Enligt bevisad forskning är jag 60 år gammal

Jag hörde en gång om en teori som heter 20 40 60 -teorin. Den går ut på:

20 - när man är 20 år så snurrar livet runt att fundera på vad andra tänker om en
40 - när man är 40 år så slutar man bry sig om vad andra tänker om en
60 - när man blir 60 år så inser man att enda gångerna någon annan tänker på en, så är det då de funderar över vad man tänker om dem

Jag är så 60 år gammal!!!

Bilden är min, men lånad till och nu lånad tillbaka från min väninnas bloggpost, när vi stod och skvallrade på en beach i Sri Lanka för några år sedan.

Körsbär och sju män

Äter körsbär och kommer obönhörligen att tänka på Witches of Eastwick. Måste se den filmen i kväll. Det ger en bra girl-power kick så här inför vår favorit häxhelg dvs midsommar! Ja eller egentligen är midsommar min favorit häxhelg näst efter påsken förstås, påsken måste vara favorit för då får man flyga på sin kvast. På midsommar får man dock plocka 7 män och lägga under sin kudde och drömma om sin kommande blomma.

Tills det fortsätter jag med häxkonster i vardagen! Isn't this fun?

Identinät - digital identitet och samma på svenska!

På fredagkväll hände många roliga saker i realtid. En sak var att ha Livboj med som min +1 på ett fantastiskt sommar drinx kalas som bästa killarna ordnat i sin vackra takvåning. Utöver det lyckades jag bryta mot några roliga public service regler, så som att man inte får göra reklam för komersiella produkter, inte svära och inte avbryta programledaren. Att jag dessutom lyckades tala lite finska tycker jag att därmed ursäktar alla mina brister....

Vill ni lyssna på många skratt, diskussioner om digital identitet, kommunikation och ett och annat finskt grammatikfel invävt i min finlandssvenska? Gör det då HÄR (det mesta är på svenska)

PS. glöm inte att följa programledaren Christian Bertell på twitter @KiksBert

Jag saknar mina gamla blogginlägg

Mother Holy Jesus, jag saknar mina gamla blogginlägg!!!! Men först en seriös fråga: kan man verkligen säga: Mother holy jesus??? Saknas det inte ett ”of” där mitt i meningen? Ok, strunt i formalia. Tillbaka till punkten (denna swengelska är killing me…) Jag saknar mina gamla blogginlägg. Det var de som fanns före Twitter och Instagram, då en bild med en catchy phrase (grrrr…. menar uppslupen fras!) uppenbarade sig på min blogg nästan dagligen, ibland tom oftare.

Var finns de idag? Mina roliga blogginlägg? På Twitters begravningsplats? På FaceBooks Timeline? De är försvunna från bloggens aktuella feed och jag vill klicka på en liten ikon med en tumme ner för detta fenomen! Eller en överstruken Twitter-stjärna indikerande ”not favorite”. Men de pessimistiska knapparna finns inte och min blogg har sakta men säkert sjunkit ner i träsket av låååånga uuuuutdragna blogginlägg (som detta) med sääääävliga texter som kräver att läsaren har ett tålamod som långt överskrider mitt eget tålamod. Dessutom är det är mitt eget fel, inte tålamodet hos läsarna utan längden på texterna.

Jag saknar mina gamla blogginlägg. De var witty (denna förbaskade engelska) och snabba och roliga och kluriga. Min kommunikationsplan har sakta bytt riktning utan att jag aktivt ändrat på strategierna. Finns det för många kanaler, för många tankar, för många automatiska feeds och för mycket att säga, på för kort tid? Eller har jag tappat mitt sting! (samma ord på engelska och svenska där - hah!) Jag vet inte. Men bloggen har kommit till att påminna mera om Jurrasic Park media! Kanske bloggar är Jurrasic Park media? Kanske jag inte mera kan skriva utan att avsluta meningen med ett frågatecken?

Jag saknar mina gamla blogginlägg. Se vilken som helst månad några år bakåt och ni förstår mig! Jämför sedan med tex juni 2009 – samma månad som nu, men tre år sedan! OJOJOJOJ vilken skillnad, bloggen var ju kul och engagerande och ja lite småklurig, eller kanske lite jättemycketklurig. Kanske för klurig? Men kul! Kul för de initierade!

Äh, vad klagar jag över. Skall tänka igenom min kommunikationsplan för Sonja Catani och anpassa den – efter allt (se, se… jag undvek engelska uttrycket after all) så är detta ju faktiskt MIN blogg.

In fact – this is my part of the bar! Endast Livboj fattar det skämtet! och endast en barägare på Madeira kan replikera "Well, I own the bar!"



Bilden är stulen härifrån -läs artikeln så kommer de hoppeligen inte att "sue me"

Buon compleanno Dario!

Grattis Dario på den stora födelsedagen och tack för den underbara inbjudan till en ordfest! Vad kan inte vara mera fantastiskt än en jubilar som önskar sig ord till födelsedagspresent? Eftersom jag inte kunde närvara IRL så ber jag att få överräcka en liten present till dig så här!

ORD, alla dessa ord, alla dessa tecken som bildar ord som bildar meningar, som ger en mening och en innebörd till våra tankar. Hur man uttrycker dem, på vilket språk eller på vilket sätt, spelar en enorm roll i våra liv. Vi kan uttala dem glatt, argt, med vemod, med sorg, med lycka, med tacksamhet, med molokenhet eller med en innerlig outgrundlig lycka. Det är vad jag ser att du gör: uttrycker dig med en kolossal glädje i varenda en syllabar och stavelse. Det är en sann glädje att ha fått förmånen att lyssna till dig och höra den enorma entusiasmen som du förmedlar, vare sig det gäller italienska, svenska, engelska, spanska, tyska och till och med det oförståeliga språket finska. Dessutom glömde jag säkert något annat språk som du också talar! Att uttala ord i en lång lituania som får motparten att somna uttråkad är en konst i sig, men den besitter du inte. Du entusiasmerar alla i din omgivning med din närvaro, ingen annan kan få mig att joddla av lycka och vilja böja verb som Volere,  io voglio, tu vuoi, egli vuole, noi vogliamo, voi volete, essi vogliono med en sådan inlevelse och så många viftande handrörelser! IO VOGLIO! JAG VILL! Din förmåga med ord och språk är avundsvärd - avundsvärd som när man är lyckligt avundsjuk. Man trivs i din glans och utstrålning och man vill sitta kvar i ordens och språkets härliga virvlar och bara rub shoulders med den linguistiska glädje som du sprider. Tack för alla italienska ord, även om jag lyckats glömma de flesta…. Men jag kommer aldrig glömma din farmors fantastiska pasta con zuchhini recept!

Buon compleanno e un baccio!

Söka #fruktkorg, #drömjobb och finna världens bästa affärsmodell!

Det här med att söka sitt drömjobb var till viss del lättare än jag anat, men till viss del även svårare. Mängden jobberbjudanden var inget problem, men att veta vilket som är drömjobbet där man vill vara kvar i 5-10 år, inte bara en dag, det var lite svårare. Due Dilligence i all ära, men hur gör man den snabbare, bättre och enklare när alla beslut ändå baseras på personliga värderingar?

Tillsvidare har jag hittat jobb som erbjuder för mycket betalt (konstigt), för lite betalt (sniket), organisation som inte delar mina värderingar (uselt), organisation som delar mina värderingar (suspekt – ”Jag skulle aldrig vilja vara medlem i en klubb som accepterar mig som medlem" - Groucho Marx), som har kontor på bästa läget (vill man alls sitta in och jobba då?), som inte har kontor alls (känns lite luddigt), som har kontor på sämsta läget (fett bort), som har intelligent VD (en fantasifigur), som inte har en VD överhuvudtaget (vem jobbar man då med?) eller jobb som bara i all allmänhet inte passar mig för jag söker ju faktiskt ett #drömjobb, inte bara ett jobb!

Så medan jag fortsätter min Due Dilligence på #fruktkorgar och olika företag och personer så kan jag ju lika väl samtidigt få små snilleblixtar. Bland annat skall jag nog i sommar efter avslutat dagens agenda, ta itu med roliga projekt och kunder, fram tills jag måste bestämma mig för en ny arbetsgivare.

Och det var då jag bestämde detta som jag fick dagens snilleblixt! En ny affärmodell för konsult som också söker drömjobb – den är helt genialisk och jag skall utveckla den och återkomma då den är paketerad. Om ca en timme typ, måste klättra upp för ett träd först!

Vill du vara min date?

Knappt har veckan börjat så blir det helg, eller åtminstone nationaldag, varmed jag totalt fräckt och opatriotiskt kastar mitt finlandssvenska och schweiziska medborgarskap ut i vinden och gladeligen blir svensk. Vad gör man inte för att berättiga en ledig dag?

För att anpassa mig tillbaka i mitt ostrukturerade liv som pendlar mellan att inte klippa gräset och inte göra bokföringen, till att absolut göra mängder av presentationer och definitivt sitta i telefonkonferenser och kanske dessutom sisådär trettiotre möten Face to Face. F2F kallar jag det lite käckt i mina presentationer. Det där om att sitta i möten alltså. Att inte klippa gräset lämnar jag ofta bort i mina presentationer – känns inte så relevant. Eller egentligen lämnar jag bort det för jag vill ju framstå i en mera prydlig dager än som en person som inte orkar klippa gräsmattan.

Men helg fick jag i varje fall mitt i veckan. Svensk nationaldag. Älskar det här med svensk vår, det bara strömmar in helgdagar. Jag har tidigare skrivit om pingst och kanske nämnt första maj och Djursholms kommunister. Fast om det finns något som gör mig mera lycklig än otippade helgdagar (så som min namnsdag…) så är det POST! Att få ett brev på posten är liksom som att få en komplimang. Knappt hinner man önska sig den, så kommer den, som ett brev på posten!

För att fullfölja denna historia så måste bandet backas mer än två (2!!!) år till första mars 2010. Detta är dagen då Ray Dar kom in i mitt liv. Jag trodde Ray Dar var en figur i Star Wars. Icke. Han jag då associerade till heter typ Darth Vader, figuren i Star Wars alltså. Eller var det Star Trek?

Tillbaka till poängen: Ray Dar! Triumvirat på silvertrumpeter a’la Aida, tadaddadadaaaa och in tågar Reidar! Mitt liv blir aldrig sig likt efter detta. Detta är första gången jag träffar eller mailar med någon, som med blixtens hastighet och snillets begåvning svarar på bollar jag kastar rakt ut i cyber space. Han kan allt om allting och allt om ingenting. Vem annan har varit på Nobelfesten i galoscher? Vem annan känner jag som fått Nobelpriset?

”Klart hon kallar honom snille” säger säkert många just nu ”det är bara för att ingen annan fattar henne”.

Men precis så enkelt är det inte. Jag läser så här i efterhand många kloka mail och kommentarer som Ray Dar skrivit mig under åren, and it always adds up. Långt senare ser jag kopplingarna, den finslipade humorn, alla intrikata detaljer i meningarna, alla punkter och kommatecken och ordlekar.  Han ligger alltid steget före mig, men låtsas ligga steget bredvid. DET mina damer och herrar är ett Snille! Mannen som frågar och bollar framom att vara hundraprocentig specialist inom varenda en gren, förutom möjligen i att leda en industrifabrik och ta i mot fruktkorgsbudet….

Ray Dar skickade mig då för några år sedan ett brev (ett, av många fina) första mars 2010. Läs det! Idag fick jag helt överraskande ett postpaket adresserat ”Kommunikationsförädlaren Sonja Catani” (hans bidrag till en titeltävling du kan läsa om här) och så fick jag en bok av Hasse Z, pappa till Kar de Mumma och farfar till Carl Zetterström!

Vänner! Vad mer kan jag säga än: TACK!? Lyckan i livet att få så fina presenter och komplimanger (läste ni inte länkarna innan, skäms på er, läs dem) samt att få ha möjligheten att träffa snillen med hjärtan.

Vad mera kan vi begära av livet? Jo kanske lite mörk choklad. Eventuellt lite champagne och helt säkert många goda vänner?

Ray Dar – will you be my date? Nästa torsdag? Livboj fyller år – jag behöver en snille-date. Och jag kan täta båtar. True Story!

Jag kan ta rekordsnabba bra beslut och jag har lärt mig det helt själv!

På fredag slog jag ett nytt rekord. Egentligen slog jag många rekord, rekord i att springa i regnet till min skrivarstuga på landet och rekord i att äta chips till frukost. Men bästa rekorden var ändå mätta i tid och självrespekt.

Jag har tagit beslut för flera år sedan att aldrig ge avkall på mina personliga referenser och värderingar. Att som mormor sade: ”alltid säga något snällt om man kan, annars bara vara tyst”. Att mina viktigaste ledord i livet är att vara snäll och att använda orden TACK och FÖRLÅT. Att värdera det som betyder mest för mig; min familj och mina vänner. Att alltid vara generös och tacksam och att varje dag vara lycklig för det fina livet jag har. Att dra mig undan maktlystna och giriga människor. Att inte tolerera mobbning eller orättvisor. Att bygga och engagera istället för att skjuta sönder och underminera. Att uppmuntra och lära sig och att respektera de jag får förmånen att ha runt mig.

I går slog jag rekord i att vara stolt över mig själv! Jag stod upp för min familj, vårt hem och min integritet och principer. Jag vann ett dussin fans och förlorade några veckor av mitt liv. Men jag vaknar lycklig, nöjd, tacksam och utan ett spår av förlust. Allt jag har, har jag kvar!

 En rolig konsekvens av detta är att jag nu får ägna mig åt min favorit hobby igen! Dvs söka #Fruktkorg och #DrömJobb

Puss och Kram hela dan och tack Einstein!