Jag är en spådam med självkännedom

I maj skulle jag skriva en krönika till magasinet som publiceras i slutet av augusti. När jag nu läser korret efter semestern så inser jag att jag antingen är en spådam eller så har jag bara världens självinsikt och kännedom om mig själv. Nedan kan ni läsa krönikan. Det enda som jag inte hade förutspått var den fantastiska Titanic festen i fredags som var vår grande finale.

Semester efter semestern

Varje år sker samma fenomen i familjen Catanis liv. 50 % av medlemmarna i klanen behöver semester efter semestern. I detta fall alltså jag, eftersom denna gren av släktträdet bara består av två personer. Men icke desstu mindre behövs semestern. Semester i mitt fall, det är bara en underfyndig benämning på något som totalt saknar likhet med ordet semester. Svenska Akademins Ordlista anser förövrigt att ordet står för ” halvt läsår vid undervisningsanstalt” eller ” fastställd årlig ledighet med bibehållen lön”. Min semester har inga paralleller med SAO och inte heller med vad Google ger som förslag då man genom detta orakel försöker få en korrekt beskrivning av vad man torde ha upplevt under ett antal veckor i juli-augusti. Google kommer nämligen med förslag som alla inbegriper prutt-hurtiga uppmaningar så som ”koppla av med en bok i hängmattan”, ”res till en paradisö och slappna av till havets brus”, ”upptäck den vackra naturen” and on it goes. Ett malande gnällande om hur semester och sommar är avkopplande, upplyftande, upptäckande och rogivande.

Min semester ser däremot ut som en endaste en lång Peter Sellers film. Bara för att beskriva introduktionen så kan en resa till Frankrike se ut ungefär så här: håll minut-tidtabellen, var på flygplatsen i tid, kolla att dottern fortfarande sitter fast i andra ändan av kopplet du surrat runt hennes mage för att inte tappa bort henne, sök bortglömda väskor, håll kontrollen när flyget är sent fem timmar, sök dottern som ännu för en minut sedan var fast i kopplet du surrat runt hennes mage, köp mellanmål, sök handväskan som precis var bredvid dig, gräv fram småpengar mellan euros och kronor och yuangs, fixa en taxi, stanna taxi-bilen och be taxin backa tillbaka till terminalen och sök upp dottern som borde varit fastsurrad med ett koppel runt magen, förklara på faslig skolfranska att taxin kört femte gången mot droit när han skulle välja à gauche, lär dig massor franska svordomar som nästan alla går ut på att kärringar minsann inte skall lägga sig i hur män kör bil framförallt inte om männen är franska taxichaufförer, kom fram totalt utmattad (men med nytt franskt ordförråd) och inse att detta var den lugna delen av semestern.

Här efter följer: cocktailparties, simskola, luncher, utflykter, uppköp av halva Cannes samlade parti av uppblåsbara badleksaker, middagar, gäster, matinköp, champagneinköp, poolparties (med samtliga Cannes uppblåsbara badleksaker) och massor med sociala arrangemang. Alla arrangemang är så roliga och alla människor är så glada så jag förstår inte att ta det lugnt och begrunda betydelsen av ordet semester.

Åter Sverige, nu skall det seglas, ordnas luncher och middagar och gås på bröllop och vänta lite en halv tisdag eftermiddag utan program, där kan jag minsann klämma in en tjejresa till Sandhamn. Sen ringer brodern och så binder jag igen på kopplet på dottern och kastar mig till flygplatsen och sen åker vi till finska skärgården på semester. Här skall det passas på och träffas vänner och släktingar som alla ordnar sillluncher, afternoon drinks, grillmiddagar och champagne frukostar. Men visst, vi hinner också äta kräftor på kräftpremiären och åka vattenskidor och köpa upp Hangös alla leksaksaffärers lager på uppblåsbara badleksaker. Åker smått sliten hem till Sverige med en hel resväska full med badleksaker och strandstenar. Betalar övervikt inte bara för väskan utan även mentalt för alla kräftor och sillar och drinktilltugg som lämnat sina synliga spår på kroppen. Tittar i kalendern och inser att på måndag, ja då är det dags att ta sig an kundernas kommunikationsstrategier igen.

Vad hände? Vart tog min sommarsemester vägen? Jag är utsliten, dödstrött och avgör att det finns en endaste en sak att göra. Snarast boka en semesterresa för september och sedan påbörja afffärsplanen för att till nästa sommar ta över hela Europas samlade försäljning av uppblåsbara badleksaker.

Sonja Catani delar med sig av sina dagar som kvinna i karriären, ensamstående mamma, livsnjutare och hur dråpligt livet ibland kan utveckla sig när man rusar fram som en virvelvind i högklackat.
Mer om Djursholmsliv, trädgårdsvåndor, hundförälskelser och passioner kan du läsa genom att följa hennes blog på: http://sonjacatani.blogspot.com