Himo är ett finlandssvenskt uttryck för att få ett sjusjuttons okontrollerbart behov av att förtära något. Oftast i extrema mängder. Himo är ett mycket roligare ord än svenska "att bli sugen på ngt".
Jag råkar ut för himo ca tjugo gånger per kväll då jag utför Elviras sysslor. Varannan gång sött, varannan salt. Vis av erfarehet och lycklig att ha makten över innehållet i mitt skafferi så undviker jag att ha hemma onyttigheter. Söthimon kan kuvas med tuggummi, te och Cola zero. Men salthimon kan inte kuvas. Kapris, tonfisk på konserv, majonäs direkt ur burken, Mors konstiga kvarglömda glutenfria kex, svarta bönor, fetaost, riven parmesan och pesto glider allt ner utan att jag ens märker det. Ibland dricker jag tom buljong för att stilla salthimon.
Varför kan ingen uppfinna ett "kapris med tonfisk och majonäs smakande tuggummi"? Eller kanske "fetaost Cola"?
Varför har jag ingen ryggrad?
-- Post From My iPhone
No comments:
Post a Comment