Modebilist

Jag förundras över coolhetsfaktorn i att köra bil med en pepitarutig hjälm. Varför försvann det modet? Kan vi kräva tillbaka det? Och körhandskarna!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Nu blev det joxigt värre

Min världsbild rasade precis!  Jag använder orden JOX och JOXIGT helt fel!


JOX i rikssvenskan:
skräp, bråte, smörja, strunt, blandning; bråk, besvär, krångel (vard.)
JOX i finlandssvenskan:
skämt, upptåg, skoj (inkluderar ofta champagne, en bästis och en galen resa)

JOXIGT i rikssvenskan:
besvärligt, jobbigt, krångligt, knepigt, arbetsamt (vard.)
JOXIGT i finlandssvenskan:
skojigt, finurligt, fnittrigt, roligt (användes så ofta man bara kan)

Nu förstår jag varför mina svenska vänner inte alls är lika pigga på att göra jox och vara joxiga, som mina finlandssvenska vänner är.

Jag säger: Skall vi göra något riktigt kul upptåg i helgen?
Dom hör: Skall vi göra något riktigt strunt bråte i helgen?


Jag säger: Jippii, det kommer bli jätte finurligt och skojigt!
Dom hör: Jippii, det kommer bli jätte besvärligt och krångligt!

Vet inte vad som är värst, att ingen tillrättalagt mig, eller att ingen hindrat mig från att göra joxiga jox!?

Snöstorm i en vattenkula

Vill bara rikta ett stort innerligt varmt tack från djupet av mitt hjärta till den som lyckats hålla det klassiska snöblaskiga november-vädret borta.

Tack tack tack!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Olika tolkningar av Munch

SvD recenserar idag - väldigt bra - denna utställning av Munch som jag såg i helgen på Centre Pompidou i Paris.

Men den bästa tolkningen av Munch var nog ändå för några år sedan då en liten Cirkusprinsessa såg Skriet på Nationalmuseum i Oslo och ropade högt:

"aj aj aj, pojken har ont i öronen, han måste stänga av hörapparaterna"

Läs bloggposten här.



- Posted using BlogPress from my iPhone

När spolbilen kom på besök

Grannarna har finbesök av spolbilen. Det påminner mig om att jag skall skriva upp 5000 SEK på den löpande räkningen som min dotter får betala av när hon vunnit Nobelpriset och är framgångsrik fysiker. Hennes första experiment var nämligen för några år sedan då hon spolade ner alla plastleksaker som inte var rosa.

Kanske jag kan se det som en investering. Eller så var det inte löpande räkning utan en springnota.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Handsken är kastad

"Handsken är kastad" utbrister jag lyckligt. Men då betyder det inte att jag på blodigt alvar ämnar utmana någon i en duell. Jag ämnar inte heller stöta mig med rådande lugn och ro och jag har absolut inget intresse av att starta konflikter. Nej de enda duellerna som utspelas i det Cataniska vardagslivet är de som sker i cyberspace. Med bokstäver som vapen. Ja, jag talar om Wordfeud. Jag älskar denna iPhonianska version av mitt favorit brädspel Alfapet. ”Handsken är kastad” ropar jag och så klickar jag fram en helt främmande motspelar via 3G nätet som någon annanstans i världen sitter med ett likadant bräde av poänglabyrinter framför sig på sin smartphone. Och så börjar duellen. Vi kanske chattar lite mellan våra strategiskt spelade ord och svär över norrmännens oförmåga att välja korrekt ordbok för spelet, vi hurrar på varandra och vi ifrågasätter konstiga ord och försöker lista ut vad de betyder.

Norrmannen (en skranglig tonårs App-miljonär) som har uppfunnit Wordfeud har nämligen inte valt Svenska Akademins Ordlista som lexikon, utan istället godkänns genitiv, dvs att man lägga ett S efter alla ord, dessutom godkänner ordboken de mest konstiga orden så som AH, PARTAJ och SOSSE. Däremot godkänner den inte ord som RIA, BODA och GREPE vilket gör att alla mina barndomssomrars vokabulär försvinner. Jag kan inte mera säga att mina syskon bor i bodan eller att Far förvarar grepen i rian. Hur som helst, man vänjer sig vid det nya eroderade svenska språket som iofs är väldigt yvigt, för hur kunde jag annars ha fått reda på att Ptro är ett godkänt ord? Och vilka hästar stannar på riktigt om man ropar Ptro? Vill någon testa det på en skenande häst som rusar mot en? Ptro!

Duellen är dock aldrig på alvar, vilket en skenande häst som kommer rakt mot en och inte stannar på gehör är. För mig är Wordfeud en paus i stressen. Som vissa tar en rökpaus. Jag tar en Wordfeudpaus. Dock out-rular detta inte att många tar det på blodigt alvar. Jag har haft en opponent som jag vann tre gånger i rad, efter det ville han/hon inte spela mera. Det enda jag vet är att han/hon är journalist. En annan journalist-vän (kallad Flurken på Worfeud) påstod att det måste vara Jan Guillou för han skulle nog inte gilla att bli slagen i Wordfeud. Fast det tror jag inte på. Jan har så korta armar så han måste väl vara extremt kortsynt om han skall kunna se något på telefonskärmen. Inte kortsint.

Till saken hör nämligen att man inte vet vem man spelar mot. Alla har en avatar-bild (som en liten profilbild) och så har alla ett användarnamn. Jag spelar t.ex. mot två olika katter. Jag spelar också mot ett beachparasoll, en hinduisk gud och Luke Skywalker. Fast spelar man mot mig så vet man om det, jag har nämligen ett så fantasifullt användarnamn som SonjaCatani och en avatarbild som faktiskt föreställer mig själv. Man skall nämligen aldrig säga något på internet som man inte skulle våga säga i verkligheten. Det har inte min mamma sagt, men jag i rollen av mamma kommer att säga det.

Handsken är alltså kastad och varje kväll duellerar jag mot 5-7 olika bokstavsfanatiker (och ibland mot en långsint journalist). Vi har säkert alla olika sorts bokstavskombinationer och efter att idag ha läst Svenska Dagbladets artikel om epidemin av diagnoser över adhd, Aspergers syndrom, bipolär sjukdom och borderline-personlighetsstörning, så inser jag att vi helt klart är trendiga i alla dess bemärkelser.

Jag tittar på mina höstblöta handskar och vet att jag inte ännu kan kasta vare sig den ena eller båda. Och jag stryper min egen lust att gå till strid för alla stackars barn som diagnostiseras med olika sjukdomar, trots att de oftast är fullt friska, bara lite annorlunda utanför den normala normen. Och vad är den normala normen egentligen? Eller kanske alla egentligen borde få vara bara exakt just det dom vill vara, vare sig det är en katt eller ett strandparaply? Jag väljer att vara jag med en vit handske gömd bakom ryggen på min avatarbild.

Bilden är av Erik Olsons konstverk ”Handsken är kastad” ställs just nu ut på Waldemarsudde där även Fredrik Hill ställs ut!


- Posted using BlogPress from my iPhone