Öppna dörrar

Mittiallt öppnas en ny dörr när man som minst anar det. Själv kom jag hem efter att ha varit först i landsflykt och sedan i stadsflykt i några dagar. Och vad finner jag hemma? Jo en ny dörröppning som känns jätte stor. Och ett nytt temporärt golv mitt mellan hall och vardagsrum. Även om det kunde se ut som ett dansgolv, så skall man nog inte hoppa på det allt för mycket, om man inte vill rasa ner i renoveringsobjektet - källaren.

Men nu finns ingen risk att rent bildligt rasa ner i källaren. Det öppnas nya dörar ständigt, på de mest oväntade ställena och situationerna. Det är bara att se sig om i livet så hittar man nya dörrar som står på vidgavel. Så lycklig!

Hoppas att alla mina vänner också hittar nya dörrar, lösningar och lycka. Och gör ni inte det per automatik så har jag världens bästa hantverkare som kan komma och slå ner en vägg hos er och öppna en ny dörr.

---
Posted from my iPhone

Good old England

I England visslar fortfarande byggarbetare på tjejer i höga klackar! Det gillar jag.

Otroligt att jag hittat fram trots att jag har noll koll på var jag är, hur jag hamnade här och fortfarande undrar varför British Rails kontrollanter var så fräcka att dom seriöst kastade ut mig på Ilford Street Station bara för att jag saknade en biljett. Även det lyckades jag snacka mig ur med lite svensk "puss o kram".

Äntligen framme på hotellet skrattade dom då jag bad om en karta över Norfolk.
- but why do you want that, mam?
- well so I can find my way back after my meeting!
- but you're in Newcastle darling.

Jag gillar Norfolk, förlåt Newcastle menar jag.

---
Posted from my iPhone

Slumpen är en ren tillfällighet! Eller?

Ok, nu skall jag berätta en galen sak som hände idag! Denna bloggpost är mycket roligare att läsa om man klickar på alla länkar, det skulle ha blivit för många bilder annars.

Jag gick in på Hedengrens för att snabbt köpa lite böcker (som om jag inte hade tillräckligt många olästa hemma som det är). Gjorde en väldigt snabb scanning av hyllorna på Hedengrens och först ploppade Mikael Anderssons bok Armlös, benlös men inte hopplös fram. Tyckte det var ofattbart konstigt, en slump kanske, eftersom jag bara några dagar innan fått en YouTube länk av en vän i New York med en videofilm av en australiensisk kille Nick Vujicic som har ordspråket: "no arms no legs no worries" Jag var totalt fascinerad av denna underbara kille och mailade YouTube länken till alla vänner.

Nu hittar jag en bok om en svensk kille med en likadan livshistoria. Jag förvånas av denna slump och står och bläddrar så länge i boken så att jag håller på att missa min trevliga lunch och hinner därför inte koncentrera mig fullt ut på de andra böckerna som jag vill köpa. Rycker åt mig fler böcker (skall man synda och köpa böcker så kan man ju lika gärna synda ordentligt!). Alain de Botton, för att jag gillar hans böcker och denna såg ut att vara en ny av honom, plus att jag gillade titeln "Arbetets lust och leda". Sen rycker jag åt mig tre till böcker, fem böcker allt som allt alltså. Bra syndat på några minuter!

När jag kommer hem bläddrar jag förstrött i den tredje boken; Jan Cederquists "Slumpen är ingen tillfällighet" därför att jag inte ens märkt att jag köpt den, jag skulle ju bara egentligen köpa en ny bok av Mario Vargas Llosa. Men slumpen ÄR ingen tillfällighet, och boken är så lättläst och kul att jag glömmer bort Hedengren påsen med Aunt Julia av Mario Vargas Llosa och den sista lilla, lilla boken som bara slank med.

Nu, flera timmar senare, tog jag fram de två sista böckerna, då jag var mitt i min städning med preperations inför "det stora svarta hålet"-bygget som påbörjas i morgon. Jag bara stirrar och stirrar på böckerna bredvid varandra. Men vänta lite är det inte något VÄLDIGT bekant över bokpärmarna???

Ja det är det!!!! Båda böckerna har ju min logga (min logga som jag haft i 1 år!) på pärmen!!!! Se själva. Vad tror ni om detta? Slump? Eller? 

Vad säger min favoritbloggerska som delar namn med Marios hjältinna? Vad betyder detta? Är vi elektriska nu? Och titta på titlarna! 

Jag kan väl bara konstatera; look for the signs!

Farväl mitt hörn - Part 2

Jepp, här är det andra hörnet som ryker. På onsdag ersätts nämligen båda hörnen av ett stort hål. Låter inte som en kanon deal, men det är bara om man inte vet vad som finns under ytan, eller ytskiktet, eller parketten, mellangolvet, sågspånen, dagstidningarna från 1907, takbjälkarna, små kvarglömda skatter och allt annat konstigt som kan hittas i källartaket. Det kommer alltså att bli en helt ny våning i huset. Och det blir ju roligt. Så istället för att som nu bara hota med att man är så trött att man rasar ner i källaren, så kan man faktiskt någon gång i vår stå vid en vacker trappa och blicka neråt och rasa ner i källaren helt på riktigt. Och där kommer man bli pigg. Det skall bli bl.a. lekrum och cirkustält. Och Livbojs nya rum. Och hon vill ha en discokula. Det vill jag också ha.


---
Posted from my iPhone

Farväl mitt hörn - Part 1

Så kom då dagen då jag inser att jag skall ta farväl av min Sean Connery. Eller tja inte riktigt så. Han skall självklart inte flytta, han skall bara byta plats. Nu är det ju så att när jag refererar till "min" Sean Connery så syftar jag på tavlan, inte originalet. Även om fotografiet är originalet, signerat, my most priceless possession. Åh nu blev det tillkrånglat. Lite så där som när jag trodde att jag var med i en spionfilm.

Men detta är mycket okomplicerat. Jag måste ta farväl av mina två hörn. Detta är det första.

---
Posted from my iPhone

Imedeen har räddat min vinter!

Alla som känner mig väl, vet att jag alltid är på jakt efter den ultimata krämen eller botemedlet mot torr hud. Dessutom är jag varken rädd för medicinska studier eller för att ställa upp som testkanin.  För några månader sedan bestämde jag mig för att ge Imedeen en chans (detta efter att jag insett att jag inte vågar mig på att vinterbada) Och nu kommer reklamjinglen - tidelipom - det fungerar! Jag har verkligen aldrig upplevt en vinter då min hud varit så sommarperfekt. Eller till och med bättre än på sommaren. Den har varit Sri Lanka perfekt. När jag är i Sri Lanka är nämligen min hud perfekt! Jag är gjord för det klimatet och helt uppenbarligen även gjord för att äta Imedeen. Jag har till och med blivit av med de tråkiga rynkorna och fått behålla de trevliga, dom rynkorna man samlar på. Den som har mest skrattrynkor då han/hon dör har vunnit.

Och oj vad jag kan skratta nu när jag inte har en så torr hud i ansiktet att den spricker av skrattet.

Ja och sen kanske nån annan kan skratta med mig eftersom jag ju ätit Imedeen för ungefär tio år äldre kvinnor. Men det skrattet bjuder jag på. Är man desperat så är man.


---
Posted from my iPhone

Konstiga bilder

Ibland blir bilder så konstiga. Vad åt jag fredag kväll?

---
Posted from my iPhone

Hipstery-made T-shirt

YEIY! Äntligen kom min personifierade, speciellt utvalda t-shirt från Berlin, framtagen av forskare baserat på mina svar och utifrån min personlighet. Jag är så nöjd och lycklig!

Konceptet heter Hipstery och jag hörde om det första gången från favoritbloggerskan som skrev om det HÄR. Hennes t-shirt var så döcool så jag bara inte kunde låta bli att beställa en åt mig själv.... och åt en vän, och åt ett Rådd-djur och oj, nu har jag snart köpt t-shirts för en halv månadslön. Tur att min lön är ett abstrakt begrepp. Hur som haver, på Hipstery får man då svara på ett antal intrikata frågor så som:

Its always splendid fun at the moving picture house. But which armrest belongs to your seat?

The left.

The right.

None.

Both.

---

Your journey of a thousand miles, begins with a single.....

Magic Carpet Ride

Husky Ride

Bicycle Ride

Step

Det är dessutom nya frågor varje gång man beställer. Jag svarade på mina frågor, väntade otåligt i fem dagar inklusive helg och voilá, denna underbara t-shirt damp ner i min postlåda. I ett jätteroligt kuvert. Och dessutom fick jag helgalna svartvita gamla foton, några klistermärken och 3-D glasögon version 1.0. I love it!

Och vad gilar jag min personifierade t-shirt och motivet? Jag älskar den och det. Motivet är som Lilla Prinsen möter Mary Poppins, svävar bland snö och stjärnor. Och t-shirten är en extremt snygg blå färg som jag aldrig själv skulle ha förstått att välja. Materialet är mjukt och bra.

I simply love it!!!! Thank You Hipstery. Greetings from your loyal and returning customer.

Hur många t-shirts kan man äga?

---
Posted from my iPhone

Johnossis grammispris

Var på lunch hos superentreprenörsväninnan med byns vackraste utsikt och där mitt på köksbordet stod Grammis årets grupp vinnare Johnossis pris.

Hur hänger det ihop? Well you figure it out!

---
Posted from my iPhone

Stock up on bright ideas

Allt det här med de nya energilamporna har gjort att det är väldigt mörkt hemma hos mig. Jag tycker nämligen extremt illa om energilampornas sken. Det är kallt, blått och allmänt obehagligt. Som lösning har jag användt ugnslampor istället för de fasansfulla blåa energilamporna. Men de finns inte med smal fot. Idag löste det sig. Coop Konsum i Djursholm hade några dammiga gamla lådor med äkta gammaldags lampor! Har köpt hela lagret.

Nu slipper jag tillsvidare starta min nya businessidé om att smuggla vettiga energihungriga glödlampor från gamla öststater.

---
Posted from my iPhone

Hur skall jag slingra eller skida mig ur detta?

Nån underbar person som vanligtvis ses i galoscher, men ibland sätter på sig terrängskidor, vill absolut att jag skall börja skida.  Jag har försökt förklara att jag försökt ett antal vintrar på Djursholms Golfbana, men det fungerar inte. Mina skidor var alltid bakhala, vingliga och fungerade inte. I nerförsbacke står dom stila, i uppförsbacke glider dom fantastiskt bra -baklänges- och på flatmark lutade dom alltid till vänster tills jag ramlade åt just vänster. Ibland höger. Jag fick förnedrad stå på sidan om spåret medan alla pensionärer i Fjällrävenkläder och höga röda strumpor susade förbi och skrek UR SPÅÅÅÅR. Jag hatar att skida. Och jag hatar skidor som inte fungerar. Tog ett stort beslut och gav mina skidor till Stadsmissionen, var övertygad om att dom skulle komma bättre till användning där.

Vad händer? Jo, idag dyker galoschgubben upp med ett par splitternya skidor för nybörjare, med mera fjäll under bottnet än lilla Cirkusprinsessan har på sina skidor. Lyckligt utbrister han "Grattis på namnsdagen". Min namnsdag är 15 maj.... Kan jag låta bli att förnedras ännu mer än detta? Skall jag stå 15 maj på golfbanan med mina fjällade barnskidor i vuxenmodell och ducka för pensionärerna som skriker UR SPÅÅÅR och FOOORE.

HJÄLP! Anyone?

---
Posted from my iPhone

Inga fler krigare

Nu vill jag inte ha krigare i mitt liv mera. Försvinn. Jag har tagit fram stora svarta feta vattentäta märkpennan och ritat ett stort X över krigare. Försvinn. Bort. Lämna mig i fred.

Om ni går till Ostasiatiska museet och tittar på terracotta armén och ser svarta kryss här och där, då vet ni vem som är skyldig. Oh vad skönt det känns.

---
Posted from my iPhone

Sigismund heter Fröling och blommiga skidbyxor är häftigt

Min Mor har nu upptäkt vem den Vackra Sigismund är (se tidigare blogpost här). Han heter Erik Fröling och spelade i Vita Hästen mot min Mormor år 1931. Han hade då kommit från Sverige till Finland, och blev kvar. Då Mormors syster operettsångerskan Yrsa gifte sig så gjorde hon samma tricks åt andra hållet, dvs flyttade till Sverige. På hennes möhippa var det enbart inbjudet (som seden fortfarande sig beger) damer och flickor. Detta stoppade inte vännen och kollegan Erik Fröling som uppenbarade sig på tillställningen klädd som flicka. Säkert var han lika vacker som flicka som han var som Sigismund.

Min Mor fortsätter i sitt mail med att berätta om att när Mormor och hennes syster var vid teatern, så hörde det till att alla skådespelare köpte sina egna scenkäder. Senare gav Mormor bort det mesta till olika teatrar, framför allt till mindre ortsteatrar, eftersom det levde i efterkrigstida fattigdom. Då ansåg Mormor att någon annan teater behövde dem bättre än hon. Hon tänkte alltid på andra framom sig själv.

Vardagskläderna syddes om till kläder åt barnen. Från detta har min Mor stora traumor av framförallt vintrar i ett par hemska skidbyxor, sydda av ett storblommigt dörr draperi. Jag tror personligen att sådana blommiga skidbyxor idag hade varit väldigt modernt hos snowboardande ungdomar! Och skulle vackra Sigismund - Erik Fröling - fortfarande leva så gissar jag att även han skulle ha funnit dem väldans snygga!

Mysteriet med golfstrumporna och vackra Sigismund

Mor har rotat fram gamla arkivbilder av min Mormor som var skådesspelerska. Får mail med flera fina bilder och en och annan lite mera knasig bild. Bilden ovan kategoriseras under epitetet knasig. Texten i mailet lyder: "Mormor i "Vita hästen", vem Sigismund i rutiga golfstrumpor är förtäljer inte bilden."

Mysteriet med de rutiga golfstrumpornas historik forsätter alltså. 

PS. Läs även på Wikipedia om operetten "Vita Hästen", Rollfiguren Sigismund beskrivs som följer:
• Sigismund Sulzheimer, vacker

Bysantinsk golfspelare?

Spotted at Medelhavsmuseet. Förlagan till golfstrumporna?

Jaha det är så man skall hålla i klubban!

Jag älskar januari!

Jag är kvinna och förbehåller mig rätten att ändra mig när helst jag så önskar. Just nu har jag bestämt mig för att omvärdera januari-månad helt och hållet. Jag älskar numera januari.

Tappa aldrig tron skrev jag för exakt ett år sedan.

Januari är verkligen fantastiskt. Bara idag har jag promenerat en timme i min lilla by utan att stöta på en endaste en människa, det kan man bara göra i januari. Jag har haft fantastiska möten och roliga nya projekt, jag träffade en granne som gav mig vackra komplimanger, jag äter bönor varje kväll och jag kan klä mig i stora cashmere tröjor utan att någon ifrågasätter min fashion taste. Jag kan sitta i soffan Gösta och titta på bra serier på SVT Play och jag kan njuta av ett glas rödvin samtidigt som jag gör bokföringen. Jag älskar januari och det är inte en utopi!

Nu skall jag göra mentalt bokslut, älska min frihet och mitt liv. Glädjas åt mina vänner och alla nära och kära. Fortsätta trolla och verkligen vara glad över januari.

Kärlek och anarki! I februari blir det ännu roligare.


---
Posted from my iPhone

Zent en kväll

Underbara januari kvällar. Lugn och ro och zen. Speciellt min tjocka Buddha. Han är fett zen!

(till mina finlandsvenska vänner vill jag tillägga att "fett någonting" är ett otroligt fult slanguttryck mestadels funnet i yngre stockholmitiska tonåringars vokabulär!)

---
Posted from my iPhone

Böna och be

Vilken bristsjukdom lider man av när man bara vill äta bönor? Kroppen bönar och ber om det.

Efterjulhelgsbristonitis kanske?

---
Posted from my iPhone

Alla dessa dagar - alla dessa namn

Cirkusprinsessan har fått en riktigt riktig gammaldags väggkalender av den sorten där man drar bort en lapp för varje dag som går. Tittar på årets lappar och inser att dagarna bara flyger iväg. Det är bara 94 dagar kvar till påsk och hela 2,7% av år 2011 har redan passerat. Om knappt ett halvår är det midsommar och så blir det mörkare igen.

Men det roligaste som passerat och som man oftast bara har koll på om man har scouternas väggalmanacka är; namnen. Alltså namnsdagarna. I år har vi redan hunnit fira; Rut, Svea, Gunder, Baltsar, Alfrida, Augusta och Erland. Det låter som om vi firat hela min Fars generations namnsdagar, men faktum är att ungefär just de namnen är populära igen. Våra barn tycker att de är moderna. Däremot är Sonja omåttligt omodernt. Och det har det alltid vart. År efter år ligger Sonja så risigt till i namntoppen att det inte ens får en liten snygg statistikbild, så få barn döps till Sonja.

Men skall man tala om ovanliga namn så ligger nog ett annat av våra släktnamn i den kategorin. Min mormor som hette Aagot (uttalas Ågot). Det är så ovanligt att det inte ens finns i svenska namnregister. Mormor Aagot sade även en väldigt bra sak som passar utmärkt att avsluta detta med och som jag strävar till att leva efter:

Alla dessa dagar ÄR livet!

---
Posted from my iPhone

Skatta och skratta sig lycklig med en katt

Igår var jag på Medelhavsmuseet och stod och fingrade lite längtande på en replika kattfigur från de gamla egyptiernas mytologi. Okey, jag medger att jag självklart insåg att det inte var en sann artifakt-kattfigur som överlevt tidens gång i tusentals år bara för att säljas i duplikat på Medelhavsmuseum i Stockholm. Men fin var den. Jag blev lite förvånad att jag ville ha den för jag är definitivt inte en kattmänniska. Köpte den inte, men kunde inte sluta tänka på den och måste till slut googla vad katter i egyptisk mytologi betyder. Det finns flera kattgudinnor i egyptisk mytologi, bl.a. Mafdet som var en av de tidigaste gudinnorna, en beskyddande gudinna för hem och tempel. Även gudinnan Bast var en beskyddande gudinna. Hon beskyddade det mesta, allt från mammor till solen till månen tills hon fick ge vika för den tredje kattgudinnan Sekhmet som inte bara lyckades kreera hela Sahara med sin andedräkt, utan även var en riktigt duktig krigsgudinna.

Detta låter ju helt fantastiskt, en kattgudinna som beskyddar, krigar, är en modersfigur och dessutom kan kreera hela öknar med hjälp av sin andedräkt.... Jag skulle behöva lite sand på min isiga uppfart idag.

Så tillbaka till dagens händelse. Jag sitter hemma och jobbar och precis då jag kontemplerar en svårare text och tittar förstrött ut genom köksfönstret så ser jag katten ovan. Där sitter den helt coolt, uppflugen på en enochenhalvmeter hög spaljé. Orörlig stirrar den på mig. Orörlig stirrar jag tillbaka. Vad är detta? Har norska väninnan skämtat med mig och placerat en upstoppad (eller balsamerad?) katt på min spaljé? Eller är det Hollywood-C som än en gång lämnat en mysteriös present till mig? Jag rör mig sakta, katten sitter orörlig och tittar på mig. Suckar av lättnad och inser att den nog är en del av ett spratt som någon spelar mig. Just då rycker den till och tittar åt vänster, fortfarande är kroppen helt stilla och balanserad på den smala träbalken. Pust, det är tydligen således bara en uppstoppad katt med ett mekaniskt rörligt huvud.

Hämtar ett papper från bilen och håller på att ramla på rumpan, inte på grund av den osandade uppfarten, utan för att där ligger katten mittiallt på min terass, blickstilla, på en blommig filt i en rottingfåtölj.





Jaha, det besparade mig då en utflykt till Medelhavsmuseets butik för att inhandla en liten kattfigur. Jag tycks ha fått en helt egen beskyddare av mitt hem, som dessutom kan jaga bort skorpioner och troligen även kommer att sanda min uppfart bara den orkar öppna munnen och andas ut lite.

Skattar mig ganska lycklig med min nya katt och skrattar glatt hela vägen till bilen. Katten ligger orörlig kvar och vaktar mig och mitt hem.

Undrar var jag hittar den i morgon? På taknocken stirrandes in i mitt sovrum?


PS. Måste bara tillägga att inga katter någonsin vågar komma in på min gård annars, dom vet att jag inte är en kattmänniska!

---
Posted from my iPhone

Barnkalas!

Det roliga med att vara vuxen och ordna barnkalas är att man får ta vuxenbeslut. Som att ha gasballonger!


---
Posted from my iPhone

Trettondagen

Det blir så konstigt med alla helgdagar, mittiallt blir det traditionell fredagsmiddag på en torsdag. För att bryta traditionen ännu mera så är det inte jag som lagar maten, utan denna fredag (förlåt torsdag) blir det italienskt långkok signerat il Dottore. Ni vet var vi finns. Välkomna!

Och trevlig Trettondagsafton, vad nu sen det egentligen är? Lika överraskande kommer det hur som haver varje år.

---
Posted from my iPhone

Pyssel, Syssel och Kaffeflickor

Under Nyårsfirandet på en vacker gård fick jag lära mig ny terminologi. Bl.a. Att man kan vara kaffeflicka hos någon med ett känt namn och det betyder faktiskt bara att man blivit invald i laget som fixar fram kaffet efter middagen. Kanske tur att man inte blev tilldelad en roll i det laget som korrekt delade ut våra sovrum vid ankomsten. Jag menar vad skulle Far ha sagt om jag ringde och berättade att jag hörde till sovrumslaget?!

Annan terminologi som jag försöker hålla koll på är då man vid svenska nyårs middagsbordet skall reda ut släktskapen mellan de kiltklädda männen och väninnor som aldrig skulle sätta på sig kilt. Det var då jag fick briljera med finlandssvenskarnas eminenta benämnande av kronologi inom släktskapets mera avlägsna band.

Så här går det på finlandssvenska: FAR - SYSKON - KUSINER - SMÅKUSINER - SYSSLINGAR - PYSSLINGAR - TRASSLINGAR - PUSSLINGAR

Absolut solklart! Ja eller kanske det blir lite dunklare vid steget Trasslingar, eller åtminstone lite trassligare, men vid steget Pusslingar blir alla vänner igen. Därför heter det Pusslingar, man har liksom fått alla pusselbitar på plats och kan kindpussas som släktingar när man ses. Detta betyder självklart att alla kindpussas för alla är en del av pusslet och släkt med varandra på minst sjunde generationens nivå.

Så var kommer bilden ovan in? Nej det är inte en kaffeflicka hos Bernadotte och nej det är inte ett pussel. Det är ett pyssel man kan ha som syssel. En pärlplatta. Jag kan avslöja att det tar ca tre timmar att få ihop en spräcklig Snövit om man är två vana spelare.

För mera spel som har med kaffe att göra, se regler här!


---
Posted using BlogPress from my iPad

Kaviar och choklad när man som minst anar det och mest behöver det!

Just idag var jag jätte ledsen att jag inte hittade "my spark in life". Efter att ha sökt sparkstötting i var och varannan affär norr om Stockholm så fick jag ge upp. Väl hemkommen och smått nedslagen hittar jag ett chokladogram i brevlådan, från ingen mindre än Alamo, min Twitter-Gowalla-kompis som brukar överraska mig. Även denna gång lyckades han överraska. Underbar present, underbar vän, det känns som en spark i rätt riktning! Med denna lucky streak så hittar jag nog en sparkstötting i morgon.

Tusen Tack Alamo! Vad vore livet utan vänner som dig?

---
Posted from my iPhone

Kinesisk orsak att existera

Nu har jag hittat meningen med min dåliga nackes exsistens! Han heter Zhao Xiao Cun och finns på Raison d'etre på Grand och han har idag hjälp mig att första gången på exakt fem år (correction SJU år, jag kan tydligen inte räkna) vara fri från nacksmärta mellan andra och tredje kotan.

Det går helt enkelt inte att förklara hur tacksam jag är och jag inser att det kommande året ser betydligt ljusare och bättre ut än många många tidigare år. Inte bara pga att jag är så lycklig över min fantastiska familj, mina underbaraste vänner, älskad Galoschgubbe, världens roligaste kunder, givande möten, spännande resor, snälla Rådd-djur, bra relationer, glädjande stunder, uppslupna och -slutna fredagsmiddagar, samtal som får mig att gråta av lycka, extempore träffar som leder till positiva saker, spontandans som gör en sprudlande glad och bubblig. Inte bara därför. Utan även för att jag på andra dagen på det nya året hittat Zhao Xiao Cun och därmed en ny orsak att tro på mirakel.

Nu skall jag dansa lite, för att jag kan utan att det värker i nacken och för att som en klok kvinna, även kallad Livboj, alltid säger att ingen som dansar kan vara miserabel.

Dansa genom livet vänner! Gott nytt år och hoppas ni alla hittar en glädje i livet! Och hittar ni inte det omedelbart, så rekommenderar jag att hitta orsaken i existensen. Ett bra första steg är Raison d'etre på Grand Hotell.


---
Posted from my iPhone