Knappt har veckan börjat så blir det helg, eller åtminstone nationaldag, varmed jag totalt fräckt och opatriotiskt kastar mitt finlandssvenska och schweiziska medborgarskap ut i vinden och gladeligen blir svensk. Vad gör man inte för att berättiga en ledig dag?
För att anpassa mig tillbaka i mitt ostrukturerade liv som pendlar mellan att inte klippa gräset och inte göra bokföringen, till att absolut göra mängder av presentationer och definitivt sitta i telefonkonferenser och kanske dessutom sisådär trettiotre möten Face to Face. F2F kallar jag det lite käckt i mina presentationer. Det där om att sitta i möten alltså. Att inte klippa gräset lämnar jag ofta bort i mina presentationer – känns inte så relevant. Eller egentligen lämnar jag bort det för jag vill ju framstå i en mera prydlig dager än som en person som inte orkar klippa gräsmattan.
Men helg fick jag i varje fall mitt i veckan. Svensk nationaldag. Älskar det här med svensk vår, det bara strömmar in helgdagar. Jag har tidigare skrivit om pingst och kanske nämnt första maj och Djursholms kommunister. Fast om det finns något som gör mig mera lycklig än otippade helgdagar (så som min namnsdag…) så är det POST! Att få ett brev på posten är liksom som att få en komplimang. Knappt hinner man önska sig den, så kommer den, som ett brev på posten!
För att fullfölja denna historia så måste bandet backas mer än två (2!!!) år till första mars 2010. Detta är dagen då Ray Dar kom in i mitt liv. Jag trodde Ray Dar var en figur i Star Wars. Icke. Han jag då associerade till heter typ Darth Vader, figuren i Star Wars alltså. Eller var det Star Trek?
Tillbaka till poängen: Ray Dar! Triumvirat på silvertrumpeter a’la Aida, tadaddadadaaaa och in tågar Reidar! Mitt liv blir aldrig sig likt efter detta. Detta är första gången jag träffar eller mailar med någon, som med blixtens hastighet och snillets begåvning svarar på bollar jag kastar rakt ut i cyber space. Han kan allt om allting och allt om ingenting. Vem annan har varit på Nobelfesten i galoscher? Vem annan känner jag som fått Nobelpriset?
”Klart hon kallar honom snille” säger säkert många just nu ”det är bara för att ingen annan fattar henne”.
Men precis så enkelt är det inte. Jag läser så här i efterhand många kloka mail och kommentarer som Ray Dar skrivit mig under åren, and it always adds up. Långt senare ser jag kopplingarna, den finslipade humorn, alla intrikata detaljer i meningarna, alla punkter och kommatecken och ordlekar. Han ligger alltid steget före mig, men låtsas ligga steget bredvid. DET mina damer och herrar är ett Snille! Mannen som frågar och bollar framom att vara hundraprocentig specialist inom varenda en gren, förutom möjligen i att leda en industrifabrik och ta i mot fruktkorgsbudet….
Ray Dar skickade mig då för några år sedan ett brev (ett, av många fina) första mars 2010. Läs det! Idag fick jag helt överraskande ett postpaket adresserat ”Kommunikationsförädlaren Sonja Catani” (hans bidrag till en titeltävling du kan läsa om här) och så fick jag en bok av Hasse Z, pappa till Kar de Mumma och farfar till Carl Zetterström!
Vänner! Vad mer kan jag säga än: TACK!? Lyckan i livet att få så fina presenter och komplimanger (läste ni inte länkarna innan, skäms på er, läs dem) samt att få ha möjligheten att träffa snillen med hjärtan.
Vad mera kan vi begära av livet? Jo kanske lite mörk choklad. Eventuellt lite champagne och helt säkert många goda vänner?
Ray Dar – will you be my date? Nästa torsdag? Livboj fyller år – jag behöver en snille-date. Och jag kan täta båtar. True Story!
No comments:
Post a Comment