Jag är ju
paradoxalt nog så otroligt stressad över att åka tåg. Jag hatar tåg. Alla andra färdmedel -
inga problem - kasta ut mig i en djungel eller på toppen av ett berg och jag
lyckas alltid fixa transportmedel. Men nu skall jag åka tåg. Till Kongs-nånting
i Norge. En timme från världsmetropolen Elverum. Och jag är skit-skraj. Jag överväger att ta in på hotell på Centralen
i natt och vakna 5:30 och hänga med informations-gubbarna i informations-disken
och be om att få eskort till rätt plattform, typ tre timmar innan tåget går.
Jag kommer göra
en check-list:
- - rätt plattform
- - rätt barn i handen
- - krampaktigt grepp om handen
- - rätt hund
- - insättes i rätt hundväska
- - håll rätt hund, i rätt hundväska, i rätt hand
- - d.v.s. inte den handen som håller krampaktigt i rätt barns rätt hand
Vilken jävla hand
är det då??? I djungeln vore det lättare: Right hand. Höger hand.
OK, tillbaka till
check-listan:
- - rätt bagage
- - och i vilken hand håller jag då bagaget?
Tänk om tåget
kommer och jag får rätt barn och rätt hund ombord men hinner inte få upp
bagaget i tåget??? Och så åker tåget från rätt plattform med rätt barn och rätt
hund och jag står kvar med bagaget och önskar att jag varit på fel plattform
med fel barn som jag precis skickat till fel adress. Ensam. Mitt barn skulle så
klart stå kvar på rätt plattform och vänta på rätt mamma. Fuck this. Det kommer
aldrig funka. Jag hatar att åka tåg. Vi kommer hamna i Lofoten och sitta och
äta torkad fisk hela nyårshelgen. För mitt R Ä T T bagage står kvar på
Centralstationen på fel plattform med alla mina rätta delikatesser i sig. Och
snart börjar isblocket, som skall hålla gåslevern kall, att smälta och så
kommer en bomb-squad (för det finns alltid en bomb-squad på en centralstation)
och spränger upp mina väskor och champagne korkarna flyger och så står det på
löpsedeln på Nyårsdagen att Centralstationen blev bombad.
Och jag behöver
aldrig mera åka tåg i hela mitt liv!
Gott Nytt År!
Kommer
skicka en uppdatering om var i Norge jag hamnat – förutsatt att där finns
mobilnät. Rimligtvis inte. Men det var inte jag som bombade Centralstationen –
de var de där förbannat jobbiga med logistik med bagage, tåg, plattform, barn,
hund och en tågofobisk mamma.
