Trekking i Islamabads berg

Vad gör man i Pakistan en långhelg, jo massor roliga saker. Man kan t.ex. trekka i bergen ovanför Islamabad, det är otroligt vackert och väldigt bra träning. Speciellt bra träning om man gör som jag. För att förklara upplägget först; tre nordbor utrustade med hiking kängor och stavar skall vandra upp för ett berg en halvdag. En säkerhetsvakt gåt först, sen kommer en till, sen kommer tre rosa nordbor med en livvakt och sist en till säkerhetsvakt. Alla med puffrorna prydligt instoppade i bälteslinningen under pikéskjortan så att det putar ut en sån där konstig synlig buckla som inte ens i den vildaste fantasin kan ses som en extra vattenflaska eller mobiltelefon, utan bara som just det de är dvs en pistol. Hur som helst, jag går lite snabbare än de andra rosa nordborna och eftersom stigen går som en serpentin så ser jag mittiallt inte någon bakom mig. I vanliga fall skulle jag inte vara så orolig, men eftersom två body guards blivit pistolhotade och rånade på samma ställe veckan innan så kändes det lite enfaldigt att traska där ensam. Dessutom var aporna ganska stora och jag var i ärlighetens namn lite skraj för dem också och kände att det kunde vara en aningen tryggare med en pistolbärande säkerhetsvakt inom synhåll. Alltså ökar jag takten tills jag efter nästa kurva får syn på ryggtavlan med den karakteristiska bucklan vid byxlinningen och plast spiralen i örat framför mig. Springer raskt framåt för att korta avståndet. Vakt-jäkeln ökar takten, jag ökar takten. Fattar ingenting, vill han lämna mig ensam ute i bergen? Benen känns tunga och stela och visst är det en bra skarp lutning på backen nu? Och värre blir det, snart är det som naturliga trappsteg, men ojämna och med helt fel avstånd och höjdskillnad. Jag känner att alla missade gymtider gör sig påminda, men ingen mjölksyra i låren skall hindra mig från att komma i kapp vakten. Snart springer jag nästan efter honom och han springer iväg från mig. Jag drabbas av lätt panik och börjar måla upp olika skräckscenarion fram för mig, konspirationsteorier och självklart en Aftonbladet rubrik som braskande deklarera att en galen turist hittats rånmördad i Pakistan. När jag tror att jag skall kollapsa av både räddsla och dålig kondition, så sprakar det till i säkerhetsvaktens walkie talkie och han säger något ohörbart i den, vänder sig om och tittar på mig, svetten bara rinner ner för hans ansikte och han ser om möjligt ännu tröttare ut än jag. ”Stopp”, säger han – ”others need water”.

Jag bar på allt vatten i min ryggsäck och de som blivit efter med den andra gruppen hade kallat på min rymmande livvakt för att få mig att stanna. Då inser jag att han av säkerhets skäl behövt hålla sig före gruppen, ju snabbare jag gick, dessto snabbare måste han gå. Till slut sprang vi.

 Jag och träning – we don’t walk together….