Det började på Guggenheim museet i New York, jag hade sett Cattelans sista utställning, eller han påstod att det var hans sista utställning jag tror inte på det – är övertygad om att det kommer dyka upp en maskerad elefant eller trettiotusen uppstoppade duvor på Biennalen eller något annat ställe inom några år. Gick i varje fall förbi museets shop eftersom det finns två ställen var jag älskar att shoppa; museishoppar och flygplatser (i övrigt köper jag bara joggingskor på nätet). Där ser jag den mitt i allt; mitt barndomsminne! Det sköljer över mig, lyckokänslan, mjukheten när man smekte den, nyfikenheten på att se vad som händer om man drar ur proppen i botten och sen det eviga skakandet! Det var en halv glob fylld med vatten, låtsas snö och i detta fall en miniatyr av Guggenheim museet inuti. När jag var barn var det en jultomte på släde med ren och små granar. Jag ÄLSKADE den lilla snö-globen, men hade helt glömt bort att de ens fanns. Det var omöjligt att stå imot. Jag måste förstås bara köpa den, även om det kändes lätt o-kulturellt i jämförelse med alla konstböcker och högklassiga bokmärken som fanns till salu. Då jag betalade så mumlade jag generat något om att mitt barn hemma i Sverige aldrig sett snö och alltid önskat sig en dylik snöglob. Kanske inte världens bästa ursäkt, men det var det första jag kom på.
Några månader senare var jag i Paris med sagda barn (det snöade förövrigt på Euro Disney och var skitkallt och två timmars köer, barnet vill aldrig mera åka till Disney Land – check). I en affär ser jag ett Eiffeltorn i en snöglob fylld med glittrande disco-snö. - Den vill du väl ha?, utbrister jag entusiastiskt. Svar nej, vi hade fått nog av snö. Jag köpte den i smyg åt mig själv och då jag fumlade vid kassan så nickade jag konspiratoriskt mot barnets håll så att kassatanten skulle fatta att den ju absolut inte alls var tänkt åt mig.
Sen var det kört. Idag är min samling uppe i 23 snöglober. Det är överraskande var man faktiskt kan hitta dem i turistaffärer, tex på Maldiverna – där det rimligtvis aldrig snöar – den har dessutom blinkade små lampor som lyser upp den snöande korallen. Eller i en kyrka högt ovanför Bologna – då kommer snögloben med helgon och hela köret. Samma gäller Orange varifrån Jeanne D’arc flyttat hem med mig i sin snöyrande värld. Att hitta en i Schweiz med alptopp och tåg var inte så överraskande, men däremot att ha en med Burj Khalifa trots att jag aldrig varit i Dubai är lite mera överraskande. Den är mitt enda undantag, annars köper jag alltid snögloberna själv och måste ha besökt landet/staden/monumentet för att snögloben skall passa in i min samling. Men Burj Khalifa kommer från Sri Lanka, närmare bestämt en liten by utanför Kandy som heter Elkaduwa. Mina vänner har ett teplantage där och de hade fått Burj Khalifa silversnöande globen som present. När jag berättade om min samlarmani och förtjusning i de samma så envisades dom med att jag skulle ta hem den. Jag lämnade på morgonen några tusen rupee i ett kuvert med ett kvitto och ansåg att jag hade köpt den. Då räknas det nästan. Skall skriva Elkaduwa på den med tjock svart marker pen. Högsta bygnaden i Elkaduwa är förövrigt ca 2,5 meter. Men å andra sidan är det ca 1002,5 meter över havsnivån så det är ju definitivt högre än Burj Khalifa.
Moving on – jag har ett antal snötyngda slott från Loiredalen, Andalusiska landmärken, en kamel i Qatar (också med disco-lampa), en fyr från Finisterre vid världens ände som jag vandrat 120 kilometer till, lite Rivieran, Colosseum och förstås en stackars gondoljär som just nu kämpar sig genom en snöfylld kanal i Venedig!
Min mest extravaganta snöglob är en buddha-staty från Burma, han har massor-massor guldsnö runt sig. ”Real Gold”, utbrast säljaren som pressade ur mig ett alldeles för högt pris för snögloben i äkta plast med en liten propp i botten som jag är så sugen på att öppna och se vad som händer.
Min man uppmuntrar min hobby för han tycker mest att de är så roligt att se vilka ursäkter jag kommer med när jag smyger fram till kassan försöker se nonchalant ut och hitta på en ny bra orsak till varför jag köper detta horribla turistföremål. Tror att internationella sovenir-affärers-förening har lagt upp på sitt interna intranät en bild av mig med ett stort tack och en stjärna för att jag är VIP-kund och ensam håller igång produktionen av tackyga snöglobar i världen.
Nu snöar det för övrigt i vår egen bubbla också. Tycker Dom där i Öfvrevåningen kunde sluta ruska runt på den där snögloben med jorden inuti – jag vill ha VÅR!
No comments:
Post a Comment