Hur svårt kan det vara att hitta en fotoautomat? Framförallt, hur svårt kan det vara att minnas var man lagt sina tidigare tagna bilder? Varje gång jag skall resa till något land som kräver visum så är det samma situation; jag söker febrilt efter fotoautomater (VEM är det som sportar med att flytta runt dem?), hittar tillslut en automat som fungerar, detta brukar ta ca tre dygn i anspråk. Så får jag mina fasansfulla bilder där ögonen går i kors samtidigt som jag kisande försöker läsa texten ovanför den lilla kameran och blundar på grund av blixten som kunde lysa upp halva Bolivia nattetid. Bara det, att kunna konstverket med att blunda, kisa och skela på en och samma gång. Så ansöker jag om visum på något konstigt konsulat eller på en ambassad där personlaen tittar suspekt på mig. Står gravalvarligt och försöker blunda, kisa och skela för att på något sätt likna passbilden. Varje gång svär jag på att jag skall spara överloppsbilderna tills nästa visumansökan skall göras. Varje gång gömmer jag dem på ett så finurligt och bra ställe som bara är möjligt. Varje gång jag skall söka upp dem är dom så finurligt gömda att jag aldrig hittar dem.
Så förmiddagens program är att söka en fotoautomat och sedan blunda, kisa och skela. Hur skall kineserna annars känna igen mig?
No comments:
Post a Comment