”Det är antingen jag eller
en hund!” Famous last
words som min man yttrade under våren. Två minuter senare hade jag hittat
dvärgtaxen Hugo på Blocket och två
dagar senare åt Hugo upp min pälsmössa i vår soffa.
Jag har alltid
haft hund. Labradorer och Dalmatiner. Nu var det dags för en liten hund. I
utbyte mot min man alltså. Vissa påstår att han min man har taxben – så det
blev en dvärgtax av respekt för igenkänningsfaktorn, nu när det
fortsättningsvis bara skulle finnas en man i huset; Hugo. Hugo är i och för sig inte
man i huset, han är KUNG. Kung över hela Strandvägen och halva Djursholm.
Före jag hämtade
Hugo, som tyvärr bytt hem några gånger i sitt 7-månader unga liv, så ringde jag
uppfödaren för att ställa några kontrollfrågor. Ville ju liksom inte köpa
grisen i säcken, eller taxen på Blocket, utan att ha koll. Hon bedyrade att han
var fantastisk och hade finska morföräldrar. Trodde då att hon syftade på
taxmorföräldrar, men är inte så säker nu längre.
Men jag fick
tillfredställande svar på samtliga viktiga punkter på min lista:
- Nej, han skäller absolut inte
- Nej, han drar aldrig när han går i koppel
- Javisst, han går jättefint utan koppel
- Nej, han skulle aldrig rymma
- Ja, skulle han komma en bit ifrån dig så kommer han genast när du ropar
- Ja, han klarar sig med hur korta promenader som helst
- Ja, han är jätte duktig med andra hundar
- Ja, han är hundra procent rumsren
- Ja, han äter väldigt sansat, inte alls som Dalmatiners som är konstant hungriga och stjäl mat
- Nej, han har aldrig tuggat sönder något och han lämnar skor i fred
- Nej, han ligger varken i soffor , sängar eller stolar, han lyckas ju inte ens hoppa upp
- Nej, för guds skull, han skäller inte alls, han är väldigt tyst
- Nej, han har ingen jaktinstinkt - det är det bästa med honom som dvärgtax
Ja det var alltså demo-versionen...
Som sagt, två
dagar efter att jag trade’at bort min man (han finns fortfarande till
försäljning på Blocket om någon är intresserad) mot en tax inköpt på Blocket,
så låg alltså taxen-Hugo i soffan och åt upp min pälsmössa (fail på punkterna
10 tuggar inte sönder något och 11 ligger aldrig i soffan), sen hoppade han ner
och markerade revir på äkta mattan i hörnet (fail på punkt 8 rumsrena hannen).
Men han var så söt så vi liksom störde oss inte på det. Men det där med att
ligga i soffan var helt uteslutet, så jag och barnet flyttade ner på golvet och
bäddade med duntäcken och monterade Netflix på en kartonglåda på passlig
tax-höjd och åt chips, för att hålla honom sällskap nu när han skulle lära sig
husets regler. Hugo som precis ätit en stor portion mumsig ekologisk svindyr
hundmat stal alla chips rakt av (fail på punkt 9 kontrollerad aptit).
På kvällen gick
vi en promenad och barnet som ville hålla i kopplet hamnade nästan på Astrid
Lindgrens akutmottagning med axeln ur led, så hårt drog den lilla 4-kilos taxen
(fail på punkt 2, går snygg i koppel). Men vi förlät honom snabbt för det var
ganska gosigt när han smidig som en tax-version av Staffan Holm hoppade upp i
sängen och borrade ner sig under täcket och låg och snusade i örat (fail på
punkt 11, ligger ej i sängen – är för liten). Plus att han snarkar vilket jag
hade glömt att kontrollfråga. Men vi sov sååå gott ända tills morgontidningen
kom runt 04:38 och han flög upp ur sängen, reste en enorm ragg som hade fått
ett piggsvin att gång igång på honom, rusade till dörren och skällde som en
rottweiler. Ja, det kan ju i och för sig vara bra med ett skrämmande tjuvalarm
typ rottweilerpiggsvin tänkte jag och förlät honom (fail på punkt 1, om
skällandet), men började känna mig lite skeptisk mot den finsk-ättade
uppfödaren och sanningshalten i det hon berättat för mig.
Hunden och jag
körde barnet till skolan, Hugo hoppade runt i bilen som om han aldrig varit i en
liknande eld-droska i sitt liv. Såg han en hund på gatan så tryckte han den
lilla blöta nosen mot rutan och yyyyyyyyylade. Fick en lätt tveksam känsla i
magen över hur det där med punkt 7 att träffa andra hundar skulle gå. Tänk om
han hatade andra hundar. Vid skolan skulle vi ta en promenad och träffar hurtiga-väninnan med hunden Titte. Som
parentes kan meddelas att Titte ligger nuförtiden på Mauritius på nervsemester
bekostat av oss och Landstinget. Hugo visade nämligen att han är jätte duktig
på att umgås med andra hundar (win på punkt 7) han formligen älskar andra
hundar, alltså verkligen ÄLSKAR! Hans öron flög rakt upp och såg ut som om
någon satt dem i hästsvans mitt på huvudet, svansen sköt rakt bakåt och han
sköt rakt framåt med galoppsteg och ett stegrande yyyyyyyl av glädje (det vi
hört i bilen var bara uppvärmning så där som operasångare värmer upp rösten med
skalor). Stackars Titte som är en ungefär 12 gånger större och 8 gånger äldre
retriver-dam backade rakt bakåt i förskräckelse. Hugo tog det som en invit och
kastade sig formligen runt halsen på henne och började pussa på henne helt
hysteriskt, inte så där smack-smack på kinden, utan rena rama slajmiga
långtradarkyssen, han stack tungan rakt in i hennes mun och vispade runt så
mycket han bara kunde, pausade bara för att yla och skälla lite mera. Titte var
förstenad av chock där hon stod med dvärgtaxen hängandes runt halsen, samtidigt
som han slickade i sig alla matrester som fastnat mellan hennes tänder (fail
alltså på både punkt 7 andra hundar och punkt 9 matvrak).
Efter att Titte
återhämtat sig och gett på käften åt sin nya beundrare, som inte alls fattade
vinken, så drog jag mig försynt bakåt höger för att ge honom en av de där
berömda korta promenaderna han så
gillar (punkt 6). Med min arm i nittiograders vinkel rakt ut från kroppen drogs
jag mot motionsspåret vid Djursholms golfbana. Han ylade lite på vägen, skrämde
slag ur en labrador och en terrier som båda fick dagens tandborstning och
jättekram av Hugo innan jag kände att nu skall vi testa på att gå lös. För var
det något jag ville att en hund skulle kunna, så var det att gå lös. Sagt och
gjort, jag kopplar bort Hugos koppel från det fina halsbandet med
reflex-blommor (reklamavbrott för Fia Bonds fina Herald & Ic la Chich
handgjorda halsband som du kan köpa här).
Ja det gick ju
bra. Han sprang runt mig i cirklar med nosen fast i marken. Inga problem, han
går ju hur fint som helst, inte direkt ”gå-fot” men han hålls ju nära mig,
tänkte jag. ”Nära mig”, var den sista snälla tanken jag tänkte på sisådär en
timme efter det. Förbi skuttade nämligen just då ett rådjur från Svalnäs-hållet
på väg mot skogen ovanför nionde hålet på golfbanan och tjoffs där var det
bruna strecket på nån decimeters höjd efter rådjuret. Jag kan säga att det är
fan i mig inte alls så enkelt att följa ett jaktskall i en skog! En förbannad
timme sprang jag runt och sökte dvärgtax-jäveln-som-absolut-inte-hade-nån-jaktinstinkt
innan jag hittade honom i ett blåbärsris, på rygg, flämtande och med en puls
närmare 200hps. (epic fail på punkt 1, 3, 4, 5 och 13 alltså).
Vid den här
exakta tidpunkten hade jag alltså levt knappt ett halvt dygn med Hugo och han
hade failat på v a r e n d a en punkt.
Men han är
världens absolut underbaraste hund! Helt fantastisk. Jag älskar honom! Jag
måste tillstå till hans försvar att på punkt 8 (rums-renheten) så är det
tydligen beroende på hushåll, vissa hem är han torrare än Sahara i, andra
hushåll som hemma hos C-Himmel så sätter han sig och markerar så fort han
kommer in. Ja sätter sig, han kan nämligen inte lyfta på benet utan kissar som
en taxtjej som gör en yoga-pose. På punkt 10 så vill jag också klargöra att han
inte ätit upp något sedan pälsmössan (förutom några smurf-figurer, en låda
giftiga kritor, en tandborste, en sten-jultomte stolt producerad på fritids och
varenda en dörrstoppare i gummi som han lyckas lirka bort från under dörrarna
på landet. Och ni kan inte gissa hur svårt det är att köpa dessa livsviktiga trekantiga gråa gummigrejer i dagens värld!). Han äter i princip bara sin mumsiga ekologiska svindyra hundmat,
förutom när han då stjäl våra koreanska råbiffar, gravade lax, macarons,
chokladpraliner och annat ovidkommande i det stora hela. Ja han bär runt på
skor ibland, men det är p.g.a. punkt 6, han hatar nämligen korta promenader och
kommer med joggingskorna när han tycker att det är dags att träna inför maraton
2020 i Aten. Han är världens bästa tränare på så sätt.
All in all är jag
ganska nöjd med att byta ut min man mot en hund, det är inte så stor skillnad
på dem – båda är översociala, drar åt fel håll, sover fast i mig, vill gå ut
hela tiden, är inte alltid helt rumsrena, ligger i soffan, kommer in med smutsiga
skor/tassar, stjäl mat i smyg, skäller på mig ibland, kan inte gå fot och
rymmer om det gäller jakt.
Bildtext: Den oskyldiga minen var en del av införsäljningsmaterialet....
No comments:
Post a Comment