Min första blogpost. Det var bilden ovan och texten "lyckofaktor 100"! Jag hade ingen aning vid denna tidpunkt om vad jag gav mig in i. Detta med att blogga, facebooka, twittra och allt vad det heter var något jag systematiskt hade undvikit under alla år. Jag skydde internet publicitet som pesten och försökte gömma mig i en mörk avkrok av cyberspace där vi anonyma "våga vägra facebook" figurer satt darrande och ihopklämda i ett hörn. Sedan blev jag upphittad där i mitt lilla hörn, i avkroken av yttre Analogesssemmesistanien. Ett projekt som kallats under ett år för "det lilla sociala experimentet" har visat sig bli alldeles otroligt framgångsrikt och framförallt väldigt kul för mig som får mail från så många som följer bloggen.
Jag har flera gånger lovat avslöja projektets karaktär och fundametala reason to be. Tyvärr, jag kan inte ännu göra det, för det tillkom nämligen en helt ny dimension härom veckan. Jag låg i badkaret och funderade över alla texter som finns, alla tusen och tusen mail och anekdoter och kapitel till olika böcker samt sms i kvantityder som inte kan räknas, inte för att då tala om bloggens 1145 inlägg (varav ett i ärlighetens namn är helt tomt och
inlagt av Cirkusprinsessan i misstag). Då fick jag världens snilleblixt och störtade upp ur badet, hann på fem minuter ringa Livboj, Nötknäpparen och diverse andra personer som fattade bättre än att svara en fredag kväll i telefon.
Summa summarum, ja, snilleblixten blev godkänd av samtliga. Projektet rullar alltså vidare och bloggen fortsätter existera.
