Fimbulvinter och figurativ chefsredaktör

Jaha (med ett eftertryckligt finlands-svenskt uttal), eftersom denna vinter vägrar ge upp och tydligen visar sig bli en fimbulvinter varmed vi kan glömma kommande fagra sommardagar och istället invänta Ragnarök, så passar jag väl på att slå ett slag för figurativa och vackra vintertavlor. Denna Gallen-Kallela tavla är en gammal favorit och jag blev så glad att Cirkusprinsessan också gillade den då vi såg den på Waldemarsudde. Hon tolkade det som spår efter en hare (jag vet, vi måste träna djurspår lite mera innan hon får jaktlicens) medan jag, som visste namnet på tavlan redan som liten såg det som spår efter en lokatt. Gillar tolkningen med haren mycket mera än den med lokatten. Jaktlicens icke intagen i ekvationen.

Men vad jag skulle nämna var egentligen att i dessa vinterdagar så måste man pigga upp sig själv och skratta mycket. Jag fick mig ett gott skratt idag då min favorit chefsredaktör (nu funderar jag på om jag skall skriva hans riktiga namn eller hans blogg-alias, jag går på riktiga namnet) Johan Lundberg, blir utpekad i Svenskan i en debattartikel, som den som "drivit kampanj" för figurativt måleri. Haha, jag skrattar så jag viker mig dubbel. Nu är dagens debattartikel pro-Johan, men som oftast får han stå i skottlinjen för diverse högintellektuella skribenter (som kanske skriver med vänster hand) vilka anser honom vara herostratiskt ryktbar och ensam ansvarig för den skrämmande vågen av figurativ konst som månglas ut.

Hoppas jag nu kan betraktas som att ha dragit mitt strå till stacken i frågan om okynnes utpråglande av figurativ konst. Och må vi alla kunna skratta gott denna fimbulvinter, hur många år den nu sen än ämnar ta.

PS. Bilden är självklart stulen ungefär här på internet och föreställer Axel Gallen Kallelas tavla Logrytet. Hmmm, nu blev jag osäker. Logrytet? Logrottan? Lohålan? Logarderoben? Lolyan? Hur översätter man egentligen ordet "luola"?