Hon heter Maria!

Jag har tidigare berättat om hur ofattbart dåligt jag mår av att se alla romska tiggare i Stockholm. Samtidigt läser jag en blandning av artiklar där de allihopa antingen är totala lurendrejare eller värsta offren. Ni har säkert läst samma och ni kanske har valt läger. Jag vet inte ut eller in. Jag vill hjälpa alla och skulle inte min man (och mitt eget sunda förnuft) motsätta sig det, så skulle jag ta allesammans hem med mig och bädda ner dem i sängen och mata med hembakta (eller åtminstone butiksbakta, som jag kan låtsas är hembakta) bullar.

Nåja, det går självklart inte och jag är inte helt tappad bakom en vagn, jag förstår att många av tiggarna är här på grund av organiserade ligor som säkert tjänar storkovan, typ hela 50 kronor i dagen på dem, av oss stackars välbeställda lättlurade konsumptionsfanatiker som dövar våra dåliga samveten genom att kasta några kronor i deras skramlande pleasepleaseplease-MacDonalds-kaffekoppar. Gud skall veta att jag själv höll på att kasta några kronor i en hipsters halvfulla lattemugg häromdagen. Jamen, vad då? Han hade skägg, en mängd sjalar runt halsen och stod på huk bredvid nåt som såg ut som en butiksvagn, men visade sig vara hans uber hipster strippade cykel.

Hur som helst. Jag mår dåligt av att inte veta hur jag skall hjälpa dem - inte hipstersarna alltså tack, de får klara sig med sina reklambyrålöner – men tiggarna. Så jag har försökt hitta kännetecken för att lista ut vilka som är ditplacerade av dessa superfarliga, jättehemliga gangstergäng som kör runt dem i blänkande Mercedesar med nya fälgar, och hur jag skall veta vilka som de facto hör till gruppen som tex Dagens Nyheter gjort så bra reportageserie om, dvs the good guys. De som verkligen behöver vår hjälp eftersom de inte får det i sitt hemland.

Så jag har börjat min empiriska studie genom att titta alla tiggare i ögonen, tala med dem, småle, notera dem som människor och inte som någon som skall trigga mitt dåliga samvete. Ganska snabbt ser man stor skillnad. Det har kostat mig kanske hela svindlande 100 kronor i småslantar (motsvarande en Stockholmslunch) att göra denna undersökning och jag har nu inom en radie om en kilometer från vårt hem, hittat vissa som jag kvalificerar som the good guys. Har även hittat några som vägrar se mig i ögonen och då man ger några slantar, genast girigt tittar i muggen och ser ilskna ut för att jag framstår som så snål som inte gett stora valörer. Ursäkta om jag trampar någon på tårna, men needless to say: de är uteslutande manliga tiggare som agerar så! Inte alla manliga tiggare alltså men de som agerar så är aldrig kvinnor.

En av kvinnorna jag gillar har jag berättat om tidigare, då jag packade in gamla cashmeretröjor och pälsmössor som julklappar till henne. Några dagar senare var hon rysligt förkyld och jag tog med mitt barn med två kusiner för att ge henne mediciner och en termos med varmt te och honung. Barnen satt före det hemma mitt i nåt YouTube klipp med nån faslig tjej som på bred göteborgska berättar om ”ah och så köpte jag detta lipgloss ah för femtio kronor och detta iPhone-skal ah för hundratrettionio kronor ah och denna ah kräm för tvåhundratrettio kronor… aahhhhh” där slet jag ut mitt hår och avbröt barnen och frågade om de hellre ville gå och träffa romska damen och ge mediciner. 

JAAAA, skrek barnen. 

JAAAA, vad stolt jag var! 

1-0 gott hjärta kontra konsumptionsbloggerske-hysteri. 

När vi kommer till romska damens vanliga plats hörnet Nybrogatan och Birger Jarlsgatan så säger ett av kusinbarnen till mig; fråga vad hon heter. Jag skämdes ögonen ur mig. Här hade jag gett pengar och mat och kläder, och nu medicin till henne, men aldrig brytt mig om att fråga vad hon heter!!!!

Hon heter Maria! Hon har fyra barn och vi delar samma skyddshelgon. Hon är en underbar kvinna och vi kommunicerar på min dåliga nybörjar italienska, hennes tio svenska ord och med gemensamma internationella handgester. Varje dag stannar jag upp och talar med henne och hon skiner som en sol. Hon har träffat halva min släkt och familj och många vänner. Vi skakar alla hand och talar med henne och ropar alltid ”Hej Maria” när vi går förbi.

Idag frågade hon mig om jag kunde hjälpa att köpa blöjor till hennes yngsta barn. Det är ett tecken på att hon är good guy! Det är nämligen en sak jag lärt mig efter alla år då jag hjälpt människor; om man erbjuder något till barnen och de vuxna tackar nej och hellre vill ha pengar: då kommer inte barnen först, då är de vuxna snikna människor! 

Nu sitter hon där Maria med 200 blöjor i sin butiksvagn. I morgon skall jag föra lite leksaker som hon kan ta med sig hem till barnen.

Så min rekommendation till er alla är att hitta vänner bland tiggarna och föra en dialog, fråga vad de heter, vad de behöver hjälp med. Ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa en! 

PS. Bilden föreställer inte Maria, den är lånad från Aftonbladet och denna mycket bra artikel där de berättar hur SD ljuger om romer.  

Det var faktiskt inte mitt fel att det blev en braskande löpsedel på nyårsdagen 2015

Jag är ju paradoxalt nog så otroligt stressad över att åka tåg. Jag hatar tåg. Alla andra färdmedel - inga problem - kasta ut mig i en djungel eller på toppen av ett berg och jag lyckas alltid fixa transportmedel. Men nu skall jag åka tåg. Till Kongs-nånting i Norge. En timme från världsmetropolen Elverum. Och jag är skit-skraj. Jag överväger att ta in på hotell på Centralen i natt och vakna 5:30 och hänga med informations-gubbarna i informations-disken och be om att få eskort till rätt plattform, typ tre timmar innan tåget går.

Jag kommer göra en check-list:

• -       rätt plattform
• -       rätt barn i handen
• -       krampaktigt grepp om handen
• -       rätt hund
• -       insättes i rätt hundväska
• -       håll rätt hund, i rätt hundväska, i rätt hand
• -       d.v.s. inte den handen som håller krampaktigt i rätt barns rätt hand

Vilken jävla hand är det då??? I djungeln vore det lättare: Right hand. Höger hand.

OK, tillbaka till check-listan:

• -       rätt bagage
• -       och i vilken hand håller jag då bagaget?

Tänk om tåget kommer och jag får rätt barn och rätt hund ombord men hinner inte få upp bagaget i tåget??? Och så åker tåget från rätt plattform med rätt barn och rätt hund och jag står kvar med bagaget och önskar att jag varit på fel plattform med fel barn som jag precis skickat till fel adress. Ensam. Mitt barn skulle så klart stå kvar på rätt plattform och vänta på rätt mamma. Fuck this. Det kommer aldrig funka. Jag hatar att åka tåg. Vi kommer hamna i Lofoten och sitta och äta torkad fisk hela nyårshelgen. För mitt R Ä T T bagage står kvar på Centralstationen på fel plattform med alla mina rätta delikatesser i sig. Och snart börjar isblocket, som skall hålla gåslevern kall, att smälta och så kommer en bomb-squad (för det finns alltid en bomb-squad på en centralstation) och spränger upp mina väskor och champagne korkarna flyger och så står det på löpsedeln på Nyårsdagen att Centralstationen blev bombad.

Och jag behöver aldrig mera åka tåg i hela mitt liv!

Gott Nytt År! 

Kommer skicka en uppdatering om var i Norge jag hamnat – förutsatt att där finns mobilnät. Rimligtvis inte. Men det var inte jag som bombade Centralstationen – de var de där förbannat jobbiga med logistik med bagage, tåg, plattform, barn, hund och en tågofobisk mamma.

Den här romska tiggaren är min dagens hjälte!!!!

Är på det där varuhuset var de där med blåa kläder älskar att handla allt från isborrar till led-lampor, cirkelsågar och, ja, blåa kläder. Personligen är jag på jakt efter flyttlådor en masse. Flyttlådorna är placerade i hörnet längst bort från kassorna. Låååångt borta. Snirklande smala korridorer mellan hyllor fullproppade av elkablar, skruvar, julprydnader och borrmaskiner utgör en labyrint att ta sig igenom med mina five-pack flyttlådor fastbuntade med vita plastband som skär in i händerna. Efter första två omgångarna är jag svettig och sur. Efter ytterligare två varv genom labyrinten av julstjärnor och vattenpass inser jag att jag måste köpa arbetshandskar för att inte giljotinera mina fingrar på de vita plastspännbanden. Jag släpar och drar på fler lådor och knuffar och svär och då PANG släpper bedövningen jag fick hos tandläkaren några timmar innan. Tandvärken smäller till och jag tror faktiskt att jag skall svimma. Men vid det laget har jag ju huffande och puffande redan släpat 10 five-pack lådor till kassan, plus allt bubbelplast, silkespapper, tejprullar och förstås arbetshandskarna jag har på händerna (påminn mig att jag måste komma ihåg att betala handskarna). Finns ingen återvändo, måste kämpa vidare. Känns som om jag var halvvägs över en bergsrygg och inte kan återvända. Gubbarna i blåa kläder är precis lika ohjälpsamma som tandbedövningen som lämnade mig i sticket. Likheten är slående, både gubbarna och bedövningen flinar åt mig och försvinner utan minsta lilla hjälpande hand.

Utan att gå in på detaljer om hur mycket jag svor på svenska och för extra pondus även finska, så lyckades jag till slut få in allt i hissen och i två omgångar få ner lådorna, bubbelplast, silkespapper, tejprullar och  arbetshandskarna som jag helt lagligt kommit ihåg att betala för. Det ösregnar och dörrarna som borde vara automatiska är inte det. Jag snubblar och svär internationellt och gubbarna i blåa kläder traskar rakt förbi mig utan en tanke på att ge en hjälpande hand. Då hoppar den romska tiggaren, som sitter utanför, upp och hjälper mig. Mycket snabbt inser jag att han kan vara lösningen på alla mina problem (undantaget tandvärken och de vanliga huvudbryet med skatter och bokföring då). Jag visar mängden tunga lådor och pekar på atlantkryssar-storleks-bilen jag lånat och han fattar galoppen och stark som en oxe bär han ut alla lådor och allt bubbelplast, silkespapper och tejprullar iförd mina nyinköpta arbetshandskar och baxar in det i bilen. 

Jag betalar honom 100 kronor och vi skakar hand, han med värsta största vunnit-på-lotto-leendet och mina nya handskar, jag med skärsår i fingrarna från första vändorna, men med lika stort leende. Sura gubbarna i blåa kläder tittar misstänksamt och med ogillande min på oss, och just då har jag bara lust att krama den snälla hjälpsamma romska tiggaren som hjälpte mig över bergskammen! Min hjälte! 

Vuxenpoäng för småbarnsföräldrar som fått nog av innerstad!

Jag har ju precis skrivit om att Bullerbyn är Världens Bästa Skilmässohus och så inser jag att jag ju är väldigt, väldigt snäv i mitt tänkande. Bullerbyn skulle självfallet vara ett bra hus även för lyckliga småbarnsföräldrar! "Happy kids and tired parents live here"

Så här kommer fortsättningen:

Bullerbyn – världens bästa, testa med de flesta, att flytta till Djursholm –hus!

Nu är jag ju så lyckligt lottad att jag kan kalla mig mormor till Hjördis och då påminns jag småbarnsåren. Inte de åren då de flesta skuffar runt på barnvagnar som är coolare än en Tesla-jeep och museer fortfarande är roliga för småttingarna - som iofs är så små att de tycker att allting är kul så länge mjölkfabriken finns inom en meters radie - utan åren därpå. Åren då man skall bestämma dagis, BVC-tant, trygga området, kompisar, förskola med bra gård utan lekställningar som tar livet av de små liven och tjoho var skall vi placera alla leriga Reima-overaller, Didriksen regnställ och kladdiga gummistövlar (de där med foder i som luktar så fruktansvärt illa när barnen hoppat i vattenpölar som är djupare än stövelskaften når upp). Det är då många på Östermalm kastar sina nyinköpta årskort till Fotografiska och struntar i att gå med i Magasin 3’s nya vänförening; III. Det är då de flesta pappor suckar tungt och inser att de lika gärna kan susa fram på en mountainbike i skinntajta trikåer till jobbet som att coolt promenera över Norrmalmstorg i snyggaste John Lobb’s skorna. Hej förort och hejdå middagar med barnvagn på Milles.

Vad är inte då ett hus i Djursholm? Ett fint litet Bullerbyn-hus, med passligt stor trädgård och närhet till Roslagsbanan (för de dagarna man inte önskar skämma ut sig i spindelmannen-kläder, utan spindelväv, på cykeln) ett hus anpassat för allt vad det lilla barnet behöver inklusive en fin gunga i 100 år gammalt äppelträd och livsfarliga trappor som alla barn älskar att riskera livet i (det är nu jag avslöjar för småbarnsföräldrar vars barn inte ännu kryper: A L L A trappor är livsfarliga tills era småttingar fyllt sisådär 25 år, Bullerbyns trappor är egentligen ganska snälla. Och platsbyggda). Inbyggda barnsängar är ett plus, att nuvarande ägare är mästare på att montera barngrindar är ytterligare ett plus. Trevliga grannar som älskar småbarn är väl nästan det största plusset, förutom det centrala läget i Djursholm som gör att man faktiskt kvalar in på de flesta dagisplatserna utifrån närhetsprincipen! (om jag säger "värdigt en prinsessa" så fattar ni galoppen, ellerhur?) Inte för att tala om bästa skolorna! British Primary ligger på krypavstånd, ifall man vill låta barn krypa ensamma till skolan alltså. Det är bara en liten väg att korsa så det går säkert bra... Både Ekebyskolan och Svalnässkolan samt Elevverket ligger inom 1500 meters radie. Vasaskolan ligger 2000 meter bort, men vem vill egentligen gå där?

För priset av en bullrig trerummare på första våningen i innerstad, får man alltså ett helt eget världens gulligaste lilla hus i Djursholm. Med den stora fördelen att det är en bostadsrätt. Ni sliper alltså lära er allt om trädfällning, snöskottning, sophantering, yttre omsorg av hus, värmestolpe till parkeringsplats osv. Allt det kommer på köpet. Plus gräsklippare, häcksaxar och (det nämnde jag väl redan?) hjälpsamma barnkära grannar som är hejare på att beskära äppelträd, skulle det vara så att ni, liksom jag är lätt handikappade då det gäller trädgård.

Så skynda fynda! Snart ligger Bullerbyn ute på Hemnet och jag rymmer till Bali för att slippa befatta mig med försäljningen. Vill du kontakta mig innan så gör du det bäst här. Eller via @sonjacatani på vilka som helst sociala medier.

Jag vill verkligen bara sälja till trevliga människor. Hittar jag inga trevliga köpare så hyr jag hellre ut det. (men det skall jag inte avslöja för min trevliga mäklare)

Puss och Kram hela dan!

Bullerbyn har i övrigt 4 sovrum (varav ett idag används som sovrum, resterande är: gästrum, walk-in-closet och barnrum), dessutom finns det vardagsrum med bibliotek, platsbyggt kök med värsta champagnekylen och marmorbänkar som inte tål champagne (paradox that!!), två badrum varav ett med stort badkar (småbarn kan simma i det), en enorm garderob för alla barngrejer, utrymme för att hantera vardagliga återkommande rutiner så som tvätt och tork av dito, ett Bolibompa-rum som säkert kan användas för andra ändamål, plus förstås en hall för alla skor, pjäxor, utekläder, dagisprylar etc och en underbar trädgård med två fina altaner och sol hela dagen. Dessutom får du på köpet bästa standarden, stilenlig renovering, trevliga grannar och all lyx en bostadsrättsförening erbjuder trots att du bor i hus.

I Djursholm finns fantastiska restauranger som Yolo (kolla DI Weekends rankning!!!), Monrads och La Piazza. Ett stenkast från Bullerbyn finns Margareta Eklunds fina galleri och Elverket Restaurang, café och butik. I centrum finns finast barnklädesaffären Smultronet, Gateau för att dela ut mutor till barn medan man dricker latte, en mataffär som lyckats jacka upp utbudet, en fantastisk deli och fiskdisk på Monrad’s, kavlitets mat i Djursholms Delikatesser. Det finns även tennis, exklusivt gym, pulkabackar, löpspår, rid-stall, KSSS-segelskola, sjöscouter och Mörby badhus runt hörnet. I Mörby finns förövrigt en liten galleria för alla ”måste-köp”. Därifrån kan man även ta tunnelbanan in till stan på 10 minuter. Men ännu skönare är förstås Roslagsbanan med sin bevarade tåg-charm.

Bullerbyn - Världens bästa skilsmässohus!

Min väldigt trevliga mäklare har skrivit en så fin text om mitt Bullerbyn som skall säljas, men om jag hade skrivit annonsen själv så hade den nog sett ut ungefär som nedan. Lägger därför upp min egen annons före Hemnet hinner slumpa ut Djursholm-huset.

Världens bästa skilsmässohus!

Funderar du på att skilja dig? Eller har du redan tagit steget och i all hemlighet krupit upp till Attunda Tingsrätts fjärde våning en fredag kväll precis vid stängningsdags och överlämnat alla handlingar? Är du på det klara med att du nu är inne i nästa skede i ditt liv? Hej då fixa mat åt kräsen man varje kväll, hej då alla tråkiga parmiddagar, hejdå familjesemester på Gotland och sportlov i Åre och höstlov på Maldiverna och sommar med svärföräldrarna på deras minimala segelbåt som hanteras som om den voro gjord af glas! Hej då svettiga träningskläder i badrummet, kalsonger på golvet, mörka o-par strumpor i tvättmaskinen, tvätta-bilen-är-viktigare-än-att-hämta-på-dagis och oj-skulle-jag-komma-hem-och-hjälpa-till-med-middagen-ikväll situationer! Hejdå att höra hur sena arbetskvällar är prioriterade framom att titta på Bolibompa med barn och hejdå alla gånger du själv tvingats tacka nej till en drink med henne, coola väninnan som har värsta bästa mediajobbet och ringer fem i fem och frågar om du kan komma på en AW bara sisådär på Strandvägen 1, och du tvingas tacka nej för att HAN ALDRIG KOMMER HEM I TID.

Hej då och välkommen post-skilsmässa-liv!

De bästa åren i ditt liv! Åren då du uppskattar livet mer än du någonsin gjort och mer än du någonsin kommer!

Det är nu det roliga börjar! Du kan inreda med bara pastellfärger, du slipper hans gymnasieböcker på temat ”teknisk färdighet i att bygga en motorcykel” i bokhyllan, du kan matcha hela trädgårdens rosen-palett utifrån färgen på dina favorit Louboutins, du kan strunta i att ha en gräsklippare för det hjälper grannarna dig med, du slipper ha ångest för snöskottning och du kan sola dagarna i ända i söderläge utan insyn. Du kan ha fester nätterna i ända (då barnet är hos honom eXet med litet h och stort Kryss), du kan ligga på soffan och titta på kvalitetsfilmer som Dirty Dancing och Qu'est-ce qu'on a fait au Bon Dieu utan att någon som helst avbryter dig och kräver att du lagar kvällsmål. Du kan spendera timmar med att sms’a med dina väninnor och alla vansinnigt roliga män som du mitti allt stöter på i varenda ett hörn och hiss och restaurang och bar (där du självfallet dansat på bardisken utan att skämmas en sekund). Du kan helt utan minsta lilla dåliga samvete ha ett sovrum ombyggt till walk-in-closet, bara för att du kan, och du kan ha ett gästrum för barnflicka, föräldrar och de där tråkiga sysslingarna, ett gästrum som är bekvämt nog så att de skall komma på besök, men litet nog så att de inte skall over stay your hospitality. Du kan ge ditt barn världens sötaste barnrum och varför inte, när du en gång ändå är i farten, ge barnet ett eget Bolibompa-rum i källaren – på lagom avstånd från mammas specialbyggda champagnekyl (med egen avdelning för Pinot Noir rödviner längst nere).

När du varannan vecka, eller helg, skall vara ensam och ömsom njuta av ensamhet, ömsom sob your heart out för att du är utan barn – ja då lägger du dig i det stora badkaret och tänder massor ljus, läser en bra bok av Doris Lessing eller kanske "Den stygga flickans rackartyg" av Mario Vargas Llosa. Övrig tid kommer du bara att njuta av att äntligen bestämma över dig själv i det bästa Good Karma Huset som finns norr om Stockholm!

Så titta hit – alla ni som ligger i skilsmässa eller precis skall ta steget. Det finns en endaste en medicin som tar bort alla symptom i skilsmässosjukdomen, och det är: Bullerbyn. Världens bästa skilsmässohus! Här skall du bo tills du är färdig att ta nästa steg. Detta är huset för alla i transit mellan skilsmässa och att hitta tillbaka till sig själv. Kanske hittar du en ”Herre med Hatt”, som jag. Med lite tur har han även galoscher.  Men skynda långsamt i Bullerbyn, för det är det ideala stället att luta pannan mot den svala marmorn i köket och bara sucka av lycka och glömma tråkiga saker och istället hitta tillbaka till dig själv. Herrar med hattar finns det miljoner av – men det perfekta skilsmässohuset, DET finns det bara ett på miljonen av.

Bullerbyn är det ultimata huset för att reflektera, reagera, rekuperera, regenerera, rekreera, rekrytera, rekvidera, reminisera, rebellisera och realisera drömmar i, eller recipiera (i sin alldeles egna ordensföljd som ingen annan kan bestämma över).

Men nu är jag färdig för nästa steg och överväger att sälja mitt älskade hus - Så välkommen på visning! (gissar att det är vecka 46)

Bullerbyn har i övrigt 4 sovrum (varav ett används som sovrum, resterande är: gästrum, walk-in-closet och barnrum), dessutom finns det vardagsrum med bibliotek, platsbyggt kök med värsta champagnekylen och marmorbänkar som inte tål champagne (paradox that!!), två badrum varav ett med badkar för stygga flickor (jag menar inte såååååå, se pärmen på boken jag rekommenderade ovan!), en enorm mörk garderob att gömma skelett i, utrymme för att hantera vardagliga tråkigheter så som tvätt och tork av dito, ett Bolibompa-rum som säkert kan användas för andra ändamål, plus förstås en hall för alla skor och en underbar trädgård med fina altaner och sol hela dagen. Dessutom får du på köpet bästa standarden, stilenlig renovering, trevliga grannar och all lyx en bostadsrättsförening erbjuder trots att du bor i hus.

Till syvende och sist får du: världens bästa skilsmässohus! Med the added bonus av att alla Djursholmare kommer anse dig vara fullt normal och vid dina sinnesfulla bruk, i jämförelse med att ha sett mig som nyskild...

Skynda Fynda! Puss och Kram!

PS. Säljer bara till rätt person, annars får det vara... Vänligen inkom med ansökan!

Dagens aprilskämt - so far... Polisen och Skatteverket!

I morse spred sig ett rykte om att vi glömt Hugo ute i natt och borde jag ringa polisen? En i familjen bedyrade genast sin oskuld, en pensionär bedyrade också sin oskuld och sade att bara för att det eventuellt hänt på landet nån gång och det eventuellt var hans fel då så var han nog oskyldig nu, eftersom han är i annan stad. En tredje skickade sms på studs och krävde att jag skulle ringa polisen omedelbums. När jag smsade att man inte kanske skall göra det 1sta april så fick jag svar "Lägg av! Klart man kan" - sen trillade poletten ner och efter raden av påföljande sms så jag insåg att det kanske inte var så lustigt att skämta om borttappad hund i just vår familj. Den fjärde familjemedlemmen som fick samma budskap har inte ens orkat svara....

Men bästa aprilskämtet kom ändå från Skatteverket som skickade ut en förhandsifylld deklaration. Skrattar så jag ligger dubbelvikt på golvet! Tack för den Skatteverket. April, April!

Uppdatering kl 10:26 - nu har fjärde familjemedlemmen vaknat och ringde och frågade om Hugo fanns hos polisen - TROTS att han lajkat länk till denna post på FaceBook...

Studieresultat efter fyra vita veckor utan champagne och vin

 Jaha, nu kommer mina fyra kritvita veckor till sitt slut och jag har sammanställt en rapport över studien.

Vad jag hade förväntat mig:
- rasa i vikt
- få grym kondition
- spara massor pengar
- vakna pigg varje morgon
- ha snor-tråkigt på alla middagar och fester

Vad som hände på riktigt:
- jag gick upp 2-3 kg i vikt
- jag har sprungit kortare och långsammare rundor
- har spenderat massor pengar på olika roliga tesorter och av-alkoholiserade viner - inte för att tala om allt kokosvatten
- jag har sovit som en sten som hamnat i en koma i ett vakum och knappt ens lyckats komma upp med hjälp av Vrålande Fritz
- jag har haft sjukt roligt på alla nyktra middagar och fester

Så summa summarum - man skall sluta dricka vin och champagne om man vill ha roligare!

Men vill man förbättra sin kondition, gå ner eller hålla sin vikt, vakna pigg och inte gå i konkurs - då kan man nog dricka några glas vin och champagne nu och då.

Jag kommer göra som min mor och hennes tuti-djur: någon gång när jag var hos dem utbrast hon generat "Sonja, du skall faktiskt inte tro att vi dricker vin till maten varje dag - det gör vi aldrig mitt i veckan!" varmed hennes tuti-djur cyniskt lade till "ja alltså med mitt i veckan, menar din mor onsdagar".

Så skall jag också göra - fast tvärtom - jag skall dricka vin - mitt i veckan. På onsdagar.

PS. sen kan man faktiskt leva utan dagar med krabbis (finlandssvenska för baksmälla, kommer från ordet krapulantisk, jag älskar det ordet - inte innebörden - men ordet. Testa uttala det!) och dagar utan morkkis (finlandssvenska för moralisk krabbis - något som sker mera sällan nu förtiden när man nått en mogen ålder om ja tja typ 10år)

Bildens copyright står på bilden, i snygga ord

#UppdragPrinsesstårta - HJÄLP MIG HITTA RÄTTA UPPDRAGSGIVARNA!

Alltså det här med att erbjuda världens bästa tjänst utan att någon fattar det!

Att vara konsult med ett brett spektra av kommunikationsverktyg i huvudet och erfarenheter från mängder olika branscher - men inte kunna jobba heltid - är inte alltid så lätt. Jag tycker själv att det vore världsklass för diverse företag, start-ups, konsultbolag osv att kunna nyttja mina kunskaper "on a need to have basis". Men nästan alla som approachar mig (eftersom jag i min tur är för blyg att approacha någon) vill erbjuda anställning. Heltid. Långsikt. Nio till fem. Det går inte. Jag kan inte. Jag vill inte. Jag är 10 år gammal. Jag försöker förklara fördelarna med deltid, visstid, närdubehövertid, projekttid - ja helt enkelt konsulttid. Men det verkar inte fungera. Jag gör något fel, men vet inte vad jag gör fel.

Därför måste jag:
a) börja göra rätt
eller
b) gå ut och predika hur alla presumtiva kunder bör göra för att göra rätt

Det är ju helt uppenbart att det är mycket bättre att köpa in supereffektiva timmar av mig istället för att anställa mig för att sitta och se snygg ut mesta delen av tiden. (DAH!!!) Det är som att få en prinsesstårta levererad varje timme dygnet runt, trots att alla fattar att det är en omöjlighet att äta en hel prinsesstårta varje timme, dygnet runt, alla dagar på året, alla år ända in i oändligheten. Det förstår till och med en tio-åring.

Herregud, det låter så lätt - varför känns det så krångligt. Om någon kan hjälpa mig hitta en enkel lösning så lovar jag skicka en prinsesstårta som tack, varje timme, dygnet runt, alla dagar på året, alla år ända in i oändligheten.

#uppdragprinsesstårta 

PS. Själklart vet jag att bilden inte föreställer en äkta svensk prinsesstårta, men den var så fin - kanske deta är talande för mig; jag erbjuder helt enkelt inte det som svenska folket vill ha, utan det jag och alla 10-åringar gillar.