Mellan envist barn och pensionär som inte tar instruktioner så blir det intressanta dagar i backen. Mest har jag möjlighet att sitta på rumpan vid kanten i långa backar medan jag kan studera olika skidare som inte tillhör min familj och själv riskerar jag urinvägsinfektion. Snowboarden är bara ett stoppverktyg för att förhindra mig från att glida ner nån kilometer på rumpan till närmaste champagne utskänkningsställe. Detta emedan pensionären envisas med att vi skall skida som om vi alla var det nya svarta (ja pensionär är det nya svarta) och barnet inte alls vill vara svart eller ens röd, vad gäller val av backar alltså. Själv är jag bara rosa i en chockrosa jacka som en stor stopprosa skylt mitt i backen med snowboarden som stopp.
Varannan dag bestämmer barn, varannan pensionär. Varannan sitter jag i barnbacken och studerar skidstilar. Roligast är två italienska barn i treårs åldern som vägrar ta order av snygga skidläraren. Dom störtar rakt förbi svansen av lydiga barn som plogar, italienska busungarna svischar förbi snygga skidläraren och sträcker armarna rakt upp, skidorna rakt ner och skriker rakt ut JIHUUUUUU hela backen spikrakt ner, förbi liftkön och rakt in i alla morföräldrar och en finlandssvensk mamma som sitter längst nere och beundrar ättelägg som kommer ner i en lite lugnare och lydigare takt och stil.
I morgon är det igen dags för pensionärsskidning och urinvägsinfektion och knäppta händer då jag ber sakta om att ingen bryter ett ben och att jag kanske får bestämma var vi skidar någon dag typ år 2024....
No comments:
Post a Comment