En helg i Rom har gett mig nyckeln till många väldigt trevliga händelser. Man kan sammanfatta det som följer:
I. Vädret är väldigt mycket bättre i mellersta Italien än i Stockholm i februari. Vi har haft 15 grader och sol medan vi hört skräckhistorier om minus 15 grader och snökaos i Stockholm
II. I Rom ser man vargar överallt, eller åtminstone en varg, Romulus och Remus uppföderska. Fick även rapport från snökaoset i Sverige var vännerna
de små Lilla Hökarna sett en helt tvättäkta varg traskandes över tomten.
III. Tvättäkta kan man hitta i Rom. Tvättäkta affärer med små gulliga Farbröder som egentligen inte vill sälja något, men gärna pratar. Ibland. Inte alltid.
IV. Prata i övrigt. Det gör man hela tiden. Och råkar man traska in på Roms bästa vinaffär
Achilli och berätta om sitt champagneintresse så kan det vara att man råkar hamna där varje eftermiddag och få fantastiskt introduktion i Italiensk högklassisk Spumantebonikultur av deras världsbästa sommelier Vera Russo.
V. Detta får ske max tre gånger under en tredagars vistelse, annars riskerar man ruinera sig då man upptäcker andra delikatesser i samma affär.
VI. Har man en brinnande önskan om att gå upp i vikt så är man i rätt stad, delikatesser finns nämligen överallt och speciellt duktiga är goda vännerna på att presentera dessa. Råkar dessutom vännerna ha världens mest gästvänliga hem och trevligaste inställning till gäster så har man verkligen fått sju rätt av sju möjliga, inklusive sjurättersmiddagar. Vilket för oss vidare till siffran sju
VII. Roms sju kullar Aventinen, Capitolium, Caelius, Palatinen, Esquilinen, Quirinale och Viminalen anses vara vackrast vid solnedgången. Vi såg dem dock bara från den fantastiska takterrassen och även på andra sidan gatan.
VIII. Skall man korsa gatan. så skall detta ske i sällskap med Världsfreds-Vännen. Hon traskar nämligen rakt ut i trafiken vid Piazza Venezias fyr-filiga rondell och sträcker resolut ut handen i en stopp gest. Övriga turister, så som undertecknad, står snopet kvar vid trottoarkanten och undrar om hon har en dödslängtan.
VIII. Vilket Världsfreds-Vännen absolut inte har. Hon planerar nästa skede i livet redan nu. Det går ut på att sitta på en terrass i Toscana i en galen violett hatt och låtsas vara en prillig tant. Kommer inte fungera. Däremot lyckas hon med att stanna upp hela Roms trafik genom sitt modiga sätt.
IX.
Attraversiamo heter det att korsa en väg på italienska.
X. Det lärde jag mig från
Eat, Pray, Love -boken, som för övrigt är mycket bättre som bok än som film.
Precis liksom Rom är mycket bättre i verkliga livet än på film, vilket inte hindrar mig från att nu vilja se filmen
Roman Holiday med Audrey Hepburn.
---
Posted from my iPhone