt sociala nätverk är vetenskapligt!

Idag-sidan i Svenska Dagbladet påbörjar en ny artikelserie om sociala nätverk. Otroligt intressant och välskrivet och tänkvärt. Det handlar egentligen om teorin "du är vem du umgås med". Vilket ger mig bevis på att jag nu kan hänvisa till tvärvetenskaplig forskning för att förklara den enorma drivkraften att omge mig själv med positiva, glada, generösa, intelligenta, framåtsträvande, empatiska och sprudlande människor, som de i sin tur omger sig med positiva, glada, generösa, intelligenta, framåtsträvande, empatiska och sprudlande människor.

Tänk så lätt det blev! Jag kan faktiskt vara den jag vill bara genom att omge mig med dem jag vill. Visst tangerar detta min lite mindre vetenskapliga teori om att good things come to good people and bad things come to bad people.

Läs min egen teori om detta fenomen under rubriken Botanical Love now featured in friends

Ni kan läsa hela artikeln på SvD.se här. Boken som ligger till grund för artikeln heter Connected av Christakis och Fowler.



Nobody who dances can be miserable! Surround yourself with dancing friends and dance through life!

---
Posted from my iPhone

Tillkännagivande: Sonja Catani kryper till Spotify korset

Efter att ha fått en mildare utskällning och lätt dåligt samvete över lunch idag, så har jag nu äntligen krupit till korset och skaffat Spotify.

Jag har bara en spel-lista, Mozart Opera. Men jag kan lyssna på den oändligt mycket med Premium abonnemang.

Dags att läsa instruktionerna?


---
Posted from my iPhone

Entreprenörshäxorna är coola!

Jag hittar en länk till Entreprenörshäxorna. De har citerat mig från ett föredrag. Skrattar, för jag beskrivs både som "PR-människa" och indirekt som "säljexpert". Måste leva upp till ryktet nu.

Men Entreprenörshäxorna är coola. Eller vad sägs om sloganen "kvinnliga entreprenörer med patina". Jag hoppas min patina skulle räcka till och att jag kunde hänga med på ett hörn där. Jag vill vara en häxa!

Läs deras pitch här och se deras blogg

Om häxorna

Entreprenörshäxorna bloggar anonymt om livet som kvinnlig entreprenör. Vi är kvinnor i en mansdominerad bransch. En gång var vi ”duktiga flickor”. Nu är vi tanter men tycker fortfarande att vi är rätt duktiga… Är du också en häxa? Kontakta oss. entreprenorshaxorna@gmail.com

Ljusa enrummare!

Talgoxar, rödhakar, gråsparvar, oxsvansar och rödspättor eller vad nu sen alla gulliga småfåglar heter, hänger i mitt lilla päronträd och hackar på lyktorna.

Tror att det gått ett rykte i småfågelvärlden om att man kan hyra ljusa enrummare till vintern i familjen Catanis trädgård.


---
Posted from my iPhone

Sluta samla - börja konsumera

Jag har en total samlarmani, på många saker, men mest på böcker. Det finns böcker i bokhyllan som täcker mesta tomma väggytorna i huset, de finns brevid sängen i vingliga höga staplar, i skåp, på köksbänken, i gästrummet och till och med på toaletten (detta är Livbojs verk, hon möblerar alltid om i mina böckers oordning när hon kommer hit). Nu måste jag ha boksamlarmanidetox och lägga in mig på Boki Ford kliniken (en filial till Betty Ford) för okontrollerbart samlarmissbruk. Jag måste konsumera alla böcker som ligger i staplar före jag köper en endaste en ny bok.

Börjar med nobelpristagarens Stygga flickans rackartyg som i ett år samlat damm brevid sängen, under Herta Mullers bok, ovanpå Doris Lessings. Inte en ny bok inhandlas före jag läst igenom minst hälften av de samlade verken som står som moderna konstverk i högar runt om i huset.

Jag lovar!

---
Posted from my iPhone

Nu blir det andra bullar!

Idag är det inte bara Internationella barndagen, det är även djurens dag, internationella dagen för boende och bebyggelsefrågor samt självklart den dagen som mest firas i Sverige förutom Kungliga Bröllop, dvs Kanelbullens dag (only in Sweden!). I finlandssvenska världen skulle den samma dagen då kallas för Örfilens dag, för kanelbulle heter de facto örfil och inte kanelbulle!

Nu skall ni få se på andra bullar, jag bjuder på gratis örfil till alla som känner sig manade att fira en till dag med tema.

---
Posted from my iPhone

Borgmästare i min egen by

Sitter och skrapar mig i det kliande hårbottnet (nej vi har inte löss, jag har nyfärgat hår). Försöker få ihop ett 45 minuter långt föredrag om geopositioning för ett seminarium "Location Based Boom" nästa vecka. Jag skall tala om PR och kommunikationsmöjligheter inom socialamedier kopplat till geopositioning. Hängde ni med? Nej det gjorde jag inte först heller. När den trevliga Christer  kontaktade mig i våras och undrade om jag kunde ställa upp, frågade jag; "men vad skall jag tala om?". Hans svar gick ungefär ut på att detta är något du kan spåna helt fritt om, ingen vet ju riktigt vad som kommer att hända med geopositioning. Ingen stress tänkte jag, det här har säkert hunnit utvecklas under sommaren och till oktober måste det ju finnas massor exempel att ta till.

That would be a no then. Det finns inga exempel. Jag har talat med PR-proffs, journalister, marknadschefer på företag som kunde vara kunder för dylika tjänster, ja jag har till och med försökt tala med min Mor. Ingen förstår riktigt vad det gäller och hur det skall användas. Men det finns ett intresse. Jahapp. Så jag skall tala i 45 minuter om ett intresse. Spännande. Captivating. Gissar att publiken kommer att sitta som på nålar av förväntning och kanske ge mig stående ovationer efter att jag berättat om hur man kunde applicera detta i dateing games. Vilket är mitt bästa exempel tillsvidare.

Behöver inspiration och loggar in på Foursquare (en av apparna som fungerar på geopositioning). Och det är då det händer! ÄNTLIGEN. Jag har blivit Mayor i mitt eget hem. Tidigare har någon som heter Niklas N och som troligen är AIK'are (för han har en AIK logga som bild) varit Mayor i Bullerbyn. Jag förstår inte hur han kunnat vara Mayor i mitt hem för jag har aldrig träffat någon med en AIK logga som profilbild och skulle jag ha sett honom hemma hos mig så är jag ganska övertygad om att jag hade noterat det. Men seninuminsann nu är JAG borgmästare i mitt eget hem. Äntligen.

Hur kan detta användas i PR-syfte? Ingen aning ännu, men snart kommer jag nog på det.

Vänligast tecknar jag, Sonja Catani, Borgmästare i Bullerbyn


---
Posted from my iPhone

InvandrarDemokraterna Tillsammans, Choklad och Aliens

Ja man kan ju kalla mig impulsiv, det är nämligen ett av de bästa adjektiven för att beskriva mig. Förutom otålig, multitasking, spontan, livlig, oöverlagd, omedelbar, oreflekterad, plötslig, instinktiv och snabbfotad. Igår fick jag Facebook mail av InvandrarDemokraterna Tillsammans som skriver "Du har rätt, dags att starta ett invandrarparti". Hur reagerar jag? Jo med att blixtsnabbt replikera "Game on" och bli kompis med InvandrarDemokraterna Tillsammans på Facebook. Och sen då? Hur hade jag tänkt mig detta? Vipps, är det 2014 och vi har ett nytt parti och får 20 mandat i riksdagen och åtnjuter vågskålsposition mellan blocken. Ja, ungefär så tänkte jag nog. Och så är jag svensk medborgare, har vunnit trettiomiljoner kronor på någon typs spel som jag aldrig spelar på och alla människor är snälla och glada och man kan äta hur mycket choklad och ostbollar som helst och fortfarande se ut som Angelina Jolie (när hon inte är gravid).


Idag tvingas jag erkänna att det egentligen är 2010, jeansen ryms inte på mig efter en hel Fazers Blå chokladkaka till morgonmål och VEM är egentligen InvandrarDemokraterna Tillsammans? De har 15 kompisar på Facebook. Många stoltserar med att rösta på Vänstern och så lilla blåa jag från Djursholm, som inte ens får rösta i svenska riksdagsvalet. Tänk om de egentligen är en sekt? Tänk om de är aliens från Jupiter som kommit hit för att infiltrera Sverige i hopp om att få obgränsat med Marabou choklad som drivbränsle till deras ekologiska rymdfartyg? Varför måste jag alltid vara så spontan och hoppa på alla idéer. Eftertanke och en enkel fråga om vilken partipolitik som gäller och vad är deras tankar runt choklad hade kanske varit ett första intelligent steg före "Ja, Game On"-svaret.

Om ni inte hör något från mig på några dagar så föreslår jag en skallgång genom universum på väg mot Jupiter. Troligtvis sitter jag fast i något jupiterianskt fängelse åttalad för stöd av ekologiskt drivbränsle från rymdfartyg.

PS. Se ovan InvandrarDemokraterna Tillsammans' logo. En elementär fråga; hur ser Sverige ut fotograferat från ett rymdskepp?