Idag skedde precis det som jag så hade önskat att inte skulle ske. Moderna Muséet missade målet.
För några veckor sedan hade jag fördelen att få samtala med Kulturminister
Lena Adelsohn Liljeroth (åtminstone är hon Kulturminister några timmar till, hoppas fyra år till). Vår diskussion kretsade runt hur viktigt det är att muséer satsar på barnaktiviteter och får en yngre generation att intressera sig för kultur och konst.
Min Cirkusprinsessa älskar muséer och det gör även La Donnas son. Därför blev vi så glada över att
Moderna Muséet bjöd in till
familjedag idag. Vi anländer alltså fulla av förväntan redan halv elva, sätter oss ner och dricker en espresso. Barnen är jätte lyckliga och springer runt i den tomma receptionen. En snäll vakt skrattar och vinkar åt barnen. Det sprids en trevlig stämmning och humöret är på topp. Tills, mitt i allt, pang slås det ett hål i bubblan av lycka. Där står en dam i obestämd ålder med obestämd röd nyans på håret och är allt annat än obestämd. Hon är rentare sagt flyförbannad, så arg att hon darrar på rösten när hon argt meddelar att vi måste omedelbums kalla till oss barnen för dom bakom kassan kan inte tänka klart.
Jag och La Donna stirrar oförstående på henne och undrar vems barn hon talar om, innan det går upp för oss att det ju är våra barn som, ja det får medges, springer av och an, men de är definitivt inte alls så högljudda som tex de italienska turisterna lite längre bort. Våra barn beter sig som barn gör, som konservativt och strängt uppfostrade barn gör. De är inte i närheten så högljudda som barn kan vara (hörselskadade eller ej). Här efter sker två saker. La Donna blir så förbannad så hon stiger upp och traskar iväg, kanske för att tysta ner de italienska turisterna. Jag blir så chokad att jag inte kan låta bli att fråga damen hur mycket det behöver tänka då de tre damerna bakom kassan gemensamt sålt en biljett under senaste halvtimmen. Har våra barn utgjort en fara för det tankearbetet som detta krävde? Kommer Moderna Muséet nu att gå i konkurs? Nej, det sade jag inte, men det hade jag lust att säga.
Vad jag egentligen sade var att barn är barn och om Moderna Muséet bjuder in till familjesöndag för 2-6-åringar så får dom nog räkna med visst spring och lek. "Nej det går inte för sig", svarar den bestämda damen med den obestämda åldern och hårfärgen. "Barn skall nämligen inte bete sig som barn på ett museum".
Det skall sitta tysta och titta på när damerna säljer en biljett på en halv timme kanske?
Så tyvärr misslyckades Moderna Muséet gruvligt i att vara inbjudande mot barnfamiljer. Vi tog barnen i handen, sålde tillbaka våra biljetter och traskade rakt ut med samtliga näsor i vädret och ilskna steg. Ingen rundvandring. Ingen skaparskola. Inget nytt frö såddes i de konstintresserade barnens hjärna, annat än att de för alltid kommer kombinerna modern konst till en arg dam som retar upp mammorna.
Jätte ledsamt, jag älskar Moderna Muséet och det har min dotter även gjort tidigare. Kan en endaste en händelse lyckas förstöra det jag byggt upp under tre år? Och vad hände egentligen med de italienska turisterna? Sitter de i ett hörn och skäms på äkta svenskt manér?
PS. Bilden är fotograferad genast efter utskällningen. Ni ser hur många människor som fick lida med springande barn.
