Tro inte på allt du tänker? Och hundra nya vänner!

På Konsthallen Magasin 3 har de en ny utställning "Investigations of a Dog". Jag gillar verkligen Magasin 3, hela dispositionen av rummen för utställningarna, det mysiga cafét och den trevliga personalen. Som en väninna sade "här är det kul att hänga". Om hon syftar på coolt att hänga konstverk eller kul att hänga själv, eller med vänner, förtäljer inte historien. Själv har jag förärats ett fint turkost kort var det står 100 vänner. Det betyder att jag mittiallt blir väldans välbemött på muséer och om man läser det finstilta så betyder nog också att jag nu indirekt har hundra vänner och att de hoppas att jag snart skall skänka fantastiska konstverk, eller åtminstone testamentera en Koons hund eller dylikt vid min död. Måtte jag leva länge och hinna köpa en Koons hund innan jag blir upptäckt och utkastad ur gemenskapen.

Gladast idag blev jag dock inte av att titta på Koons utställda gris, utan av Lara Schnitgers roliga verk "Gridlock". Här trängdes one-liners som dröp av ironi, ilska och en smutta humor, allting i färgglada banderoll uppsättningar. Jag menar vem kan låta bli att dra på smilbanden när man läser: 
"My other Car is a Broom" 
"God is coming and is she pissed" 
"Keep your rosaries off my ovaries"
"Why can't I be rich instead of good-looking"  

Och till slut min favorit "Oh no, not another learning experience" 


---
Posted from my iPhone

Svensk midsommar i februari

Efter möte med hantverkarna som bor i min källare, så skall jag sitta hemma och skriva klart årsredovisning, power point, två artiklar, en pressrelease och lite annat smått och gott. Jag gillar att sitta hemma och skriva i köket. Jag har vacker utsikt, ingen talar i mitt öra, kaffet är perfekt och printern påminner inte om ett jätte monster som skriker ut skrivna orders om: fyll på papper, fel storlek på pappret, sväng på papper, hålade papper till vänster, fyll på papper igen, byt skrivarvätska, ta ut papper som fastnat i fack B76, fyll på papper har jag ju sagt!!! Nej, bara nöjet av att få använda min egen printer som fungerar felfritt är orsak nog att sitta hemma och skriva.

(Don't even get me started om att slippa kaffemackapären som blinkar digitala order åt mig: toem spillfatet, fyll pae boenaer, fyll pae vatten)

Det enda lilla problemet idag är att det är ungefär +16 grader i mitt kök. Lite så där som svensk midsommar. Det kan bero på att källartaket är nedrivet och isoleringen försvunnen, det kan bero på att elementet slutat fungera efter att hantevrkarna flyttade in, eller det kan bero på att det är  -16 grader ute. Jag har tänt värmeljus överallt och undrar om det vore brandfarligt att ställa dem på golvet i en ring runt fötterna för att få lite golvvärme. Fast det är klart, hantverkarna kunde ju få en smärre chock om dom kom in och såg mig inbäddad i två cashmere tröjor, en stor sjal över axlarna, en filt runt benen, yllesockor och sedan en ring med värmeljus runt fötterna. Skulle väl se ut som om jag hade någon konstig andlig seans iklädd svensk midsommar outfit.

Jag har därför kommit på att det bästa sättet att få upp värmen är att ta paus varje halvtimme och lägga mig på badrumsgolvet där golvvärmen står på fullt. När jag nu ändå är där så kan jag ju lika gärna börja sortera alla burkar i badrumsskåpen.

Vilken ypperlig strålande idé att sitta hemma och skriva idag!

---
Posted from my iPhone

All over the place

På min twitter profil står det under location: "all over the place". Klickar man på kartan så är det tydligen i Montana. Mitt i Montana. Bra att veta nästa gång Far frågar mig var jag är.




---
Posted from my iPhone

Gammelsmurf och min framtid

Ambitionen är att bli isprinsessa. Eller så var i varje fall min tanke lördag morgon då långfärdskridsko pjäxor inhandlades på min hatbutik nummer ett Alewalds. Sen stod jag först på Brunnsviken och beundrade en annan prinsessas framsteg på skridskor tillsammans med någon som bytt galoscherna mot mera passande skodon, och senare upprepades samma på en isbana på Öfvre. På kvällen skulle mina nya pjäxor installeras på skridskobetten från 1990. Lyckades inte. Ny tur till Alewalds på söndag. Nehej gammaldags bett som håller fast hälen finnes icke och undertecknad isprinsessa in making vågar sig inte på moderniteter. Pjäxor återlämnades och drömmar krasades. Alltså blev det en tur till Östermalms IP var jag än en gång fick halka fram utan skridskor allt emedan Cirkusprinssesan avancerade i skridskoåkning och nästan gjorde piruetter med saltomortaler (åtminstone halv volter med landning på rumpan). Då lyckades GaloschGubben ragga upp en stackars man med gammaldags skridskobett, med påföljd att de samma blev uppköpta för en facibel andrahandskostnad. Lycklig körde jag tillbaka till Alewalds och köpte andra gången under samma helg, samma pjäxor.

Nu jädrans! Nu har jag skridskobett anno 1990, pjäxor som passar och hittar jag bara en skiftnyckel storlek tio och en händig karl så kan jag snart susa fram över isen så som Gammelsmurfen i blått på bilden ovan.

Gammelsmurfen var för övrigt ca 95 år och hans enda care in the world var att rufsa om i det isiga skägget när han kom in i kurvan och saktade upp lite i sin hisnande fart. När jag är 95 så vill jag vara en Gammlesurf, strunt i om jag har skägg eller inte, så länge som jag får vara lika glad och pigg! Och kanske jag tills dess har lärt mig skrinna*


*Skrinna = framföra skridskor på hal is - finlandsvenska





---
Posted from my iPhone

Mysiga bilköer

Satt i entimmes bilköer idag, långt efter bilkö-tiden. Viss tröst var det vackra vinterlandskapet som tog bort fokus från det faktum att klockan tickade i väg och jag riskerade att bli alvarligt försenad.Det är i sådana situationer som man inte får bli nervös och stressad och sucka åt andra bilister och oroa sig över att det går så långsamt och oftast börja snäsa i telefon och kanske i värsta fall visa internationella fingerhälsningar.

När jag då sitter där och intalar mig att vara lugn så kastar jag en blick genom backspegeln och ser rakt in i bilen bakom. Där sitter två damer och dricker kaffe och äter mazariner och ser ut som om de vore på vilket kafferep som helst. Huvudena gungar och dom skrattar och smackar med läpparna och torkar bort bakverksmulor från halsduken. Var väldigt väldigt väldigt nära att lägga i handbromsen på min bil, lämna den i mittenfilen och klämma in mig i deras baksäte för att joina deras mysiga stund. Troligen hade ett gäng sura BMW och Audi chaufförer kört om våra stillastående bilar och hött med näven och kanske t.o.m visat internationella fingerhälsningar. Men det hade jag inte brytt mig om alls.

Så skall man leva livet. Som damerna i lilla Mazdan i bilköerna. Dricka kaffe och njuta av en stunds samvaro. Och en mazarin förstås.


---
Posted from my iPhone

Nyckeln till Rom och romerska siffror

En helg i Rom har gett mig nyckeln till många väldigt trevliga händelser. Man kan sammanfatta det som följer:

I. Vädret är väldigt mycket bättre i mellersta Italien än i Stockholm i februari. Vi har haft 15 grader och sol medan vi hört skräckhistorier om minus 15 grader och snökaos i Stockholm

II. I Rom ser man vargar överallt, eller åtminstone en varg, Romulus och Remus uppföderska. Fick även rapport från snökaoset i Sverige var vännerna de små Lilla Hökarna sett en helt tvättäkta varg traskandes över tomten.

III. Tvättäkta kan man hitta i Rom. Tvättäkta affärer med små gulliga Farbröder som egentligen inte vill sälja något, men gärna pratar. Ibland. Inte alltid.

IV. Prata i övrigt. Det gör man hela tiden. Och råkar man traska in på Roms bästa vinaffär Achilli och berätta om sitt champagneintresse så kan det vara att man råkar hamna där varje eftermiddag och få fantastiskt introduktion i Italiensk högklassisk Spumantebonikultur av deras världsbästa sommelier Vera Russo.

V. Detta får ske max tre gånger under en tredagars vistelse, annars riskerar man ruinera sig då man upptäcker andra delikatesser i samma affär.

VI. Har man en brinnande önskan om att gå upp i vikt så är man i rätt stad, delikatesser finns nämligen överallt och speciellt duktiga är goda vännerna på att presentera dessa. Råkar dessutom vännerna ha världens mest gästvänliga hem och trevligaste inställning till gäster så har man verkligen fått sju rätt av sju möjliga, inklusive sjurättersmiddagar. Vilket för oss vidare till siffran sju

VII. Roms sju kullar Aventinen, Capitolium, Caelius, Palatinen, Esquilinen, Quirinale och Viminalen anses vara vackrast vid solnedgången. Vi såg dem dock bara från den fantastiska takterrassen och även på andra sidan gatan.

VIII. Skall man korsa gatan. så skall detta ske i sällskap med Världsfreds-Vännen. Hon traskar nämligen rakt ut i trafiken vid Piazza Venezias fyr-filiga rondell och sträcker resolut ut handen i en stopp gest. Övriga turister, så som undertecknad, står snopet kvar vid trottoarkanten och undrar om hon har en dödslängtan.


VIII. Vilket Världsfreds-Vännen absolut inte har. Hon planerar nästa skede i livet redan nu. Det går ut på att sitta på en terrass i Toscana i en galen violett hatt och låtsas vara en prillig tant. Kommer inte fungera. Däremot lyckas hon med att stanna upp hela Roms trafik genom sitt modiga sätt.

IX. Attraversiamo heter det att korsa en väg på italienska.

X. Det lärde jag mig från Eat, Pray, Love -boken, som för övrigt är mycket bättre som bok än som film.

Precis liksom Rom är mycket bättre i verkliga livet än på film, vilket inte hindrar mig från att nu vilja se filmen Roman Holiday med Audrey Hepburn.



---
Posted from my iPhone

Flat mates

Financial Times bilaga How to spend it - som jag förövrigt tycker att är ganska bisarr men det kan bero på att jag inte hör till målgruppen eftersom jag varken är Ryss, nyrik, svinrik eller ens i närheten av det - uppmanar idag till att spendera pengar på färgglada herrskor i prisklassen £500. Eftersom jag precis sett mycket häftigare dito i Rom, handgjorda och utan flashiga märken och till mycket facilare priser, så är jag måttligt imponerad.

Eller vad tycker ni om dessa italienare nedan? Visst kunde de grön-gula matcha Carl Bildts blazer med rått-motivet?






För övrigt skulle ägaren till affären idag flyga till Moskva för att ekipera ny- & svinrika ryssar.

 Jag kanske borde tona ner min kritik




---
Posted from my iPhone

Kosmonaut, kosmopolit och konstiga djur

Jag brukar återupprepa min förtjusning över att Axess alltid har teman som passar mitt sinne. Eller inte absolut alltid, någon gång har det gått fel också.  Men detta nummer är helt on track, tema: kosmopoliter. Väldigt intressanta artiklar och en strålande ledare skriven av Johan Lundberg.

Jag kom även att tänka på ett av mina första visitkort, det var en orgie i färger, långt långt före de färgglada digitaltryckta visitkortens tidevarv och kostade på den tiden ca 20 kronor per visitkort. Jag hade överträffat mig själv i kreativitet och gett mig titeln Image Manipulator med en totalt space'ad design på kortet var jag även smugit in orden "wannabe kosmonaut" i designen. Till posteljonens förtret hade jag dessutom anglofierat min adress till High Hill Street från det mera svenska Högbergsgatan eller finska Korkeavuorenkatu.

Men posteljonen blev med tiden van med det mesta vad gällde mig och adresser. Något år senare var min väninna Veterinären i Malaysien på Elephant Trans-location, eller kanske var det då hon var i Kruger Park på Artificial Insemination of Hippopotamus, minns inte så noga - på den tiden for och flängde hon runt exotiska ställen i världen där det fanns djur i behov av de mest förundransvärda behandlingarna. Jag menar "Artificial Insemination of Hippopotamus", vilken veterinär - eller flodhäst heller för den delen - anmäler sig frivilligt till det? Och hur fungerar det egentligen? Jag frågade aldrig för då hade det bara kommit en lång litania med utlagda extremt detaljerade förklaringar. Hur som haver, posteljonen var van vid mina konstiga adresser och således kom till slut Veterinärens kort, med motiv av konstigt stort djur i land nära ekvatorn, fram till mig. Trots att det var adresserat till: "Sonja Catani, Bor vid caféet med de jätte stora örfilarna* och har en Dalmatiner valp, Södra Helsingfors, Finland".

Så nu skall jag återuppta min gamla dröm om att vara kosmonaut och flyga över månen. Först läser jag Axess temanummer och undrar över vad som hände med elefanterna i Malaysien, blev även de kosmopoliter efter sin trans-location. 



Och för er som mot för modan undrar över ordet *örfilar så är det finlandssvenska för kanelbullar.

---
Posted from my iPhone

Öppna dörrar

Mittiallt öppnas en ny dörr när man som minst anar det. Själv kom jag hem efter att ha varit först i landsflykt och sedan i stadsflykt i några dagar. Och vad finner jag hemma? Jo en ny dörröppning som känns jätte stor. Och ett nytt temporärt golv mitt mellan hall och vardagsrum. Även om det kunde se ut som ett dansgolv, så skall man nog inte hoppa på det allt för mycket, om man inte vill rasa ner i renoveringsobjektet - källaren.

Men nu finns ingen risk att rent bildligt rasa ner i källaren. Det öppnas nya dörar ständigt, på de mest oväntade ställena och situationerna. Det är bara att se sig om i livet så hittar man nya dörrar som står på vidgavel. Så lycklig!

Hoppas att alla mina vänner också hittar nya dörrar, lösningar och lycka. Och gör ni inte det per automatik så har jag världens bästa hantverkare som kan komma och slå ner en vägg hos er och öppna en ny dörr.

---
Posted from my iPhone

Good old England

I England visslar fortfarande byggarbetare på tjejer i höga klackar! Det gillar jag.

Otroligt att jag hittat fram trots att jag har noll koll på var jag är, hur jag hamnade här och fortfarande undrar varför British Rails kontrollanter var så fräcka att dom seriöst kastade ut mig på Ilford Street Station bara för att jag saknade en biljett. Även det lyckades jag snacka mig ur med lite svensk "puss o kram".

Äntligen framme på hotellet skrattade dom då jag bad om en karta över Norfolk.
- but why do you want that, mam?
- well so I can find my way back after my meeting!
- but you're in Newcastle darling.

Jag gillar Norfolk, förlåt Newcastle menar jag.

---
Posted from my iPhone

Slumpen är en ren tillfällighet! Eller?

Ok, nu skall jag berätta en galen sak som hände idag! Denna bloggpost är mycket roligare att läsa om man klickar på alla länkar, det skulle ha blivit för många bilder annars.

Jag gick in på Hedengrens för att snabbt köpa lite böcker (som om jag inte hade tillräckligt många olästa hemma som det är). Gjorde en väldigt snabb scanning av hyllorna på Hedengrens och först ploppade Mikael Anderssons bok Armlös, benlös men inte hopplös fram. Tyckte det var ofattbart konstigt, en slump kanske, eftersom jag bara några dagar innan fått en YouTube länk av en vän i New York med en videofilm av en australiensisk kille Nick Vujicic som har ordspråket: "no arms no legs no worries" Jag var totalt fascinerad av denna underbara kille och mailade YouTube länken till alla vänner.

Nu hittar jag en bok om en svensk kille med en likadan livshistoria. Jag förvånas av denna slump och står och bläddrar så länge i boken så att jag håller på att missa min trevliga lunch och hinner därför inte koncentrera mig fullt ut på de andra böckerna som jag vill köpa. Rycker åt mig fler böcker (skall man synda och köpa böcker så kan man ju lika gärna synda ordentligt!). Alain de Botton, för att jag gillar hans böcker och denna såg ut att vara en ny av honom, plus att jag gillade titeln "Arbetets lust och leda". Sen rycker jag åt mig tre till böcker, fem böcker allt som allt alltså. Bra syndat på några minuter!

När jag kommer hem bläddrar jag förstrött i den tredje boken; Jan Cederquists "Slumpen är ingen tillfällighet" därför att jag inte ens märkt att jag köpt den, jag skulle ju bara egentligen köpa en ny bok av Mario Vargas Llosa. Men slumpen ÄR ingen tillfällighet, och boken är så lättläst och kul att jag glömmer bort Hedengren påsen med Aunt Julia av Mario Vargas Llosa och den sista lilla, lilla boken som bara slank med.

Nu, flera timmar senare, tog jag fram de två sista böckerna, då jag var mitt i min städning med preperations inför "det stora svarta hålet"-bygget som påbörjas i morgon. Jag bara stirrar och stirrar på böckerna bredvid varandra. Men vänta lite är det inte något VÄLDIGT bekant över bokpärmarna???

Ja det är det!!!! Båda böckerna har ju min logga (min logga som jag haft i 1 år!) på pärmen!!!! Se själva. Vad tror ni om detta? Slump? Eller? 

Vad säger min favoritbloggerska som delar namn med Marios hjältinna? Vad betyder detta? Är vi elektriska nu? Och titta på titlarna! 

Jag kan väl bara konstatera; look for the signs!

Farväl mitt hörn - Part 2

Jepp, här är det andra hörnet som ryker. På onsdag ersätts nämligen båda hörnen av ett stort hål. Låter inte som en kanon deal, men det är bara om man inte vet vad som finns under ytan, eller ytskiktet, eller parketten, mellangolvet, sågspånen, dagstidningarna från 1907, takbjälkarna, små kvarglömda skatter och allt annat konstigt som kan hittas i källartaket. Det kommer alltså att bli en helt ny våning i huset. Och det blir ju roligt. Så istället för att som nu bara hota med att man är så trött att man rasar ner i källaren, så kan man faktiskt någon gång i vår stå vid en vacker trappa och blicka neråt och rasa ner i källaren helt på riktigt. Och där kommer man bli pigg. Det skall bli bl.a. lekrum och cirkustält. Och Livbojs nya rum. Och hon vill ha en discokula. Det vill jag också ha.


---
Posted from my iPhone

Farväl mitt hörn - Part 1

Så kom då dagen då jag inser att jag skall ta farväl av min Sean Connery. Eller tja inte riktigt så. Han skall självklart inte flytta, han skall bara byta plats. Nu är det ju så att när jag refererar till "min" Sean Connery så syftar jag på tavlan, inte originalet. Även om fotografiet är originalet, signerat, my most priceless possession. Åh nu blev det tillkrånglat. Lite så där som när jag trodde att jag var med i en spionfilm.

Men detta är mycket okomplicerat. Jag måste ta farväl av mina två hörn. Detta är det första.

---
Posted from my iPhone

Imedeen har räddat min vinter!

Alla som känner mig väl, vet att jag alltid är på jakt efter den ultimata krämen eller botemedlet mot torr hud. Dessutom är jag varken rädd för medicinska studier eller för att ställa upp som testkanin.  För några månader sedan bestämde jag mig för att ge Imedeen en chans (detta efter att jag insett att jag inte vågar mig på att vinterbada) Och nu kommer reklamjinglen - tidelipom - det fungerar! Jag har verkligen aldrig upplevt en vinter då min hud varit så sommarperfekt. Eller till och med bättre än på sommaren. Den har varit Sri Lanka perfekt. När jag är i Sri Lanka är nämligen min hud perfekt! Jag är gjord för det klimatet och helt uppenbarligen även gjord för att äta Imedeen. Jag har till och med blivit av med de tråkiga rynkorna och fått behålla de trevliga, dom rynkorna man samlar på. Den som har mest skrattrynkor då han/hon dör har vunnit.

Och oj vad jag kan skratta nu när jag inte har en så torr hud i ansiktet att den spricker av skrattet.

Ja och sen kanske nån annan kan skratta med mig eftersom jag ju ätit Imedeen för ungefär tio år äldre kvinnor. Men det skrattet bjuder jag på. Är man desperat så är man.


---
Posted from my iPhone

Konstiga bilder

Ibland blir bilder så konstiga. Vad åt jag fredag kväll?

---
Posted from my iPhone

Hipstery-made T-shirt

YEIY! Äntligen kom min personifierade, speciellt utvalda t-shirt från Berlin, framtagen av forskare baserat på mina svar och utifrån min personlighet. Jag är så nöjd och lycklig!

Konceptet heter Hipstery och jag hörde om det första gången från favoritbloggerskan som skrev om det HÄR. Hennes t-shirt var så döcool så jag bara inte kunde låta bli att beställa en åt mig själv.... och åt en vän, och åt ett Rådd-djur och oj, nu har jag snart köpt t-shirts för en halv månadslön. Tur att min lön är ett abstrakt begrepp. Hur som haver, på Hipstery får man då svara på ett antal intrikata frågor så som:

Its always splendid fun at the moving picture house. But which armrest belongs to your seat?

The left.

The right.

None.

Both.

---

Your journey of a thousand miles, begins with a single.....

Magic Carpet Ride

Husky Ride

Bicycle Ride

Step

Det är dessutom nya frågor varje gång man beställer. Jag svarade på mina frågor, väntade otåligt i fem dagar inklusive helg och voilá, denna underbara t-shirt damp ner i min postlåda. I ett jätteroligt kuvert. Och dessutom fick jag helgalna svartvita gamla foton, några klistermärken och 3-D glasögon version 1.0. I love it!

Och vad gilar jag min personifierade t-shirt och motivet? Jag älskar den och det. Motivet är som Lilla Prinsen möter Mary Poppins, svävar bland snö och stjärnor. Och t-shirten är en extremt snygg blå färg som jag aldrig själv skulle ha förstått att välja. Materialet är mjukt och bra.

I simply love it!!!! Thank You Hipstery. Greetings from your loyal and returning customer.

Hur många t-shirts kan man äga?

---
Posted from my iPhone

Johnossis grammispris

Var på lunch hos superentreprenörsväninnan med byns vackraste utsikt och där mitt på köksbordet stod Grammis årets grupp vinnare Johnossis pris.

Hur hänger det ihop? Well you figure it out!

---
Posted from my iPhone

Stock up on bright ideas

Allt det här med de nya energilamporna har gjort att det är väldigt mörkt hemma hos mig. Jag tycker nämligen extremt illa om energilampornas sken. Det är kallt, blått och allmänt obehagligt. Som lösning har jag användt ugnslampor istället för de fasansfulla blåa energilamporna. Men de finns inte med smal fot. Idag löste det sig. Coop Konsum i Djursholm hade några dammiga gamla lådor med äkta gammaldags lampor! Har köpt hela lagret.

Nu slipper jag tillsvidare starta min nya businessidé om att smuggla vettiga energihungriga glödlampor från gamla öststater.

---
Posted from my iPhone

Hur skall jag slingra eller skida mig ur detta?

Nån underbar person som vanligtvis ses i galoscher, men ibland sätter på sig terrängskidor, vill absolut att jag skall börja skida.  Jag har försökt förklara att jag försökt ett antal vintrar på Djursholms Golfbana, men det fungerar inte. Mina skidor var alltid bakhala, vingliga och fungerade inte. I nerförsbacke står dom stila, i uppförsbacke glider dom fantastiskt bra -baklänges- och på flatmark lutade dom alltid till vänster tills jag ramlade åt just vänster. Ibland höger. Jag fick förnedrad stå på sidan om spåret medan alla pensionärer i Fjällrävenkläder och höga röda strumpor susade förbi och skrek UR SPÅÅÅÅR. Jag hatar att skida. Och jag hatar skidor som inte fungerar. Tog ett stort beslut och gav mina skidor till Stadsmissionen, var övertygad om att dom skulle komma bättre till användning där.

Vad händer? Jo, idag dyker galoschgubben upp med ett par splitternya skidor för nybörjare, med mera fjäll under bottnet än lilla Cirkusprinsessan har på sina skidor. Lyckligt utbrister han "Grattis på namnsdagen". Min namnsdag är 15 maj.... Kan jag låta bli att förnedras ännu mer än detta? Skall jag stå 15 maj på golfbanan med mina fjällade barnskidor i vuxenmodell och ducka för pensionärerna som skriker UR SPÅÅÅR och FOOORE.

HJÄLP! Anyone?

---
Posted from my iPhone

Inga fler krigare

Nu vill jag inte ha krigare i mitt liv mera. Försvinn. Jag har tagit fram stora svarta feta vattentäta märkpennan och ritat ett stort X över krigare. Försvinn. Bort. Lämna mig i fred.

Om ni går till Ostasiatiska museet och tittar på terracotta armén och ser svarta kryss här och där, då vet ni vem som är skyldig. Oh vad skönt det känns.

---
Posted from my iPhone